När jag öppnade säcken med solrosfrö till fåglarna såg jag någonting som rörde sig i säcken,nej hjälp en mus,stängde säcken fort som katten och in igen.Säcken står på altanen,inglasat.Jag tog ut Fritz,Murvel var inte hemma,jag kan väl inte låter musen vara kvar i solrossäcken.Jag öppnade igen och där sprang den lille stackaren runt i fröerna,jag tänkte fångar den och slänger ut den,men de var inte lätt,för jag ville inte tar i musen.När jag stod där och försökte med skopan sprang den ut,nästan på mig,jag skrek men Fritz var snabbt och fick tag i musen.Sedan gick det som det gick,Fritz lekte länge "Katt&Mus med den stackaren.Så klart gick jag in och hämtade kameran,så allt är dokumenterat.Nu min fråga,törs jag lägger in sådana bilder här på forumet?Vad tycker ni?det ser ganskar grymt ut.
Renate

Lägg du bilderna i ditt album så får de som är intresserade, se dem.
Vi som är lite "blödiga" måste ju inte titta

Jag som spenderade senaste sommaren med att ta hand om stallkatter har sannerligen vant mig vid halvdöda till döda smådjur! Det är en del av naturen att antingen bli jagad eller jaga, så bara lägg in bilderna!

För de lite blödigare; tänk att det hela genom naturens kretslopp så småningom går tillbaka som näring till jorden och det gör att växterna frodas!

Så,nu har jag lagt in bilder i album"Katt&Mus!

jag tittade fast jag vet att jag tycker så synd om musen
men de vart ju bra bilder fast hemska
jag identifierar mej me musstackarn

Jag är också himla blödig. När jag hade en levande mus inne sist så jagade både min katt Spotty och jag efter musstackarn och jag hann först. Jag fångade in musen i min ena stövel och skyndade mej ut och släppte ut den bland smågranarna innan katten hann fatta vad jag hade gjort. Sen tyckte jag synd om Spotty som gick och letade inne!
/Gunvor

Jag fick in en mus i min lägenhet i Stockholm en gång. På 2:a våningen!! Sent som attan på kvällen var det också. Vad skulle jag göra?

Stänga in musen och mig i vardagsrummet. På med de höga läderstövlarna. Leta fram något att spruta på musen så att den inte skulle springa så inibomben fort. Hittade något insektsmedel av något slag. Släpa fram bokhyllorna för det var där den gömde sig hela tiden. Spruta på den varje gång jag kom åt. Nu började de bli långsammare, men vad göra nu??

Fram med dammsugaren. Slurp!!! Vänd snabbt som attan på slangen (det gick på den gamla tidens) och sätt på blås istället. Ner i toaletten och spooooola.

Nej, det kanske inte var det mest humana sätt som finns, men jag kunde då inte komma på något annat vettigt mitt i natten. Dessutom är jag rädd för sådana däringa, men nöden har ingen lag.

Tack för den "roliga" berättelsen

Varifrån kommer eg. skräcken för så små djur

Misstänker att den stackars musen var räddast !

Hahaha, jag är livrädd för allt vad möss heter så jag tänker inte titta för sist när jag såg en råtta så svimmade jag.

Det hade väl varit något om jag råkat ut för den säcken då kanske man vart botad från sin skräck. hihi.

På avstånd och när man fått distans till händelsen så kan man ju ta den med ro.

Va modig du var!!!

Kram Anne

Vilken tur att du inte var i mitt köksskåp för snart sex år sedan
jag öppnade dörren till diskbänksskåpet och där stirrade en råtta mig rakt i ögonen
Gissa om luckan for igen snabbt... jag sprang till rummet hoppade upp i fåtöljen, darrade och störtgrät.
Därför tänker jag inte titta på bilderna.

Jag tycker också att Renate var jättemodig

Ha ha det där var inget mot vad jag upplevt när jag bodde i Tyskland.Det var ett "musår"Massvis med möss i lägenheten.När jag en morgon skulle rosta bröd tyckte jag det var något konstig i botten,är jag tittade närmare var det svansen från en mus!Det var droppen,brödrosten åkte ut genom fönstret på gården.jag hotade med flyttning,maken fångade alla möss,och jag fick en katt.Mössen försvann.SLUT!!

Vad är det som är så läskigt med möss och råttor?De är inte precis farliga .Fast jag ska inte säga nåt.Jag är själv lite rädd för gässens/ankornas näbbar.Jag har åtskilliga gånger blivit jagad av gäss i frankrike(zoo eller nåt).
Det har oftast börjat med att jag håller nåt ätbart i handen och de börjar ögonblickligen jaga mig.Det måste verkligen sett roligt ut, först kommer jag springande och sen kommer 20 hungriga gäss. De är "smarta" små rackare också.De delar på sig och skär av vägarna för en.

Det hela brukar sluta med en undanmanöver från min sida.Jag kastar mackan åt ena håller och springer åt andra .Jag lyckas komma undan med livet i behåll men förlorar ofta min macka.men det är aldrig kul att förlora mackan sin, särskilt åt kaxiga gäss.

Det värsta är att det har hänt flera gånger.

mvh
andreas

I morse "serverade" Sessan en mus på sovrumsmattan. Jag kände inte för att ta hand om död mus det första jag gjorde när jag steg upp, och när jag kom in i sovrummet en halvtimme senare var musen borta.

Då uppstod frågan, hade musen vaknat till liv och själv sprungit och gömt sig eller hade Sessan kastat med den så att den försvunnit? Jag kunde inte hitta den. Började grubbla på vilket som var värst, en levande mus i sovrummet eller en död mus som jag inte skulle hitta innan den började lukta.

Ikväll löste Sessan problemet genom att envist sitta vid några tavlor som var undanställda i ena hörnet. Mycket riktigt, där låg musen (helt död).

Denna gång blev det soptunnan direkt.

Vi hade musinvasion här för ett par år sen, det var mus överallt, i byråar och skafferi och skrubbar. Jag öppnade en låda med julsakersom stod i en skrubb och ut rann det mängder av möss rätt över mina fötter. AAAaaaaaaggghhh. Jag hatar möss. Jag sprang ut och stängde dörren och satt på trappan och väntade till Mikael kom hem. När han bar ut lådan och öppnade den utomhus sprang det säkert ut 10-15 möss. Dom hade "rerat" sig i flirtkulorna.
Droppen var när det var musskit i en långpanna med fläskpannkaka som stod på bänken. Då ringde vi Anticimex... sen var det döda möss överallt istället
En satt och dog mitt på diskbänken en morgon och en på en byrå,
sen dog det möss som la sig i väggarna och stank i veckor men faktiskt så har jag nästan inte sett en muslort efter det så det var värt det ändå

Möss och råttor är nog bland de gulligaste djuren som finns! (tycker jag)
Så kloka, påhittiga och finurliga!

Fast man blir ju lite irriterad när ens råttor har stulit ALLT ens lördagsgodis, eller bitit sönder ens stickade favvo-tröja...

ja jag tycker också att dom e vansinnigt söta
en vårvinterdag då jag kom till torpet o in i köket så på en hylla bakom en glasburk satt en underbart söt liten mus med pepparkornsögon o trodde att han inte syntes bakom burken
stilla stilla satt den upp,, me tassarna ihop som om den bad till gud att låt henne inte se mej ,,
o svansen den hade åkt ner i springan bakom hyllan så den stack ju ut därunder
jag stod en bra stund o tittade på den o beundrade dess söta morrhår o gulliga öron o bruna päls
tyvärr va detta före digitalkamerans tid

sen gick jag ut så den lille fick tid på sej att försvinna ut

på nåt sätt så förstår jag inte de där me o bli rädd för möss , men okey jag ska inte bråka med er ,o säger som blomstertanten att
Misstänker att den stackars musen var räddast !

så jag e väldigt blödig för allt liv o lever efter principen att sålänge dom inte gör allt för stor skada på grejerna så kan jag ta en enstaka mus som kommer in

fast Nilssonhar ju rått bot på sånt förstås bättre jägare fanns inte
men nu är han borta sen före jul, han blev sjuk o jag sörjer fruktansvärt

Det förstår jag att du gör.
Här kommer en stoooor tröstekram

Stackars Oldwolfie, det kan inte ha blivit någon rolig jul. En bamsekram från mig också

som aldrig tagit livet av något djur (bortsett någon enstaka mygga) efter händelsen med panik-musen i Stockholm.

Oj vad synd!! Tröstekramar från mig också! Han var ju så härlig!



Antar att man blir rädd för möss för att de skräms när de kilar så snabbt. Råttor tycker jag är betydligt äckligare kanske för storleken och den randiga svansen och alla skräckhistorier om att de ger sig på människor...

Oldwolfie:

Åhh.... *blir lite våt i ögat när jag tänker på den lilla musen med pepparkaksögonen*

Kärlek till människor kan vara så svår, förvriden, smärtsam...
Men kärleken till djur känns så ren, vacker och enkel.
På samma sätt som kärleken som djuren ger en är så enkel och äkta.

Oh så syn att Nilson är borta oldwolfie,jag förstår att du sörjer honom.Jag tycker igentligen också möss är söta,speciellt skogsmössen.Det är detta kilande som skrämmer mig lite,råttor däremot är jag rädd för.
Kram Renate