Under bärplocknings i Dalarna förra veckan blev min man biten av en huggorm i långfingret. Efter en havltimma var handen ordentligt svullen. Vi åkte till Mora lasarett där maken undersöktes med EKG och blodprover. Fick stelkrampsspruta och penicillin. För att handen skulle kunna vara i stillhet fick han också en gispskena. Vi fick stanna kvar fem timmar för observation.

Senare svullnade både hand och arm upp ordentligt och liknade mest en "nymatad boaorm" . Inget ovanligt enligt läkaren. Men nu efter fem dagar är han fortfarande lika svullen. Har läst massor på nätet om ormbett men inte hittat något om hur länge svullnaden kan sitta i. Inte heller kan man ge svar här på vår vårdcentral. Därför min fråga om någon av er här har erfarenhet av ormbett och hur ni i så fall reagerat...
Visst reagerar alla olika - men är ändå nyfiken...

Svärmor blev huggen i handen, svullnade rejält till armbågen. tror det tog 2 v innan armen var helt återställd.

Jag har blivit biten två gånger, en gång i foten som barn, det gav med sig fort. Andra gången, som vuxen, blev jag biten i knät, och den blånaden och svullnaden( hela knäet var stelt) höll i sig länge,hela sommaren.

Det kan väll inte vara bra för vävnaderna att de är svullna så länge?

Så här skriver Giftinformationscentralen: "I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma."

Stelkrampsspruta och penicillin är inte vad jag trodde man skulle få. Brukar man inte få något sorts antihistamin som cortison? Förr fick man väl serum men det använder de väl inte längre. Skulle vara intressant att höra vad ni andra fått vid ormbett.

Jag blev stucken av en fjärsing 2008. Fingret var svullet länge och på vintern frös jag mer om det fingret. Hur påverkad man blir av ett ormbett beror säkert på hur bettet tar och hur mycket gift som sprutas in. Det kan nog också spela in i vilken kondition man är. Hörde om en kvinna som blev biten i benet och hade ont i ett år efteråt.

Har också en kompis som blivit biten i armen två gånger och benet en gång. Första gången mådde han illa men de andra gångerna hände inte så mycket. Hur länge det satt i vet jag inte men samtliga bett skedde vid lingonplockning när det var kallt på kvällen. Då gäller det att se upp eftersom ormarna blir tröga.

Antihistamin, cortison och adrenalin ges mot allergiska reaktioner vid getingstick. Situationen borde vara likartad vid huggormsbett. Antar också att en del är mer överkänsliga mot giftet än andra, ävan när det gäller ormbett. Stelkrampsspruta och penicillin är ju för att stoppa ev. bakterieinfektion i såret.
Hustruns systerson, som är läkare, såg till att den huggormsbitne fick en rejäl dos antihistamin som fanns tillgängligt, vid en incident för några somrar sen. Sen skickades han till vårdcentralen och fick där ytterligare behandling.

Svärmor fick ingen behandling alls, faktiskt. Det var ett helt dygn efteråt som hon gick till läkaren, hon hade inte fattat att hon blivit ormbiten och gick ner för att armen var så svullen. Hon fick reda på att det är helt normalt att svullna rejält till första lymfen, i hennes fall från bettet i handen upp till armbågen.

Jag blev huggormsbiten som barn, men det har jag inget minne av, jag var nåt år bara. Jag har inte för mig att mamma sagt att det var svullet nån längre tid, men barn läker ju allt mycket snabbare.

Hoppas maken kryar på sig snart Ninnisky!

Tackar för alla kommentarerna skönt att veta att andra haft liknande problem.

Makens arm är precis lika svullen idag.... han börjar bli lite trött på det för det begränsar hans aktiviteter, bl a har han svårt att köra bil och gympa/springa som han brukar göra.

Cortison har man slutat att ge eftersom det inte ger någon märkbar effekt. Antihistamin ger man enbart under de första två timmarna efter bettet. Vi har inget annat att göra än att vänta och se. Han mår ju bra för övrigt.

hur stor är dödligheten efter ett huggormsbett?

Det verkar vara väldigt ovanligt att människor dör av huggormsbett (getingstick skördar fler offer), däremot är det inte helt ovanligt att hundar drabbas.

Har försökt googla men hittar inget. Hos hundar är det 3,5%, ofta för att de blivit bitna i ansikte/hals. Tror att det är närmare 0% hos människor.

Ang hundar så beror det förstås på att de blir bitna runt nosen. Ett tips till alla hundägare är att ha med sej ett par salicylsyratabletter (typ magnecyl) i fickan. Blir jycken biten så blöt upp tabletterna och gnugga in dem där ormbettet tagit.

Hundar är dessutom normalt sett mindre än människor, dvs mer gift per kg...

Det är också mycket vanligare att hundar blir bitna än människor. Katter är betydligt mindre drabbade av ormbett än hundar.

Av de ca 200 personer som blir bitna per år i Sverige dör 1-2. Då handlar det för det mesta om gamla och svaga personer.

Sedan skall man komma ihåg att inte alla huggormsbett innehåller gift. Ormarna kan inte producera hur mycket gift som helst, så ibland "skjuter dom löst" för att spara sig till jakten. Så blir man biten och det inte händer så mycket så kanske ormen inte kostade på en något gift eller åtminstone en mindre dos.

kan di va så jävlia... snacka om väsgötaklimax att bli ormbiten på låssas...

Huggormar är smarta krabater

Jag som inte är ett dugg ormrädd men hysteriskt rädd för att bli huggen av huggorm och få deras gift i mig (ja, helknäppt, men sant!) fick ju lite tröst här, finns en chans för lösa skott.

Undrar hur det går för vargar och rävar? Har dom kvar kunskaperna om orm i generna, för det verkar ju många hundar ha förlorat? Katter vet i alla fall omedelbart vad de har att göra med när de träffar på en orm. Åtminstone sunda bondkatter, de riktigt avlade renrasiga sorterna kanske klarar sig sämre.

Jag är rejält ormrädd, men om jag blev biten så nog hade jag blivit besviken om det var ett "löst skott"..

Jag pratade med en man i Indien, som hade varit ute och fiskat som barn. Första gången det nappade fick han upp en fisk, och andra gången också. Tredje gången fick han upp en orm. Han kastade spöt och sprang, och efter det hade han aldrig fiskat igen Till hans försvar så är ju ormarna där mångdubbelt farligare än vår europeiska huggorm

Tror det är större risk att hunden dör om den blir biten i foten eller benet för i och med att den går på benet kommer det fortare ut i blodomloppet av rörelsen. Man skall vara så stilla som möjligt efter ett bett.
Anki