Jag mår dåligt och har gjort så under flera år nu, vet inte riktigt hur jag skall få tillbaka gnistan. Psykologen hos Af säger att jag skall ta lite i taget men när det tom. känns jobbigt att duscha så känns allting hopplöst. Det finns ingen glädje med någonting och jag vill inte ta hem någon hit eftersom allt ser bedrövigt ut både utomhus och inomhus. Ekonomin är körd i botten tack vare att jag är utförsäkrad ifrån F-kassan och jag har inte ork/pengar att ta itu med någonting. Skulle behöva hjälp från "arga snickaren", "lyxfällan", "äntligen hemma", "roomservice" och många fler men inser att jag står ensam här i världen. Det är inte så roligt att hålla på när ingen uppskattar eller ger respons för det man gör och då får det vara.

Fattar att du har det jättejobbigt men du måste försöka bryta den onda cirkeln.
Sätt dej ner och punkta upp vad du måste ta tag på ett block. Försök prioritera lite. Sedan gör du det som känns minst jobbigt och nöjer dej med det för tillfället. Jag tror att du behöver hitta tillbaka till den där sköna känslan av att känna sej nöjd när man gjort klart något som hängt över en. Den känslan är en bra drivkraft som genererar energi till nästa projekt. Kunde vara något?
Det kan ju faktiskt räcka med att du bara fått skrivit en lista som första steg. Sedan är du ju igång i alla fall...

har du varit hos en psykiatriker och fått hjälp för din depression? det låter iaf på dina skriverier som om du har en och det finns hjälp att få!
inte hjälp så tillvida att någon kommer till dig och bygger om ditt hem men du kan få hjälp att hitta kraft att åstadkomma förändringar.

Jag håller med Cacki, att skriva lista på en massa saker man borde ta itu med är jättebra. Då menar jag inte en massa stora projekt utan just alla småsaker man tycker är jobbiga. Sen betar man av en eller två punkter om dagen och känner sig nöjd med det. Man får faktiskt känna sig duktig när disken är avklarad och tvätten upphängd. Det genererar faktiskt energi.

"Det är inte så roligt att hålla på när ingen uppskattar eller ger respons för det man gör" säger du men man håller väl sitt hem i någotsånär ordning för sin egen skull. Uppskattning och respons för det man gör i hemmet får knappast någon ensamstående men man kan ju inte strunta i allting för det. Och nej Malcolm du står inte ensam här i världen. Du har 3 barn, vad kan vara mer värdefullt än det?

Hoppas du får hjälp, för som du skriver - ensam är i n t e stark.

Skit i hur det ser ut, är man sjuk så orkar man inte ta tag i den biten, så är det bara. Säg till de du tar hem innan dom kommer att ni får vara beredda på att det ser för djävligt ut för jag mår dåligt rent mentalt o orkar inte med städningsbiten.

Försök hitta små saker som får dig att vilja leva, att känna lite glädje.

Men du behöver hjälp.

Det finns boendestödjare på kommunen, dom borde kunna hjälpa dig!

Malcolm,

Snälla, försök att få hjälp, med någon som lyssnar proffesionellt och om du kanske behöver ett tag att få medicin att ta dig ur detta svarta hål som äter upp dig invändigt. Här gäller det inte att du är ensam stark, för när man kommer så lågt så då kan du inte vara "ensam är stark", vännen.
Jag vet hur du mår, där har jag legat också och har 2 ggr magpumpats för att inte få dö, men har fattat att det är inte lösning på ditt problem, du har ju barn och småttingar, tänk så att du vill inte dem något illa, för det gör du om du inte sköter dig och BER OM HJÄLP! Vi alla tänker på dig och vill ha dig med oss och kunna se ljuset och allt det som följer med det.
Sedan kan du kanske känna att du är stark som klarade detta med hjälp! .. ..fuchian..

Jag tycker också att du uppvisar typiska symptom på en allvarlig depression. Sök hjälp på vårdcentralen! Det finns medicin och samtalskontakter som kan hjälpa dig att få en positivare syn på tillvaron.

Ja, jag tror nog också på depression och att du måste ta hjälp. Du kanske skulle kunna skriva upp det på listan också.....med hög prio! (Listor ÄR bra! Testa i alla fall...)

Bra råd i tråden. De 2 första inläggen sammanfattar fint. Sök hjälp - man är aldrig ensam. En lista är faktiskt bra. När allt är jobbigt orkar man bara en sak i taget o då gäller det att prioritera.

Skriv gärna hur det går. Det är starkt att skriva om det. Det hjälper inte bara dig själv!

Peppat en granne idag ... hon mår dåligt sen länge.

Malcolm ... det kan kännas hårt ... men det är bara du själv som kan göra något åt din situation.
Börja med att skaffa hjälp ... psykolog eller kurator ... det får du via primärvården.
Kan vara lättare att prata med kurator ... så säger iaf en del.

Om allt omkring dig rasar ditt hem osv så gör det att du mår ännu sämre,att ha ett hem i kaos gör att du själv blir ett kaos det blir en ond cirkel till slut.Man ska aldrig säga till någon att ta sig i kragen för det är lättare sagt än gjort när man mår skit,men det är så att endast en själv kan ta tag i sitt liv och att man vågar be om hjälp är ett stort steg åt rätt håll.Man kan slicka sina sår ett tag men sedan är det dax att sätta på plåster och hela sig. Kram Motti

Nog har jag stått inför den där jäkla väggen några gånger under mina dryga 70 år. En gång gick jag till läkare och fick exakt den hjälp jag behövde. OK att den läkaren kände mig men det grundläggande rådet var: Fundera ut en ny utmaning och kasta dig in i den med hull och hår. 14 dagars sjukskrivning pga "insomniaproblem". Psykisk depression i protokollet är inte bra om du skall söka tjänst någon annan stans. fundera under tiden på vad du vill fixa!
Krymp alla krav på "måsten". Ingen måste någonting annat än att betala räkningar i tid. Du snavar inte i dammet om det ligger kvar en dag till. Trädgården faller inte samman om du skiter i rensningen den här veckan eller nästa. Generellt sett, om du förstår vad jag menar. Det gäller familjen också.

Men kontakta din läkare. Fundera över kärnan till problemet. Var rättfram när du presenterar din situation. Rakt på!

Håller med om nästan allt! Jag tycker dock inte att du, malcolm, behöver oroa dig över att få diagnosen depression - tvärtom, med rätt diagnos får man också rätt behandling. Om du framledes skulle ha oturen att möta en potentiell arbetsgivare som är rädd för psykiska diagnosr så har du ju redan tillräckliga fysiska diagnoser att visa upp. Sköt om dig, grabben!

Du måste absolut gå till läkare, detta kan du inte klara själv. Det finns mediciner. De är ingen genväg till lyckan men de kan hjälpa dig att känna att du får näsan över vattenytan igen och orkar ta tag i saker som kan få dig att känna dig bättre så småningom.

Är ju lite motvalls så jag anser att har man insikten som du har är man inte helt körd i botten. Än en gång måste jag påpeka att du har ju ändå på något sätt hälsan och ett liv, även om du har så skitet inne att du inte vill bjuda in grannarna ; ))

Sök hjälp, hoppas du får den och ta sedan ett djupt andetag och fortsätt livet.

Frågar någon mig hur jag mår så svarar jag tack bara bra, att jag inte sovit en hel natt sedan i början av januari och att jag egentligen är färdig för , någon slags vård som inte finns så har jag ännu inte gett upp - gör det inte du heller

Håller med föregående om att du har insikten och trampar åtminstånde vatten lite.


För ca 6 år sedan brakade jag ihop på jobbet. Min far fick komma ut och hämta mig för att sedan köra mig direkt till husläkaren.
När jag väl satt i rummet hos doktor M sa han lugnt bara 'detta har jag väntat på'.
Han hade tjatat på mig i flera år om både det ena och det andra för att få mig att inse att jag mådde allt annat än bra.
Enveten som jag är så 'var det ingen fara med mig, sjuk är jag inte ensam om att vara, det som inte dödar, det härdar'.
Dog gjorde jag inte men ibland funderade jag på om detta verkligen var livet. Det kan jag fortfarande göra ibland.

Jag är en person som håller väldigt mycket inne. På med ett leende och jobba på. Det funkar inte att hålla på så hur länge som helst. Till slut går man inte in i väggen. Man rusar med full kraft. Jag vägrade hjälp, det var inget fel på mig.

Doktor M har varit fantastisk. Han vet att jag är en person som avskyr att sitta och 'prata ut' om men han visste precis på vilket sett han skulle nå fram till mig. Fördelen av att ha en läkare som inte ger sig och som har koll på hela ens sjukdomshistoria.
Han fick tillstånd av mig att kontakta alla specialister jag var hos för att få kopia på allt som fanns om mig. Han ville ha koll på vad jag bar på som jag hade svårt att få ur mig.

Blir du erbjuden tabletter som kan stötta dig lite, TA DEM!!! Någon har lagt ner ett jättearbete på att framställa dem så vi borde ge dem lön för mödan och ta dem.

Efter mycket om och men så sa jag till slut upp mig från mitt jobb och började på ett nytt. Näsan hamnade ovanför vattnet igen och jag kunde andas.

Alla människor är så olika så man kan aldrig säga exakt hur man ska bära sig åt men några tips kan man alltid ge och sen får man sålla eller modifiera så det passar en själv.

*prata med en psykolog (utbildad lyssnare (de har så många titlar))
*skriv listor (ett perfekt råd från många här inne)
tex.
1/ töm sophinken
2/ ta en dusch
3/ diska
4/ läs hela morgontidningen
5/ lägg tidningen i pappersinsamlingslådan (uj vad långt)
6/ drick morgonkaffet på altanen
7/ dammsug hemmet
8/ kliv ur sängen
En lista kan bestå av de mest banala saker i vissas ögon men de är blytyngder på en som mår dåligt.

*prata med familjen så de förstår hur du mår
*tillåt dig själv att ha en dag där du mår skit
*lär dig att skratta åt elendet (det finns alltid Nåt komiskt att hitta i skiten)
*sätt dig och begrunda vad du HAR i livet, inte vad du INTE har

Sänder en styrkekram till dig från en som hittat ljuset i tunneln men inte riktigt hittat dörren än.

OK då, du får tre.

måste börja med en kram till dig för att du orkade starta den här tråden och tala om hur du har det.

Tänk på dig själv , skit i hur andra skulle se på att du har lite dammråttor i hörnen . Nu gäller det dig , bara dig .


Du gjorde något för att dels lätta på trycket och för att få lite råd och uppmuntran. För vem gjorde du det ? För dig själv !!!

När jag var i en hemsk situation för en del år sedan så bestämde jag mig efter ett tag för att göra något som jag ville göra bara för mig själv ,att gå en skogspromenad 1 timme varje dag. Gick där i min ensamhet och lät tårararna rinna men så en dag såg jag den första blåsippan , hur björklöven började slå ut osv.

Först hade jag vänt jag mig akut till psykvården , gick sedan hos en bra kurator och så hade det efter ett tag helt plötsligt blivit så mycket trevligare att leva.


Hitta vad du skulle vilja göra bara för dig , för bara dig . Något som är genomförbart och som du mår bra av.

Håller mina tummar för dig , jag vet att du kan klara det här !

Tack alla för goda råd och uppmuntrande ord! Har nu kommit på ett sätt som jag tror kommer att fungera och det går ut på att ta lite i taget och inte se berget framför sig precis som Katie säger:

1/ töm sophinken
2/ ta en dusch
3/ diska
4/ läs hela morgontidningen
5/ lägg tidningen i pappersinsamlingslådan (uj vad långt)
6/ drick morgonkaffet på altanen
7/ dammsug hemmet
8/ kliv ur sängen
En lista kan bestå av de mest banala saker i vissas ögon men de är blytyngder på en som mår dåligt.

Den 15/9 skall jag påbörja en 6 veckors kurs hos Af i samarbete med vårdcentralen som handlar om att må bättre och jag skall självklart vara med på den. Har tittat på ett otal avsnitt av "arga snickaren" (TV 5 play) de senaste dagarna och inser att jag måste ta tag i mitt liv, gör jag inget, händer inget heller och jag skall börja med att ta minst en timmes promenad varje dag innan jag sätter mig framför datorn och framför allt äta frukost/lunch vilket jag oftast hoppar över. När det gäller kursen hos Af har jag bestämt att jag skall promenera dit och inte ta bilen (ca. 3 km) för att få lite motion och frisk luft.

Jag skall också bestämma dag för dag vad jag skall ta itu med imorgon och planerar att starta en tråd som heter malcolm:s projekt vilket kanske inte låter så intressant för de flesta men de som är intresserade kan ändå få se hur det fortskrider och kanske peppa mig lite vilket jag behöver. Imorgon skall jag flytta böcker/videofilmer upp till dotterns fd. rum för att få bättre plats i bokhyllan i mitt sovrum vilket inte bör ta mer än någon timme. Det får räcka med det så länge, startar tråden malcolm:s projekt nu.

Malcolm, bra idé att starta tråden Malcolm:s projekt. Kan lova att vi är många som kommer att följa dig på vägen och heja och stötta.

Mycket klokt!! Lycka till!
Anki

YES! Du har tagit första steget! Du är på G!!

Jättebra!

Toppen, Malcolm,

Ett steg i taget framåt, det kommer att gå och du har DET innom dig även att allt har kännts hopplöst, så du försöker, det ska du vara stolt över.
skriv dina listor och bocka av. Skriv även önskelistor om saker och händelser och om hur du skulle vilja ha det i framtiden. Lägg i en sak i taget, börja med smått, precis som en av tjejerna skrev till dig i tidigare inlägg om det omedelbara och dagliga du ska göra.
Kan du koncentrera dig att läsa? En bra bok, eller lyssna på en bra bok, beroende dina intressen.
Strunt i trädgårn, den ska ju till vintervila så ta inget stress, men kanske kan du sätta dig där ute och drömma om en blommande, mysig och din egen vilohörna i börja med.

Du vet att jag kommer att följa din nya tråd och finnas till, så du ska veta att det finns en liten fuchia som hejar på dig och gläds med dig.
När det börjar nystas upp denna mörka hopplöshet hos dig, ska du se att många saker som du nu känner jobbigt kommer att lösa sig bättre än du hade tänkt. Det är ju alltid trögt i uppförsbacke, men den vänder.Ett stort ...... till dig ... fuchian....

Jag tänkte på din trädgård.

Kolla om du har en Naturbruksskola eller liknande i din närhet som har ett Trädgårdsprogram.
Ibland finns det de elever som ska lära sig att designa eller bara sköta en trädgård. Kolla om de kan vara intresserade. När de går tredje året brukar de ha ett specialarbete. Kanske finns det någon elev som vill fixa din trädgård för att få ett bra betyg.

Jag ska kolla med det Naturbruksgymnasiet jag gick på. Förhoppningsvis finns det några intet ont anande elever som jag kan lura hit.

Känner verkligen igen det där och har väl inga tips att ge eftersom jag själv inte kan ta mig ur samma situation. Men när jag läste om det där med listor så kom jag på ett tips jag fick en gång och som jag sen följde ett bra tag, det kändes bra och hjälpte mig. Fråga mig inte varför jag slutade. Det var ett litet häfte som jag varje morgon skrev 3 saker i som jag skulle göra samma dag och som jag såg fram emot, inga måsten alltså utan något trevligt. Det behöver inte vara något stort utan det kan vara "klappa katten". Sen på kvällen skrev jag 3 saker som jag hade gjort som kändes bra. På något sätt fick jag mer positiva tankar på det sättet. Struntsamma om man bara skriver "klappat katten" och liknande varenda kväll, det kan nog få en att uppskatta det man har lite mer. Häftet hade jag fått av en kompis och det var vackert, bara att ta fram det var därför trevligt.

Jag har åkt ner i det svarta hålet många gånger i mitt liv. På 80-talet kände jag mig helt dimmig i huvudet ibland och klarade inte ens att städa skrivbordet.

Det som funkade bäst då var att gå en riktig långpromenad i skogen. Minst 1 timme och helst 2-3 timmar. Det knepiga var att depressionen släppte först på tisdagen om jag hade gått på söndagen.

När jag började på gym för några år sedan så gick vi tisd torsd och söndag. Då märkte jag att jag mådde sämre på söndagen när det gått en dag extra innan vi tränade igen. När konditionen förbättrades så försvann depressionerna helt.

Nu kan jag få det om jag ätit bröd eller andra snabba kolhydrater.

Skogspromenader har ju en annan dimention också. Det gröna, tystnaden och dofterna. Dagsljus och frisk luft ökar också välbefinnandet. När jag varit riktigt nere krävdes dock en längre tur för att det skulle hjälpa.

Ensam var jag hela tiden så jag vet precis hur det känns. Nu har de börjat med självhjälpsgrupper där man kan träffa andra i samma situation. Ofta är det något studieförbund som håller i det och jag tror att det brukar vara gratis. Friluftsfrämjandet har gemensamma skogsvandringar på en del ställen.

Det där låter otroligt vettigt. Tror t.o.m att det skulle vara nyttigt för alla och envar i detta stressamhälle vi byggt upp. Man hinner liksom inte stanna upp och bara känna. Och just positiva saker...man ser inte skogen för alla träd. Vi har mycket mer att vara tacksamma för än vad vi har problem i de allra flesta fall. Det är bara det att vi inte fattar det...har inte haft tid. Det är faktiskt en "insikt" som jag fått i.o.m att jag själv blev sjuk. Nu kan jag faktiskt oftast se det positiva med att inte kunna jobba lika mycket som andra gör, även om det ibland känns som en stor sorg (man är väl inte mer än människa). Jag får tid att få tänka/grubbla mer över livet i största allmänhet och har börjat fatta...verkligen fatta...hur fel ute vi egentligen är. Vilka felaktiga värderingar vi har. Det här kan säkert låta säkert pompöst och lite larvigt men jag hävdar bestämt att jag har rätt. Ni som tycker att detta bara är klyschor har bara inte "fattat" ännu.

Malcolm...detta tuffa du går igenom just nu kommer du att bära med dej resten av ditt liv och göra dej till en klokare, mer empatisk och starkare människa, jag lovar. Jag förstår till 100% om du inte kan tro på det här just nu, när du är mitt i "avgrunden" men det kommer om du inte låter den här erfarenheten göra dej bitter. Försök se fram emot det jag "avslöjar" nu med nyfikenhet. Nyfikenhet är också en bra drivkraft för att fortsätta kämpa. Du kommer att ha en erfarenhet med dej i bagaget som gör dej viktig för andra som kommer att hamna i en sådan situation som du befinner dej i just nu. För den människan kommer du att bli väldigt värdefull. Du kommer att framstå som ett levande exempel som "kunda han, så kan jag...".

Jag håller tummar och tår för att du ska lyckas vända blicken åt rätt håll nu!
Styrkekramar
/Cacki