Alla har vi ju gjort saker som vi ofta undrar hur vi kunde komma på en sån idé.

Jag klassar mig själv både som klok och idiot i dessa fall. Mycket har jag lärt mig av att se andra göra nåt dumt men minst lika mycket har jag gjort själv.

Vissa saker är för pinsamma att ens berätta om för om hjärnan bara jobbat lite längre än näsan räcker så hade de aldrig hänt.

Jag har fått förbud här hemma att handskas med superlim. Två gånger har jag fått åka till farbror doktorn med ihoplimmade fingrar. Varje gång när nån ringde läkaren härifrån så svarade de alltid 'vad har hon lyckats med denna gången?'
Tack för den.

Min kompis far sa till mig en gång att 'vad du än gör så lukta inte på ren ammoniak'.
Hehe, vad gör jag då? Jo, jag hittade en flaska med ammoniak och sniffade lite försiktigt. 'Det var väl inget farligt?? Luktade ju ingenting.'
Sen satte jag näsan närmre och sög in rejält med 'luft' precis vid flaskans öppning.
Snacka om ett knytnävsslag i ansiktet!!!

Ja, jag har ju inte gjort om det iaf.

Det finns en sak jag gjort som nog ligger på första plats av idiotiska saker att göra. Jag får fundera ett tag på om jag vågar tala om exakt hur dåraktig jag var.
(Även den gången frågade läkaren vad jag lyckats med nu.)
Ja, en hel del av sakerna jag ställt till med har krävt läkarvård. Just detta tillfälle slutade med en brännskada.

Jag brukar skylla den 'dårgenen' på min far. Han har både lyckats såga sig i knät med motorsågen OCH köra över sig själv med traktorn. Det har inte jag trots att jag använder både motorsåg och traktor.
Jag kommer på egna dumheter istället.


Vad för idiotiskt har du lyckats med??
(alltid kul att utbyta pinsamheter ibland )

Underbart! Jag är också bra att klanta till det för mig,
men tack och lov är det oftast bara materiella ting som drabbas.
Utom igår då jag lyckades putta ner en fem kilos plättankare från
en hylla som hamnade rakt på foten. Därför är jag vaken nu...
Min mamma och jag gjorde vad vi kunde för att förstöra vårt nyrenoverade hus på 70 talet.
Badrummet som var precis nybyggt med furuväggar och plast golv skulle invigas av mig.
Satte på badvattnet och då ringer veckans stora kärlek och jag glömmer tid och rum.
En och halv timme senare hör jag pappas fasansfulla vrål när vattnet sipprar ut ur rummet.
25kvm golv är fyllt med vatten och under låg stora salen som var nyrenoverat.
Det var en fruktansvärd väntan innan vi kunde konstatera att alla svetsfogar i mattan häll tätt.
Stackars pappa han slet vidare med husrenoveringen och nu var det kökets tur.
Det blev klart lagom till jul så mamma skulle julpynta det med en lykta hon målade röd.
Tyvärr räckte inte sprayfärgen riktigt så hon tog och öppnade den med konservöppnare för
att få ut dom sista dropparna. Tomteröd färg över hela det furuinklädda köket...pappas vrål
var inte mindre den gången. Men med lacknafta löste det sig även den gången.
Men mamma gjorde ett nytt försök, den här gången provade hon med att bränna ner köket.
Torrkokade paraffin som brann med stora fina lågor rakt upp i den gamla murstocken.
Mamma sprang då och öppnade fönstret för säkerhets skull så det brann ännu bättre.
Pappa vår hjälte, lyckades få ut den brinnande kastrullen och slängde den på grusplanen
så det brann som små bengaliska eldar.

Mitt eget nyrenoverade kök gjorde jag mitt bästa att förstöra en gång när barnen var små och
simultankapaciteten var lite trött den också.
Lackade köksbordet medan jag ändå stod och lagade mat och lyckades välta ut lackburken på golvet.
Sprang och hämtade vatten på toan och satte i gång att torka upp lacken.
Då börjar det lukta konstigt, hade satt plasthinken på gaslågan så den smalt sönder.
Började ta hand om det också när jag hör hur det skvalar på toan där jag glömt stänga kranen...
kommer faktiskt inte ihåg om det blev hämtpizza till middag den dan torvan

Nämen usch och fy!
Kommer inte på nåt i den klassen fast man är ju rätt klumpig
Skickar iallafall en medkännande måste göra ont

Du är nog inte ensam med dessa "konstiga" saker. Jag vet med mig om detta men att tänka såååå långt, det hinner man inte med i vissa situationer som kan uppkomma. Efteråt kan man skratta åt det, men just då är det inget kul.
Som barn var jag på 511 ställen nästan samtidigt och det har inte lugnat sig så värst mycket när man blir äldre.
Ofta var det fantasin som barn som satte igång olika tokigheter. Hur kul är det annars att "simträna" i grannens veteåker på brist på att ingen hann simträna mig? Bonden blev alla fall så arg att han var lila i ansiktet. hadde hunnit göra en massa nertramp. Och dra upp lillsyrran upp i mitt älskningsträd och inte få ner den fega, skrikande tjockissen, utan mamma fick rycka in. det hör till att både syrran och mamma är rädda för höjder.
Att lyckas trampa på en enda spik i ett stort rum ---- läkarbesök och jaha, vad händer sedan? jo, lyckas med konsttycket att packa ut min nya bil ur garaget och ramma vä. framdörr. den satt i hårt och skamsen ringer jag till maken som är bortrest.
Jag är nog bäst på att gnissla tänder så att plomberna ryker, även en framtand lyckades jag krossa.

Det mest pinsamma som jag kan berätta här är hur jag mötte min nuvarande make. Det var en kväll efter jobbet som jag tänkte ta en promenad till centrum. Jag var då närsynt, men tyckte att mina ögon kom bättre till sin rätta utan dom.
vid en korsning stannade en bekant bil och vad gör jag .... springer fram och dimper bredvid killen som kör, hej Lasse, säger jag och då upptäcker jag att det var inte min kompis lasse, utan en som liknade honom.
Han, stackarn blev förvirrad, men jag blev så förlägen och handlingsförlamad och bilen rullade redan i väg, så sa killen i bilen att hoppsan! men vi kan ju åka en liten sväng eller kör han mig dit jag bodde.
Det blev kärlek på andra ögonkastet, men han såg till att jag bar mina glasögon, ifall att. Jag var då 18 år, och han 5½ år äldre och varken jag eller han hade just då själskap med nån annan --- och på den vägen är det.
Ja, det är jag och maken brukar säga att bara han vänder ryggen till är jag veck. han påpekar på mitt sätt att handla redan innan tanken är färdig. Och den så kallade "snatterlådan" kan hålla på länge när jag kommit igång. Min lillebror liknar mig till det sättet. Det är ju att ta det som det kommer och inte bli rädd, men tänka först, vore bra privat (det funkar ju annars) ... .... fuchian ....

Torvan, vad skönt att höra att det är fler som försöker sabotera sina hem.

För flera år sedan satt jag och en kompis & kollade på film. Helt plötsligt känner vi att det börjar lukta bränt. Vi går runt i huset för att försöka lokalisera vart lukten kommer ifrån. Än så länge var lukten väldigt svag.

Till slut lyckas vi lokalisera den till köket. Men vart fasen kom det ifrån?

När vi äntligen upptäcker vart det är så var det dags att ringa papsen. Det var det gamla lysröret som fått spelet.
Paps kom ner och han & kompisen började montera ner den gamle fulingen.
Misstaget de gjorde, med tanke på att jag var i närheten, var att de glömde stänga av huvudströmbrytaren. Strömmen till lysröret var avstängd men bara med knappen på väggen.

Där står nu två karlar på mitt köksbord med nävarna uppe i taket pillandes med lampan.

Nu är det som så att jag är knappoman. Jag behöver inte ens tänka på knappar. Mina fingrar dras till dem ändå, alldeles av sig själva.

Jag ser mitt finger på strömbrytaren men kan inte stoppa fingret. *KLICK*
JÄVLAR VA JAG FICK SPRINGA!!!! Jag var som en elitidrottare när jag slog hastighetsrekordet ut genom dörren, hoppade över trappräcket och galopperade över gräsmattan.
Tror aldrig de varit så förbannade på mig nån gång. Jag stannade ute väldigt länge den kvällen.
Som tur var så gick det bra med dem.

Har även lyckats dra igång larmet på Åhlens. Knappen skrek på mig att den vill bli tryckt på. Trots att jag är 33 år så har min far, fortfarande, ett öga på mina fingrar om vi är nånstans. Han påstår att han fått nog av mina knappomaniska fingrar.



Detta var heller inte det mest korkade jag gjort.

När det gäller matlagning är jag som en förvirrad professor. Jag glömmer vad jag håller på med. Har torrkokat vatten, ägg, SMÖR (jäklar vad det brann på nya spisen), ris, makaroner mm mm.
Min käre far har nu installerat tre stycken brandsläckare i mitt hem. 'För att vara på den säkra sidan!', som han uttryckte det.
Förstår inte alls vad han menade med det.

Haha vem har inte limmat sina fingrar
Jag höll på med en hel del med figurspel när jag var yngre var skitgrymm på att måla (har ett öga för detaljer pga. Autismen ^^) Jag limmade ibland vissa figurer och det kommer ju alltid på händerna nästan så fått skära bort det ibland för det var ju islim torkar snabbt
Eller en annan historia som hände inatt, chatta med kusinen som hade druckit lite förmycket, och försökte lära han hur man skapar ny mapp, förklara flera ggr och han bara sa att möss?? Här finns inga möss, och liknande blev trött på han till slut så blocka han för tillfället

Jag var vaknade halv fyra på natten en gång och gick in i vardagsrummet för att titta ut genom fönstret och kolla att älgen jag sett dagen innan inte var där och åt äpplen. Såg ingen älg men när ögonen vant sig vid mörkret så såg jag något ljust på gräsmattan fyra meter från huset som jag inte sett innan.

Då såg jag att det var älgens ben! Den låg på sidan och sov, antagligen med magen full av äpplen.

Jag smög in i sovrummet på andra sidan huset och stängde dörren för att det inte skulle synas att jag tände ljuset. Tog fram kameran och hängde den på mig. Släckte ljuset OCH sprang rakt in i dörren eftersom den aldrig varit stängd förut. Braaak!!! Shit! Tänk om älgen hörde braket. Smög fram till fönstret och visst hade älgen vaknat och lyft på huvudet. Jag stod bakom gardinen och väntade "sov nu lilla älgen" men den reste sig. Jag slängde upp fönstret och tog ett kort. O, nej jag hade glömt att ta av linsskyddet!

Älgen sprang iväg och ställde sig bakom vinbärsbuskarna och jag fick ett kort på huvudet med ögonen lysande i blixtljuset.

Skall nog inte ha några större projekt halv fyra på morgonen...

Det är kul att läsa om misstag, som vi ju alla gör. En levnadsregel, som skrevs ned av Kon Fu Tse´s (Konfucius) lärjungar säger bl.a. att "-Den som inte lär sig att skratta(le) åt sina egna misstag blir aldrig vuxen!"

Så sant, så sant...

Man måste kunna se det komiska i allt vad det än handlar om. Speciellt sina missar.

En natt låg jag och drömde nåt. Är inte säker på vad men det var nåt eller rättare sagt någon.
Av någon anledning blev jag så förbannad att jag spottade personen rakt i ansiktet.
Nu var det bara som så att jag spottade inte bara i drömmen utan även i sömnen. Vaknade tvärt när något landade på min panna.

Det är nåt av det värsta jag vet att någon skulle spotta en person rakt i ansiktet. Vet inte varför jag själv sänkte mig till den nivån i drömmen ens.
Kommer nog vara försiktig med även 'drömspottande' i sömnen.


Att springa in i saker eller köra skallen i något hårt är lite av en specialitet.

Satt vid ett fönster en gång när det gick en riktig snygging förbi på utsidan. Självklart var man tvungen att kolla in riktigt ordentligt. Vrider på huvudet lite för fort och ser inte rutan. PANG!! Japp. Nu visste även han på utsidan att man kollat in honom.


I vår ena lada är det mycket gott om plats, men inte i dörröppningen. Jag är ganska kort men det hjälper inte i det dörrhålet. Vet inte hur många gånger som jag, istället för att kliva ÖVER tröskeln, trampar PÅ tröskeln och smackar skallen rakt upp i karmen.
Har även lyckats bita mig ordentligt i tungan flertalet gånger när jag klivit rakt på tröskeln.

Att man aldrig lär sig att INTE kliva på den förgjordade tröskskrället.
I det fallet är jag nog en idiot som inte ens lär sig av sina egna misstag.

Det klassiska för mig är att är jag sitter och löder och så tappar jag lödkolven och snabb som en kobra fångar jag den i luften innan den hamnar på golvet vilket oftast inneburit att jag fått tag i den heta delen vilket resulterat i rejäla brännblåsor inne i handen. Detta är inget beteende som jag kan styra utan det är rent reflexmässigt eftersom jag försöker fånga allt jag tappar och jag har åtminstone varit rätt snabb i reflexerna när det gäller tex. bordtennis.

Jag fick mej många goa skratt i den här tråden!
Christas berättelse är ju bara för dråplig! ...och baderskan Torvans och knappomanen Katies!
Antingen så gör jag inga tabbar själv, eller så har jag förträngt dom!

Det är nog så att man inte minns allt och om man har varit ett mer stillsamt barn fr. början, så hinner man inte så mycket, men vissa har svårt att skratta åt sig själv och behåller sina "misstag och tokigheter" för sig själv.
Men vi är ju olika, och det är roligt att läsa om det, även att jag vet med mig om alla de galna sakerna som just "råkar" hända mig och varför jag blir kallad för "ett olycksbarn" både med mina närmaste och vissa andra, men det bjuder jag på.

Under min praktiktid på akuten fick vi in en kväll en rätt så kraftig kvinna. Hon låg på magen på britsen och jag och läkaren tog emot henne till ett beh. rum och vi kunde inte fatta varför ambulanskillarna vred sig i skratt, samt damen och efterföljande maken. Skratt sjuka??? NIX, hon hade satt sig på en virknål och en 3;e del av den syntes från hennes skinka! Snart kunde inte läkaren hålla masken, men frågade att hur lyckades du med detta, då säger maken att det är inte första gången, men han har klarat av de mindre blesyrerna.
Mitt i vrålskrattet greppade läkaren ett tag på nåländan och bums --- var den ute. Hon var ju orolig att det skulle göra ont, men hann inte reagera ens. .....Vad vi hade roligt och damen var med på noterna... ..fuchian...

Olycksbarn kan man nog kalla mig med fast jag har fått smeknamnet Murphy.
Det är nog lite sanning i det smeknamnet skulle jag tro.

Katie,

Det är ju underligt att ingen har kommit på den ideen hos dig?! men jag har fått höra detta hela mitt liv, först fr, föräldrar och sedan tog min make till sig det och inte att glömma min personlige läkare, som inte kan annat i vissa fall att kalla mig DET också. Har haft en del konstigheter som inte kan botas eller inte ens finns kunskap om dessa. Hans hälsning brukar vara att vad har du hittar på nu då???? .. fuchian ....

Upptäckte att jag glömt ordet inte. Det skulle alltså vara så att det inte syntes att ljuset var tänt.

Jag minns förresten när det var en rörmokare i mitt föräldrahem och han sa att ingen fick sätta på kranen eftersom han öppnat en lucka i avloppsstammen i källaren.

Strax efteråt kom mamma på att hon borde bjuda honom på kaffe och... ja hon spolade i kökskranen och splatsh fick rörmokaren vattnet i nyllet när han stod och kollade in i röret i källaren...

Ja jisses !snacka om att limma ihop fingrarna det gjorde jag i våras,skulle fixa till mina läckande gummistövlar och tog fran SUPERLIMET ja det gick inte så bra,tre fingrar ihoplimade,men jag fick i sär dom tack vare en flaska acciton superlim i all ära men man ska nog ha handskar på sig
Barnbarnet var här förra veckan hon hade studiedag,jag rullade ihop en stor frottehanduk och stoppade in under hennes maddras för hon inte skulle ramla ur sängen,men mormor jag är ju 8 år inte ramlar jag ur sängen sa hon !jo men det är bäst att vi gör så sa jag Döm om min förvåning när jag mormor vaknar mitt i natten av att jag ligger på golvet JAG hade ramlat ur sängen fattar inget men maddrasen hade liksom glidit över sängkanten så när jag vältrade runt fanns inget stöd ja så pang i golvet !första gången sedan jag var barn mitt barnbarn fick sig i alla fall ett gott skratt och gubben också !

Hoppas du inte slog dig! Vilket sammanträffande att du skulle ramla ur just den natten.

Ja det är bara inte sant vällte sängbordet och en lampa men slog mig inte,men värdigheten fick sig nog en törn många har i alla fall fått sig ett gott skratt när jag berättat

Jag använder aldrig mer limpistol. Inte nog med att jag limmade fast fingrarna, jag brände dem duktigt också.

Men fy då och jag som tyckte det var ett trauma det jag upplevde med lim och gummistövlar behövde lima lite grejer igen nu men får lite rysningar av Superlim

Folk brukar förundras när de får höra att jag svimmat inne på toaletten, UTAN att slå mig.

Till saken hör att min toalett på nedervåningen är väldigt trång. Det är en sån där 'dra ner byxorna gå på tvären in och sätt dig' toalett.

Jag svimmar väldigt ofta och hur många gånger jag dykt i backen på skethuset vet jag inte. Har aldrig slått mig. Vid svimningar alltså.

Däremot så har jag slått mig ordentligt där inne en gång.
Jag satt på toa i godan ro och när jag var klar lutar jag mig framåt för att dra upp byxorna. Just då kommer en nysning från ingenstans och överraskar mig. PANG!!!! Drar pannan rätt i handfatet. Snacka om att jag gick ner för räkning.
När jag väl kvicknade till hade jag ett redigt horn i pannan.

Det där lät ruskigt ju men så där efter kan man ju skratta åt det :)himmla tur att du inte spolade ner dig me

Spola ner mig hade inte varit lätt.
Jag låg däremot hopknölad mellan toastolen, handfatet och elementet med byxorna vid knäna. Det är inte ens 1m².

Attans !det var ta mig sjutton en bedrifft jag hade aldrig kommit loss då hade vi fått ringa Brandkåren men vad man kan ställa till det ibland !

Ja jisses, som det kan bära sig åt ibland. Maken varnar mig för att inte pilla på saker för om jag gör det så efter ett tag vet jag inte hur det nu var i början.....

I våras hamnade jag på sjukhus pga hög feber och lunginflammation. Jag är astmatiker, vilket gör inte saken bättre.
De senaste 2 åren hade varit så jättejobbiga med läxor och uppgifter att jag hann inte med mig själv och när jag hade avslutning på kurssen i mars, fanns det 2 st av mina elevkompissar som hade influenssa och jag blev smittad. Jag tål inte feber och får det sällan, men en natt på kursgården vaknade jag och var helsnurrig, började packa ihop mina saker i fall att, men jag slocknade totalt på hemvägen och jag hade sagt till att jag måste på toa vid halva resan.
OK, han som körde, väckte mig och undrade om det var dax, javisst, och sedan somnade jag igen. Väl hemma blev det akuten på direkten och sedan inlagt på infektionsklin.
Det var en ung läkare som kom in dagen därpå och jag ville hem. Då sade han till mig att nog borde jag kanske tänka på åldern???? -- vaddååå, sa jag, börjar jag med det så då kan jag även bli ordentligt debbig!!! Herregud, tänkte jag, jag är ju inte länge 20 år men det lilla +++ gör väl inget, hade inte ens tänkt själv på det. .fuchian.....

Idag har 'Murphy' varit i farten igen.

Det var egentligen meningen att alla Hostorna skulle ner i potätelandet. Min bror, som skulle köra jordfräsen, har varit magsjuk hela veckan så plan B fick användas istället.

Plan B:
Hämta pallkragarna, hämta jord, dela alla Hostor till mindre plantor.
Just det, kör in ved också. Det hörde egentligen inte till plan B men det skulle göras.

Jag började med att gå ner till potätelandet för att hämta upp Hostorna. Lastade dem i skottkärran, tittade mig inte för och *smock*... Trampade på krattan jag glömt att jag hade där.
Sköt av en redig salva med icke rumsrena haranger (jag har en magisterexamen i svordomar ), tog skottkärran och släpade upp den till baksidan huset där de skulle parkeras för vintern.
Lastade ur växterna och gick vidare upp med skottkärran upp för backen mot jorden. Halvvägs upp kom jag på att jag glömt skyffeln. Bara att knata ner igen.
När jag äntligen var upp vid jordhögen upptäcker jag att hundarna, som var med mig, rör sig oroligt i hagen brevid jordhögen.
Känner så väl igen deras rörelsemönster. Fårjävlarna var inte kvar i hagen. Det var bara att skicka hundarna åt varsitt håll och se vem som hittade dem först.
Tiken kom snabbt tillbaka med Houdinigänget. Dags att lasta jord.

Jorden var lastad och jag började gå hemåt igen. Halvvägs hem kommer jag på att jag glömt ta ner pallkragarna. Eftersom jag ändå passerade dem beslöt jag mig för att hiva upp dem på skottkärran och ta dem med samtidigt.
Tänk så smart, två flugor på smällen...
Nu kom jag fram till sista nerförsbacken innan jag var hemma.
Skottkärran som nu var mer än nödvändigt tungt lastad fick helt plötsligt jättebråttom. Skottkärran som har två hjul behöver inte balanseras, bara hållas igen.

Det gick inte så bra. Min bror, som nu kommit upp för att se om jag behövde hjälp, glömde helt plötsligt bort för en kort stund att han var sjuk. Han vred sig i skrattattacker istället när jag kom skenande ner för backen och gjorde tafatta försök att bromsa den förbannade skottkärran, som jag är tämligen säker på helt plötsligt stack iväg för att jävlas.
Backen är ganska lång men jag skulle egentligen svänga av halvvägs. Det gjorde jag INTE. Jag släpades som en vante efter kärran som otroligt nog fortfarande pallkragarna låg kvar på.
Soptunnorna står intill lagårn. Lagårn ligger där backen slutar. Behöver jag skriva vart jag landade?

Efter att jag samlat ihop mig, muttrat, svurit, skrikigt, skrämt hundarna och fått min käre bror att knipa käft så släpade jag med mig kärran och pallkrarna över gräsmattan.
Nu skulle här delas Hostor. Nåt jag kan ta ut mina agressioner på.

När pallkragarna var fyllda med jord och delningen skulle börja så hörde jag ett bekant ljud.
*ritsch*
Jag hade lyft benet och satt foten på spaden när ljudet kom.
Jag blev helt stel. Jag anade vad det var men jag ville inte tro det.
Jag vände på huvudet och tittade på min bror som vid det här laget höll på att kvävas av återhållet skratt.
'Var det???' frågade jag.
'Mhm!!! var det ända han lyckades få ur sig innan han gjorde det säkraste han kunde göra just då. Han flydde in i källare.

Japp!!! Byxorna sprack i röven.
Nu var jag så le åt alltihop så jag struntade i att hela skinkan hängde ut. Nu jäklar skulle det delas och planteras.

Det ända jag tänker göra mer utomhus idag är att ta in fåren men innan det är dags tänker jag förflytta mig till sänge och stanna där.

Visste väl att jag inte skulle gått upp idag!

Gud vad jag har skrattat, förlåt, men hur kan detta komma sig? precis som alla sattyg samlas hos vissa???
Du är väl okay???
Jag, mitt olycksbarn, skulle få träna på mammas moppe som hon hade till av varje, när hon hann inte cykla. Pappa skulle lära mig manikken och jag vågade inte säga mot, var skiträdd.
Vi åkte en bit in på byvägen och han visade mig hur man gasar och bromsar, ja jädrans, det var för mycket att hålla reda på, men upp skulle jag och börja gasa. Det som han inte hade tänkt på var att man ska svänga och det kunde inte jag heller fatta. farten ökade och pappa skrek att styr och bromssa!!! hur gör man det, han jag inte ens tänka på för jag hade fullt upp att gasa, en sak i taget, snälla gud, tänkte jag och vid stigen fanns en nyplantering av små ( 1m höga) granar och jag brakar in där med full ös!

Det behöver väl inte sägas att jag har inte kört moppe mer i mitt liv!

När jag skulle ta körkortet, så tränade min nuvarande make (dejtade då) mig extra och hans gamla Amazon, fick ett brutalt slut.
Det gick ju bra att köra framåt även något ryckigt vid växlingarna, men vi åkte upp till landet och till hans syster. Jarrå, visst kan jag vända denna bilen, övermodig som jag var. men sen skulle jag backa ner mot laggårn till innan jag kunde svänga ut på vägen.
var i herrans namn ska bilen ha så många pedaler att hålla reda på???? Jag la in backen och det gick fint tills bilen dog och jag fick starta om den och jag trodde i min enfald att ettan låg i.
vad händer ---- med full ös backar bilen mot laggårdsväggen och mot dörren som var öppen.
Bonden kom ut och såg på bedrövelsen, laggårn var ju så murken att det blev mer skador på den än bilen.
Högröd och ilsken skriker han åt mig att vad är detta för fasoner att skrämma korna mitt i mjölkningen.
Jag såg meg besegrad och min make fick köra hem.
Under mitt vuxna liv har jag alltid haft automatväxlade bilar, det har maken sett till.

Jag kan se dig med den där kärran för jag har även lyckats med det --- till grannens trädgårdsland den gången. vi har ju släntar ner till dom och jag skulle plantera om mina vinbärsbuskar......
Ja, ett gott skratt så här efteråt känns bra, eller hur? ..... fuchian ....

Tack för det asgarvet.
Kunde riktigt se dig framför mig med både moped och Amazon.

Jag har kört traktor långt innan jag egentligen borde. Jag stod upp och körde. Hade jag suttit på sätet så vet jag inte vem som skulle skött pedalerna. Jag nådde dem inte.

När min käre far fick för sig att 'nu var det dags för dotera att lära sig backa med kärra' gjorde han en speciell övning för mig.
Han körde ut mig och traktor med kärra i skogen. Där stannade han, stängde av traktorn och klev ur.
'När jag kommer tillbaka ska kärran vara inbackad mellan de träden', sa han och pekade.
'Just det, kärran och traktorn ska vara hela också när jag kommer tillbaks'.

Öhh, jaha???

En sak jag ärvt av min far är envishet.
Först tittade jag efter gubben som om han inte var riktigt klok. Menade han allvar?
Jodå, det gjorde han. Det var bara att starta traktorn och börja backa.
Det tog ett par försök tills jag fattade att ratten skulle runt i motsatt riktning för att kärran skulle svänga dit jag ville. Sen gällde det bara att räta upp den.
Jag var 8 år när jag lärde mig backa med släp. Lite annorlunda träningsmetod men den funkade.


Med tanke på att jag är otroligt otursförföljd så är det helt otroligt att det endast hänt en sak med traktorn.
OCH DET VAR PAPPAS FEL!!!

Vi bor utmed en landsväg. Ett av våra gärden ligger på andra sida vägen.
Vi höll på att ta in höet och eftersom jag inte tål hö eller andra torkade växter så är jag traktorförare istället.

Jag hade precis varit och dumpat av ett hölass, körde över vägen, vidare över bron till gärdet och samlade upp balarna. Strax innan jag var framme vid bron igen så började min mamma ropa nåt till mig. Eftersom jag inte hörde vad hon sa pga av trafiken så stängde jag av traktorn och gick bort till henne så hon slapp vråla.
Väl tillbaka i traktorn startar jag, kör upp på bron, väntar på en lucka i trafiken och kör ut.

DÅ DÖR TRAKTORN!!!
Diagonalt över vägen! Rätt över båda vägbanorna!
Slänger snabbt en blick åt vart håll och ser långtradare komma från bägge hållen i en rasande fart.
Hann tänka att 'dör jag inte nu så överlever jag allt'.
När jag blir rädd så blir jag oftast vansinnig. Försökte starta den gamle Grållen men den tvärvägrade. Blev mer & mer förbannad och livrädd när jag hör lastbilarna komma närmre och hur förarna ställer sig på bromsarna. Jag vänder mig mot min pappa som kommer springande med ett dumflin på läpparna. Trafiken hinner precis stanna när han når fram till mig.
'Satte du på bensinkranen innan du körde iväg?', frågade gubbaset!!!
'Vadå satte på bensinkranen?? Jag stängde för faan aldrig av den!!!'
'Men det gjorde jag. Den läcker lite.'
Hade sån lust att slita loss ratten för att dräpa honom med den.

På de knappa 2 minuterna som jag hoppade ner från traktorn, gick till mamma och vände tillbaka och startade traktorn så var fanskapet där och stängde av kranen. Den kunde ju läckt ut tre droppar.

Hade jag valt att köra ut genom en mindre lucka i trafiken så hade jag blivit påkörd.

Var så säkra. Jag har tagit ut hämnd för det!!!!

Tack för dagens goda skratt!
Härliga berättelser ni delar med er av

Tack för det att ni får roligt av det hela. Har nu garvat åt Katies berättelse.

Min pappa var inte heller bättre på vissa saker. Detta hände nr. år efter jag flyttat hemifrån.
Han hadde börjat dricka, vilket han inte hade gjort innan. Mamma gnällde om hans löning som blev skralare alltefter tiden gick.
De höll på att separera så de höll inte ögona så noga vad den andre gjorde.

En morgon skulle mamma till laggårn och ge djuren mat, samt mjölka sina 2 kor för hand förstås. Hon kärrade den ljumma gödslen till gödselstacken först.
Vid ena ändan av laggårn låg gödselstacken, med lite skydd över. Det användes sedan till diverse saker, potäterlandet och annat.
Rätt som det var brakade det loss, som en öronbedövade bomb, och skiten från gödselstacken for alla håll och kanter och även in till djuren. Hönssen försvann och grisen efter dom och korna som var i var sin bås hoppade upp och var i panik.
Under kon låg mamma, skiten över både på kossan och henne. Hon sa i efterskott att hon trodde att nu gick jorden under (religiös mor).

När hon kunde ta sig ut såg hon att det fanns glassplitter i den kratern som hade blivit i gödselstacken. Pappa sov fortfarande inne ruset av sig när mamma drämde till honom.
Han skulle tillverka eget sprit och det var ju ett bra ställe att få det jäsa ---- inbäddad i gödselstacken!
Han fick finna sig att laga laggårn, köpa fler hönor och mamma sa att korna sinade, eller det kom surmjölk, innan det blev lugnt igen.
Därifrån kommer nog mina "olycksbarns" gener ifrån!!!! .... fuchian....

Jag läste upp detta inlägget för min käre far.

'Ja, nog fasen har du hämnats alltid', svarade han efter att han skrattat gott åt minnet.

De saker som jag lyckats göra mot honom har visserligen inte varit med mening men jag har räknat dem till hämnd i alla fall.

Under en höskörd när vi hässjade allt hö på ett gärde lyckades jag köra högaffeln rakt igenom faderskapets stövel och fot. Pappsen var inte så lycklig just då så jag höll mig på avstånd.

En annan gång när vi stod och tömde dyngestan lyckades jag 'pierca' hans ena hand med dynggrepen. Då blev han lite mer förbannad och bad mig avlägsna mig. Ja tack!!! Slippa ösa dynga är ju nåt man önskar så jag var inte särskilt ledsen för det.


Han tyckte att jag, när jag nu berättat om 'hans' dumhet, skulle skulle berätta om vad jag gjorde för dumt i pannrummet. Jag ska dela med mig om det men inte riktigt än för jag skäms fortfarande lite över det.

Däremot tänker jag berätta om en annan 'traktorolycka' som min far var med om. Helt och hållet hans eget fel och som tur var gick allt väl.

Han var ute i skogen och lastade timmer. När timmerkärran var full satte han sig i traktorn och försökte starta den gamle Grållen. Grållen är till 97% pålitlig men någon enstaka gång så är den lite motsträvig. Detta var en av de gånger.
Ni som vet nåt om Grållar vet att det finns en vev som man ibland kan ha nytta av. Veven är för att få igång gamlingen.
Paps hoppade glatt ur traktorn med veven i hand. Satte den på plats, vevade och... Japp den startade!
Vad var det då som gick snett?
Jo, pappskallen hade glömt lägga ur växeln vilket resulterade i att traktorn tar ett rejält skutt framåt, putter omkull papsen som hamnar inunder traktor och timmerkärra. Det som stoppade färden var en stor gran.

Han klarade sig undan med bara ett sårat sinne.
Han har iaf blivit mycket noga med att kolla växelspaken när han måste veva den gamle Grållen.

Har börjat fundera på om jag verkligen lär mig av vare sig andras eller mina egna misstag?

Röjde idag bland diverse avmaskningsmedel till djuren. När min käre bror kommer hem och ser vad jag håller på med så frågar han om det är dags att ringa giftinformationen igen...

Förbaskade människa som kommer ihåg alla missar som jag gör. Kan han inte få en plötslig förträgning i hjärnan som gör att han glömmer de sakerna?


Anledningen till att han frågade detta är enkel.
Jag har lyckats avmaska mig själv. TRE GÅNGER!!!

Första och andra gången var med Axilur.
Första gången var jag ute efter en Alvedon och gick till skåpet för att hämta en tablett ur kartan. Av någon outgrundlig anledning hade jag lagt en karta med Axilur där. Håller normalt sett djurens mediciner avskilt från våra.
Istället för en Alvedon så tar jag istället en Axilur.

Andra gången var det också en Axilur som slank ner. Skulle ta en Alvedon ur väskan. Inte fasen tittade jag på kartan som låg i väskan. Varför skulle jag ha nåt annat än Alvedon där?
Vet än idag inte hur den hamnade i väskan. Jag måste ju ha lagt den där men minns inte när eller varför.

Tredje gången var det i alla fall inte Axilur inblandat.
Jag avmaskade fåren med Ivomec.
När jag behandlade sista tackan hände det som inte ska hända. Eller rättare sagt, det som inte borde hända.
Jag fångar in henne. Låser fast henne mellan benen, vänder upp hennes huvud , öppnar hennes mun och trycker in sprutan. Så gäspar jag!! Vad gör tackan då??
JO, hon HOSTAR!!!
Ut far medlet och rakt in i min mun som är riktad mot henne på vid gavel!!

Undrar när jag ska lära mig att hålla koll på saker och ting och inte gäspa vid fel tillfälle? Har även svalt en jäkla massa insekter på grund av gäspningar.
Kanske jag ska börja använda ansiktsmask?? Då borde det vara relativt riskfritt att gäspa.

Senast jag var hos Hematologen och CEM så frågade de om jag tagit nån annan medicin än de jag har på recept från dem.
-'Öhm, nja, medicin & medicin. Jag tror att jag är maskfri iaf.'
Fick väldigt undrande blickar från 'El Doctores'.

Bara för att helgen varit så kanonbra så ska jag dela med mig av det dummaste jag gjort. Hitintills!

Blev påminnd av det idag när jag skulle tända grillen på tävlingen idag. Min kompis frågar mig om vi inte ska be någon annan 'icke pyroman' ta han om grillen istället...


Japp, det var eld inblandat men inte tändvätska.

Jag skulle tända i pannan. Det ville inte ta sig så jag gick upp till ena gaderoben i hallen för att se om det fanns någon tändvätska. Fann inget så jag gick vidare till garaget. Inget där heller. Men dock något annat.

Fyr i pannaset skulle jag ha, basta!!

Hällde in 'vätskan' på veden. Stängde luckan och lät det dra i ca en kvart. Gick sen ner igen, öppnade luckan, tände en tändsticka, hivade in den i pannan och BOOOMMM!!!!

Japp!!! Klantarslet hade använt bensin.

Kastade mig upp för trappen och ringde nödnummret. MIN PAPS!
Tror aldrig han varit så snabb hem till mig. Han hivade in mig i bilen och försökte kolla mina ögon samtidigt som han ringde till doktorn om att vi var på G (igen).

Väl framme hos doktorn blir jag inledd i ett rum direkt och de sprutade nåt svidande i ögonen. Var övertygad en stund om att det måste varit syra för j**lar vad det sved.
Mest irriterad var jag över att alla bara brydde sig om mitt ansikte och mina ögon.
Jag sket väl i dem. Det var mitt HÅR som var viktigast!!!
Det var vad jag skrek panikartat i telefonen när jag ringde paps. 'Mitt hår!!! Det brann, mitt hår!!!'

Jag hade en himla tur. fick en lättare brännskada i ansikte och ögon. Nu i efterhand inser jag vilken jädra tur jag hade.
Håret var det ingen större fara med heller egentligen. Hade jag inte haft det uppsatt hade jag haft nåt att skrika om men nu var det uppsatt så det var bara det yttersta håret på huvet som gick åt skogen.
Hade heller inget ögonbryn eller ögonfransar på vänstra ansiktshalvan.


Har jag eldat med bensin igen?

Näpp!! Här lärde jag mig faktiskt av mitt eget misstag. (otroligt nog)

(just det, inte fasen hade det tagit sig i pannan heller, det hade bara exploderat för att direkt slockna)

Å fy farao!
Det kunde blivit sista gången du eldade!

Detta hände sig en gång när jag var dryga 20 och nyss hade flyttat till min första lilla lägenhet, en etta på 40 kvm med matplats och kokvrå med skjutdörr. Hade sett kastanjer i affären och av någon anledning köpt hem ett paket med ca. 10 st för jag hade hört att det skulle vara gott. Kollade kokboken och ställde sedan in ugnen på anvisad temperatur, där stod också att man skulle lägga dem på en bädd av salt men så mycket salt hade jag inte hemma så jag lade dem direkt i långpannan. Skjuts in i ugnen och sedan gick jag in rummet och tittade på TV, efter en stund hörde jag en dov knall och en smäll ifrån kokvrån. Gick in dit och kollade men såg inget speciellt så jag återvände till TV:n men efter en stund kom nästa knall och smäll. Gick in till kokvrån igen och då fattade jag vad det var, kastanjerna exploderade i ugnen och det var den dova knallen och trycket gjorde att ugnsluckan öppnades en bit och smällde igen. Öpnnade ugnsluckan helt och då exploderade två stycken samtidigt med påföljd att det liksom snöade i hela kokvrån, såg ut som kokosflingor ungefär och det var ett elände att städa upp efteråt. Förmodligen skulle man ha skurit ett kryss i dem innan man ställde in dem i ugnen men det hade inte jag gjort fast jag har aldrig försökt "laga" kastanjer sedan dess.

En annan gång hade jag ställt en liter hostmedicin, en liter oblandad saft och en liter matolja (glasflaskor allihop) på kylskåpsdörren med påföljd att hyllan ramlade ner pga. överbelastning när jag sedan öppnade dörren. Alla tre flaskorna gick naturligtvis sönder och det blev en salig röra av hostmedicin, saft och olja + en massa glas på golvet nedanför. Lärde mig i alla fall att aldrig mer överbelasta hyllorna på en kylskåpsdörr. Man lär sig av misstagen och jisses vad jag kan mycket nu.

Spännande med exploderande kastanjer. Har jag aldrig provat. Tror jag låter bli, jag med mina meriter i köket.

Det lät Väldigt kladdigt med den blandningen på golvet.

Det är tur att man ibland lär sig av sina missar.


Ja, jag hade en jäkla tur den gången.

Murphy här igen...

Häromdagen lyckades jag göra en ny miss.
Välte ut en halvlitersburk med lack/lim över mobilen.

Jag hade tur ändå. Efter en dusch med varmvatten för att få bort allt kladd och två dagars vila över ett element startade den igen.