Jag har idag fått ett utlåtande från en ortoped ang. mina knän.

Där står det bl a att jag har "ökad synovit femuropatellärt". Que??

Mina googlingar har inte fått mig mycket klokare. Synovit, någon form av inflammation, eller?
Men det andra ordet.....

Snälla, någon som förstår och kan upplysa mig?

Synovit är en inflammation i synoviet, dvs den hinna som klär insidan av leden där det inte är ben (lite komplicerat att förklara men titta på länken (leta efter synovial membrane på bilderna); http://en.wikipedia.org/wiki/Synovial_membrane ).

Femur är lårbenet, dvs den översta delen mellan knä och höft och patella är knäskål. Hittade följande definition på femuropatellärt smärtsymptom; "Ojämnt brosk på knäskålens inre, bakre yta" och "Smärtor i främre delen av knäleden, framför allt efter ansträngning som t ex vid nigsittande, gång nerför trappor men även efter stillasittande. Drabbar främst yngre tonårsflickor."...... http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5659

Du har förmodligen en synovit (dvs inflammation av väggen) i främre delen av knäleden.

tja synovit i knä brukar vara en form av inflammation som förstör brosk och skelett och ibland leder och muskler på sikt. Mer bestämr är synovit en inflammerad ledkapsel helt enkelt.

femuropatellärt menas (menas o menas...)med att man har en smärta som kommer och går lite som den vill, just den form av knäsmärta är mer vanlig i tonåren och växer många gånger bort.

Ja jisses, jag har blivit tonåring igen...

Tack snälla KRT och Theseraphim för era supersnabba svar!
Nu slipper jag gå en vecka och fundera över vad det betyder.

Man brukar köra lite titthålskirurgi i vissa fall för att plocka lite brosk o skräp för att fixa till det om det blir besvärligt.

Jag får väl verkligen hoppas på att de vill göra det i mitt fall.
Som jag har det nu är det inte hållbart i längden. Dessutom blir det hela tiden värre.
Gjorde en MR häromdagen så jag får väl veta om några veckor hur det blir.
Suck, jag är less på att vara trasig.

Tack för informationen.

Nu mer kan man ju köpa sina journaler över "Mina vårdkontakter" och få en bild av sin sjukdomsbild,antar att det är översatt till "svenska"

Man har alltid haft rätt att få ut sina journaler , fast de är aldrig " översatta ". Ligger man på sjukhus så kan man passa på att be att få läsa journalen och sedan prata med läkaren och få föklarat om det är något man inte förstår.

Jag har haft väldigt ont i mina knän och det har låtit som om man slängt en näve grus i dem. Fick backa nerför alla trappor. Efter att jag tränat upp styrkan i lårmusklerna så har jag aldrig ont mer.

Jag vet ju inte vad som drabbat dig men jag skulle tro att det för det mesta är bra att avlasta trycket mot knäna genom att träna upp lårmusklerna.

Kan du berätta några bra sätt att träna upp lårmusklerna?

För min del så cyklade jag. Min kusin fick ordination av en läkare att gå på gym och träna styrketräning. Generellt måste det ju vara viktigt att man gör något som belastar muskeln men inte knät.

Det finns vikmanchetter att köpa som man kan fästa runt fotleden och lyfta.

Ett antal år innan den sista smärtomgången fick jag ont på ett annat sätt. Då gjorde det ont oavsett om jag satt eller låg och sov. Den gången var det inte lårmuskeln som var för svag. Jag blev så trött på att ha ont så jag tog en cykeltur trots att det var mörkt och vinter och första kilometern gjorde det förfärligt ont men sedan släppte det och kom aldrig tillbaka.

Man bör normal inte göra saker som gör ont och det vanligaste är att lårmusklerna är för svaga för att avlasta knäna ordentligt. Det jag beskrev nederst var nog snarare lite grus i maskineriet. Leder behöver röra på sig. En läkare sa till en kille jag känner att knän är som gångjärn. De kärvar om man använder dem för lite.

Cykling på lätt belastning är bra i båda fallen.

Tack för förslaget Christa.

För några månader sedan ramlade jag från 5 m höjd ner i ett stenparti. Knäna fick ta en del av smällen och vreds åt sidan samtidigt och det är efter olyckan som det blivit så här.
Starka lårmuskler har ju självklart även jag nytta av men jag misstänker att det kanske gick sönder något.
Jag ska träffa en sjukgymnast i veckan. Få se vad hon kommer fram till.

Oj, oj, oj 5 meter är ju jättehögt! Jag vet en kvinna som slog sönder knäskålen i massor av bitar bara genom att snubbla på tröskeln inomhus. Tur att du inte skadade dig ännu värre. 5 meter och stenar låter ju livsfarligt.

Ja som jag skrev så visste jag ju inte vad som drabbat dig. Inflammation och det andra som de som tolkade läkarsvaret skrev lät ju inte som ett sönderslaget knä så jag gick väl lite på det.

Vi får hoppas du får bra hjälp av sjukgymnasten. Den kan ju som du säger vara bra att träna upp muskeln också även om något är trasigt.

I båda de här reportagen pratade de en del om knän.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?...artikel=4094740

Hoppas verkligen du blir smärtfri igen

Tack Christa!
Jag hoppas också att jag ska bli av med en del av värken i a f.
Att knäna klarade sig så bra beror på att armarna fick ta värsta tyngden/smällen samt att huvudet fick sin beskärda del.
Hade jag fått välja så skulle jag vilja haft mer tyngd på knäna för att slippa få så trasiga armar och händer. Men, men, det får man ju inte.
Jag är tacksam för att jag klarade livhanken ö h t.

Aj, aj vad du måste ha slagit dig! Vad hände egentligen?

Jag gick upp på en stege som stod lutad mot husfasaden för att måla densamma. Jämt sekunderna efter att jag klättrat ända upp så åkte nederänden på stegen iväg i gräsmattan. Jag höll fortfarande i stegen när jag slog i backen, eller ja, stenpartiet som vi har där. Stod liksom på alla fyra.
Sen tippade jag tydligen över på en sida direkt.

I o m att jag hade tag om stegen så klämde jag fingrarna emellan den och stenarna, med avslitna ligament, sprickor och stukningar i händerna.
Bröt handlederna och ena underarmsbenet lossnade från handloven och trycktes upp i armbågen.
Båda knäna fick en smäll och vreds snett. Under ena knät skar en sten upp ett djupt jack (Maken konstaterade att det gick att se något vitt komma fram i glappet. Benet eller vad det var.)
Fötterna fick lättare stukningar.
Jag slog i ena sidan av ansiktet i någonting. Husväggen kanske. Svullnade upp på några minuter och såg ut som en rödblå fotboll i nyllet. Sikten på ena ögat försvann direkt.

Jag hade i a f väldig tur, för maken stod i en liftkorg alldeles bredvid och såg fallet. Så jag behövde inte vänta särskilt länge på ambulansen.

Men oj, oj, oj, vilken olycka och så mycket skador...hoppas verkligen att allt kan läka så småningom så du inte får bestående men. Sköt om dig!

Jag ryser och blir alldeles tårögd. Stackars dig! Hur har det gått med resten av dina skador?

Tack så mycket Gunilla T!

Jag ska försöka sköta mig bättre.

Jo tack, det går framåt. Ansiktet är fortfarande lite knöligt och blågrönt men det finns chanser att i a f färgen kommer att gå bort helt. Lite knölar får jag tydligen räkna med att ev få kvar.
Fingrarna har jag fått igång riktigt bra, förutom ett som är stukat och pekar lite åt fel håll och är klumpigt att ha att göra med.
Handlederna är svaga och gör ont men jag får i a f använda dem. Tränar dem dagligen. Handkirurgen gav mig ett år, sedan vet vi troligtvis hur bra det kommer att bli.
Fotlederna är sitt gamla jag.
Det är som sagt knäna som bara blir sämre.

Det är ju bra att fingrarna funkar såpass bra men kan de inte göra något åt det som pekar åt fel håll? Jag kan i och för sig förstå om du är dödstrött på att bli opererad.

Att knäna blivit sämre kan ju kanske ändå bero på att du kanske tappat muskelmassa i lårmusklerna. Kroppen har ju haft så mycket att läka och inte har du väl kunnat hålla igång som vanligt heller.

Ja du vad skall man säga? Livet förändras snabbt ibland och man har inget annat att göra än att kämpa på. Tur i alla fall att du inte fick hjärnskador. 5 meter är ju ett högt fall. Din man måste ha fått en fruktansvärd chock.

Inte vet jag om jag skrev rätt saker men jag blev helt tagen av din berättelse. Tårarna droppar ner i tangentbordet. Vilken tur att det inte blev värre än det blev även om det är illa nog!

Tack så mycket Christa för din medkänsla!

Jag skulle gärna få fingret tillrättalagt men de vill att det ska läka självmant. Vet inte riktigt varför faktiskt.

Jo jag är väldigt tacksam för att jag klarade hjärnan och även nacke/rygg där jag sedan en tidigare olycka har skador. Jag höll på att få sätta livet till den gången.
Det blir en liten tankeställare varje gång, att livet kan förändras på en sekund och helt utan förvarning. För varje sak jag råkar ut för så blir jag ödmjukare inför livet och lär mig uppskatta vad jag har för tillfället.

Min man sa att han först, när han såg mig åka ner, inte trodde att det gått så illa. Jag såg ju så hel ut. Det var när han såg jacket i benet och att ansiktet snabbt svullnade upp, han reagerade häftigare. Annars kom värsta chocken när ambulanspersonalen talade om att jag var ett prio 1-fall och att de var rädda för att jag skulle sluta andas.

Nej jag har ju inte varit så himla aktiv i sommar. Jag fick borrelia för ett tag sedan och det sänkte mig ett snäpp det också.
Hoppas att det går att åtgärda knäna med sjukgymnastik och att meniskerna, som läkaren trodde kunde vara skadade, inte är det.

Hur som helst så går ju livet vidare och man får lära sig leva med lite fler plattor i kroppen och förhoppningsvis en klokare hjärna.

Återigen, tack Christa för medkänslan!!

När skall du till sjukgymnasten? Hoppas du får en bra, de jobbar väldigt olika.

Ska dit på onsdag.
Lyckligtvis vet jag att hon är jätteduktig på det mesta. Har nämligen träffat henne ganska många gånger pga en diskbuktning som jag har i ryggen. Tack vare henne slapp jag bli stelopererad, i sista minuten. Hon har dessutom hjälpt mig med händerna och armarna efter det här.
Jag är enormt tacksam över att få träffat henne.

Oj det var ju illa med en sådan olycka, önskar dig god tillfrisknad

Tänkte på det med knäna som pratades om. Jag råkade ut för en skidolycka för ca 10 årsedan med ett främre korsband som idag är 1/3 kvar av o brosk skada. Har klarar mig bra fram till nu. Har haft otroligt värk i sommar o vadå knäböjningar ajajaj så nu har jag röntgats o det var inte atros som de trodde utan det kan tydligen bli så här ont efter många år tom i vila
Och som Christa sa...gångjärn var namnet o dom ska smörjas så jag har börjat hos en sjukgymnast för att träna upp styrkan i benen o skaffat mig en motionscykel som jag sitter o trampar på 20 min varje dag utan direkt motstånd. Enligt "friskgymnasten" som jag hellre kallar henne så är det rörelsen som man är ute efter i cyklingen inte motståndet o styrkan i benen.

Lycka till o krya på dig!

Editerat felstavning

Man kan ju ha problem med både gångjärnsbiten och styrkan eller något av det. För att "smörja upp" knäna så är det ju rörelsen man är ute efter. När det gäller att avlasta trycket mot leden genom att få lårmusklerna större och starkare så är nog styrketräning som inte belastar knät det allra bästa. Jag har nog bara brosk och när trycket blir för stort så gör det ont.

Var på ett föredrag av en sjukgymnast i vintras och han berättade om en man som sprungit maraton med en knäled som var så utsliten att den nästan var borta men han hade tränat musklerna så mycket så det funkade ändå.

Att jag tränade upp styrkan i mina muskler och blev av med knäsmärtan genom cykling var inte planerat. Jag upptäckte helt enkelt att problemen försvann när vi cyklat några veckor utomhus på våren. Har man skador i knät är troligen annan styrketräning bättre.

Ni verkar ju ha kommit till bra sjukgymnaste båda två. Själv har jag gått hos sjukgymnast för värk i nacke och axlar i åratal utan att det hjälpte ett dugg. Fick bara värme och lite knådning hos Previa som var vår företagshälsovård.

Lycka till på imorgon Skruttis! Då kanske du kan få en ordentlig förklaring av röntgenutlåtandet också.

Tack så mycket Tikka & Christa för lyckönskningarna!
Tack även för det ni berättat om era problem. Alltid intressant att höra hur andra lyckats.

Tyvärr är det ju lite av tur/slump om man ska få tag på rätt sjukgymnast. Jag gick först hos en, angående diskbuktningen, som verkligen ville väl men hon hade helt enkelt inte tillräcklig kunskap. Jag blev bara sämre av de övningarna hon gav mig.
Hon gav upp till slut och jag tyckte faktiskt synd om henne. Hon ville hjälpa mig.

Den jag går hos nu, skulle egentligen bara ge ett utlåtande innan jag som sista utväg skulle stelopereras. Hon gick grundligt igenom vilka övriga skador, skavanker, sjukdomar jag har och kom genom det fram till att hon kunde få mig bättre med specialanpassad träning. Den är inte ens i närheten av de övningar jag fick från den första sjukgymnasten.

Det kanske kan löna sig för dig Christa att söka annan sjukgymnast.

Jag önskar er lycka till också!!

Hur gick det hos sjukgymnasten?

Knäna är en av de mest komplicerade lederna i kroppen och det är alltid bra att träna ALLA muskler runt knät för att undvika olika besvär. Jag har bl.a. RA och har under alla år haft stora besvär med mina knän. Jag styrketränar men har haft stora problem med att hitta rörelser som fungerar så att jag kan träna speciellt lårmusklerna. Jag har turen att ha bra utbildade träningsinstruktörer på mitt gym så jag har fått hjälp att korrigera hur jag utför mina övningar för att inte få ont i onödan (ont gör det ändå). Nu har jag fått upp benstyrkan såpass mycket att jag klarar 211 kg i benpress. Jag har även gått mycket stavgång som fungerar jättebra som benträning och tack vare stavarna så klarar knäna påfrestningen.

Tack som frågar!
Jodå, hon klämde, vred och böjde. Hon är tämligen säker på att jag skadat själva knäskålarna och brosket bakom dem.
Meniskerna vet hon inte hur det är ställt med utan jag får vänta på bilderna från MR, som verkar ta ett par veckor till.
När jag böjer benen så hoppar liksom själva knäkulan ur sin bana, försöker skydda sig själv och sänder smärtsignaler ut mot knävecken och då viker sig benet. (Inte direkt medicinskt beskrivet, men något åt det hållet är det i a f.)
Tydligen är jag lite kobent också (har nog bott på landet för länge ) och det gör inte saken bättre.
Har fått övningar som på sikt stärker lårmusklerna men ska mest fokusera på att böja benen på rätt sätt för att tvinga tillbaka knäna i rätt bana samt slipa ner ojämnheterna i brosket.
Ska tillbaka om knappt två veckor.

Det börjar nästan bli komiskt det här. Jag tillbringar snart halva dagarna med med att utföra sjukgymnastik.

Hm, ja det kräver ju onekligen ganska mycket självdiciplin. Vad fick du för övningar? Jag behöver ju också stärka mina lårmuskler så det är ju intressant. Måste du hålla i knäskålarna för att de inte skall hoppa iväg när du gör dina böjningar? Irk det kryper lite i mig men det var ju ändå tur att inte knäskålarna gick sönder i en massa bitar.

Det låter ont som dina knän beter sig. Hur funkar det för dig i vardagen?

Vad sa hon om vad som stod i röntgenutlåtandet?

Kom i säng för sent igår så jag är lite seg i pallet. Kommer knappt på vad jag skall skriva. Dessutom har jag ena ögat i Bonde söker fru.

211 kg!!! Jag klarar 60 kg. Har du bara tränat i benpressen? Något gick sönder i mitt knä förra vintern när jag tränade på trampmaskin hemma och jag har undrat om jag vågar mig på benpressen igen eftersom jag den kanske belastar knät för mycket. Trodde att det var bättre med något som belastar muskeln men inte knät.

Christa.

Har nog uttryckt mig lite luddigt kanske.
Utlåtandet jag fick från ortopeden var bara baserat på hans egen undersökning när jag var där. Lite böjande/vridande och pratande.
Jag har varit på MR men inte fått höra resultatet än. Troligtvis får jag veta det om ca 2 veckor när jag ska till ortopeden igen.
Sjukgymnasten läste visserligen vad ortopeden skrivit men är inte så intresserad av det. Hon gör sin egen undersökning och bedömning.

Än så länge måste jag ta det väldigt försiktigt med träningen p g a knäproblematiken.
Står med ryggen mot en vägg (behöver vara en glatt yta), fötterna lite isär och en bit ut. Sen är det bara att gör en knäböjning och låta ryggen kasa med ner fortfarande mot väggen. Som att sätta sig på en stol ungefär. Gå ner till 90 graders vinkel på låren.
Så småningom så blir det samma sak fast med belastningen på ett ben i taget.
Ju närmare väggen fötterna är, desto mer belastning blir det på knäna.
Inget fastställt antal repetitioner utan jag kör tills jag inte orkar pressa uppåt längre.

Andra övningen så sitter jag på en bänk med ansiktet vänt mot en spaljé eller liknande. Det ska vara något att kunna fästa ett gummiband i.
Andra änden på gummibandet runt vristen. Sedan böjer man benet in under sig så gummibandet spänns.

Det här är som sagt väldigt lätta övningar men jag måste börja så här försiktigt. De körs 3 gånger/dag.

Hon har tejpat mina knän så att de hela tiden drar lite utåt sidorna. Det för att underlätta för mig nu i början samt att knäna får vänja sig.
Sedan ska det kunna räcka med att fokusera på att böja i den rätta banan.

Ja inte funkar de så särskilt bra än så länge. Jag går t ex aldrig ner för en trappa utan att hålla i mig. Rätt vad det är så hugger det till och viker sig. Det är svårt att sätta sig och resa sig igen.
Det funkar inte att gå lite fortare, då hugger det i knävecken direkt. Jobbigt att stå upp en längre stund.
Visst gör det tidvis ganska ont men det är bara att stå ut så länge. Det ska ju kunna bli bättre med tiden.

Om du inte förstår vad jag menade med övningarna så är det bara att fråga igen.

Tack för beskrivningen av träningsmomenten Skruttis!

Jag har dock inte provat än. Har varit lite lat senaste veckan när det gäller träningen.

Undrar vart Blomfrun tog vägen. Jag är ju lite nyfiken på hur hon har tränat för att bli så stark i lårmusklerna utan att skada knäna. Jag klarar ju bara 60 kg i benpressen och tycker dessutom att den är lite otäck. Man ligger upp och ner och trycker en platta uppåt med benen och det gäller att inte få något i kläm. Jag tyckte att den frestade på knäna så jag antar att hon tränat på något annat sätt också men hon har ju inte svarat så hon kanske inte är inne här så ofta.

Jag har korrigerat vinkel på benpressen så jag inte anstränger knät. (Normalt ska du ha 90° i "vändläget men om du ökar denna vinkel något så belastar du knät mindre) Var även noga med hur du använder knät under rörelsen. Jag tränar även i adduktor-abduktor maskinen samt gör övningar på balansboll.

Om man inte gillar benpressen så finns det andra varianter att ta till.
Knäböj i smithmaskinen, fritt med skivstång eller hantlar.
Utfall i smithmaskin, fritt med skivstång/hantlar eller gående utfall med eller utan vikt.

Sedan finns maskiner för benspark/lårcurl.
De har jag blivit avrådd av min sjukgymnast från att använda.
Det p g a att knäna blir mer eller mindre "fastlåsta" i en bana och med mina skeva knän så är det inte så lyckat.
Är man däremot "normal" så är de inte så tokiga att använda.

Som Blomfrun skrev, balansbollen kan man använda till mycket.