Vi har fått möjlighet att lösa ut en bil ur ett dödsbo, och eftersom dottern fyller 18 i vinter och ska ta körkort vill jag hon ska ha den som sin.
Funderar på det där med försäkring, är det någon som vet om det är en himmelsvid skillnad i kostnad på försäkringen mellan en 18-åring med nytt körkort och t.ex. maken som haft sitt länge (50 år) och kört prickfritt?
Är det bättre att han står som ägare av bilen?

Gå in på några försäkringsbolags hemsidor och titta. Det är enkelt finns några standard frågor som dom har.

Skillnaden kan vara himmelsvid!
När vi köpte bil åt vår 18-åring skiljde det över 10 000/år om han eller jag ägde bilen. Gissa vem som äger den bilen?
Nu kollade jag på skoj min gammelbil. Det skiljer 4 400/år om han eller jag äger den.
Det här gäller då helförsäkringar och det kanske inte är aktuellt?

Gör som Carl föreslår, gå in på några försäkringsbolags hemsidor och kolla premien!

Går inte eftersom hon inte har körkortet än, är inte 18 än heller

Det går man behöver normalt inte person nummer!

Det är brukaren som skall stå för försäkringen! det är inte tillåtet att föräldrar står för försäkringen och vuxnabarn brukar bilen.

Ibland måste man gå mot röd gubbe

Förstår vad du menar.. men det blir fel i längden.

Tillbaka till ursprungsfrågan om det är så att barnet "får" försäkringen på föräldren och det händer något så blir det bli en dyr historia... föräldren mister hela sin bonus och måste börja om från noll, inte som om föräldren själv är orsak då räknas ju bara bonusen ner.

Ledsen andersen, men det där är fel.
Jag pratade länge och många gånger med många olika försäkringsbolag, när sonen fick sin bil.
Det är så här:
om barnet bor på samma adress som föräldern, spelar det ingen roll vem av dem som äger bilen. Alla i familjen kan använda familjens samtliga bilar och försäkringen gäller oavsett. Enda skillnaden är att om föraren är under 24 år, så är självrisken på vagnskadan högre.

På sitt sätt tycker jag att det säger sig självt lite grann. Vi har 3 bilar och 3 körkort. Vilken bil vi tar beror oftast på vilken bil som står närmast Varför ska då den ena bilen stå på sonen, när försäkringen blir så hiskeligt mycket dyrare??

Självklart måste ju bilens ägare försäkra den, men jag har inga som helst problem med att stå som ägare till "sonens" bil. Jag använder den också, den är himla rolig att köra och sonen brukar ta min bil när hela kompisgänget ska rymmas i bilen på samma gång.

Jo på länsförsäkringar måste man det

Finns fler bolag.

Det stämmer inte... det heter försäkrat intresse och finns en hel del dommar i ämnet

Här är en...
RH 1996:3
Försäkringsgivare har som förstahandsgrund för sitt bestridande att utge ersättning anfört att försäkringstagaren inte har något försäkrat intresse. Det har ansetts att denna fråga inte är ett moment i vad försäkringstagaren skall visa genom sin lindrade bevisbörda att försäkringsfall inträffat utan en fråga om ett fristående förhållande för vilket normala beviskrav skall gälla.

A.T. köpte den 18 april 1990 en Mitsubishi Galant, årsmodell 1988, på avbetalning. När hon i januari 1991 flyttade till Finland ansåg hon sig inte, på grund av tullavgifterna, ha möjlighet att medföra bilen. Bilen togs omhand av R.K., en bekant till A.T.. R.K. fick bruka bilen mot att han svarade för kostnaderna. Den 21 oktober 1991 anmälde R.K. till Länsförsäkringsbolagens AB - försäkringsaktiebolag bilen stulen. Länsförsäkringsbolagen vägrade att utge någon ersättning.

A.T. yrkade vid tingsrätten att tingsrätten skulle förklara henne berättigad till ersättning ur den mellan henne och Länsförsäkringsbolagen gällande försäkringen. Hon anförde till stöd härför att Länsförsäkringsbolagen i försäkringsavtal med henne åtagit sig att ersätta henne för den skada hon åsamkas genom stöld av den bil hon försäkrat hos bolaget. Bilen har härefter tillgripits från henne varför hon är berättigad till ersättning för stöld.

Länsförsäkringsbolagen bestred yrkandet och uppgav i första hand att A.T. inte haft något försäkrat intresse i bilen. Bolaget vitsordade att A.T. för bilen haft en gällande försäkring som omfattat skydd mot stöld samt att stölden anmälts till Länsförsäkringsbolagen.

A.T. anförde till utveckling av sin talan. Hon bodde i Sverige mellan oktober 1986 och januari 1991, då hon flyttade tillbaka till Finland. Redan 1988 hade hon köpt en Volvo personbil som hon den 18 april 1990 bytte mot en Mitsubishi Galant årsmodell 1988. Priset var 112 300 kr för bilen. Hon fick avräkna 21 931 kr för inbytesbilen och betalade kontant 5 300 kr. Det resterande beloppet, 85 069 kr, skulle betalas med 2 363 kr per månad jämte ränta. Hon väntade sitt andra barn i mitten av januari 1991; barnet föddes den 2 januari och hon återvände då till Finland. Hon kunde inte medföra bilen till Finland bl.a. beroende på att tullavgifterna skulle ha uppgått till mellan 40 000 och 60 000 FM. Bilfirman ville inte köpa tillbaka bilen och inte heller acceptera att hon överlät avbetalningskontraktet till en arbetskamrat, R.K.. R.K. hade kommit till Sverige i december 1989 och var välbeställd men accepterades inte av bilfirman som köpare. Hennes sambo gjorde för hennes räkning upp att R.K. skulle få låna bilen tills vidare mot att han svarade för alla kostnader. Den 18 juni 1991 råkade R.K. ut för en olycka. Han fick sladd på bilen och körde i diket där bilen slog runt. Bilen lämnades för reparation och den 1 oktober 1991 var den klar för avhämtning. För reparationen betalade R.K. 30 000 kr. Någon försäkringsersättning utgick inte efter olyckan. R.K. parkerade bilen på en parkeringsplats i anslutning till sitt arbete. Den 4 oktober 1991 upptäckte han att bilen var stulen. Han tog kontakt med A.T. och berättade vad som hade hänt. Hon gav R.K. fullmakt att sköta förhandlingarna med försäkringsbolaget för hennes räkning. Han anmälde stölden till Länsförsäkringsbolagen den 21 oktober 1991. Bolaget har emellertid vägrat att utge någon ersättning. - Det förhållandet att R.K. betalat för bilen innebär inte på något vis att han därigenom skulle ha förvärvat den. Någon överlåtelse har inte skett. Hon har fast anställning i Tumba och för henne var det väsentligt att bilen kunde "övervintra" tills hon kom tillbaka till Sverige. Hon ansåg det vara en bra ide att R.K. kunde ta hand om den tills hon återvände. Alla räkningar var utställda i hennes namn. Bilen var såld med äganderättsförbehåll. Hon har hela tiden varit registrerad som ägare i bilregistret.

Länsförsäkringsbolagen anförde till utveckling av sin talan. Sedan A.T. flyttat till Finland fick R.K. under våren 1991 tillgång till bilen. Samtliga nycklar överlämnades till honom och han övertog betalningsansvaret för den restskuld som fanns på bilen. Han har brukat bilen och även betalat försäkringen. Det görs gällande att R.K. övertagit bilen och att A.T. inte har något försäkrat intresse i bilen, vilket är en förutsättning för att försäkringsersättning skall utbetalas. R.K. har betalat sammanlagt 100 000 kr och gjorde till och med avbetalningar på bilen efter det att stölden påstås ha skett. Endast om han köpt bilen av A.T. kunde det vara begripligt. A.T. har inte betalat något alls och har därför inte vållats någon skada för att bilen stulits.

Stockholms tingsrätt (1995-01-18, rådmännen Björn Jansson och Carin Adlercreutz) biföll käromålet och anförde i sina domskäl i frågan om försäkrat intresse följande. Det ankommer på A.T. att styrka att hon har ett försäkrat intresse för att försäkringsersättning överhuvud taget skall utgå. I målet är utrett att A.T. då hon köpte bilen den 18 april 1990 lämnade en bil i inbyte och betalade en viss summa kontant. Resterande belopp skulle betalas genom månatlig avbetalning med 2 363 kr jämte ränta. Såvitt framkommit i målet har hon härefter till bilfirman betalat ifrågavarande belopp under mer än tolv månader. Hennes uppgifter att hon inte kunnat medföra bilen till Finland och att bilfirman inte heller accepterat att antingen återtaga bilen eller godtaga annan som köpare har inte ifrågasatts i målet. Länsförsäkringsbolagen har emellertid hävdat att R.K. köpt bilen av A.T. och att detta skulle förklara att R.K. övertagit det fulla ansvaret för bilen; han har till och med skött avbetalningarna efter det att stölden skulle ha inträffat och enligt Länsförsäkringsbolagen sammanlagt betalat 100 000 kr. R.K. har i övrigt uppgivit att han gentemot A.T. känt ansvar för bilen som var i hans vård. Det måste slås fast att ekonomiska avvägningar efter den 4 oktober 1991 inte kan tillmätas någon betydelse i målet. Enligt tingsrättens mening har A.T:s uppgifter om varför hon låtit R.K. taga hand om bilen och i övrigt svara för kostnaderna inte vederlagts. Hon har härigenom styrkt att hon haft försäkrat intresse i bilen.

Rådmannen Nils Sahlström var skiljaktig och anförde följande. Beträffande beviskravets styrka när det gäller försäkringsfall på grund av tillgrepp av bilar har det i praxis slagits fast att en försäkringstagare har fullgjort sin bevisskyldighet så snart det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet (NJA 1984 s. 501 samt NJA 1986 s. 3 och 358). Denna undantagsregel rörande beviskravets styrka kan inte anses gälla beträffande frågan om ett försäkrat intresse föreligger. A.T. har därför att styrka att hon har ett försäkrat intresse.

Länsförsäkringsbolagen har invänt bl.a. att A.T. genom att överlåta besittningen avseende bilen till R.K., som övertagit betalningsansvaret för samtliga utgifter, i praktiken, om än inte formellt, överlåtit bilen till R.K. till följd varav A.T. inte har något försäkrat intresse.

A.T. har vid partsförhör uppgivit att hon och R.K. aldrig talat om vad som skulle gälla när bilen var slutbetald eftersom hon inte var säker på om hon skulle stanna i Finland eller flytta tillbaka till Sverige. Hon hade inte ekonomiska möjligheter att ha bilen stående i Sverige och R.K. ville ha en bil. Det var därför en bra ide att han lånade bilen och svarade för alla avgifter. Hon försökte få bilfirman att acceptera R.K. som köpare, men det lyckades inte. Anledningen härtill känner hon inte till. Hon kommer inte ihåg om det var R.K. som betalade direkt till bilfirman eller om han betalade till henne och hon i sin tur till firman. R.K. innehade samtliga nycklar till bilen. Efter det att bilen hade blivit stulen gav hon honom fullmakt att ta hand om saken.

R.K. har i huvudsak berättat följande. Han har inte ägt bilen men han hade oinskränkt befogenhet att nyttja den. Han svarade för alla utgifter inklusive avbetalningar på köpeskillingen. Han betalade månatligen 3 350-3 400 kr till bilfirman även efter det att bilen blivit stulen.

Han har sammanlagt betalat cirka 100 000 kr och bilen är slutbetald. Anledningen till att han betalade även efter stöldtillfället är att han ansett sig ha ett betalningsansvar gentemot A.T.. De har inte träffat någon överenskommelse om avräkning dem emellan. Om A.T. får bifall till sin talan i målet är det hans uppfattning att försäkringsersättningen skall tillfalla henne eftersom det är hon som är ägare. Han anser sig inte ha någon fordran på henne.

Det förhållandet att R.K. betalat cirka 100 000 kr, innefattande att köpeskillingen till fullo är betald, utan att han och A.T. talat om hur detta skall regleras eller överhuvud taget inte avtalat om vad som skall gälla när bilen är fullbetald är en omständighet som är ägnad att ifrågasätta deras uppgifter om innebörden av R.K:s rättigheter beträffande bilen. Åtminstone borde deras avtalsförhållande ha kommit på tal i samband med att bilen skadades vid trafikolyckan den 18 juni 1991 och någon försäkringsersättning, på grund av att R.K. inte betalt försäkringspremien, inte var att räkna med. Det framstår också som svårförståeligt att han inte anser sig ha någon fordran på A.T. även om hon skulle få ersättning från försäkringsbolaget.

R.K:s agerande och inställning tyder mera på att han handlat som ägare till bilen än att han varit endast nyttjanderättshavare och att det alltså skulle vara fråga om något slags dolt ägarskap till bilen. I vart fall har inte A.T. förebragt utredning av sådan styrka att hon mot ovan angivna bakgrund kan anses ha visat att hon har ett försäkrat intresse. Hennes talan skall på grund härav lämnas utan bifall.

Länsförsäkringsbolagen överklagade tingsrättens dom och yrkade att käromålet skulle ogillas. A.T. bestred ändring.

Svea hovrätt (1995-10-31, hovrättsråden Christine Möller och Ingemar Korfitsen samt t.f. hovrättsassessorerna Anne Ottosson, referent, och Helen Törnqvist Norman) ändrade tingsrättens domslut och lämnade käromålet utan bifall. I sina domskäl anförde hovrätten följande.

I konsumentförsäkringsförhållanden gäller bl.a. att försäkringstagaren har bevisbördan för ett påstående om att försäkringsfall har inträffat. Bevisbördan är emellertid lindrad i förhållande till vad som normalt gäller i dispositiva tvistemål på så sätt att försäkringstagaren anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall har förelegat än att så inte varit förhållandet. För försäkringsgivaren gäller däremot normala beviskrav (NJA 1990 s. 93 med där anförda rättsfall).

Motivet för fördelningen av bevisbördan på detta sätt är, å ena sidan, det starka intresset att den lojale försäkringstagaren skall kunna lita på att han är skyddad mot ekonomiska förluster genom försäkringen och, å andra sidan, försäkringstagarkollektivets intresse av att ett ökat risktagande för försäkringsgivaren inte leder till oacceptabelt höga premier.

I förevarande fall synes emellertid försäkringsgivarens huvudgrund vara att försäkringstagaren inte har något "försäkrat intresse" vilket enligt försäkringsvillkoren är en förutsättning för att försäkringsersättning skall betalas ut. Även om inte innebörden av detta villkor framgår av försäkringsvillkoren är det en naturlig tolkning att kravet är att försäkringstagaren skall visa att han har en gällande försäkring som omfattar den påstådda skadan.

Fråga blir då om detta är ett moment i vad försäkringstagaren skall visa genom sin lindrade bevisbörda att försäkringsfall inträffat eller om fråga är om ett fristående förhållande för vilket normala beviskrav skall gälla.

Det torde för den normalt aktsamme försäkringstagaren vara avsevärt enklare att visa att han har en försäkring som verkligen avser den skada, som han påstår har inträffat, än att föra full bevisning om hur skadan uppkommit - d.v.s. att försäkringsfall föreligger. Det är främst när det blir fråga om ägarförhållanden som markant avviker från det normala, som svårigheter kan uppstå för försäkringstagaren. Det finns inte enligt hovrättens mening något berättigat intresse att i dessa fall lindra den bevisbörda som normalt gäller. Hovrätten finner av dessa skäl att frågan om försäkringstagaren har ett "försäkrat intresse" utgör en särskild fråga som skall prövas enligt normala bevisbörderegler innan ställning tas till frågan om försäkringsfall inträffat eller inte.

A.T. har visat att hon har en försäkring, som i och för sig skyddat henne mot tillgrepp av det fordon som försäkringen avsett dock endast så länge hon varit ägare till detta. När det gäller denna fråga visar det förhållandet att hon försökt att få bilfirman att godta R.K. som köpare att hon ville sälja bilen till honom. När det inte lyckades blev hon tvungen att finna en annan lösning, vilken kom att innebära att R.K. övertog nyttjandet av bilen. Det faktum att R.K. efter övertagandet erlade samtliga avbetalningar till bilfirman och betalade försäkringspremierna, sammanlagt ca 100 000 kr så att köpeskillingen till fullo är betald utan att han och A.T. talat om hur detta skulle regleras är en omständighet som är ägnad att ifrågasätta deras uppgifter om innebörden av R.K:s rättigheter beträffande bilen. R.K:s agerande tyder mera på att han handlat som ägare till bilen än att han varit endast nyttjanderättshavare.

Vid en sammanvägning av omständigheterna finner hovrätten att A.T. inte har förebringat utredning av sådan styrka att hon kan anses ha visat att hon har ett försäkrat intresse avseende bilen. Hennes talan skall därför lämnas utan bifall.

Målnummer T 289/95

Nu orkade jag inte läsa hela domen, men det framgår redan i andra stycket att den bilen lämnats till en bekant.
Om du läser mitt svar ser du att jag skrivit: "om barnet bor på samma adress" alltså fortfarande bor hemma hos mamma och/eller pappa är det helt OK att barnet kör mammas eller pappas bil.
Allt annat vore ju faktiskt orimligt, eller hur?

För övrigt är det bilens ägare som enligt lag är skyldig att försäkra bilen, inte brukaren.

Netaave, ring försäkringsbolaget och kolla premierna! Det brukar gå att ringa dem även på kvällar och helger.

Ja men det vore väl idiotiskt när vi har allt annat där

Än engång det är färäldren som skall ha sin bil försäkrat, och om barnet brukar bilen så kan det bli så att ingen ersättning lämnas vid olycka! och det heter försäkrat intresse om du inte tror mej så googla på försäkrat intresse

Nope, inte alls idiotiskt. Ibland blir det billigare att byta. Det är idiotiskt att vara trogen ett bolag som ger samma tjänst för dyrare pengar.

Kopierad text ifrån volvo forum...

Postat: tis aug 26, 2008 17:45:35 Rubrik:

--------------------------------------------------------------------------------

Jag ställde dessa två frågor till några försäkringsbolag:
1: Är det tillåtet att köpa en bil och skriva den på mamma eller pappa för att få lägre försäkring, då man i allt annat väsentligt själv äger och brukar bilen?

2: Om det är olagligt, vilka åtgärder vidtar ni om det uppdagas att någon skrivit över bilen på någon annan i syfte att få lägre försäkring?

Volvia svarar:

Citat:
Tack för ditt mail.

Först vill jag bara säga att jag tycker att det är bra att ni tar upp frågan då detta är ett vanligt förekommande problem hos alla försäkringsbolag. I våra villkor kallar vi detta för "försäkrat intresse".

1: Enligt vårt villkor 2.2 står det att försäkringen avser endast försäkringstagarens intresse. Försäkringen gäller endast om försäkringstagaren är fordonets verklige ägare och huvudsaklige brukare.

2: Detta innebär att vi helt kan neka ersättning vid en skada om inte försäkringstagare och brukare är samma person.

Det är aldrig acceptabelt att skriva bilen och försäkringen på någon annan för att få ner kostnaden, man riskerar då att förlora hela bilens värde vid en skada.

Varmt välkommen åter

Vänliga hälsningar

Volvia Försäkringar
Sälj & Service

Karin Tenggren



Så här svarar Länsförsäkringar:

Citat:
Hej!

Tack för ditt mail.

Det du skriver om kallar vi för försäkrat intresse.

Vid tecknande av försäkring så upplyser vi alltid om att den som är ägare av fordonet ska också vara huvudsaklig brukare av fordonet. Följs inte detta så riskerar man utebliven ersättning vid ev. skada.

Se nedan.

Försäkrat intresse

Försäkrat intresse innebär i skadeförsäkring en koppling mellan försäkrat objekt och objektets laglige ägare. En försäkring gäller för det intresse som består i att värdet av en försäkrad egendom inte minskar eller går förlorat.

Den försäkrade egendomen vid skadeförsäkring skall ha rätt försäkringstagare, nämligen ägaren. Försäkringsbolaget kan göra en utredning vid ett skadeärende för att reda ut om principen om försäkrat intresse följts. Om principen har frångåtts kan försäkringsbolaget sätta ned eller helt neka ersättning.

Välkommen att höra av dig igen om du har några ytterliggare frågor.


Fick även ett svar från Folksam:
Citat:
Hej!
Tack för ditt mejl.

Fråga 1
Det är inte tillåtet att skriva bilen på annan person för
att få ner premien.Är man under 18 år får du inte stå som
ägare i bilregistret då måste målsman in med en underskrift.

Fråga 2
Om det uppdagas vid en skada att bilen igentligen ägs och
brukas av annan person än försäkringstagaren så uteblir
ersättning.På själva trafikdelen kan man ej neka ersättning
då det ersätter motparten och personskador.
Sedan backar man tillbaka försäkringen till börjandatum och
annulerar den och premien betalas tillbaka.Då får
trafikföreningen träda in och kräva kunden på avgift för
oförsäkrat fordon för den tiden.

Hoppas att detta är förståeligt och har ni fler frågor så
hör av er.

Du når oss på 0771 - 950 950,
vardagar 07.30-21.00, lördagar och söndagar 09.00-19.00
eller mejla oss.


Vill du veta hur du kan tjäna tusenlappar när det gäller
din avtalade tjänstepension? Kontakta oss på 0771 - 950 050.


Med vänlig hälsning
Folksam
Tina M Karlsson


Lägg ned allt snack om att skriva bilen på någon annan. Vill ni lura försäkringsbolagen är det upp till er, men behåll det i så fall för er själva. Det är rent bedrägeri och vi tillåter inte diskussioner som handlar om eller uppmanar till brottslig verksamhet. Som ni ser så tar vi bort inlägg som handlar om fusk och lurendrejeri.

MVH
/Mats
_________________
"Artificial intelligence is no match for natural stupidity"

Trafikblogg: http://trafikvett.llesrof.se/#home

Vi har beslutat att så länge hon bor hemma ska bilen stå på mig

Nej, jag vidhåller!
Bilens ägare ska ha bilen försäkrad.
Om någon i familjen använder bilen gäller försäkringen, dock med en något högre självrisk på vagnskadan, om föraren är under 24 år.
Men minns att det här gäller bara så länge barnet bor hemma. Så fort barnet flyttar till eget boende, har andersen rätt.

Vi hade allt på folksam, för det har alltid varit billigast för oss, men när vi köpte SAAB blev det över 1000kr billigare att ha försäkringen via IF i samarbete med SAAB och dessutom ingår en hel del som inte ingick i folksams försäkring så det smartaste man kan göra är att jämföra priser!

Den som äger och brukar bilen/fordonet skall också stå för försäkringen annars räknas det som bedrägeri och kan straffa sig i längden, möjligtvis kan den som skall överta bilen få bättre bonus om det går att visa att den som övertar fordonet her kört detsamma regelbundet men det lär knappast vara aktuellt i detta fall då det inte ens finns ett körkort.

Minns hur det var när jag köpte min första bil, tog evigheter att komma upp i bonusklasserna men det är så det är, bluff och mygel höjer bara premierna för oss andra.

Ja men å andra sidan behöver hon inte få bilen förrän hon flyttar

Se till att åtminstone vara ärlig med att säga att en person under 25 kör bilen. Annars kan det bli väldigt dyrt!

Men herrejisses, hur ska man då göra i familjer där man har en bil är två som kör den? Vi har en bil, min man står som ägare - ska då inte jag få köra den, skulle det räknas som "bedrägeri" om jag kör den fast den står på min man (som haft fordon innan och därför fick en bättre premie än jag som inte ägt bil innan.........)

Så länge man är en familj och bor på samma adress är det väl skit samma vem som står som ägare så länge man alla brukar fordonet. Kan inte tänka mig att försäkringsbolaget kan säga något om det. Iaf var det inget priblem alls när jag bodde hemma och brukade mina föräldras bilar.

Däremot är det en hel annan sak om bilen står på föräldrarna när barnet flyttat hemifrån och man inte längre har samma folkbokföringsadress....

Om du är under 25 och bilen står på din man och ni inte talat om för försäkringsbolaget att bilden nyttjas av en som är under 25, ja då blir det dyrt vid eventuell olycka med den personen som är under 25 i ratten.

I min familj är båda över 25 och då kvittar det ju. Jag har sagt till bolaget att ingen under 25 kör vår bil och därför kan vi heller inte låna ut den till någon som är yngre än så.

Precis så är det, så länge en person bor på bilens mantalsort gäller försäkringen men om någon flyttar (vuxna barn tex.) så kan de inte ta med sig försäkringens bonus till sin nya adress.. Så länge jag bodde hemma gällde min fars bilförsäkring på hans bil även för det jag ev. ställde till med men när jag flyttat hemifrån fick jag stå för försäkringen på min egen bil.

Det har ingen betydelse hur gammal man är, den som är ägare och brukare till bilen skall normalt vara den som står för försäkringen, annars är det bedrägeri vilket är vanligt när det gäller motorcyklar där skilldnaderna är stora i ålder på försäkringstagarna.

Det stämmer inte riktigt. Om barn skall köra bilen ibland så skall det tas en försäkring som medger att person under24år nytjar bilen ibland.

Saxat ifrån nätet..

Ägare = försäkringstagare = huvudsakligt brukare.

Dom enda som kan äga en bil tillsammans utan något krav på "huvudsaklig brukare" är sambos och gifta. Anledningen är att man som sambos eller gifta har samma ekonomiska intresse i bilen.

Man kan inte juridiskt sett vara sambo eller gift med någon av sina föräldrar, syskon, mormor, tant eller någon annan släkting. Med andra ord kan man inte som mormor eller förälder äga en bil där den huvudsaklige brukaren är ens barn eller barnbarn och i det fallet spelar det ingen roll om man bor under samma tak eller 100 mil från varandra.

Som förälder och som ägare-försäkringstagare-huvudsaklig brukare kan man självklart låna ut sin bil till sina barn oavsett om barnet bor hemma eller inte. Om barnet är under 25 (24 i vissa fall) så drabbas man av en högre självrisk vid en eventuell skada.

Om man som förälder tar beslutet att äga och försäkra en bil vars huvudsaklige brukare är något av ens barn så gör man sig skyldig till skenförsäkring vilket vid en eventuell skada kan leda till reducerad ersättning, ingen ersättning alls samt åtal.

Några praktiska exempel

- Ensamboende 20-årig man i Stockholm skriver sin MC på sin mormor i Piteå. Mormor står alltså som ägare-försäkringstagare (även om sonsonen betalar sin mormor för kostnaderna) men sonsonen är huvudsaklig brukare. Detta är skenförsäkring. Vid ett eventuellt försäkringsärende är risken stor att ersättningen helt uteblir.

- Föräldrarna till den hemmaboende sonen/dottern köper en bil till barnet och står som ägare-försäkringstagare. Sonen/dottern är dock huvudsaklig brukare. Detta är en skenförsäkring och vid ett eventuellt försäkringsärende riskerar man att inte få ut full ersättning.

- Föräldrarna äger och försäkrar en bil och är dessutom huvudsakliga brukare. Deras 20-årige son/dotter kör ibland bilen och i försäkringsvillkoren framgår det i tillägget att någon under 25 (24) ibland kör bilen vilket innebär en högre självrisk. Detta är en helt korrekt försäkring.

Samtliga försäkringsbolag använder ovanstående försäkringspolicy. Det förekommer dock att vissa försäkringsbolag är "generösare" med reglerna men dessa kompenserar sig oftast genom att generellt ha högre premier. Det förekommer tyvärr också att vissa försäkringsbolags säljare är otydliga när det gäller försäkringsvillkoren. Försäkringsbranschen är hårt konkurrensutsatt och i jakten på kunder förekommer det att försäkringssäljarna "glömmer" vissa delar i dom allmänna försäkringsvillkoren.

Det förtjänar också att påpekas att försäkringsbolagen idag använder rent polisiära metoder för att avslöja skenförsäkringar. Det är inte heller helt ovanligt att f d poliser övergår till att jobba som skadereglerare.
__________________

Har du körkort och kör bil själv?

När jag tecknat bilförsäkring så ingår frågan om bilen ska köras av någon som är under 25 , ska den det så blir försäkringen dyrare.

Att inte uppge det skulle jag tro gör att försäkringen blir ogiltig och att man kan sättas dit för bedrägeri.

A ja
B nej

Det är precis det här jag försöker att säga.
En familj som bor på samma adress anses vara likvärdiga brukare av bilen. Vem kan bevisa eller motbevisa hur många mil den ena eller andra bilen körts av en speciell person i hushållet?
Självklart måste du uppge om någon under 24 år brukar bilen, annars gäller inte försäkringen om det skulle hända den yngre föraren nåt elände.

Netaave! Spara lite försäkringspengar. Skriv bilen på dig eller din man så länge dotter bor hemma. När hon flyttar skriver ni över bilen på henne.

Ingen, INGEN, kan någonsin anklaga dig för försäkringsbedrägeri för det.

Himmel, vi som har 3 bilar, ja faktiskt 4 om jag räknar in husbilen. Sonen har fri tillgång till vilken bil han vill eller behöver just då. Tycker ni att vi ska skriva över alla bilarna på sonen, för att slippa bli anklagade för försäkringsbedrägeri??
Självklart har vi uppgett till försäkringsbolaget att samtliga bilar emellanåt framförs av förare som är under 24 år.

Och Malcolm, det där bonussystemet som fanns förut, det är borta numera....

Men jisses, tjejan är ju inte 18 år ännu och har inget körkort. Klart bilen skall skrivas på och försäkras av mamma så länge - sen är det ju bara att ändra när det blir aktuellt!!

hrmf

Det kan bli en dyrköpt läxa att inte ha samma försäkringsbolag på bil och hem, dubbla självrisker, så jag håller med netaave, ETT bolag.

Det var länge sedan jag var 25

Om du krockar med bilen samma dag som ditt hus brinner ner får du betala självrisk för båda. Oavsett bolag.

Men om du får något stulet i bilen och det innebär åverkan på bilen, så kan du klara dig på en..

Men man lämnar inte värdesaker i bilen.

Vet inte om det är billigare om maken har försäkringen eller inte ... däremot vet jag att det kan kosta dyrt om det uppdagas att annan än bilägaren står som försäkringstagare.
Jag har aldrig ens nuddat vid tanken att barnens bilar skulle försäkrats av mig eller maken ... inte ens då de bodde hemma. Har inte så rymligt samvete och så tänker jag också på ifall det händer någon olycka ...

Det får helt enkelt bli så att bilen får höra till "familjen" d.v.s. mig så länge, när hon väl fyller 18 och klarat sitt körkort får vi väl ta en funderare till. Hon fyller 18 i februari men har efter det iaf ett år kvar att plugga. Kanske längre om hon fortsätter.
Trodde jag skulle kunna skriva den på henne nu och hade inte en tanke på dyrare försäkring förrän det var nån idag som påtalade det men den personen var inte säker. Orsaken till att jag vill den ska stå på henne är för att säkra den till henne om det händer nåt.

Själv får jag fortsätta med denna, ursäkta Stintan att jag svarade i fel ordning, jag kör men har inte körkort, det hinner hända mycket på 5 år.

[attachment=55607:mopedbil.bmp]

Du får betala en självrisk för varje skada , varit med om det. Hade vattenläcka i stugan och tryckkärlet gick också sönder. Två självrisker blev det .

Mopedbil kräver körkort!

Här har vi kollat upp vad försäkringen kostar innan vi köpt begagnad bil. Det är inte lätt att få svar från försäkringsbolagen. Det går inte att fråga vad en bil av av en speciell modell och ålder och få reda på vad den kostar. De vill ha både bilnummer och personnummer innan de svarar. Man vet ju inga bilnummer när man bara funderar på en modell och inte har tittat på någon speciell bil.
När jag har tagit försäkring för bil så blir jag tillfrågad om bilen kommer att köras av en person under 25 år.

När sonens bil var på verkstad så fick han låna min bil. Då blev min bil stulen kraschad och skrot. Det vore ju rent löjligt om han inte skulle fått lov att låna min bil.

Nej det gör det inte, bara ett förarbevis, tro jag gick 3 dar några timmar.

Liiite gammal tråd men vill dela med mig....

Tecknade just en bilförsäkring för min äldste kille (en bit över 20år) på Atava.
Jag kan säga att det var ganska stor skillnad i pris när vi jämförde med övriga bolag!