Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin.
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok".
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV.
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian.
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen.
Vi som använde gnuggisar dagligen.
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar".
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
Vi som läste OÄ i skolan.
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
Vi som lekte med Manicklar.
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
Vi som fick fler finnar av Clearasil.
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
Vi som läste Lyckoslanten.
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
Vi som var med på rökrutornas tid.
Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar.
Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare.
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka.
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
Vi som var de första i backen med snowboard.
Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
Vi som fortfarande säger Konsum i stället för Coop.
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi...".
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor.
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
Vi som käkade Raider och inte Twix.
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband.
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
Vi som hade bänkar med lock på.
(Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira. ) Detta mins inte jag alls
Vi var den sista generationen som fick dela på en glasflaska läsk
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000.
År 2006, du vet att du lever år 2006 när...
* Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen
* Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år
* Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer
* Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig
* Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du
inte har deras e-postadresser
* Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år, men för tre olika företag
* Din chef klarar inte av att göra ditt jobb
* Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar
* Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget
* All reklam på TV har en internetadress under
* Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de
första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den
* Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att se till att vara "online"
innan du hämtar kaffet i espressomaskinen
* Du lägger huvudet på sidan för att le smile.gif
* Du läser detta och nickar och ler
* Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till
* Och nu sitter du och ler åt dig själv
Sista årskullarna som klarade av att flytta hemifrån utan att låna upp en massa pengar.
Beror såklart på när man är född, men många 80-talister var ju inte ens födda när Nintendo började skapa deformerade tummar, och bland dem som använde ICQ så var det nog fler 70-talister än 80-talister, faktiskt. MSN klassar jag mer som något 80-talisterna hör hemma i, tillsammans med facebook får man nog säga - en högre andel 80-talister är med där än 70-talister eller 90-talister. Det jag som 70-talist saknar mest med 80-talet är de stora framstegen på datorfronten. Internets utveckling (främst WWW-delen) är ju rena snigelfarten jämfört med jättehoppen som datorerna tog på 80-talet. Att jämföra en Commodore 64 från 1982 med en Amiga 1000 från 1985 är ungefär som att jämföra en flakmoped med en Volvo 745. Numera har ju datorerna så många hästkrafter att det egentligen inte märks så stor skillnad på Core2Duo eller Core i7 om man inte ska konvertera film etc. Till och med en dator med ett par år på nacken klarar de flesta spelen. Så var det INTE för 10 år sedan, då gällde det att ha bästa processorn och grafikkortet för att ens kunna starta de senaste spelen.
