Dom pratade på radion om empati och en person sa att graden av empati har med vuxenhet att göra. För min del upplever jag att människor i det svenska samhället blir mindre och mindre empatiska.

Blir människor mindre och mindre vuxna eller har den minskande empatin andra orsaker?

Håller inte med dig om att människor blir mindre och mindre empatiska!

Ett av symptomen på utbrändhet är minskad empati, visar sig ofta redan när folk är stressade eller pressade.

jag tror att det finns sanning i att empati har med vuxenhet att göra, nu för tiden blir ju människor vuxna först i 40-årsåldern

och ja, empatin har minskat i samhället, absolut, förmågan finns nog fortfarande men den måste tränas.

Jag skulle nog säga att den minskande empatin har sina orsaker på den levnadstilen, med stressen att göra.
Folk helt enkelt bryr sig mindre om hur andra har det, det finns ingen tid för det. Det märks ju så väl vid dödsfall i en familj, hur de flesta bekanta inte "hinner" att ta tid med den drabbade. Det blir tyst.
Man kan säga att det har blivit vår tids bristvara mot oss och mot andra.

Det finns säkert undantag och mycket empatiska människor men dessa få stryka på foten av andra att de tar den tiden för någon som behöver det extra.

Det var det första som slog mig när jag kom till forumet, just bristen på empati, men trodde att det var en datorgrej, men har sett detta ytterligare bland folk, samt att antalet som söker till healing har ökat markant sen jag började med det över 18 år sedan.
Detta bordar inte gott, men jag vet inte om man kan få andra att se det igen för vi har det i oss, mer eller mindre.
Om det beror på ens vuxenhet eller inte, så då har den nog sina rötter i barndommen. ....Fuchsian....

Man kanske ska ställa sig själv frågan varför empatin har minskat. Det kanske inte är omgivningen det beror på. Det kanske är det egna jaget som inte räcker för andra. Då kan man inte heller begära att få empati tillbaka.

Stress minskar nog empatin. Det är nog belagt. En annan sak kan ju vara att det blir mer och mer konkurrens i samhället. Redan på dagis får barnen lära sig att konkurrera med varandra och i skolan går ju det med mesta ut på att konkurrera.

Alba,

Där har du också en påäng liksom Christa har i sitt inlägg om stressen på dagis.
Men det blir ju omgivningen eller den behövande som blir lidande när andra tappar sin empati. Det finns inget att ge som inte finns tillgängligt.
Trots det föds vi med olika mått av empati, men hur länge kan den fungera? Inte ens till sandlådan.....
Sen finns de människor som har kunnat behålla och utveckla den biten ifred, men även dom blir rädda att visa det för att man kan blir hånad och då stänger man till det för att inte bli för illa åtgången själv.
Synd! Det är en bristvara.
..Fuchsian....

Om det stämmer som du säger, att barnen redan på dagis får lära sig att konkurrera med varandra, måste det ha införts en ny pedagogigk de senaste åren. Skrämmande.

Jag tror inte heller att empati är något, som försvinner för att man kommer till en annan miljö än den man har hemma. Alla sådana förmågor tror jag grundläggs i hemmet. Är man uppvuxen i en empatisk miljö, har man stora chanser att själv få förmågan att känna empati.

Egentligen finns det väl bara en grupp människor som aldrig haft och aldrig kan öva upp förmågan att känna empati. Det är psykopater.



Fotnot: "En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden."

Citatet hämtat härifrån: Psykopati

Tycker inte empatin har minskat, det är väl aldrig någon som brytt sig...

Det är nog inte pedagogiken som ändrats utan antalet barn per pedagog.

Jag tror inte att förmågan till empati är annorlunda nu än förr. Däremot lever vi i ett alltmer individualistiskt samhälle, där släkt- och grupptillhörigheter inte är livsviktiga längre. Vi vänjer oss alltmer att agera självständigt, på gott och ont.

Visst har det alltid funnits men jag tycker det har blivit värre. Jag ser i och för sig bristen på empati som ett problem i vilket fall som helst.

Tror inte att empati kan mätas på något sätt. Den bara finns;eller inte finns, oberoende på hur ett samhälle ser ut. Vi svenskar är ju rätt generösa att ge vid olika katastrofer runt om i världen. Vi känner empati med offren. Sedan är det nog så att Sverige har förändrats och många prioriterar familj o karriär.
Men empati tror jag att man har eller inte har oavsett vad man går igenom i livet. Är man djurvän t.ex, så är man djurvän. Inget kan ändra på det.
Men vi kanske inte visar alltid vad vi känner.

Medkänsla, tycka synd om, hjälpa, ge stöd, känslomässigt engagemang.

Jag tror inte att förmågan till empati minskat. Men jag tror att vi har valt olika vägar. "Det är mycke nu" sägs visst i en Lorrysketch. Det är mycket nu. Och har varit så en längre tid.
Krig, inbördeskrig, gerillakrig, svenska soldater i krig, infrastrukturkatastrofer (t ex Estonia), arbetslöshet, naturkatastrofer på olika nivåer och i olika världsdelar. Följ tabloidpressen en månad och gruppera scoopen.

Jag tror inte att vi tappat vår förmåga till empati men väl lärt oss att gruppera den till det som vi kan göra något åt. Skall vi acceptera och ta in allt och känna för allt så bryter vi samman och blir värdelösa som hjälpare.

Välj din insats och gör den bra! Det innebär inte brist på empati.

Personligen tycker jag att människor blir mer och mer likgiltiga, det upplever jag som en helt annan sak än att vara empatilös. Senast hände det i ica kön, en äldre dam tappade sin börs i marken och alla småpengar ramlade ut, hon hade stora svårigheter att böja sig ner. De som stod närmast henne hjälpte inte, kanske pga att det är skämmigt?, någon annans problem? två frågetecken som jag upplever som likgiltighet.

Som pedagogikstuderande håller jag självklart inte med om att pedagogiken är grunden till det jag vill kalla för likgiltighet. Snarare avsaknaden av pedagogik. Visste ni förresten att lärarstuderande knappt läser någon pedagogik utan mer didaktik?

Ett boktips om du är intresserad....här kopplas den känslomässiga omognaden till fenomen i det omgivande samhället.

http://www.ralphstenbacker.se/litteratur.html

Jag ser också brist på empati som ett problem. Jag kanske bryr mig för mycket om andra männsikor men att inte bry sig finns inte för mig.

Men Christa känner du empati för någon/något? Din tråd om vattenfalls ansvar för kärnkraftsolycka i tyskland låger mig tviivla på det: Inte ett ord om männsiskor som drabbas utan bara om din välfärd och dina skatte pengar.

F.ö- är Tyskland äldsta kärnkraft verk i vattenfalls ägo. Alla runtomkringboene är oroliga, men du är orolig om dina skattepengar......

Christa jag är i detta fall besviken på dig.

Empati, jag vad är det? För mig är det att bry sig. Har jag fel?

När jag bodde i Tyskland och jobbade minst 15-16 timmar om dagen så hade jag varje sommarlov barn från ett barnhem hemma hos mig.

Själv hade jag ju också 3 barn men jag tyckte ett till spelar ingen roll. Men det gjorde det, för det lilla barnet till behövde extra mycket vård.

När jag kom till Sverige, så blev jag rätt so fort kontaktperson för människor med olikja problem.

Men så klart, jag har blivit utnyttat. Som t.ex. en vännina som var ensamstående mamma till 2 barn. Ett ab hennes barn skulle läsa i Härnösand och hennes Pappa skulle köra henne.

Några dagar innan ringde hon, Pappan hade en Golftävling. Så jag körde flickan till Härnösan, Hade tagit mig ledigt en halv dag från jpbbet och fixat en kille som hjälpte osst att lasta.

Men när jag blev sämre, så hette det, vi har alla våra problem....

Brist på empati? Ja i alla högsta grad.

Jag var i många år hundvakt till en kompiss hund när han åkte bort eller det var något. Tog mig t.o.m. en veckas semester för att vara hundvakt när han hade kärlellsbekymmer och åkte på semester.

När jag flyttade och hade behövd hjälp oj då då hette det tyvärr Elisabeth jag har så mycket att göra nu......

När jag nu strax innan jul ville åka till Plantagen coh köpa krukväxter så undrade ju min sambo lite.

Jag ville gå, och gjorde ochså så, till några gamlar och ensamma här i huset med en blomma innan jul.

Jaha sa min sambom nu är den gamla Elisabeth framme igen.....

Empati är väldigt viktig för mig.

Elisabeth

Empati är något som visas för sådana som befinner sig långt borta, människor som aldrig kommer nära. När det sker en bussolycka i Norge förfasar sig alla men drabbas närmste grannen av någon form av tragedi så bryr de flesta sig inte. Det verkar lättare att bry sig om människor på andra sidan jorden än om dem som finns vägg-i-vägg. Så fort det hänt en störra katastrof upprättas kriscenrum men om en enskild individ drabbats av något så får det passera obemärkt förbi oberoende hur traumatiskt det kan vara.

Jag tycker nästan det är tvärt om, ju längre bort från en själv man kommer, desto fler måste drabbas för att vi skall bry oss. Jag menar, visst blir vi mer illa berörda om någon granne dör än om någon helt random dör i Afrika till exempel. Däremot tror jag att det kan uppfattas som att man inte bryr sig om de som står närmare för att det är betydligt svårare att hantera en sådan situation, man vet inte vad man skall säga eller vad man kan göra för att göra det bättre.

Malcolm det är mycket enklare att slänga in några hundalappar på ett hälpkonto och lugnar sitt samvete än att bry sog om sin närmaste granne som mår dåligt......

Det där med att bry sig har blivit sämre

Elisabeth

Elisabeth, jag tycker att det du räknade upp är något annat än brist på empati. Där handlar det om medmänsklighet, tjänster och gentjänster mm och något du väljer att göra för att du själv mår bra av det. Att du sen inte får samma tillbaka är ju trist men det betyder inte nödvändigtvis att dessa människor är oempatiska.

Stintan medmännsklighet finns inte om man inte känner empati för andra.

Allt jag gjorde, gjorde jag inte för mitt eget välbefinnnande, jag gjorde det av empati för andra och för dom som hade det sämre eller mår sämre än jag.

det är säkert regeringens fel

Så är det förstås. [attachment=58867:giggle__2_.gif][attachment=58866:shemademedoit.gif]

Det är också min uppfattning. När jag pratar om avsaknad av empati så är det t ex att människor inte bryr sig om att de gör någon annan ledsen eller att någon annan inte mår bra.

Skolungdomar som mobbar varandra, lägger ut elaka saker om varandra på nätet osv är brist på empati. Att skratta åt andras olycka. Att skratta när andra misslyckas. Att glädjas när det går dåligt för någon annan. Själv tycker jag att program som Robinson är förfärliga.

Tillämpningen av den nya sjukförsäkringen är också ett exempel på ematibrist.

Jag tror inte empatin har minskat i gemen, inte i meningen att individer inte har medvetande om andra människors känslor.

Däremot tror jag maktlösheten ökat, det händer för mycket runt omkring för att man som enskild de facto ska kunna ge bistånd överallt.

Nej det har inte med empati att göra.

Det är lätt att tycka att det var bättre förr, vilket det oftast inte var. Vi minns genom ett rosa filter...

Det var inte bättre förr, det är bara lite sämre nu. Beträffande empatitillgången tror jag inte den har förändrats, det finns människor med både för mycket och för lite. Det är bara mer uppmärksammat nu.

Känslan av empatibrist tilltar nog med stigande ålder, för 20 år sedan hade man inte krämpor etc. på samma sätt som nu och då behövde man inte medömkan och empati eftersom livet kändes mer bekymmersfritt.

Visst fanns det mobbing i skolorna förr också och oavsett om det blivit värre eller ej så tycker jag frågan borde upp på bordet.





Om du menar att personalen på Försäkringskassan bara gör sitt jobb så håller jag i princip med men när Reinfelt sitter i TV och medvetet låter bli att svara en person som blivit utförsäkrad så håller jag inte med. Inte blev det folkstorm heller.

För mycket empati? Hur menar du då?

Även på den gamla goda tiden var det bättre förr.

Håller med dig!

Hm, kanske ett visdomsord

Empati betyder ju inlevelseförmåga och om den minskat eller ökat finns väl inget svar på. Denhär frågan diskuteras ofta inom vården men det kan ha sina förklaringar. Det finns en mycket större kunskap om personlighetsstörningar idag än vad man hade för t.ex. 50 år sedan och då kan upplevelsen vara att man tycker sig se en ökning.

Vi är ju alla barn av det samhälle som omger oss - idag är honnörsord som individualism och frihet tongivande. I mer auktoritära och strukturerade samhällen blir personlighetsstörningar inte lika uppenbara. Dendär "satkärringen" som höll koll på ungarna gjorde stor nytta...

Dethär med vuxenhet antar jag att personen inte menar ålder utan mognad.

Empati är inte det samma som "byteshandel" - om jag gör något för en annan människa och förväntar mig något tillbaka handlar det mer om egna behov.

Jag måste bara säga dethär också - vi skall inte moralisera över eller anklaga människor som på olika sätt lider av bristande inlevelseförmåga, det är inte självförvållat och kan innebära ett stort lidande.

Christa, nu blev dethär ser jag, mer än ett svar på just din konkreta fråga men jag har läst hela tråden.

Det finns som du skriver en del människor som har ett handikapp som medför nedsatt empatisk förmåga. Det jag menar är mer samhällstrenden som t ex TV-program som går ut på att ställa till det för varandra. Robinson t ex trodde jag handlade om hur man överlever i naturen men oj vad besviken jag blev! Jag blev mycket illa berörd av hur de behandlade varandra i det programmet och det finns ju fler i den stilen.

Ibland tror jag att det man kan uppfatta som brist på empati egentligen bottnar i osäkerhet - man vet inte riktigt hur man ska agera i vissa situationer.
Min erfarenhet är att grannar och vänner ställer upp för varandra när det gäller.
Jag är också helt övertygad om att mobbning inte har ökat - vi har bara blivit bättre på att uppmärksamma den.

Men, en sak är ju konstig. Minns ni för några år sedan när det var en val som blev infrusen i en havsvik i USA? Vilken räddningsaktion! Vilken vilja att skänka pengar och hjälpa till! Det var ständiga rapporter även i Sverige men såklart mest i USA. Varför engagerade man sig så i en val när så det finns så många fattiga i USA?

Klokt!

Jag tror inte empatin Minskar.
.Snarare Minskar sympatin.
Inte samma sak.

Empati är för mig medkänsla. Alltså att man bryr sig om hur den andre känner. I Bonde söker fru som liksom en del andra går ut på att välja bort så har bönderna ett stort mått av empati. Hanna berättade att hon kände sig som att hon ville köra huvudet i gödselbrunnen när hon skulle välja bort en kille och riskera att han blev ledsen.

I ett program från USA som gick ut på samma sak så fokuserade de väldigt på hur ledsen hon blev som valdes bort och i flera andra program så går hela grejen ut på att mobba ut varandra och ställa till det för andra. Att gotta sig i andras olycka är så långt från empati som man kan komma.

Att klimatet på många högstadieskolor har hårdnat har det pratats om en hel del i massmedia.

Menar du att dessa saker är avsaknad av sympati och inte empati?

Nej.
Du har blandat ihop empati med sympati.
USA prylen är empatibrist.
Bonde söker fru är sympati. Hon kan känna sorgen han känner.
Empati är förmåga att ha medvetenhet för andras situation, med ett mer rationellt tänkande.
Sympati är enkelt uttryckt att ha inlevelseförmåga och kunna känna MED personen..

I Wikipedia står det så här "Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen."

Det tolkar jag som att man dels måste veta vem personen är och att man själv känner sig ledsen och den personens vägnar.

Deras förklaring av empati kändes lite luddig. Om du ser någon mobba någon du inte känner och ingriper därför att du bryr dig om hur den mobbade känner sig. Kallar du det då för empati eller sympati

Då tar vi det en gång till.
EMPATI är att t.ex. Usch vilken hemsk olycka, tragiskt för alla inblandade =man ser på det som händer utifrån, och förstår tragiken men går sedan vidare med sitt liv.
SYMPATI =Att ta ställning= Att Gråta över den händelsen och ta parti för eller emot någon.


Min fetmarkering.

Empati.

Det kanske helt enkelt är så att människor blir mer och mer egoistiska. Och i samma veva minskar empatin också. Samhället drar ju mer och mer mot ett egosamhälle, vad det än gäller. Om jag har det bra struntar jag i hur andra har det. Ju bättre vi själva får det desto mindre bryr vi oss om de svagare runt om kring oss.

Som jag ser det så är empati en inlevelseförmåga. Att om jag är riktigt elak mot någon vet jag vad som händer och jag bryr mig om det. Därför är jag inte så elak. Medan en person som är psykopat (eller bara väldigt ego, beroende på vad det gäller) struntar i vad som händer den man är elak mot, de kan inte leva sig in i andras känslor/upplevelser. Detta är en brist på empati tycker jag.

Jag tänker mer på när människor gör varandra illa utan att bry sig om att den andra bli ledsen. Vad är det brist på menar du?

Empati


Helt rätt.

Det händer nog inte så mycket mer idag än det gjörde förr, däremot har informationsflödet ökat dramatiskt.
Nej, jag har inte glömt Japan med det är en händelse som sådan, det finns massor med tragedier i världen varje dag.
Läget i Etiopien är lika illa som förr när det startades insamlingar, men media har flyttat fokus på annat.
Medias makt över vad de vill att vi ska veta är ganska skrämmande. Etiopierna lär bli utan hjälp från gemene man ett tag, för nu skriver tidningarna om annat.

Precia Anma så upplever min sambo och jag det också. Vi har pratat om det i minst 10 år nu och tycker det är hemskt. Allt handlar bara om "jag och jag igen"

Vi har t.ex. många gamla i vår stadsdel men även fått många barnfamiljer. Dom gamla är bara i vägen, tycker det är grymt. Och så behövs så lite, ett litet snack med dom, visar att man ser dom, bry sig lite osv

Empati, sympatie, medmännsklighet osv. Barnet har tydlingen många namn och alla lägger ut det på sitt sätt.

Är jag inte medmännsligt, har jag ingen empati för mina med männsikor osv

Elisabeth