Jag har tre barnbarn och det bästa jag vet är när de är hos mig.Jag skulle vilja ha dem hos mig dagligen,men tyvärr så sätter kroppen min stopp för det.
Men när jag pratar med andra kvinnor i min ålder (66)så nästan alla säger detta:nej,inte vill jag ta hand om mina barnbarn,jag har gjort mitt!
Vad tycker ni andra?

Tyvärr har jag inga barnbarn ännu, mina barnär just på väg att lämna boet men jag längtar redan efter den dag jag blir mormor/farmor! Jag tycker det är härligt att du tycker om barnbarnen och vill ha dem hos dig ofta bara kroppen orkar En mormor/farmor kan betyda så mycket för sina barnbarn, själv minns jag både far-och mormor med glädje och tänker ofta på allt dem och hur de har präglat mitt liv som vuxen.
Man har bara en familj så jag förstår inte varför man kan uppleva sitt eget kött och blod som en ansträngning att ta han om

Om jag hade haft några barnbarn så skulle jag inte vilja ta hand om dem varje dag men naturligtvis då och då och vid behov. Det betyder inte att jag inte skulle älska dom men jag är övertygad om att både barnen och jag skulle ha mycket roligare tillsammans när vi träffades om det inte skedde varje dag.

Jag tror det räcker att finnas där för barnbarnen i vardagen - inte att man behöver gära nåt "roligt" tillsammans för man träffas bara någon gång per vecka eller månad. Har ofta hört att man liksom ska bjuda till (hittar nog inte rätt uttyck på svenska förlåt) när barnbarnen kommer "på besök". Har själv bott i storfamilj med mormor och gudar vad roligt vi hade! Jag har många fina minnen från helt vardagliga händelser som när vi satt och spritade ärtor flera dagar i rad eller när vi var ute i skogen och plockade hallon

Våra två barnbarn är ofta hos oss - men aldrig så ofta att det blir en "börda" eller hindrar oss från att göra det vi vill eller känner för. Kan vi ställa upp så gör vi så klart. Dessa underbara barn har beriktat vårt liv otroligt mycket och skapat en härlig gemenskap. Och vi har väldigt roligt tillsammans!

Men till frågan att ställa upp varje dag - nej, det skulle vi inte vilja göra.

Tror du missförstog det jag skrev. Menade inte att man "måste göra något roligt" varje gång man träffas.

Vi umgås gärna med barnbarnen, men i lagom portioner...

Våra barnbarn tycker att morfar/farfar och mormor/morfar är pinsamma, som "inte fattar" de nyaste TV-spelen, eller tycker om Byggare Bob. De minsta, 3 och 6 , vill hellre spela ishockey på gatan eller fajtas med plastsvärd. Det duger inte vi till. Jag har aldrig varit eller kommer att bli en barnens favorit på deras eget plan, inte ens hos mina egna barn. Om dom frågade något underfundigt, så satte vi oss i soffan med ett uppslagsverk, och tog reda på fakta. Dom förstod kanske hälften av vad som skrevs, men bara det är en god grund att stå på.
Att göra sig till för barn är bland det löjligaste en vuxen människa kan göra, enligt min mening... Halledudanedig...Usch och fy!

Ja, jag gör mig då inte till varken för vuxna eller barn. Kanske är det anledning till att det alltid funnits barn som gärna kommer till oss och uppskattar det vi gör tillsammans! Inte f..n tycker de att vi är pinsamma heller...

Hoppas det är ok att svara ....vi har inga barn så då blir det inga barnbarn heller men jag vill gärna berätta att vi får "låna" och har fått låna mins syster barn 2st nu i 22 och 26 års åldern o min mans systers barn 3st 5, 14 och 16 år mellan varven genom åren.
Det är mycket roligt o är det någonstans de vill vara så är det hos oss. Känns härligt med ett sådant betyg Under min arbetslösa tid passade jag våra bästa vännners son en tid innan de fick dagisplats så där har jag blivit en given favorit
Hit är dom välkomna när som, dörren står alltid öppen.

Tyvärr finns det småbarnsföräldrar som utnyttar den äldre generationen å det skamligaste. Det finns mor/farföräldrar som helt enkelt inte vågar säga nej för att de är rädda att knappt få träffa barnbarnen alls som "straff".

Det är bara att acceptera att även en mormor har ett eget liv nuförtiden, hon sitter inte och stickar med bullarna färdiga alla gånger. Om det ska bli en bra relation ska varken barnet eller den "gamla" känna tvång eller olust, det tycker jag är ganska självklart. Jag avskydde att åka till mormor när jag var liten.

Om jag får bli farmor så ska jag göra det som känns bra, inte det som jag tror förväntas. Men självklart ska jag se till att de kommer hit tillräckligt ofta för att bli rått-tokiga.

Jag har inga barnbarn... ännu... men om jag skulle få vore det roligt att lära dem laga cyklar, snickra lite och liknande. Inga kan lära ut saker som mor- och farföräldrar och iblend kan tom. gamla kunskaper ge ungarna ett vidare perspektiv på tillvaron men för den skull behöver man ju inte bli en slags gratis barnvakt vid alla tillfällen.

Hos oss är det ingen risk….Den yngre generationen är alldeles för beroende av oss, den äldre för att det ska fungera i deras vardag.

Jag har varit ”nattmamma” till mitt äldsta barnbarn(nu 13år) i många år eftersom det inte finns några bra nattöppna ”dagis” i vår stad och jag har den väldigt nära och varm relation till barnbarnet…även om hon tycker att mormor ska skaffa sig ett eget liv i stället för att lägga sig i en (numera) tonårings.

Mitt yngsta barnbarn har nyss fyllt två månader och även där har jag en funktion att fylla. Den dottern, har som nybliven mamma tusen och en både små och stora funderingar som hon behöver råd och vägledning i….precis som hennes äldre syster hade och har.

Jag är glad och tacksam att jag får ta plats i mina barn och barnbarns liv även om jag har ett eget mycket rikt liv.

/Anki

Jag har tre barnbarn 6 år 8 år och 1,5 år ,jag älskar mina barnbarn över allt och de två älsta kommer alltid på loven fast ofta en och en deras farmor och farfar bor bara några mil härifrån så vi brukar byta i mitten på veckan ,har man båda hinner man inte koncentrera sig på någon av dom för 6 åringen tar väldigt stor plats och pratar mycket 8 åringen är tystare och pyssligare,den lille på 1,5 har jag inte varit barnvakt åt än, sen vi flyttade träffar vi dom inte lika mycket så därför känner han sig inte lika trygg än hos oss.Men jag håller med att man blir väldigt trött tyvär !man önskade man hade mycket mer energi och ork,eftersom jag har mycket värk så kan jag vara lite "tråkig"på förmiddagen innan värktabletterna tagit skruv men sen brukar jag stimma med dom dansa sjunga göra grejer va ute med dom så de får åka skidor eller cykla bada eller vad det nu är,det som är bra är att de nu är så stora att de förstår att man har ont de brukar säga åt mig att vila och så lägger de på mig filten så gulliga är dom.Nu har jag tyvär inte träffat dom sedan sportlovet efter som vi har haft influensan både gubben och jag.Men vad jag längtar efter dom nu det är så det gör ont i hjärtat fördelen med barnbarn sägs är att man lämnar tillbaks dom när man inte orkar mer ;)men så fort de åkt så blir det så tyst och man saknar dom redan.

Det beror ju på åldern på barnen. Det är absolut mer jobbigt än roligt att passa dem när de är 6 mån till drygt två år. Ständigt vara vaksam så att de inte ska skada sig eller varandra eller göra sönder något. När de har kommit förbi den åldern så blir det mera roligt än jobbigt tycker jag.

Fast när det är fint väder och jag helst vill vara ute hela tiden så kan det bli för mycket kökstjänst när de är här tycker jag.

Kökstjänst ! ja mina älsta är så pass gammla att de mycket gärna hjälper till med att laga mat och det tycker jag är buskul !i det stora hela så är jag tacksam för varje stund jag får med dom för det ger mig så mycket glädje,en vacker dag finns man inte mer och då kan man inte lämna avtryck i sina barnbarns liv så bäst att passa på medans man lever .Men visst är det stunder som känns jobbiga men mest för man inser att man inte alltid orkar med;)

Jag ställer också upp, och skulle gladeligen ha dom hela tiden här.
Tyvärr är min ena hund inte barnsäker, så det blir lite arrangemang, när vi ska umgås.

Är helt såld på dom små liven så jag är ofta hos dom. (varit där i fyra dagar nu)

Precis så, resonerade jag också.
När jag sedan fick dom, var jag helt såld.
Nu ställer jag upp till 99% då jag får en win win situation.
Dom får hjälp och jag får träffa dom utan att tränga mig på.

Fast jag skulle inte orka varje dag, det sätter min kropp stopp för men vem vet varannan kanske

Visst tar kroppen stryk.
Så varannan är perfekt.
"Ska minsann inte passa ungar i tid och otid" Jösses så fel jag hade...
Skönt att få vila ryggen på helgen ialla fall.

Tack för alla era svar i denna tråd!