De senaste åren har jag intresserat mig väldigt mycket för hur det var förr i min hemort (Trollhättan). Kanske beror det på att jag börjar fundera och bli nostalgisk (45årskris) eller så är det för att pappa och hans generation (80-90-åringar) börjar trilla ifrån och arkivet av outtömlig kunskap håller på att gå om intet?

Jag har köpt ganska många gamla vykort på Tradera som visar hus och affärer m.m. som inte längre finns. Jag har köpt och lånat böcker med gamla bilder och berättelser från 1800-talet när Trollhättan inte ens var en köping, jag har förhoppningsvis napp på en ganska stor serie sådana böcker för några tusenlappar. Jag försöker umgås med och fråga ut den äldre generationen om hur det var i för ett knappt sekel sen. Sånt som att det bara fanns två bilar i stan och två hissar är ganska kul, minnen om första bananen och första färgade personen som visade sig i stan t.ex. är helt oförståbart nästan. Första flygmaskinen likaså och att man CYKLADE ut möbel-leveranser kan vi knappt ens tro på idag.

Är det här nåt jag är ensam om? Är det fånigt nu när allt är så globaliserat och vi reser till NewYork över helgen, att lägga så stor energi och även pengar på sin egen ankdamm? jag börjar undra om jag är onormal....

Nej, du är verkligen inte fånig! Du värnar om vårt kulturarv. Din samling kanske kommer att bli någon annans skatt i framtiden.

Var stolt för sitt intresse!
Tycker du är klok som försöker ta reda på hur det varit medan det finns någon som kan berätta det!

Själv har jag läst mycket om min lilla stad och har dessutom fått en del gratis iom mitt jobb i Äldreomsorgen både på landet och i stan!

Som sagt det är vårt kulturarv och det ska vi vara rädda om!

En aning märkligt.

Visst känner jag en viss stolthet från minnen av min födelsestad = Katrineholm men därifrån kommer ju även GP. Flyttade som 8-åring till Gävle och till Västrås som 14-åring. bodde under åren 57 till 62 i Stockholm och pluggade. Ingen av platserna har satt några djupare rötter i mig. Däremot känner jag mig som en neutraliserad jämte. Efter att ha bott här sedan 1963.

Och här i Överböle där vi inte har det minsta av rötter börjar vi hitta en bra rotningsplats.

När jag arbetade på medborgarskola här i staden så hade vi kurser om "gamla Uddevalla" och gav även ut ett häfte med gamla bilder.
Kanske en kurs på något studieförbund vore något? T.om med jag kommer ihåg när mjölkflaskorna av plåt stod på mjölkborden för att hämtas, brevbäraren kom på motorcykel och televerket hade flakmopeder. Tiden går fort, saken saken är klar.

Jag har ju aldrig lyckats ta mig härifrån, kan det påverka tror du Överbölingen? Det där med "jag flytt int" verkar funka även här söderut?

(Jag trodde du var INFÖDD - jösses vad jag måste revidera min bild av dig nu! )



Det här med kurser vore nåt att ta upp igen tycker jag!

Jag brukade mobba min dåvarande arbetskamrat för att han delade ursprung med Göran Persson, men han hävdade att Persson inte var från Katrineholm utan från Vingåker?

Inte f-n blir det bättre av det. Farsan hamnade i Vingåker efter Smålandstonåren. Och morsan kom från Östra Vingåker.

Jag är precis lika dan som du.
Jag har samlat på mig en ansenlig vykortssamling över min stad (Lund) som jag bebott nästan hela mitt 52-åriga liv. Jag har också ett livligt intresse för landsbygden utanför stan.
Många tycker att det är nördigt och töntigt, men det ska man inte bry sig om. Man är som man är.
Jag har varit bakåtblickande (OBS! inte bakåtsträvande) så länge jag kan minnas.

Lycka till!
niggle

Nej du är förvisso inte ensam...Jag ( som flyttade ifrån Sollentuna 1978, och som känner mig som en ur-hälsing nu) , jag har hittat Sollentuna kommuns bildarkiv! Har tillbringat många timmar med att titta på bilder och att minnas...Det finns kanske sådana arkiv i fler kommuner?
Och vykort samlar jag på...Speciellt femtiotals...

Meriona, det är synd att inte alla är så kloka som du! Vårt lokala kulturarv är ju något fantastiskt värdefullt, inte minst i dessa tider när samhället förändras så mycket. Hur många av våra ungdomar har t ex varit med om att ysta ost, stöpa ljus eller känt hur gott det luktar när man bakar tunnbröd i stora ugnen? Eller hjälpt till med att hässja hö eller plocka potatis? Det är inte alltför länge sedan sådant var vardagssysslor för många. Jag är stolt över att vi har en så stor och aktiv hembygdsförening här, som ordnar trevliga vandringar och intressanta föreläsningar. Samt inte minst en festlig hembygdsdag varje sommar då det säljs hantverk och serveras äggost och brynost. Lokala vissångare, dragspelare och historieberättare brukar stå för underhållningen. Det är också intressant att gå och titta på alla sakerna i vårt hembygdsmuseum. Ganska fantastiskt egentligen, i en liten landsbygdssocken som här.

Olle

Det hoppas jag verkligen att du är. Normala personer är så tråkiga. Det är väl ett jättebra intresse du har och dessutom kanske du kan bevara något åt framtiden, vykort hade blivit slängda annars, böcker hade försvunnit.
Själv forskar jag inte aktivt som du men är väldigt intresserad av trakten där jag bor, jag är ju inte född här men känner mig hemma ändå och känner ett slags stolthet eller vad man ska kalla det. De gamla har mycket att berätta och det är sorgligt att så mycket kunskap dör med dem, även praktisk sådan om åkerbruk och liknande.

det är en intressant fråga.själv flyttade vi runt mycket när jag var barn,född i hälsingborg,flyttade till bjuv,västerås,muskö o sedan i 7årsåldern till ronneby,pappas hemstad.efter lumpen karlskrona,växjö,karlshamn,kallinge o slutligen vislanda.allt på jakt efter jobb.så vad är då hembygden för en flyttare,har lite nostalgiska känslor för blekinge då jag tillbringat mesta barndomen där o har släkt kvar.
men upptäckt de sista åren att jag börjat intressera mig för det gamla vislanda trots att jag inte har några rötter här.kan det vara något som kommer med åren? eller mitt vanliga historieintresse,vet inte men kommer nog inte att flytta mer,nu med uppväxt trädgård m.m tycker absolut inte att det är något konstigt att samla på vykort/bilder eller hembygdsböcker,tvärtom.det är viktigt att kunna sin bakgrund o sin historia,som andra skrivit det är ens kulturarv.Ulf

Nu blir jag verkligen glad, att det är så många fler än jag som intresserar sig för gamla tiden!

Något stadsarkiv med bilder vet jag inte om vi har här, men jag lyckades få tag på en del bilder i A4-format i en anrik ramaffär, och nu har jag sex stycken härliga gamla foton från seklets början att sätta på väggen. Tur att innehavaren inte hade slängt dem när hon övertog affären, som hon först tänkt!

Niggle, jag gillar din formulering bakåtblickande, inte bakåtsträvande! Den frasen passar perfekt!

En av mina favoritsysselsättningar är att sitta och leta fornminnen på riksantikvariets hemsida, och sedan besöka dessa i verkligheten. Ibland blir man helt förundrad över hur mycket som måste ha ändrat sig sedan fornminnena skapades för hundratals, ibland tusentals år sedan, ibland är det sig nog fortfarande ganska likt. Även gamla gårdsruiner, kvarnruiner och liknande besöker jag gärna. Ibland kan jag sitta hela nätter och grotta ner mig i gamla kyrkböcker, lantmäteriets historiska kartor och obskyra historieböcker och hembygdsböcker. Just nu till exempel, försöker jag hitta information om ett slag som stod här för bara några hundra år sedan, men som i princip inte nämns i historiaböckerna. Det nämns som hastigast i danska och norska historiaböcker, men inte i svenska. Varför har det tystats ner trots att vi vann, eller är det en tillfällighet att det aldrig nedtecknats något? Sådant kan jag spendera hur mycket tid som helst på.

Känner igen mej lite av vad du skriver om, jag vandrar mycket i skog och mark om hösten i svamp tider, och då blir det runt södertörn där finns det mycket ruiner från gammla torp, det har hänt att jag har sett någon syren eller äppelträd, sedan så ser man torpargrunden och kan kanske se var åkern har varit, då går fantasin igång och man kan se nästan framför sig hur folk lämnade torpet för att åka till Amerika runt 1850talet.

Visst är det kul Sedan kan man gå vidare och se på gamla kartor hur det såg ut, och så kan man kolla kyrkböckerna och få veta vilka som bodde där och hur det gick för dem

Dottern letar runt och berättar att här gjorts en mängd fynd - tror att vi bor på en gammal vikingabosättning

Vet inte annars så mycket om orten men har fått erfara att människorna här är underbara och att de tar hand om mig nu när sambon dött.
Är inte det minsta religös men upplever att kyrkan ger mig tröst så helt plötsligt planerar jag mitt liv efter gudstjänsterna- kyrkan är min närmsta granne så jag hör när de ringer för att samla besökarna.

Det låter som en plats man ogärna flyttar ifrån!



Det där låter jättekul Huggorm och Andersen! När vi trimorienterade förrförra våren så råkade vi på ett par gamla vikingagravar alldeles nära där jag bor som jag aldrig nånsin skulle sett annars. Och även lite mer sentida ruiner.

Det gick ett program för ett par år sedan som handlade om nutidsarkeologi, de uppsökte platser som försvann för kanske bara 50-70 år sedan och försökte visa på hur det såg ut, kommer någon ihåg det?

Det som är spännande behöver inte finnas på andra sidan jorden alltid. Jag har varit ute och vandrat med min dotter på Skåneleden i vårt nordöstra hörn av landskapet flera gånger.
Skogarna är öde och tomma. Här och var ser man övergivna kvarnar, gårdar mm. På många håll ser man gårdar med igenspikade fönster och en gammal höhiss som sticker ut från loftet och vars kätting gnisslar i vindilarna. På många av de övergivna gårdarna flaggar nu de tyska och danska flaggorna.
Vid ett tillfälle när dottern och jag övernattade i ett vindskydd, delade vi sovplats med ett par danskar som var alldeles hänförda över den öde naturen och att det var så tyst. De var köpenhamnare och därmed storstadsmänniskor. "I Danmark finns inte detta" sa dom.
Att gräva där man står gäller inte bara oss trädgårdsdårar, utan även i andra bemärkelser tycker jag.

niggle

Det ringde en man idag från Trollhättegillet och bekräftade att jag kunde komma och köpa mina böcker på måndag. Tjohooo!

Vi bor i en underbar liten by där vi är 12 åretruntboende resten är sommarstugeägare, vi har ett Byalag där vi ingår ,vi ordnar Midsommarfester klär midsommarstången ordnar sommarfester tipspromenad på sommaren och lite till,tex brukar alla samlas på våren och se över byn och vårstäda och nu till Valborg brukar vi träffas och sjunga och grilla korv och umgås.Jag är jättestollt över att få bo här i den här fina Byn och samanhållningen som vi har är nog lite unik !

Inte Kvistrum, väl ? Där var jag och några likasinnade i somras och "slogs". Du kanske var där ?

Nej, det är välkänt. Slaget vid Valbo-Ryr är desto mer okänt.

När ? Karl XII ?

Edit; har googlat lite. Karl X Gustav 1659. Jag förstår att "svensk historia" inte vill ta upp slaget, trots att Sverige gick segrande ur det.
Svenskarna anföll med 700 ryttare, varav 200 togs tillfånga av norrmännen (nästan 1/3 del) ...
Pyrrhus ?

Jag älskar min hembygd även om jag är inflyttad (-87) och har ett förflutet i trakterna kring Gävle, flyttade till sthlm:s-området -79 och har bott i flera kranskommuner sedan dess, Salem, Botkyrka och Tyresö men ingenstans har jag trivts så bra som här i Huddinge. Kommunen är framåt i mycket och det ordnas trevliga evenemang för invånarna lite då och då, dessutom har man ett bra miljötänk och den som vill kan källsortera direkt i sin egen soptunna (tunnor). Finns gott om oexploaterad natur med tillgång till svamp- och bärskogar samt bad- och paddelvatten vilket jag älskar. Sthlm:s största skidanläggning (Flottsbro) är också belägen här för den som är intresserad av liknande verksamhet även om jag inte är det. För några år sedan fick jag en reklamalmanacka med huddingemotiv från förr som jag sparat och bilderna därifrån skall jag rama in någon gång och hänga upp på lämpliga ställen här hemma.

Jag växte upp i Vaggeryd bodde nära sjön tre hundra meter dit med skog bakom vårt hus,det var verkligen ett fint samhälle att växa upp i när man var barn med hela släkten omkring sig och all underbar natur.Man hade också det här sociala skyddsnätet omkring sig alla kände alla så när man var tonåring vågade man inte hitta på några dumheter för då visste alla om det efter ett par dagar.Vaggeryd kallas ju för lilla KINA alla cycklar där och det finns underbara platser att cyckla till runt hela samhället många fina strövområden skidbackar vattendrag osv.Ja det var fint att växa upp där :)men när jag var 18 år blev det för trångt så jag flyttade runt till Värnamo Jönköping Nässjö 30 år i Tenhult och nu är jag tillbaks i Nässjö igen,som det kan bli:)

Och förlorarna skrev nog inte mycket heller. Resultatet är att slaget i princip är utraderat ur historian. Och att det fortfarande ligger ett par norska ryttarkompanier på botten av en grund, dyig sjö efter att isen gav sig när de flydde ut på den. Draggar man där kan man nog få upp allt möjligt, och det är inte ens förbjudet eftersom svenska staten låtsas att inget någonsin hänt och inte har fornminnesmärkt platsen. Förmodligen ligger flera hundra avlidna under något omärkt stenröse i närheten också. Sånt spännande kan man få reda på om man forskar om sin hembygd

Men, finns det inte nån lag som säger att ALLT man hittar som är 100 år och äldre, tillhör Staten ?? Oavsett var man hittar lämningen ? Fornminneslagen eller Kulturminneslagen eller nåt sånt ?

Själv gillar jag också "gränstrakter". Det har hänt massor som inte är nedskrivet.
Har faktiskt alltid bott i de områdena (mellan Sverige och Danmark/Norge). Mycket finns att hitta, om man letar ...

På Öland är det förbjudet att leta "skatter" med metalldetektor, vet inte hur det är i övriga landet.

På Öland också? Jag trodde bara det var på Gotland det var förbjudet. Det är ju egentligen inte tillåtet någonstans, men på fastlandet kan man få dispens

Detta slag?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Valbo-Ryr

Ja. Och det där är ungefär så mycket man vet om det, hämtat från danska och norska källor. Exakt vart den där bron som slaget stod vid fanns vet man exempelvis inte, men det skall jag ta reda på till sommaren

Föredömligt, Huggorm!



Hårt liv

Vad säger ni om ovanstående arbetstider apropå livet förr? Ingen kan säga att det var latmaskar som jobbade vid slussarna i Trollhättan iallafall.

Jag har skrivit en vetenskaplig uppsats om den by jag bodde i under 20 år...

Fast nu är jag ännu mer intresserrad av de platser i Malmö och stockholm där jag växte upp...

Man blir nog mer nostalgiskt tillbakablickande när man blir äldre..

115 timmar i veckan är tufft, särskilt som söndagen säkert var ledig. Den andra dagarna blir långa

Nej, är inte ett skit stolt över den. Är inte ett dugg stolt över det här landet heller, varför skulle jag? Det är långt ifrån perfekt, och dessutom kan jag inte säga att jag ligger bakom en massa bra förändringar heller.

Av samma anledning blir jag inte stolt om Sverige tar guld i fotbolls VM. Jag deltog ju aldrig i spelet, och jag har inte mer gemensamt med dessa spelare än några random kineser eller whatever.

Om något är bra kan jag säga att jag är glad över det, men inte stolt om det inte på något sätt inkluderar mig.

Surkart!

Äntligen någon som förstår!! Jag har aldrig begripit varför folk hejar på det landet där de råkar vara födda, och att känna sig "stolt" över sitt land kan bli rätt osmakligt om det t.ex. gäller Tyskland. De flesta stater, antagligen alla, har mer eller mindre otäcka saker i sin historia, jag menar naturligtvis inte att nu levande tyskar är ansvariga för andra världskriget på något sätt, jag förstår bara inte stoltheten i sammanhanget. Men sen kan man ju gilla vissa sidor av sitt land, Sverige är vackert och jag är glad att jag bor här.

Hur kan det vara att "c" försvinner sist i ditt namn när man citerar det?!

Jag bodde i en by under 20 år, under mina barns uppväxt. Jag var med och formade gemenskapen i byn i byalaget, vägföreningen och kören. Jag och några till lyckades få igång skolan som varit nedlagd i 20 år och vi köpte en gammal statarlänga som blev byns kulturhus. Jag var och är stolt över vår fina by och att den gav en fin uppväxt för mina barn, men också är en bra miljö och en stärkande gemenskap för många andra människor.

Det är verkligen något att vara stolt över!!

Klart du är stolt!
Antar att det är Torna Hällestad du skriver om. En fin liten by i min närhet.

Jag är Malmötös från barnsben. Bodde kvar där till i 30-årsåldern då vi flyttade ut till mindre samhälle med barnvänligare miljö.
Jag hade en bra uppväxt i Malmö och trivdes bra där, men stolt över??? Nej. Tror kanske det är lättare att känna så i ett mndre samhälle där man känner att man är en del av byn och om man själv varit engagerad såsom Aqua berättar.
(jag är inte stolt över orten där vi bor nu heller)