Min väninnas pappa gick bort, ganska oväntat fast han hade haft hjärtinfarkt tidigare. Det känns hemskt, ledset och overkligt. Även jag som bara är dotterns kompis känner en stor sorg, han var världens bästa pappa som ställde alltid upp för henne och barnbarnen

Hur ska jag hjälpa min kompis i denna svåra sorgliga tid? Minns när min pappa gick bort då ville/kunde jag inte prata med någon under en väldigt lång tid. Än idag snart 17 år senare har jag svårt att prata om honom utan att börja gråta. Det sägs ju att man bara ska finnas där men jag vet inte hur mycket, för väninnan är ingen som beklagar sig för andra utan en som liksom lider i det tysta. Hjälp mig att hjälpa henne på rätt sätt.
Mvh en mycket ledsen merlin

sorg påverkar ju alla individuellt,en del behöver stöd o sällskap medan andra drar sig undan.du känner ju din väninna bäst,hur hon är som person.behöver hon någon att prata med så var där.i vilket fall håll nära kontakt så hon känner stöd rätt hon inte söker det själv.det värsta som finns är när man mist någon närstående är att vänner o släkt drar sig undan,tyvärr alltför vanligt. Ulf

Åk dit! koka ditt eget kaffe och åt henne med och bara VAR där.Du behöver inte säja mkt.. vill hon prata gör hon det.De som bara var och inte pladdrade för mkt själva hjälpte mej mest, i fjol den här tiden när min man gick bort

Åh, det är hemskt! Mitt råd är ring henne och fråga om du får komma förbi. Tala om hur ledsen du är för hennes skull, och att du också sörjer att han är borta. Vill hon inte prata om det så låt henne slippa, men delad sorg är "utspädd" sorg, i alla fall i min erfarenhet. Ta med något om du vill, blomma, fikabröd eller något mera matnyttigt. Fråga henne vad du kan göra för att stötta. Gråter hon så kan du gråta med henne.

"Man kan inte gå runt sorgen, man måste gå igenom den" sägs det. Tänkvärt tycker jag.

Tack för era snälla råd. Det är så himla svårt, mest rädd att det är jag som gråter hela tiden för hon håller allting inom sig, hon är sådan.
Skulle kännas så fel om jag bölar hela tiden när det är hennes pappa som har dött.
Hon och pappan var som ler och långhalm, hon var verligen sin pappas ögonsten till 110%. Han hjälpte henne genom många tunga stunder - hur ska hon nu klara sig när han, hennes själsfrände och stöd i livet, är borta? Klart att hon överlever, hon måste ju men det här är bara för hemskt
Sen tror jag inte helt på tiden som läker alla sår osv. min familj blev helt traumatiserad när min far gick bort. Han var familjens nav och ingen kunde fylla tomrummet. Allt föll liksom isär och vi har inte fått ihop bitarna ännu...sörja honom gör jag varje dag och att prata med honom är det jag saknar mest för han var både rolig och skarpsynt. De första åren efter hans död hände det många ggr att jag i princip hade telefonluren i handen för att ringa honom...

Min sambo dog för en månad sedan och jag har uppskattat de som kommit förbi och pratat men de flesta vågar inte och det känns jobbigt - min åsikt

Alltså, alla reagerar olika men på något sätt tror jag att man mest uppskattar när någon bryr sig

Ingrid: Trots det du gått igenom orkar du vara ett stöd för oss andra, du är fantastisk!

Att ta sig tid tror jag är viktigt, och kanske om det behövs erbjuda praktisk hjälp. Om en lägenhet ska röjas skulle jag t.ex. kunna tänka mig att det skulle vara skönt att få en hjälpande han med att bära och frakta. Men det blir kanske ett senare bekymmer.

Styrkekramar till dig Ingrid
Många känner kanske som jag, man är osäker och vill inte göra "det värre". Det är så många känslor, sorg, kärlek, kanske även ett visst mått av vanmakt t o m ilska.

När min bästa kompis man gick bort så såg jag bara till att finnas där för henne. Hjälpte henne med en del praktiska saker som hon inte orkade med just då bl a att få kontakt med en kurator . När hon väl började öppna sig och prata så pratade vi i timmar. Hon fick ringa mig när hon ville om ångesten/sorgen satte in .

Man behöver inte göra så mycket , jag gick hem till henne och såg till att hon hade mat, vi gick ut och gick , vi gick och fikade osv.

Var inte rädd för att gråta även om inte hon gråter , hon förstår ju att du också är ledsen .

Jag ska erbjuda praktisk hjälp och att hon kan prata närhelst hon känner att hon vill göra det. Praktisk hjälp känns helt rätt, ska prata med henne imorgon.

Du kan väl fråga henne. Stör jag om jag bara sitter här? Vill du hellre vara i fred?

När min kompis´ mamma dog hörde jag av mig varje dag under lång tid, ofta bara ett mail men något litet. Frågade hur hon mådde osv. Det praktiska fick hon hjälp av sin pappa med så jag ville inte tränga mig på för mycket, de hade ju sin sorg ihop. Hon har sagt att hon uppskattade att jag var rakt på sak och inte tassade runt eller kläckte ur mig floskler, det finns inga ord för sådant hemskt och då sa jag som det var, jag hittar inga ord och jag har ingen aning hur du känner dig, men jag finns här för dig och du får gärna ringa mitt i natten.
För många år sen dog en annan kompis´ mamma, vi hade tappat kontakten då och jag fick höra det senare av hennes morbror som jag råkade träffa. Jag blev helt chockad och vågade inte höra av mig, det ångrar jag än idag. Det var inte det att jag inte brydde mig, jag visste bara inte vad jag förväntades göra/säga, jag tänkte på henne hela tiden och kunde inte somna på kvällarna men det hjälpte ju inte henne.

Det kändes väldigt bra att prata med min väninna fast man känner sig så maktlös inför ödet. Hoppas att jag kunde ge henne litet trösterika ord. Kände igen alla känslor alltför väl, det är så litet man kan göra men ska försöka bara finnas till när hon känner för det. Tack igen för era goda råd! Kramar merlin

Min älskade bästa vän och syssling gick bort från oss den 3 februari ensam kvar är hennes man barn barnbarn och jag just nu är hennes man väldigt ensam och kommer hem till ett tomt hus varje dag.Jag tror man ska gå på "magkännsla" men man ska inte vara rädd för att prata om den person som gått bort ,men det viktigaste är nog att lyssna och att finnas där och inte minst höra av sig och inte glömma bort de som finns kvarJag upplever att min väns man gärna vill prata om min vännina och jag med mycket och gärna han tycker jag är så lätt att tala med om henne ,kanske för att vi båda älskade henne :)men att vara lyhörd och lyssna finnas där och inte glömma bort den som sörjer det tror jag är viktigt .Säg till din vän att om hon vill prata om sin pappa så lyssnar du ,vill hon inte tala om det än så var bara den vän och kompis som du alltid varit:)låt henne ta upp det här med pappans bortgång.

Bara genom att visa att du bryr dig och att du kan finnas till hands hjälper du de sörjande.

Håll igång kontakten!

I dag fick vi en ny smäll,våra goa grannar som vi byggde hus ihop med samtidigt kom ner till oss vid 11 -tiden jag var alldeles nyvaken,hon sa till mig att komma ut och sätta mig då kände jag att det var något allvarligt,då fick vi veta att Peter vår kära granne har en tummör på ena njuren han trodde det vart biverkningar efter en influensa,vad är det som händer med dom vi bryr oss om ?alla får cancer ! jag fick en chock !goa peter bad oss om hjälp att göra den här tunga resan och bad oss sparka honom i häcken för att han ska orka ,Ska sparka honom till att tro att det ska fixa sig,tänker på hans sambo och hans goa barn,såg att dottern snart 16 år fick besök av sina kompisar på Eu moppar bara för att stötta sin kompis :)Men varför får alla runt oss cancer ?man blir så rädd och tänker !när blir det vår tur :(Precis när man trodde det var nog av cancer så drabbar det våra grannar.