Nu har jag gått in tills det har jävlats över. En alldeles underbar dag. Lite svalt i morse men härligt mitt på dagen. Morgonens besiktning av vårblommor, frösådder och omskolningar utföll som väntat till belåtenhet. Badtunnan har nästan svällt färdigt. Mosipporna blommar praktfullt. 16 st Meconopsis ser osedvanligt fräscha ut.

Men sedan—
Sorkbesiktning. Alla, tre st, silverbuskar är helt ringbarkade. Nu lär de väl vara envetna nog att skjuta nya skott var de nu kommer att dyka upp. Måbärshäcken, som var så lovande, har varit sorkarnas favoritkäk sistlidna vinter. Ett 30-tal aurikler från Luleå har intagits som dessert. Mariginella skador på rosor. Dessutom har jag börjat fundera över vad man kan slöjda av äppelved. Överlevnadschansen ligger på promillegränsen efter konstaterad 90% rundgnagning.

Nästa steg blev att klipppa vresroshäcken. Dags för en genomgripande förändring och föryngring. Det är då. Just när jag kommit igång som det blir aj, aj, aj.
Skel = stel på jamska, så måste jag sitta ner när jag klipper rosorna. Visserligen bara ett 20-tal men ändå. Det tar tid och en häck har två sidor. Det är alltså nu som det händer.
Jag kastar klippet bakom ryggen men tyvärr. En grov men vältaggad grenbit hamnar där jag hasar ner ändan nästa gång för att komma åt att beskära. Förmodligen släppte resterande tjäle när jag levererade dagens längsta svordom.

Jag sprang in som om jag hade haft en björn i hasorna och gnodde febrilt med en frottéhanduk. Jag tror och hoppas att det blev taggfritt.
Minns ni filmen ”En prinsessa på vift*” med Audry Heppburn? Hela senariot med överförföraren som satte sig på champagneglasen passerade revy. Eva är i Östersund och jag fasade för att ge hälsocentralen årets gapskratt. Hade jag bett grannen om hjälp har vi nog nödgats flytta.

*Kan minas fel på titeln.

Dessutom hade säkert asossiationen blivit en annan där jag assosierade senast.

F´låt men det är inte lätt att hålla tillbaka fnisset som bubblar runt i magen....
Rostaggar i gumpen är minsann inget att skratta åt. Men varför kan du inte vara lite generös och bjuda tjejerna på vårdcentralen på ett gott skratt? Det tycker jag att mina avlägsna kollegor däruppe i norr kan vara värda. Annars får du faktiskt skylla dej själv om du får stå upp och sova inatt. Rostaggar har ju en benägenhet att lämna ett litet bomärke kvar trots att man tror att man fått ut hela.

Hur som helst önskar jag dej lycka till med "törnrosasömnen" inatt!

Fniss. Tänker lite på Potatishandlaren, som gick på tv nyss. Låt du personalen på vårdcentralen få nåt kul att prata om. Åk dit och be dom kolla så det inte sitter massa elaka taggar kvar. Taggar i gumpen är bara kul för oss andra!

Tänk om det sitter taggar kvar i ändalyckten och du får inflamation där bak ,det kan bli ett värre senario vet jag ändalyckten kan bli som ett lila Blomkålshuvud ju Kommer att stå på första sidan i Norrbottenskuriren Blålila ändalyckt blev omhändetagen på Vårdcentral presonalen fick skrattkramp !