I helgen pratade jag och några väninnor om att vi alltid är trötta.
Vi har känt varandra i många år och satt och mindes all energi vi hade när vi hade småbarn. Jobb, dagis, föräldrarmöte osv men ändå hann man baka och koka sylt och sy. Idag träffas vi och pratar och fikar, men kakorna kommer från konditoriet, gardinerna köper vi färdigsydda och man orkar knappt ordna födelsekalas ens.
Ibland tänker jag att jag är lat när jag inte kommer igång att göra nåt, skjuter upp till morgondagen eller väljer enklaste utvägen. På ett sätt vill jag ju, men ändå blir det inte av.

Hur tänker och känner ni andra?

Klart man blir tröttare när man kommer upp i åren. Samtidigt har många lite bättre råd att köpa sig bekvämlighet.

Jag känner mig alltså både lite tröttare och lite latare...

Håller med Aqvakul men ibland får jag lite "ryck" och kör som tusan men sedan är man ju ganska slut

Absolut både tröttare och latare, det går liksom bara utför men det är bara att acceptera och se glad ut.

Tycker man kan unna sig att vara lite lat med åldern. Har man byggt upp sitt liv genom åren så skall man ju njuta av det man gjort o åstadkommit.
Att var lite"lat" är bara bra för välbefinnandet.

Önskar jag hade energi och bara var lat men det är tyvärr tvärtom för mig.
Blir bara tröttare med åren, mycket pga att kroppen säger ifrån. Däremot har jag tusen saker jag vill hinna göra.

Jag har blivit piggare med åren,men kroppen sätter stopp för mycket som jag vill göra.

Man skall akta sig för latmasken, specielt när man blir äldre, det är viktigt att röra på sig, men visst är det skilldnad på vad man orkar med, man är ju inte 25år längre.

Befinner mig mitt i småbarnsåren och min teori är att man har så mycket att göra alltid att man inte ens har tid att känna efter om man är trött.... Jag är så uppe i varv hela tiden, har så mycket att fixa och ordna och hela tiden finns det något man inte hunnit göra.

Visserligen kokar jag sällan sylt eller syr gardiner, däremot gör jag annat som att måla väggar, bakar bröd och annat...
Ser fraktiskt fram emot en tid där man hinner njuta av dagarna, istället för att de ska springa förbi så fort att man inte hinner reagera...

Klart att man blir tröttare.
En timme blir kortare =man hinner inte lika mycket.
Vattenkannan blir dubbelt så tung.
Trapporna är längre.
Annat märkligt är att allt lutar uppför.

Känns det som.

ja tro du att dagarna inte springer förbi när du blir äldre. Själv tycker jag att dom aldrig gått så fort som nu

Jag håller helt och hållet med i detta!!!

HURRA! Äntligen nån som vågar säga hur det är
Så här känner jag :
För visst är det en kombination av både ålder och lättja. Man (dvs du, jag, alla andra) har kommit på att man måste inte vara på topp varje dag. Man får låta bli nån aktivitet om man inte känner för det! Och varför baka om man inte känner för det? Förr var det kanske tvunget men inte nu! Nu får man välja aktivitet efter dagskondotion.

Sen det här med att man måste vara så himla aktiv när man slutat arbeta och barnen flyttat hemifrån - ja, om det har jag många åsikter. Visst tränar jag regelbundet på gymmet men jag avskyr när andra talar om för mig hur viktigt det är att vara aktiv. Varför det, egentligen? Mår dom som säger det bättre av att säga det? För jag tror inte att dom bryr sig så himla om hur just jag mår. Det har dom inte visat förr om jag säger så...

Så ja, Eva, energinivån må ha sjunkit men viljan är så mycket starkare. Viljan (och styrkan!) att välja.

Kände mig själv lite orkeslös i Mars månad, var till doktorn som sa att jag hade B12 brist, är nu mycket piggare och jobbar på för fullt och njuter av var dag som jag får gå ut och rensa i landen.Men tar det rätt lungt efter kl.6, då är det datorn eller TV.

mina dagar har aldrig sprungit fortare än nu.. och det är så mycket jag vill och inte kan längre...

men solen skiner lika underbart och gräset är lika grönt som tidigare

Man kan bli stelare och det tar längre tid att ta igen sig efter ansträngningar när man blir lite till åren men trött ska man absolut inte vara! Har du kollat dina värden, kanske behövs ett vitamin/mineraltillskott? Är hormonerna i balans?
Jag tar årligen en kur på 3 stora koppar brännässelte i sex veckor och av den blir jag jättepigg:)
Har du möjlighet, ut och gå. Ju mer kondition man arbetar upp ju mer orkar man för man tar upp mer syre i blodet.

Ork och ork ?beror ju på finns dom som är 20 år som inte orkar något;)men är man 58 så är man ständigt förvånad övre att man inte orkar ibland? lika förvånad är man de dagar man orkar jätte mycket och inte har värk eller har ont någonstans !Finns nog 80_åringar som är piggare än jag !Att orka är nog mycket individuellt från person till person beroende på Status.Kan tala om att vissa dagar är jag fly förbannad över att jag har värk och inte fixar att gör det jag vill .

Att få vara trött är tillåtet men inte att vara lat är vad jag reagerar på. Är det inte så att det vi kallar att vara lat egentligen beror på trötthet?

Trötthet kan vara så mycket , trötthet i kroppen eller i hjärnan.

Orkar inte så mycket längre men det beror mycket på att jag inte är frisk . Ibland undrar jag vad jag orkat om jag varit frisk .

Har precis som dig Eva pratat med kompisar om det här och vi har kommit fram till att vi är nog värda att få vara " lata " . Under småbarnstiden var vi precis som du beskriver men nu har vi rätt att få tänka mer på oss själva.

När man kommer upp i åren så prioriterar man på ett annat sätt tror jag och man sänker ambitionsnivån eftersom man inte måste göra allt som man gjorde förr.

Men är man lat om man tänker mer på sitt eget väbefinnande ? Om man inte vill baka eller städa utan gå ut och gå så är man väl inte lat ? Men om du bara vill sitta i din trädgård/på din balkong med en kaffekopp och njuta , är du lat då ?

Tycker inte jag , du ser till att må bra , din hjärna kanske behöver den stunden OCH kaffet .

Tänk på att vara snäll mot dig själv så länge du har dig!

Härligt med alla svar som får mig att inse att man får vara tröttare och mer bekväm med åren.
Jag ska sluta ha dåligt samvete när jag känner mig lat

-----------
När jag tänker efter så är det nästan alltid inför den äldre generationen, föräldrar-svärföräldrar och andra runt 80 eller så, som jag skäms för att jag är bekväm.
Det känns som dom gör mycket mer än jag: städar oftare, bakar sitt bröd, manglar sina lakan osv.
Jag tror jag lider av uppfostran till "duktig flicka" som kommer i konflikt med rätten att få ta det lugnare med åren.

Jag tycker precis som ni andra! Då man var yngre och barnen var små så var man tydligen en superhjälte och jag minns att jag brukade somna väldigt
snabbt och direkt det blev lugnt, man somnade före barnen då man skulle natta dom;)
Nu är det både uppförsbacke och nerförsbacke tycker jag, allt känns bara jobbigt innan man tar tag i saker och sätter igång och tiden går väldigt fort nu så det är min utförsbacke!

Då man själv var ett barn så var ju sommaren som ett helt år!

Undrar varför det känns som om tiden går fortare då man blir äldre jag menar att: Jag har då inte bråttom precis!

Kan någon förklara det för mej!?