Vår mamma är 94 år gammal och vistas sedan en tid på ett äldreboende, tidigare i somras bodde hon fortfarande. hemma men bröt lårbenshalsen och sedan dess har det bara gått utför. Personalen på hemmet hade frågat om de tycktre att hon skulle få kkomma till ett sjukhus nu men vad är det för mening med det, hon lär inte bli ung och vacker igen och har trots allt fått ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv. Detta besked var inte överraskande på något sätt men ändå blev jag rätt skärrad, på något sätt tror man att ens gamla föräldrar kommer att leva för evigt men vad jag förstod av brorsan så kan det vara slut redan inatt. Visserligen kommer arvet efter henne att lösa många av mina ekonomiska problem men det är knappast det man tänker på när föräldrarna försvinner eftersom föräldrar är föräldrar trots allt. Pappa dog 1981 i cancer men jag tänker på honom ofta.

Åk dit så fort du kan!

Inget lär bli bättre av det och när jag och sonen var där på mors dag kände hon inte ens igen oss.

Tragiskt , men hon har ju åldern inne om man säger så

Har du möjlighet så säger jag som Aqva, åk dit!!! Jag tror det känns bra om man hinner ta adjö av sina kära



-----
Tillägg

Såg precis ditt svar.
Det är ju ditt val. Jag kan bara prata för hur jag skulle göra.

Givetvis avgör du det själv men upplever ändå att anhöriga till våra boende får ett bättre "avslut" om de får säga adjö..

Jag blir så ledsen för din skull, förstår att det måste vara oerhört jobbigt att mamma är på väg att gå bort hur väntat det än är.
Jag kan inte ens föreställa mig sorgen att förlora någon så nära (peppar-peppar!)! Mina föräldrar är ju 20 år yngre men... Man vet ju aldrig med livet och vad som kan hända.



Om du har möjlighet så kasnke det kan vara bra för DIN skull att ändå åka till din mamma. Och är din bror där så kanske han inte ska behöva vara där ensam? Vissa saker gör am inte bara för andra utan för ens egen sinnesro och där måste du själv känna efter hur du vill ha det. Om du känner att du inte behöver träffa henne igen och att det är något du kan leva med resten av livet, ja då behöver du så klart inte åka. Men är du tveksam så tycker jag att du ska åka till henne.

Men för din egen skull, så skulle det nog kännas bättre..

Jag hann inte fram innan min far dog - det kändes förfärligt..

Åk dit- och som flera sagt tidigare- gör det för din egen skull. Även om hon inte känner igen dig så finns du där och kan hålla henne i handen en stund. Det känns tryggt för er båda!

Jag råder dej också att tänka över igen om du inte ska åka dit ändå även om hon kanske inte känner igen dej längre.
Det som känns vettigt nu kan bli till något helt annat senare i sorgearbetet.
Om du bara visste som jag har ångrat att jag lyssnade på min pappa när han plötsligt fick åka in på sjukhuset för hjärtproblem. Han ringde och berättade att han blivit inlagd men att jag inte behövde komma samma kväll eftersom han kände sej trött och ville helst sova. Jag pratade med honom klockan halv nio på kvällen och klockan tio hittade nattpersonalen honom död i sängen. Jag kommer nog aldrig att kunna förlåta mej själv att jag inte åkte dit ändå och fick träffa honom en sista gång....
Så..åk dit om du har möjlighet, om inte annat för din egen skull.

Jag håller med... åk för din egen skull Malcolm! Jobbigt nu ..ja... men det kommer att vara lättare efteråt och du slipper dåligt samvete.

Synd det här med din mamma, men hon har i alla fall uppnått en rätt aktningsvärd ålder. Det här med vad man gör när någon nära drabbas och hamnar på sjukhus verkar vara väldigt olika.

Då min mamma för två år sedan vid 71 års ålder fick blodpropp valde min bror och jag att vaka vid hennes sida ända tills hon dog. Vi satt mest tysta, det tog drygt ett dygn efter läkarnas besked om att inget fanns att göra. Min syster ville tvärtom inte alls vara med. Vad som är rätt eller fel vet jag inte och antagligen var det sak samma för mamma. Hon sov hela tiden eftersom de gav henne mycket morfin för att slippa smärtor. Däremot var det viktigt för mig att få vara med hela tiden. För mig var det rätt att göra så.

Gör du vad som passar dig bäst, dina syskon kan välja andra sätt. Inget är fel eller rätt.

Skickar tröstekramar
Du måste göra det som känns rätt för dej! Vet att det kan vara svårt att i detta läge veta vad man vill eller hur man ska göra, men gör inget för att du känner att du måste för att andra förväntar sig det.

Ta dig i kragen och åk dit med en gång!
Jag fick inte chansen att ta farväl av min mor så jag vet vad det betyder!

Jag tycker ord alltid känns otillräckliga vid såna här situationer.. Jag vill inte ens tänka på den dagen mamma försvinner och jag är ledsen för din skull. Och jag tror också du borde åka dit för din egen skull.

Hur du gör / om du besöker henne eller ej beror enbart på hur du själv väljer men du får ursäkta mig om jag tycker att du verkar lite känslokall.

Vet ju inte hur långt bort hon finns men nog kan man besöka sina föräldrar även om de inte verkar känna igen besökarna.

Vi vakade hos sambon en vecka och han tycktes vara helt borta men visade på slutet att han kände av vår närvaro och mådde nog väldigt bra av att hunden var med och var lite stökig )

När sedan lilla mor några månader senare föll ihop och fick en massiv hjärnblödning så kom självklart alla barn, barnbarn och respektive till hennes dödsbädd - om inte så fick vi ta ett fint avsked av henne.

På samma sätt hoppas jag att det finns någon med när jag dör, som håller mig i handen - precis så som vi gjorde med sambon - vi följde med honom in i döden, vi gav vår tillåtelse till att låta honom lämna oss. Min sambo var inte gammal men helt dement pga sjukdom så jag vet vad jag talar om.

Berätta gärna hur du valde att göra

Varje människa vet nog vad man själv tycker är bäst. Det kanske är ett stort problem att ta sig dit, att hitta nånstans att bo mm. Malcolm har ju beskrivit sina egna besvär ingående.

Jag var inte där när min mor dog, visserligen hade jag lite problem att hinna dit men det skulle ha gått om jag verkligen ville. Men jag träffade henne inte ens under de sista månaderna. Hon var helt enkelt inte samma person längre, efter att ha fått metastaser i hjärnan. Det var inte längre den personen jag ville minnas efteråt.

Ok det har jag missat - får väll ursäkta mitt inlägg

Styrkekramar till dig Malcolm Du vet noginnerst inne bäst hur du bör göra och om du ska åka dit eller ej. Har varit med om liknande situationer som din och kan förstå hur jobbigt du har det just nu.

Hur du än gör Malcolm så blir det rätt, om du gör det du SJÄLV vill och känner för. Din bror lär knappast lasta dig för att du inte åker dit. Det gjorde inte min iallafall, vi var ju i Stockholm och hann inte hem även om vi bokade om, vi kom hem på kvällen och pappa hann gå bort på morgonen samma dag. Men vi kunde ju hållit oss hemma eller bokat om redan första dagen , då hade jag hunnit hem, men det är ingenting jag ältar eller känner nåt dåligt samvete för. Det är inte BARA sista dagarna i någons liv som är viktiga, det är alla de andra dagarna också.

Sista kvällen pappa levde höll min bror telefonluren mot pappas öra och han sa att pappa verkade reagera på min röst, men man vet aldrig. OM han nu gjorde det så kanske det kan vara något även för dig, om din bror eller någon personal kan ordna det? Det kan vara en kompromiss, om det är besvärligt att ta sig dit (som jag vill minnas att det var för dig).

Klokt skrivet Meriona

malcolm - all styrka till dig idag!

Du känner nog bäst själv hur du vill göra!

Kan bara hålla med om Merionas kloka ord. Ett bra förhållande till sina föräldrar, med ljusa minnen, förändras inte om man, av någon anledning inte kan finnas med vid slutet. Ofta kan ju slutet komma snabbt likväl att det kan dröja. Sedan man kanske inte bor nästgårds. Många faktorer spelar in.
Hur man än gör tror jag man får dåligt samvete för något. Vi är ju så funtade.
Så Malcolm, ta fram dom ljusa minnena om det känns tungt. Dom kan ingen ta ifrån en.

Skickar tröstekramar till dig.

Har varit med vid båda mina föräldrars bortgång och det har känts bra för mig. Min mamma var dement och kände inte igen någon av oss , pappa kände igen mig fortfarande en timme innan han lämnade oss.

Du gör som du känner för men jag tycker det kändes bra att få vara där , hålla dem i handen och ge dem en sista klapp på kinden.

Håller med. Jag missade med 20 minuter min fars (90) bortgång. Äldste sonen och jag körde natt ner till Västrås utan hastighetsbegränsning.
Mina söner var hos mor när hon gick bort. Jag fick meddelandet på telefon på Arlanda, på väg till föräldrahemmet.

Tror det är få som kommer i tid precis vid slutet ,om du själv Malcom skulle må bra av att finnas där så åk är din mor borta ja inte närvarande så bryr ju inte hon sig ,men om du känner att du bör vara där så åk.Har misst två nära i år jag var inte där och så blir det ofta ,omständigheter gör att man inte på ett eller annat sätt inte kan vara närvarande i slutet .Vad jag lärt mig är att värna om alla ljusa minnen man har med varandra att tänka på alla roliga lyckliga stunder man hafft tillsamans och hålla deras minnen vid liv .Önskar dig allt väl Malcom

Har ännu inte hört något från brorsan och han lovade ringa om det skedde någon förändring, nu är det så att jag inte bara har en bror utan två som bor nära varandra i Gävle och de har turats om att titta till mamma flera gånger i veckan så länge hon bodde hemma. Nu är det så att jag inte har haft någon bra relation tilll min mor, varken under min uppväxt eller på senare år och det var hon som fick mig att i vredesmod flytta hemifrån. Att åka dit skulle inte vara något större problem iof. sig (20 mil) och hennes villa står tom men jag känner att jag varken vill eller orkar så det blir nog inte så.

Tråkig och jobbig situation du hamnat i.

Om det gällde mej så skulle jag nog "hellre" ångra efteråt att jag åkte till henne, än att jag inte gjorde det medan tid fanns.

Tycker att du skall åka, en mamma är alltid en mamma. Det kan väll åxå vara ett bra sätt att göra "bokslut" och avslut på både bra och dåliga saker, så åk nu.

vill/orkar du inte åka så ska du inte göra det, du vet bäst själv.
kram på dig -vilket förhållande man än har till sina anhöriga så är det tungt när någon blir sjuk och dör.

Jag kommer antagligen att åka dit imorgon även om jag inte vill, det blir en resa på nästan 40 mil fram och tilbaka och en bensinkostnad på ca. 500 kr men jag skall ändå göra det. Sonen vill dock inte följa med och om jag behöver sova över kan jag göra det i mammas hus även om kylskåpet lär vara tomt. Läget är dock oförändrat, hon är inte kontaktbar och får morfin men jag återkommer när jag vet mer om någon är intresserad.

Det är klart att vi vill veta hur det går och hur du har det. Kör försiktigt bara och övernatta hellre än att köra för långt!

Det låter som det blir en jobbig resa för dig. Var rädd om dig

Både Ninnisky och Eva har uttryckt sig så fint, men jag vill bara tillägga: Känn inte att du måste vänta ända till slutet om du inte vill själv. Har du varit där så har du ju det ändå, och din son behöver dig också om jag har förstått saken rätt. Du känner din familj bäst själv, känn dig aldrig tvingad av andras förväntningar. Att du åker dit är verkligen gott nog!

Tyvärr finns inga facit i hur man hanterar död och sorg.Det är mycket individuellt.
Jag hoppas du åker för att du känner i magen att du ändå vill det-inte pga alla konstiga uppmaningar här.

Det blir en jobbig resa, ta det lugnt och kör försiktigt. Skickar med några styrkekramar:

Stannar nog hemma idag trots allt, vaknade med en fruktansvärd huvudvärk imorse så det är inte tillrådligt att köra så långt. Har förresten haft huvudvärk i snart två veckor nu så jag hoppas det inte är en ny stroke på gång, vid de andra två tillfällena har det börjat med ihållande huvudvärk och jag skall ringa till vårdcentralen imorgon.

Låter inte bra, hoppas det går över snart. Klart du inte ska åka när du inte mår bra.

hoppas att huvudvärken ger sig och att det inte är ngn ny stroke på g! be vc skriva en remiss till neurologen.

Ring doktorn idag Malcolm. Kolla upp det här med huvudvärken, vänta inte plus att du slipper oroa dig för en ny stroke.

Men Malcolm - ring NU.
Håller tumamrna att allt går bra.

Malcolm, hoppas allt är väl med dig?

Det viktiga är att du tar hand om dig själv och inte väntar för länge med att ringa VC. Hellre en gång för mycket är en gång för lite! Jag förstår så väl att det är jobbigt för dig att din mor snart går vidare än hur ert förhållande ser/sett ut. Ta hand om dig och sonen, han behöver dig mycket mycket mer än vad din mor och dina syskon gör!

.................

Det finns absolut inga generella lösningar på svåra mänskliga problem och i slutändan får man ta sina egna beslut. Jag hoppas du mår skapligt och fått åtminstone lite hjälp och stöd av de synpunkter som kommit in. Oavsett det så har alla vi som följt tråden blivit lite bättre förberedda när det hemska drabbar oss själva. Sköt om dig!

Hur har du det?

Nu är det hela över, mamma somnade in klockan tre inatt.