Trodde att det var ett säkert sätt med chip men så är tydligen inte fallet. Vi längtar ju efter en ny katt efter förlusten av Bassen men vad händer om man tar hand om en sådan här katt, låter kastrera den och så kanske ägaren dyker upp efter ett tag?

http://www.dt.se/djurliv/1.4933321-poliskatter-i-mora-orsa

När polisen är inblandad är det ingen fara. De har katterna så länge "som lagen säger" och när de anser att de kan omplaceras så får man papper på att man är laglig ägare till djuret. Det är lag på att de ska vara ägarregistrerade, så "synd" för förra ägaren om de dyker upp. Då är det för sent att få tillbaks katten.

Jag har själv gått igenom det där ett par gånger, då handlade det om upphittade burfåglar, så jag vet hur noga polisen är. När jag fick brevet om att jag var rättmätig ägare till hittegodset så hade brevbäraren råkat lägga brevet hos grannen - som kom med andan i halsen och ropade "Jag har råkat få din post, det är FRÅN POLISEN!!!" Så jag kände mig tvungen att berätta att det handlade om min nya kanariefågel, haha.

Ibland är poliser och djurskyddshandläggare inte fantasifulla nog att söka i hela landet efter försvunna katter, och då hjälper det ju inte om de är både märkta och registrerade!

http://www.bt.se/nyheter/boras/upphittad-k...ing(3338198).gm

Nej, det är dessvärre ännu inte lag på att katter skall vara ägarregistrerade. Det är däremot med som förslag i utredningen inför den nya djurskyddslagen men den är, vad jag vet, inte antagen än.
Jag antar att du kanske blandar ihop med hundar där det är lag på att de skall vara id-märkta och ägarregistrerade.

Jajustdet, hund var jag inloggad på...

Tror hon blev lite förvirrad då det är Svenska Kennelklubben som håller i båda registren...
http://www.skk.se/om-skk/id-markning-sok-hundagare/katt/

Någon som vet om det finns fler register eller är det bara en rikstäckande ?

Det är Jordbruksverket som har register med chipnummer på alla hundar, inte SKK. Svenska kennelklubben är ingen myndighet utan har egna högst frivilliga register så där finns långt ifrån alla t.ex. finns nästan inga blandrashundar där och säkert bara en bråkdel av alla katter.

Om det blir lag på att även katter ska chipmärkas kommer säkerligen även dessa registreras hos Jordbruksverket.

Skall vi se om vi kan sammanfatta det här.

Svenska Kennelklubben (SKK) har ett frivilligt register över id-märkta såväl hundar som katter.
Sveriges Kattklubbars Riksförbund (SVERAK) har ett frivilligt register över id-märkta katter.
Jordbruksverket har det enligt lag obligatoriska ägarregistret för id-märkta hundar (vilket alla hundar - även det enligt lag skall vara).

Det är idag bara hundar som måste vara id-märkta och ägarregistrerade. Det finns dock med i den nya djurskyddslagen ett förslag från utredaren att även katter skall vara id-märkta och ägarregistrerade. Det logiska vore att detta register också hamnar hos Jordbruksverket, men jag läste i något remissvar att det även kan hamna hos de olika länsstyrelserna. (Om det sista bara var en reservation i remissvaret att det inte framgått tydligt i utredningen var registret skulle hamna kommer jag tyvärr inte riktigt ihåg och nu hittar jag inte remissvaret heller )

Fick jag med allt nu eller glömde jag något?

Duktig du Kryddan!

Stintan!

Nu OnT:

Det är relativt säkert med chippning, men inget är naturligtvis 100-procentigt. Chips kan t ex flytta på sig under huden och då missas vid en skanning, eftersom det inte finns ett gemensamt register finns det även fall där två katter på olika platser i Sverige fått samma id-nummer, den mänskliga faktorn då ägarregistrering idag är frivillig att ägaren helt enkelt inte skickar in blanketten eller att katten är registrerad i SVERAK och polisen bara kollar i SKK etc.
Men, jag tror ändå att sådana fall är ganska ovanliga och att om katten är id-märkt så hittas också ägaren innan den säljs vidare.

Om du vill vara någorlunda säker på att ingen ägare senare dyker upp så ta en katt som inte är id-märkt och hör med katthemmet att de verkligen kollat alla eventuella efterlysningar. Sedan id-märker du och ägarregistrerar katten själv. Hoppas att du hittar någon misse som såklart aldrig kan ersätta Bassen men ändå fylla tomrummet lite men även ta sin egen plats i er familj.

Men problemet i det fallet var väl att tatueringen var svårtydd?

Ja, men det var en eller två siffror som var svårtydda, och så många försvinna katter finns det inte. Så det går att söka på alla möjliga kombinationer.

Tack Kryddan och Stintan !

Lägger in en direktlänk till Jordbruksverkets Hundregister för privatpersoner,det finns även ett för myndigheter men där skall man vara behörig och logga in för att kunna söka.
http://www.sjv.se/etjanster/etjanster/hund...8c80007278.html

Sveraks kattregister http://www.sverak.se/ID/


Finns det fler register ?

Svenska kennelklubbens ägarregister finns också på nätet: http://kennet.skk.se/agarreg/

Den glömde jag,tack för hjälpen !

Verkar ju väldigt dumt att chipmärka och sedan inte registrera. Tanken slog mig att det kanske är en utländsk katt, den hittades ju faktiskt på en camping och efterforskningar utanför gränserna kanske man inte lägger ner några resurser på.

Det där med flera register kan ju verkligen ha sina sidor. För många år sedan när vi var nyinflyttade i huset så köpte vi en unge från katthemmet. Lille Sixten var helvit och helt bedårande men tyvärr ganska vild av sig och visade sig sakna dom spärrar som katter normalt har. Han var både högt och lågt och helt orädd. Nära att bli inlåst en gång då en av grannarna skulle åka till sommarstugan och kom på att hon hade glömt en sak. Låste upp, gick in i sovrummet och där låg Sixten och sov i godan ro. Mycket smörj fick han av katterna runt omkring och en morgon i maj, när han var närmare två år, promenerade han ut och kom aldrig mer hem. Vi grät och förtvivlade, annonserade i tidningen och delade ut lappar i alla postlådor i närheten och utlovade en skaplig hittelön.
En dag ringde maken till jobbet och sa "Nu får du komma hem, en kärring kom hit med en vit katt i cykelkorgen och lämnade den här, men jag tror inte att det är Sixten". Jag kastade mig hem och i köket stod en visserligen vit katt och mumsade kattmat, men där slutade likheten. Stor och gammal var han och hade en mycket otydlig tatuering i örat som vi försökte att tyda trots att han inte var särskilt samarbetsvillig. När vi till slut tyckte att vi kommit fram till ett resultat ringde jag till länsveterinären som var mycket hjälpsam och kom fram till att katten måste komma från Gotland! Vi hade nämligen tolkat det första tecknet som ett I, vilket ju är deras länsbokstav. Kombinationen med siffrorna gav ingen träff. Då började vi ana ugglor i mossen eftersom katten var upphittad bara några kvarter bort och vägen till Dalarna från Gotland är ju några mil. Fick rådet att söka hos den lokala veterinären eftersom det kunde finnas ett eget register där. Vi kollade örat igen och kom fram till att det kunde vara ett otydligt W och eftersom katten verkade ha en del år på nacken kontaktade jag vår pensionerade veterinär och det visade sig att han hade sina gamla register kvar i källaren. Och där fick vi träff! Namnet på ägaren hade han men inga övriga uppgifter så det blev till att bläddra i telefonkatalogen. Ett passande namn hittades till en man som bodde i närheten där katten plockats upp av tanten.
Jo visst hade dom en vit katt, men Gustaf brukade vara ute så dom hade ju inte hunnit sakna honom ännu. Historien slutade med att vi fick knöka in Gustaf i kattburen och köra hem honom till ägaren. Så fick jag ringa till den beskäftiga tanten som helt sonika såg sin chans att tjäna en slant och kattnappade Gustaf och förklara hela historien för henne så att hon inte skulle tro att vi snuvade henne på en belöning.
Man kan ju hoppas att alla dessa privata register som har funnits/finns är ett minne blott, det gör ju inte saken lättare precis.

Var Sixten är idag vet vi inte, kanske irrade han bort sig och någon tog hand om honom. På den tiden hade man ju inte den möjlighet som finns nu att efterlysa via nätet och nå en större spridning.

Här är lille Sixten, nykastrerad och öronmärkt med bus i blicken.

[attachment=71833:IMG_0001.jpg]

Du vet väl att medellivslängden för en utekatt är c:a 1,5 - 2 år?

Hoppas att nästa katt lever längre.

Var har du fått dom siffrorna ifrån? Efter Sixten övertog vi en utekatt som fick sina sista år hos oss och han blev 18 år. Efter den en annan utekatt som fick sina sista sex år hos oss och blev 21.

Siffrorna kommer från föreläsningar med kattklubbar och veterinärer.
Om du Googlar så hittar du en hel del som pekar i samma riktning.

MEDELlivslängd betyder ju inte att ALLA dör i ung ålder.
OK, du har haft två katter som blev gamla, men så var det ju det där med Sixten som "försvann".

Tyvärr finns det många onda människor som inte gillar att katter springer lösa.
Bilar och rovdjur ställer också till det för katter.

Jag hoppas verkligen att din nästa katt klarar sig bättre än genomsnittet.

Själv skulle jag ALDRIG släppa ut en katt vind för våg.

Katterna jag har haft, hade en stor rastgård.

Åsikterna går isär men så är det ju med allt här i världen. Själv skulle jag aldrig stänga in en katt i en rastgård, då är jag hellre utan katt. Tvivlar ändå på siffrorna om medellivslängd. Så många katter som det finns här i landet kan det ju bara vara en bråkdel som hamnar i statistik och mörkertalet måste vara stort. Bland alla kattägare som finns i min bekantskapskrets är det bara jag som råkat illa ut med Sixten och alla har haft sina katter betydligt längre än 2 år.

Det förekommer dessutom ofta att huskatter överges för att klara sig bäst de kan. Man har beräknat, bland annat i en undersökning utförd av Lunds universitet på Revingefältet utanför Lund, att en förvildad tamkatts livslängd är mellan 2 och 4 år, jämfört med 12-14 år för en huskatt.

ovanstående stycke hittade jag i en tidning....

Antar att det ligger till grund för det som någon sa här om undersökningen av universitetet. Nu är det så att den studien bygger på FÖRVILDADE katter på Revingefältet.

Förvildade katters medellivslängd är som sagt rätt konstant över landet, varierar mellan landsort och stad lite. så 2-4 år är nog inte så felaktigt spann.

UTEKATT, dvs katt som är tam, har ägare men får vistas ute blir betydligt äldre, för de kan gå hem när vädret är dåligt, de får mat och veterinärvård, kärlek och omvårdnad, Därav 12-14 år.

Innekatt har inte risken att bli tagen av rovdjur, eller bli offer för trafik och människor varvid deras medellivslängd torde öka, men samtidigt lever de ett mer monotont och psykiskt mindre stimulerande liv, får inte samma fysik och träning, samt ofta vällevnadssjukdom som fetma, diabetes etc.....vilket drar ner medellivsländen.... så summan blir ungefär densamma som för utekatterna..

Ser man däremot till maximal livslängd är chansen störst att innekatatter blir riktigt gamla, utekatter tar silvermedalj och de förvildade drar nitlotten.

Det resonemanget köper jag!

Att en katt är ID-Märkt är bara en garanti för den som äger katten just nu !flyttar ägaren och inte flyttar kattens ID-märkning till den nya adressen så har den adressen ingen verkan .det är upp till ägaren att flytta med kattens ID-märkning till den nya adressen .Tyvär skiter en del i det och flyttar ifrån katten =lämnar kvar den . Att en katt skulle vara "fri "i en lägenhet är något som jag absolut inte håller med om tvärtom är den katten internerad .Vi har en katt som är 12 år och alltid fått leva fritt ute och han är nog en av de friskaste katter som finns här kan han gå som han vill som den lille Tigern han är
en grymt lycklig katt