När jag är ute med mitt yngsta barnbarn får jag titt som tätt denna fråga:vilket dagis går han på!

Då brukar jag svara:han går hos mummo (mormor)

Är dagiset verkligen allena "välgörande" för barn?

Det verkar som det är ett måste för barnen för att blir socialt välfungerande idag!?

Kan föräldrar inte vara hemma idag om de så skulle vilja och ta hand om sina barn själva?

Jag tror att båda föräldrar måste arbeta idag för att klara ekonomin....eller har jag kanske fel?

Så är dagis för barnens bästa eller för att föräldrar måste arbeta eller studera?

Det blev många frågor här!

Båda föräldrar måste jobba heltid för att familjen skall kunna vara med i konsumtionsracet. Förr i tiden var det kungen som lämnade bort uppfostran av sina barn för att kunna ägna sig åt sitt jobb, idag är det alla. Det är en annan prioritering helt enkelt. Och staten uppmuntrar beteendet, eftersom två arbetande föräldrar genererar två skatteintäkter.

jag var hemma med mina barn i 5 år, valde bort dagis så länge det gick, under den tiden valde vi bort bil, semestrar, fredags myspys, levde mys på vårat sätt, det blev kompetenta sociala barn av dom med Det jag kan tycka är skrämmande, det är när jag hör föräldrar säga, som endast har varit hemma en kortare tid med sina barn ,,,,,, Jag längtar tillbaka till jobbet!!! Det är så tråkigt att vara hemma..

Det där är ingen enkel fråga att svara på! Det beror så oerhört mycket på hur man själv är och hur barnet/-n är.

För mig var dagis (el förskola som det ju korrekt heter) självklart för jag kände att vi kunde inte stimulera vår son så mycket som han behövde.
Jag jobbade (och gör det fortfarande) deltid så sonen var där mellan 8-15 vilket passade oss alla.

Och nej, jag längtade inte tillbaka till jobbet, utan orsakerna var helt enkelt stimulansen för vår son och (tyvärr) så klart ekonomin.

Naturligtvis , ska man agera efter det man tror är bra för sitt barn,jag sa endast vad jag gjorde och hur jag resonerade då.. Alla får göra sina val..

Hade också mina på dagis, enbart för socialiseringens skull.
Där jag bodde, fanns inte några barn alls, mer än mina så dagis blev ett måste.

Mina barn och barnbarn har älskat sina dagis!

Dom lär sig om inte annat, gruppdynamik..

Dagis tycker jag är bra när det fungerar. Tog bort mina söner , numera 33 resp 31 år , från dagis/fritids eftersom det blev mer och mer förvaring när grupperna blev större.

Hade då dagmamma och så bodde även mina föräldrar i huset intill under några år så de kunde också ställa upp ibland.

Det är ju så att man måste jobba båda två för att få det att gå ihop , om nu inte den ena parten har jätteinkomst. Redan när våra barn var små så hade t ex hyrorna blivit så dyra att de tog en så stor del av det en av oss tjänade att det som blev över inte räckte till resten.

Observera nu att jag pratar inte om några " lyxlägenheter " utan en tvåa eller trea . Vi bodde i en tvåa tills vår yngste son föddes och flyttade då till en trea.

Våra söner har älskat att vara på dagis , de har fortfarande kvar kompisar från den tiden .

Jag gick aldrig på dagis men så blev jag inte normal heller Bodde dock i radhusområde där vi alla lekte och hade det bra. (Eller nå't). Men jag tror säkert att många barn har nytta av dagis för stimulansen, andra har inte det behovet. Tycker det är trist när föräldrar inte har möjlighet att göra de de tycker är bäst för sitt/ sina barn av olika anledningar.

Anki, det var inget påhopp eller så! Hoppas du inte tog mitt inlägg på det sättet.
Jag har själv väldigt svårt att förstå folk som inte verkar tycka om att vara hemma (med eller utan barn). Hade gärna varit hemma längre/mer men det kräver ju också att man inte bara sitter vid datorn själv och barnet vid tv:n. Typ...
Vi bor också lite avsides med långt mellan husen så lekstunder osv måste alltid arrangeras. Där är det en fördel med att bo lite tätare, där barnen bara kan springa över till varandra.

Jag gick på lekis ett tag men trivdes inte alls med det, därför började jag busa så pass mycket att jag till slut blev "relegerad". Mina barn gick på dagis och trivdes superbra, jag tror inte att varken dom eller jag
hade valt något annat även om vi hade haft möjligheten.

Som jag ser detta med dagis så tycker jag att det borde finnas valmöjlighet alltså att man kan stanna hemma om man vill och ta hand om sina barn!

Alla barn passar inte att vara på dagis eller för den delen hos någon annan utan mår bäst av att vara med sin mamma eller pappa.

Haha! När jag var liten gick jag på något som kallades för Kladdis, det var väl någon typ av aktivitet en gång i veckan. När mamma skulle komma och hämta mig så satt jag och kompisen utanför på trappan, jag blev utskickad och jag tror inte jag var välkommen tillbaka.
Grejjen var att det där med att kladda - det är och har aldrig varit min grej. Alltså, jag tycker om att måla, leka med lera osv. Men när vi skulle kladda in fötterna med färg och gå på ett papper så tvärvägrade jag.

hejsan! Absolut ingen fara Uppfattade det inte som ett påhopp

Puh!

Dagis var väl knappast uppfunnet när jag växte upp. Å andra sidan var ju dom flesta mammor hemma vad jag minns. Kamraterna fanns ju i husen runtomkring. Vi unga hade stigar genom häckar o staket till alla tomter i området. Jösses vilken skön uppväxt man hade. Ingen pedagogik i världen kan ersätta den.

Mina barn var aldrig på dagis jag har alltid varit hemma med mina barn.När jag startade eget så ställde grannen upp åt sonen som var minst då när det körde ihop sig lite, men jag fanns alltid där för dom och alltid i närheten typ rätt över gatan .Tyvär har tiden och arbeten gjort att många måste ha sina barn på dagis kanske för långa dagar nu för tiden .Har all förståelse för dom .

Måste det handla om dagis eller inte? Kan inte barn både få ha sina föräldrar och samtidigt få vara på förskolan? Jag saknar diskussionen om sex timmars arbetsdag, med en kortare arbetsdag skulle föräldrar orka umgås med barnen och far- och morföräldrar skulle orka fortsätta engagera sig i familjen även efter att de egna barnen flugit ur boet.

Miljöpartiet meddelande ju nyligen att de slutat driva frågan om 6-timmars arbetsdagar. Det är ju en fråga som politiker inte är intresserad av, dels genererar det mindre skatteinkomster, dels får folk mer tid över att hitta på "dumheter"

Jag var på dagis när jag var liten, d.v.s slutet på 40-talet och början på 50-talet. Så visst var dagis uppfunnet redan då! Min mamma var ensamstående och måste arbeta för försörjningen, men det var nog vanligare att kvinnorna var hemma och tog hand om barnen på den tiden. Jag kunde inte låta bli att leta upp några foton och scanna in. Det är jag i rutiga klänningen i mitten på bilderna.

[attachment=73199:IMG.jpg]

[attachment=73200:IMG_0001.jpg]

Söta bilder Jag gick också på dagis i början av 50-talet. Växte upp i Stockholm, var kanske ett vanligare fenomen i storstäder.

Jo,men så var det nog! Vi bodde i Göteborg på den tiden.

Jag själv är uppvuxen i Vaggeryds Kommun där fick vi ett privatdagis 1959 som kallades för Kindegarden .

Jag hade svensk dagmamma första tiden när vi kom hit. Jag var 6 år och förstod inte ett ord. Inte så lyckat. Som tur var gick jag på finsk förskola så där kunde jag i alla fall begripa vad de sa.
Dagens dagis har alldeles för stora barngrupper. Till och med på småbarnsavdelningen (alla blöjbarn) är det 12 barn på 2,5 personal, i alla fall på det dagiset jag känner till.
När jag jobbade som vik på dagis i slutet av åttiotalet var vi 3,75 tjänster på 10 barn om jag minns rätt.

Stora grupper på lite personal, tenderar att bli mer förvaring än pedagogik
Ser samma tendens på barnbarnens dagis.

Finns väl inget roligare än att se film(ofta S/F-arkiv) från 40-60-talet. Miljön, kläderna, ja allt speglar en tid med framåtanda. Allt blev ju bättre från år till år. Husmor fick kök med kyl, bara det. En bil kanske inköptes som gav en frihet att åka ut på turer. Sedan inköptes den där lilla Tv:n som hela familjen suktat efter. Var det verkligen sämre förr? Det var det kanske men inte i journalfilmerna i alla fall. Lite OT.

På den tiden 50-60 talet fick man spara för att unna sig saker och därmed blev dom viktigare eftersom man jobbat ihop det själv utan lån.Jag minns väl när vi köppte första Tv:n i familjen tror det var 61 vilken glädje det var och vi hade betalat den också den var vår !Jag lärde mig tidigt i min familj att ha du inte råd att spara så har du heller inte råd med avbetalningar och gisses vad sant det är .