Det är dags att köra igång läsecirkeln om Maja Hagermans bok "Försvunnen värld". Boken verkar mycket intressant och handlar om vad man funnit under arkeologiska utgrävningar mellan Uppsala och Tierp. Man har upptäckt "en blomstrande värld som funnits under årtusenden som för de allra flesta är okända, och som i äldre historiebäcker beskrivits som tomma, avfolkade och ´försvunna´" (som det står på bokens baksida).

Ni som har läst boken, hur tycker ni att vi ska lägga upp läsecirkeln?
Det är runt 400 sidor, uppdelade på fyra kapitel på runt 100 sidor vardera. Många mindre avsnitt i varje kapitel, så det är ju valfritt hur vi vill göra. Trots att det är mycket text, verkar den hyfsat lättläst eftersom det inte är arkeologerna själva som har skrivit, utan en journalist. Har ni några förslag?

Ja, nu är det inte såå länge sen jag läste boken (2 år kanske), men jag vill minnas att jag spenderade ganska mycket tid vid kartorna (specialintresse ) samt vid vissa bilder.

Jag, personligen, skulle kunna tänka mig att dela upp varje kapitel i 2 delar, eftersom det finns "självklara" brytpunkter mellan "småkapitlen", men 50 sidor / vecka kanske är för mycket ?
Vad sägs om att dela upp kapiteln i 3 delar ; ca 30 sidor / vecka ? Det är ganska mkt bilder.
Fast då tycker jag att man bryter vid en naturlig plats, vilket kommer att betyda att det vissa veckor blir 25 sidor och andra kanske 35 sidor.

Jag tycker att det låter som ett bra förslag, lite lagom mycket för mig tror jag.

Okej !
Kan vi börja med att köra från början, fram till och med sidan 37 ?
Till söndag 13/1 ?

Det tycker jag passar bra.

*putt*

Det är bara några dar kvar till söndag ...

Jag har börjat läsa En försvunnen värld. Den verkar väldigt intressant och välskriven.

Oj! Detta har jag missat! Fick hem boken igår och bläddrade bara i den för trodde inte att vi börjat ännu. Nu jobbar jag 12 timmars pass hela helgen och halvdag i morgon, men 37 sidor borde jag hinna med idag.

Jag ligger lite efter i läsningen, men boken verkar intressant. På onsdag tror jag att jag kan läsa den första biten. För mig gör det inget om ni som läst gör inlägg även om jag inte har hunnit läsa. Jag kan snarare bli inspirerad att läsa mer ...

Har läst c:a 20 sidor men ska försöka läsa till sid 37 till på onsdag.

Spännande bok helt klart!

Undrar om man gjort något TV-program om det här ? Vore intressant att se det också.

Jag ligger också efter ....

Just denna bok, har inte filmats, men det gjordes en riktigt bra serie för några år sen, som heter "Tusenårsresan". Tror att den sändes på SvT ?


Edit; länk http://www.majahagerman.se/Tusenarsresan.html

Tänker på att Sveriges största utgrävning borde väl ha dokumenterats av TV .

De kanske håller på och klipper ihop ?? *hoppas*

SvT fick REJÄLT på tafsen, när de sände Dag Stålsjös "Svearikets Vagga" (1992), så de är kanske fortfarande lite varska ?

Ett fantastiskt pussel som arkeologer gör när de letar småbitar, fogar samman och tolkar.

Issmältningen för 10 000 förde med sig massor av nya möjligheter för dåtidens människor och djur. Skär blev öar, kobbar blev hav. Havsvikar blev insjöar. Ett kraftfullt skådespel i naturen som jag undrar om dåtidens människor eller djur uppfattade. Jag vet inte riktigt. Världens kraftigaste landhöjning var det i alla fall, enligt boken, i Ångerrmanland vid Höga kusten. Den enorma landhöjningen fick tydligen effekter ända ned till Mälardalen.

Jag gillar bokens målande beskrivning om hur det kunde ha varit för dem som levde för 6000 år sedan. En kanot stannar till, de tar paus och äter säl osv. Det gör det mer intressant för mig som amatör på området. Att människor levde ett rörligt liv då förstod man eftersom en del stenmaterial kom så långt ifrån som Dalarna, Skåne eller det som idag är Tyskland. Tänk vad några stenar kan berätta för dem som är insatta!

På samma plats kanoten då flöt fram på vattnet och stannade till på en ö, har man nu byggt motorväg … undrar vad det kommer att vara där i framtiden?

Ja, boken är verkligen fascinerande, jag är så glad åt alla kartorna, jag älskar kartor! Här kan man verkligen se hur landet kröp upp ur havet. Vilken otrolig landhöjning på en del platser, 260 m på tio år!

Jag tänkte läsa vidare nu, jag har inte läst på ett tag. Vad sägs om att läsa till och med sidan 69 tills på fredag? Om ni redan har läst vidare så säg till så får jag läsa ikapp och vi tar ett annat mål.

Jag hinner inte läsa och diskutera något denna vecka då jag kommer att vara fullt upptagen med begravningsbestyr , och dessutom vara datorlös. Hoppas att komma igång igen nästnästa vecka. Boken är verkligen intressant, (men det är jobbigt med så liten stil, och att den är så tung)!

Usch, det är SÅÅÅ pinsamt, men jag har faktiskt inte ens börjat på boken ännu (igen) ...
Jag har ju visserligen läst den redan, för inte SÅ länge sen, men jag måste nog hoppa av det mera aktiva kommenterandet i just denna bok, just nu iaf.

Jag hoppar ev in igen ... För den är BRA !!!

Kommer att läsa och se fram emot era kommentarer, dock !


AHA !! ÄNNU EN KARTNÖRD !!!
Jag är likadan ...

Jag tycker att vi istället läser till och med sidan 69 till fredagen en vecka senare än jag föreslog förut, så att du har en chans att hänga med. Vad blir det ... typ 8 februari eller något sådant. Boken är detaljrik och det tar en viss tid att läsa och så har ju livet lite andra händelser däremellan. Både roliga och ibland lite tråkiga.

Tänk att man kunde bygga så stora hus för så länge sedan! 50 meter långa hus år 2000 f kr. I boken finns funderingar kring varför människor slog sig ned just på de platser de gjorde. När havsbotten blev mark kom nya jordarter att bildas och bördiga lerslätter måste ha skapats på flera håll i det platta Uppland. Det är klart att man byggde nya hus där både odlingsbar mark och vattenvägar fanns.

Författaren frågar sig också om människor var medvetna om förändringarna som landhöjningen förde med sig och hon menar att de var det. I Tierps dalgång, till exempel, är terrängen så platt att stranden under en period försköts i snitt två kilometer per århundrade. Det måste ha märkts av människorna som bodde där.

Vid sjön Tämnaren kunde strandlinjen ha flyttats 26 meter från en sommar till en annan. Nog skulle man ha märkt att man inte längre kan sätta fast kanoten på samma ställe som i fjol. Jag skulle ha blivit rätt förgrymmad, eller nöjd om det blev en förbättring, vattenvägarna måste ha betytt mycket på den tiden.

I boken beskrivs också gravplatser efter år 2000 f kr i Ryssgärdet. Det fanns sädeskorn och köttben av tamdjur i gravarna, vilket tyder på att de var, eller ville framstå som, bönder. Men jag vet inte huruvida det stämmer som boken skriver, att platsen var helig?

Måste det ha varit så att dåtidens människor nödvändigtvis måste ha trott på gudar eller andra väsen? Måste ritualer ha haft med gudar att göra? Kan det inte ha varit traditioner? Vi har ju idag traditioner som vi gör för att skapa gemenskap eller ett sammanhang med vår kultur och vår historia. Inte nödvändigtvis för att blidka gudar. Hur tänker ni när det gäller det här?

När man väl har börjat läsa boken är det svårt att sluta. Är det okej att vi läser klart kapitel 1 (till och med sidan 87) till nästa helg?

Eftersom min helg börjar redan på fredagen, så gör jag ett inlägg nu. Om KOR. Avsnittet om ko-matematik var intressant tycker jag.

Man hittade en kruka med mjölkrester och kunde därför komma fram till att man naturligtvis drack mjölk, men också att man förvarade mjölken i något slags kylskåp. Man tillverkade krukor med en lerblandning som speciellt lämpade sig att bevara kyla, krukan grävdes ned i ett hål med en stor sten som lock. Så höll den sig tydligen tillräckligt länge färsk.

Att föda upp en ko kunde vara en bra investering, redan efter några år kunde man ha en boskapshjord. Idag är det inte alls så. Den som har en enda ko får dra ett kostsamt lass och inte ens när det har blivit en hjord anses det lönsamt.

Märklig utveckling det här att det bara är stora kofabriker som anses lönsamt idag. Att ha djur var då en trygghet, idag behövs annat för att ha ekonomisk trygghet. Många mjölkbönder har ju lagt ned sin verksamhet och istället transporteras mjölk tvärsöver kontinenter. Kan det verkligen vara hållbart i det långa loppet?

Ja det är märkligt.
På 70-talet hade vi en granne som hade några få kor dit vi gick och köpte mjölk. Då märkte man att mjölken smakade olika beroende på årstid.
För övrigt är det en väldigt intressant bok, som väcker många funderingar.
T ex obegripliga krökar på en väg och så visar det sig att precis i kröken så låg det ett hus för några 1000 år sedan.

Det intresserar mig alltid när jag är ute och åker, hur gamla vägdragningar har gått. I den moderna historien kan man se att telefonstolpar följer trädgränser (och gamla vägar), medan de nya vägarna far iväg rakt över åkrar. De ännu äldre vägarna gör, precis som du säger, helt obegripla svängar ibland.

Är det okej att vi delar upp kapitel 2 på två och en halv vecka? I så fall läser vi sidan 91-137 till fredagen den 8 mars och 139-189 till fredagen den 15 mars. Jag hoppas att det räcker, men om ni tycker att det behövs längre tid så hojta till.

Ni glömmer väl inte att läsa? Jag har i alla fall inte läst än, så jag får väl göra det snart.

Jag har läst ungefär halva boken, men jag var tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket. Ska försöka låna den på måndag igen.
Det är en väldigt intressant bok, och jag tycker det är roligt att läsa Natur livs kloka kommentarer. Men är det ingen annan som läser boken ?

Av tystnaden att döma, så verkar det inte vara så många som läser boken, tyvärr. De går miste om många intressanta aspekter av vår historia. Men det får inte låta oss andra hindras att läsa vidare, diskutera och reflektera kring vad som kan tänkas ha hänt på de platser där E4 nu drar fram.

Jag läser gärna vidare och ser fram emot att en och annan kommentar kommer till.

Oj, vad tiden går. Jag har läst vidare i kapitel tre och blev speciellt intresserad av det som har med järn att göra. Kanske för att jag huserar i ett gammalt gruvtorp när jag är ledig och strövar då i ett område fullt av minnen från tidigare järnframställning.

Jag hade innan jag läste boken ingen aning om att järnframställningen har äldre anor i Mälardalen än i Skåne. Antagligen för att det fanns kontakter inte bara söderifrån utan österut. Det har inte forskats så mycket om de ostliga kontakterna, så det har varit dolt för många.

Eftersom inte så många följer läsecirkeln så kan vi väl bara läsa vidare och kommentera hur vi vill, tycker jag. Fritt fram!