Hur är din relation till din hund om du har en?

Ofta kan jag se att det är faktiskt hundarna som har människor och hundarna tycks rasta sina ägare!

Och är jag riktigt ärlig så är det mina hundar som rastar mig av och till,d.v.s.de går dit de vill och jag följer lydigt efter.

Är mina hundar olydiga då?
Nej det är de inte,utan visst lyder de mig då jag vill att de skall lyda!

Såklart är det så Silos Jag har en personlig tränare som nästan får dra ut mig ibland.

Visst bestämmer hunden eller åtminstone försöker hon.

När vi går ut spelar det inte mig någon roll åt vilket håll vi går så har jag inget ärende så styr hon.
Hemma försöker hon styra både när vi ska äta och gå och lägga oss Inga större problem att förstå hennes tecken.

Hi hi,så är det ju hos mig med!



Det är härligt hur hundarna kan tala med sina olika tecken!De vet när de vill äta och de vill alldeles bestämt tala om när jag måste gå och lägga mig!

Om jag låter min hund styra mig så skulle min roll som Alfaledare bli undergrävd ,viktigt att visa hunden vem som är flockledare .

Jag är flockledaren, hunden står i lägre rang än mig. Men jag är ingen diktator som domderar och styr varenda detalj. Hunden har frihet under ansvar som ordspråket lyder. När det är "hopp o lek" gör hunden det den tycker är roligast men även då finns grundregler som att inte springa iväg, inte jaga andra djur och inte hoppa på människor.

När det gäller mina älskade katter är historien en annan ;-) Visst är även de uppfostrade att inte hoppa upp i fönster, bord och bänkar o att inte klösa o bitas på möbler etc. De kommer på inkallning o de går med på promenader etc...... Men där hunden gör detta sim en gest på att följa mig som ledare så gör katterna detsamma bara för att de själva vill och tycker det är kul. Oftast låter katterna mig bestämma för att göra mig glad, men i själva verket är de nog de som styr och ställer, de låter mig tro att det är jag.

Ni som tycker det är så viktigt att vara flockledare och t.o.m. alfaledare...hur gör ni då om ni inte är ensam om hunden utan flera som ska "fostra" den?

Alfaledare/flockledare finns inte i förhållandet människa -hund som jag ser det. Allt bygger på trygghet, tillit och kommunikation på det ena eller andra sättet.

Enkelt. Hunden är lägst i rang i flocken dvs familjen. I våran flock är det föräldrarna som är alfaparet, sen kommer barnen och sist djuren eftersom även barnen även de måste kunna styra över djuren. Helt livsfarlig situation om ett djur skulle vara ranghögre än ett barn, då kan barnet skadas.

Tolka nu rang alfahane etc rätt. Handlar inte om att man är diktator utan om vem som bestämmer hur saker och ting ska fungera, vad man får göra eller inte. Flockledaren är den som står för trygghet och stabilitet på samma sätt som förhållandet är mellan föräldrar och barn.

Om hunden blir skrämd står flockledaren där som en trygg och stabil punkt o hunden behöver inte drabbas av panik etc. Hund reagerar på okända situationer eller hotfulla situationer genom att fly, försvara sig eller gå till attack. Flockledarens uppgift är att välja hur flocken ska förhålla sig till situationen och bestämma hur flocken ska göra, dvs jag som ägare till hunden måste ingjuta sådant förtroende i hunden att den litar på att mina beslut är de bästa. Måste hunden själv fatta beslut kan det ju bli så olyckligt att hunden biter eller skadar någon annan människa.

Jo det finns flockledare mellan människa hund. i hundens ögon är ni en flock, sådan är hundens natur. i människans ögon kanske det inte verkar så. Skulle hunden inte räkna ägaren som sin flockledare skulle den inte lyda och den skulle ta över och försöka bestämma över människorns, lyder inte människan då så kan människsn komma till skada.

Labradorer är framavlade att vara milda och underdåniga och den har ingen stark drift att bli alfahund. Andra raser har lite mer dominant kynne och då krävs det mer av ägaren för att hunden ska kunna styras på acceptabelt sätt.

Man behöver inte kalla sig Alfaledare/flockledare och rangordna för att få det att fungera alldeles ypperligt. Det där är bara något hämtat från vargarnas beteenden och människor är inga vargar. Inte kallar du dig väl flockledare/alfaledare i förhållandet förädrar - barn? Tänk att det går att bygga trygghet och stabilitet ändå...konstigt va?

Kalla det vad ni vill jag vägrar att använda ord som alfaledare om människor och har ändå lyckats uppfostra en hel hög med ungar och hundar rätt hyfsat ändå.

Halaj!

Jaha, och vad förordar du när man har ett morgonsurt och oregerligt barn som skall till dagis sju på morgonen som vägrar att ta på sig mössan fast det är –15 gr.?
Klickerträning?
Lite godis att ha i fickan för att belöna gott beteende?

//T

Vilken ypperlig idé

Ja tänk att det går att bygga på trygghet och stabilitet, ett annat ord för alfahona, alfahane eller matriark om man jämför med elefant och mamma och pappa om vi tsalar människor. Allt flockliv och familjeliv bygger just på dessa byggstenar ;-)

Javisst, kalla det vad man vill, men i realiteten är det just flockledare man är även om man inte vill kalla det så.

Ja, rent biologiskt är ju människan ett flocklevande däggdjur likt hästar, kor, vargar rent generellt. Mer specifikt är människan ett familjebildande däggdjur likt elefanten, chimpanser, markattor, orangutanger, gorillor och många mångs fler primater. etc Familjens överhuvud fram till barnen klarar sig själva är föräldrarna bland människor, matriarken hos elefanten, alfaparet hos vargar, starkaste hanen hos lejonen etc...




Ja, ingen människa kallar sig väl alfaledare, men jag gjorde det för att belysa hur hundar betraktar sina ägare. En hund är en hund och inte en människa. Hunden betraktar världen på hundars vis och inte som människor ;-)

Mmm, grattis att du lyckats uppfostra ungar och hundar ;-) Det tyder väl på att du är en bra förälder och förebild i dina barns ögon och att du är en bra stabil och pålitlig flockledare i dina hundars ögon ;-)

Då frågar jag. Vad är du om hushållet består av 2 eller fler människor med samma rang? Lägg gärna till ett par hundar också. Kan en flock bestå av bara en människa och en hund?

För mig har personer som tror sig vara alfa- / flockledare tittat för mycket på Caesar Millan.

Det svaret har jag väntat på länge, Stintan. Millan använder ord som är lättförstående, och enkla sanningar. Jag vet att du avskyr honom, och hans metoder. Det har du skrivit om förut, men hans inställning till hundar är i sanning oangripbara. Han älskar sina hundar, och dom älskar honom. Jag ser inget fel i hans metoder. Hundar är och förblir hundar, och tänker definitivt inte som människor. Hundar har varken tidstänkande eller rumserfarenhet - deras aversioner grundar sig på dåliga erfarenheter, och deras goda beteende på belöning. Tänk om vi människor hade haft lika lätta att lära, då hade vi inte fått nya krig, t.ex...men vi hade kanske missat chansen att sända raketer till månen.

Du verkar inte förstå skillnaden på mänskligt perspektiv och hundens perspektiv. Nu har jag talat om hundens perspektiv i hela den här tråden och satt det i relation till mänskliga termer i jämförelsen barn kontra förälder, fast det hade nog varit bättre att jämföra med chef och anställd. Men skit samma.

Åter till dina frågor.

1) Mänskligt perspektiv = ingen rangordning, som hund ser det = en person är huvudledaren, de övriga andra medlemmar i flocken [sen vem hunden ser som huvudledare är en annan fråga ]

2) Ja, en flock kan bestå av bara två individer, hundar lever ju rätt ofta ensam med sin ägare så ;-)

Jag tror mig inte vara flockledare i mänskligt perspektiv, men hunden betraktar mig som ledare ;-) Vad skulle hunden annars göra? Hunden är ju en hund och beter sig som en hund, tänker som en hund, reagerar som en hund och har en hunds instinkter. För hunden är ingen katt, ingen kanariefågel och absolut inte en människa ;-)

Caesar Millan är som han är, inte något jag lägger vikt vid. Han har rätt i vissa saker och fel i andra på samma sätt som du och jag. Men det ändrar inte på naturlagarna, en hund är en hund och en hund fungerar som en hund och inte som något annat. Det har all etologisk forskning visat gång på gång, dvs en hund fungerar psykiskt och beteendemässigt likadant idag som för 100 år sedan och som hunden fungerat för 1000 år sedan, den har inte ändrat sig bara anpassat sig till ett liv hos människan. I grund och botten är hunden bara en modifierad variant av en varg ;-)

Känner du behov av att dumförklara mig så varsågod. Lite märkligt att du tycker dig behöva skriva såna utläggningar bara för att jag inte gillar termerna alfaledare/flockledare när det gäller hundträning.

Tycker att man skall skilja lite på vad det är för hund, dvs det är inte lika farligt om en väskhund är den som "leder" än om det är en kamphund som är ledaren.

Det är ju väldigt stor skillnad på olika hundar. Hörde dock om en familj som hade en schäferhanne som ansåg sig högre i rang än frun i huset. Mannen lydde den utan problem men när kvinnan var ensam hemma med hunden hade den jagat upp henne på köksbordet och stod där och vaktade hela dagen. Där fick hon sitta till gubben kom hem.

I ett hundprogram på TV var en familj med samma problem. Hundexperten sa då att frun skulle äta mat innan hunden fick någon och hunden skulle se på. Vad jag förstod så får de lägst stående i vargflocken äta sist. Efter att dom praktiserat det ett tag var det inga problem längre.

Halaj!

Läste en intressant grej för länge sen, nånstans: att hierarkin inte är konstant bland vargar/hundar, utan växlar lite beroende på situation.

Hos människor sker det där hela tiden, inget konstigt.
T.ex. en flyktingfamilj där pappan har oinskränkt makt i hemmet. Men när han måste till en myndighet och tar med sig sin tonårige son som tolk för att han inte kan svenska medan sonen pratar utan brytning blir rollerna ombytta. Lika mycket som fadern sjunker i rang höjer sig sonen, till den grad att han blir ranghögre. Men bara just där och just då. Ordningen blir naturligvis återställd så fort de lämnar byggnaden.
Vid julstök brukar det nog vara mor i huset som spelar förstafiolen. Jag minns nån jul när farsan fick slokörad hämta en ny gran efter att blivit utskälld av mor för att ha släpat hem en sån fattig, ful gran.
Exemplen är många.

Men att det skulle vara likadant hos hundar/vargar? Jag kan inte tänka mig någon situation som skulle ge likadana hierarkirockader som hos människan.

//T

Det kanske snarare är en fråga om delegering.

Silos, du och dina hundar verkar trivas jättebra tillsammans! De har ett gott liv hos dig!


Sen, alla ni som envisas med att tala om hunduppfostran i termer som, alfaledare, rangordning, klättra i rang, hunden ska ha lägsta rang etc. Jag önskar att ni kunde besöka närmsta brukshundklubb så skulle ni se att ingen använder de orden längre, de är föråldrade och omoderna. Nu pratar man i stället om: ömsesidig respekt, kommunikation, trygghet och samarbete.

Alfaledare förresten, här är ett klipp från mannen som myntade ordet på 70-talet, David Mech, han erkänner själv här att han hade fel eftersom man visste för lite då.

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F...amp;h=6AQGgo5DL

Jag delegerar jättemycket när det gäller mina hundar. Men i slutändan vet de att det trots allt är jag som vet bäst. Eller ja, de tror det i alla fall.
Ett exempel. När jag inte har bråttom får de välja vilken väg vi går, men när jag har ett mål så är det mina steg som bestämmer. Om vi kommer till en vägkorsningg och hundarna vill vänster och jag höger behöver jag bara gå mot höger så följer de villigt med. När de är lösa och springer iväg mot fel håll, ja den stora då, den lilla håller sig nära, så räcker det med att jag ropar "fel håll" så vänder han. Frutom när han har korn på något, för då kan jag skrika mig blå. Därför kan jag inte ha honom lös hur som helst. Snabb är han också, som ung sprang han uppåt 70 km/h.

Ja, nu var inte hela inlägget riktat till Stintan, det vara bara det där med delegering.

Förresten, våra hundar har olika personer som de anser är den som leder dem. Lilla lyder husse blint. Jag måste till exempel fösa ner henne från soffan när hon tagit min plats. Husse behöver bara titta på henne så flyttar hon sig så att han kan sätta sig. Sen kryper hon nära, nära honom och är där som en kroppsdel. När husse säger till den stora så tittar han alltid på mig, precis som att han vill ha bekräftelse på att han ska göra som husse vill.
De har själva valt denna ordning i det här huset, inget vi påverkat medvetet i alla fall. Men om husse inte är hemma lyder den lille mig utan problem och vice versa. Knäppt egentligen.
Dessutom är de inte på något sätt till synes jättetajta med varann våra hundar, men om de av någon anledning är separerade så ser man hur de verkligen saknar varann. Den lilla springer fram till ytterdörren vid minsta lilla ljud till exempel. Så visst ser de oss fyra som en flock.

Såja, lugn nu. Jag tilltar dig i trevlig ton för att jag gillar ämnet. Tråkigt om du uppfattar det att jag skulle vilja dumförklara dig.
Ja, tycker du inte om mina utlägg behöver du inte läsa dem eller bemöta dem. Men det har du hitintills gjort och det tolkade jag som att även du gillade "debatten". Men tydligen förstod jag fel, för tydligen uppfattar du ju allt jag säger som personlig kritik och dumförklaring.

Så därför. tack för debatten och ha en trevlig dag, så är den här debatten avslutad ;-)




;-) ligger en del sanning i det rådet, men fungerar nog inte alltid, måste se till respektive hund för att hitta bästa lösningen tror jag ;-)

[quote name='Monica i Nässjö' date='17-01-2013, 09:33' post='1607746']
Silos, du och dina hundar verkar trivas jättebra tillsammans! De har ett gott liv hos dig!


Tack gulledig!
Det är sant att vi trivs bra tillsammans mina hundar och jag...kärleken flödar hela tiden.