med anledning av en annan tråd i ämnet började jag fundera lite kring ämnet.

För att inte göra massa OT, så startar jag denna tråd.

Hur och vad gör att vissa människor utan en tanke accepeterar att ta emot organ om de skulle behöva, men samtidigt inte kan tänka sig att själv donera till andra?

Personligen lägger jag ingen värdering i det sättet att tänka, men nyfiken på hur de resonerar sig fram till att inte ge men gärna få.

Donation är ju frivilligt och en gåva utan motprestation, så rent krasst gör ju var och en som de själva vill, och det med all rätt. Ska ju kännas rät och riktigt för varje individ. (Säger detta bara så ingen börjar anklaga mig för oginhet)

För mig är det tvärt om, jag anmälde mig som organdonator för flera år sedan men det känns lite motbjudande att ha andras organ i sig. Men det kanske känns annorlunda den dagen då njurarna eller något annat plötsligt ger upp...

Jag personligen tycker att man per automatik ska hamna efter registrerade donatorer i väntekön om man inte är villig att donera själv, samma sak för icke blodgivare även om det inte råder någon större blodbrist.

Mja det där är lite lurigt - jag hade hemskt gärna velat ge blod men på grund av lågt blodtryck och lite andra anledningar (jag är fullt frisk - det är inte det) så kan jag inte ge blod. Taskigt då om jag skulle hamna längre bak i någon kö pga det.

Men blir inte det då en form av villkorad vård där patienterna delas in i A och B lag?

Kom att tänka på en annan diskusdion där åsikten dök upp att alla som inte skänkte pengar till forskning (cancerfonden mm) inte heller skulle ha rätt till att ta del av modern sjukvård som kommit till genom denna forskning.



Ja, drt vore ju trist. Frågan som dyker upp om det skedde på det viset är ju då om man kan kalla det donation och frivillig gåva om rätten till sjukvård är avhängigt om man är donator eller ej.

Men hur som helst, alla tycker vi ju olika, kul att ta del av hur tankarna går hos andra ;-)

Jag personligen tycker inte vare sig donation eller mottagande ska vara "villkorad" på något sätt.
som mottagare
Har jag en njure som kan rädda ett liv, hos t.ex. ett litet barn, så ska barnet inte undantas, för att deras förälder eller morförälder säger nej till donation.
Ta tillvara organen om det går.
Varför ska dom kasseras, för att mottagaren kanske säger nej till donation av egna organ?
Skulle dom kasseras, "straffas" ju jag som donator indirekt också om mina organ kasseras av den orsaken...

Du har helt rätt. Mycket intressant diskussion. Jag tycker alla ska ha rätt till vård oavsett om man är donator/blodgivare/månadsgivare av pengar till cancerfonden osv osv. Ingen gräddfil för de som kan betala extra...

Så tänker jag med. Skall en pensionär som inte har råd att att ge pengar då inte få vård? Hemsk tanke sånt.

Jag tror att många inte tänker på det att dom själva kanske någon gång behöver ett organ.

Jag vaknade när min brorsson behövde benmärg

Elisabeth

Känner rent intuitivt att ingen ska skära något ur min kropp och är inte villig att ta emot andras organ, så enkelt är det.
Har en ytterst ovanlig blodgrupp, men de ville inte ta det. Person 2 och 3 har samma blodgrupp som jag så behövs det så ställer vi upp för varandra och även om förfrågan skulle komma upp.

Jag har flertalet gånger försökt att få bli blodgivare, men det nekas p g a flera orsaker. Bl a sjukdom. Ska jag straffas för det tycker du?

Med organdonation så menar jag att man tillåter att ens organ ska få användas när man avlidit, går man inte med på det tycker jag gott man kan hamna längre bak i kön. Om sedan man har något användbart eller ej är ointressant.

Med blodgivning så påverkas man ju enbart om man har en ovanlig blodgrupp, men där tycker jag att man ska hamna före i kön om man ger blod. Sen om man går och vill lämna blod fast inte får av någon anledning så ska det räknas lika som att vara blodgivare.
Jag har för övrigt sprut och nål fobi så jag skulle aldrig klara av att ge blod, men jag skulle absolut vilja att en blodgivare fick förtur före mig om vi två var i samma behov av en transfusion.

Donation av pengar ska så klart inte spela in då det skulle skapa större klyftor i samhället.

Jag tror absolut inte det skulle bildas något A och B lag om man hade ett sånt här system, däremot så tycker jag att man är ofattbart självisk om man kan tänka sig att ta emot organ fast man inte vill donera.


Jag tror att ett sånt här system skulle skapa en morot som kan hjälpa av organbristen lite grann.

Om du läser citatet av mig i ditt inlägg så ser du att jag skrev villig att donera, och det är du ju uppenbarligen. Alltså ska du inte hamna längre bak i kön.

(Klippt ganska mycket i inlägget.)

Tack för klartydligande addo. Det låter betydligt bättre i mina öron.
Man kan ju inte alltid styra huruvida man får ge blod eller inte.

Jag har lämnat blod 99 gånger, tills hälsan sa stopp. Kan jag få byta det mot en förtur i någon transplantationskö? Märklig tanke.

Jag tycker det är helt rimligt och rättvist att du ska ha förtur framför någon som vägrar ge blod men är villig att ta emot blod, i fall du och hen har samma behov av en transfusion.

Och vem vet a<tt ja inte kan lämna blod? Att jag inte har råd att lämna pengar till forskning ( som du tycker att man måste göra?=

addon din inställning är skrämmande.

Håller med där.
Vad ska nästa steg bli.
Dom anhöriga till donatorn, tar/får betalt per organ och mottagaren får förtur om dom betalar? (läs gräddfil för överklassen)



Nu sa du emot dig själv lite.
Du vill inte dela med dig och heller inte ha av andra.
Men om det behövs, så tar du emot om du behöver av 2:an och 3:an.
Låter lite egoistiskt, men får stå för din inställning.

Jag tycker inte att man ska villkora donation på något sätt.
Däremot har jag svårt att förstå hur man tänker om man själv villigt tar emot, men inte är villig att ge, men det är mest för att just jag inte förstår det. Någon annan tycker nog att det är fullkomligt logiskt.

Från mig får de ta precis allt, min kropp är mig till låns under denna livstid, när den är slut behövs inte min kropp längre för mig, varken i en grav eller någon annanstans. Jag har även sagt ja till att använda min kropp för forskning. Även om det känns lite olustigt, varför vet jag inte. Men jag skulle ge min högra fot om det gjorde så att min man får en ny lever när han behöver den, så därför anser jag att jag inte har någon rätt att neka min kropp till det.

Jag har velat bli blodgivare, men tyvärr har mina järnvärden varit för låga, trots att jag kämpat för att få upp dem genom kosten, kanske behövs järntabletter. De är inte så låga att jag mår dåligt av det, (kanske beror min trötthet på det förresten) men för låga för blodgivning.

Håller med dig där, men väntar på att någon som inte vill ge men gärna tar emot tänker om saken.
Får se om någon vill svara på, hur dom tänker där.

Eller om det helt plötsligt är ett av deras barn, som behöver en "reservdel" kanske dom ändrar sin inställning.

Nu är det ju tyvärr så ett det lätt kan handla om mer än två påsar blod som behövs tex vid en olycka - vid en större skada kan en individ behöva 50 påsar, det får man inte från två personer ensbom man tappar dem till sista droppen....

Och helt ärligt - vissa blodgrupper är vanligare än andra, men "ytterst ovanlig" är relativt. Även om bara 1% av bef har samma blodgrupp som du är det ändå många tusen (typ 90 000) som delar den. Så ytterst ovanlig vet jag inte om man kan säga . Om blodcentralen säger nej är det av ett bestämt och tydligt skäl, det finns stränga riktlinjer som de följer, regler som är till för att skydda mottagaren från fara! Det är inget "personligt agg" mot dig. Men känn dig inte motarbetad för det, de ville inte ha mitt blod heller, av olika skäl fast jag är helt frisk och är universaldonator (mitt blod passar i alla och kan ges till alla oavsett deras blodgrupp).....

Om jag ska vara ärlig så tycker jag det känns skitläskigt att någon ska blocka ut vart enda organ i min kropp !man tänker ju som levande då .Och så tänker man hur det fungerar inom sin släkt också .I min släkt är vi Kristna och inte en av oss har blivit kremerade ,alla har blivit jordbegravna som vi är födda .Frågan i allt är väl vad går gränsen?det här med donationer osv . Donationer är ju ett modernt "påhitt" och jag personligen förknippar det med vilken tro på livet du har och kanske kanske politisk tillhörighet också .
I det gammal Egypten plockade de ut vart enda organ och balsamerade kroppen med salvor mm .Men de hade ju enligt vår sätt att tänka en hednisk religion .I dom kristna traditionen så ska man jordbegravas i den kropp man föddes i .Alltså finns inte donation av kroppsdelar i den kristna grundtron !Föresten finns den i någon tro där det står om donation av kroppsdelar ?

Numera kremeras de flesta kristna. Min far som var djupt troende kremerades och var dessutom väldigt tidigt ute att deklarera att hans kropp stod till förfögande för organdonation.

För mig är det här med organdonation inte ett svårt etiskt dilemma. Jag har en tro, en tro på livet, och därför är det självklart för mig att fylla i donationsregistret. Om någon kroppsdel är duglig för att rädda någon annans liv så är det inte bara okej, utan det skulle glädja mig.

Det enda etiska dilemmat för mig skulle vara om någon nära anhörig dog och inte själv tagit ställning. Då skulle jag ju mitt i sorgen behöva tänka igenom hur den människan kunde ha ställt sig till frågan. Min uppmaning är att ni, oavsett vad ni tycker, fyller i donationsregistret!

http://www.livsviktigt.se/Sidor/default.aspx

Jag är också med sedan åratal tillbaka men eftersom jag var så ung då minns jag att jag brottades med en del dilemman, t.ex om jag verkligen skulle vilja att de använde mina vävnader "bara" till forskningsändamål. Därför är jag inte säker på att det jag fyllde i då verkligen stämmer överens med de värderingar jag har idag. Idag känns det för mej självklart att det är helt okej.

red: Glömde säga att jag alltså har gått in och uppdaterat mina donationsuppgifter nu. Tack för påminnelsen och "foten i baken" för att komma till skott...

Min fetmarkering. Det är inte bara regler för att skydda mottagaren, utan även givaren. Jag till exempel får inte ge blod för att mina järnvärden är för låga.
Mitt blod är fullt dugligt, problemet är att jag riskerar att bli sjuk om jag ger bort en del av det. Därför får jag inte ge blod.

Det blev lite fel med förståelsen om blodgivare.
Att jag vet detta med mitt fall, så är jag villig att stå till stjänst åt de 2 personers behov, inte bara ta emot.

De gånger jag frågat om att lämna blod så har man tvekat, men dock finns jag som en "udda fågel" i vår lasarettets blodgivarregister, iofs de inte kan finna någon annan eller de inte kan ge annat blod.
Tänker främst att de små liven på barnavd. kanske kan behöva mitt blod om det finns brist på det, eller anhöriga gett vad de kan osv... .....

Dock tror jag att detta kan gå i släktled, blodgruppen och att det finns nära anhöriga till dem, men iofs så ger jag gärna det jag kan.
Jag har bra blodvärden, så ännu finns det inte nån hinder på den fronten.

Hela 1, 2, 3, är emot kremering och de vet om detta.

Jag vet inte om jag förstår hur du menar - du är villig att ge blod åt 2 personer (vilka har jag inte förstått, det är lite luddigt men jag gissar på att det är folk i din närhet). Samtidigt tar du upp barn på barnavdelning som skulle kunna behöva ditt blod. Jag förstår inte hur du menar...

För mig känns det självklart att både ge blod (om jag nu hade kunnat) och donera organ till den som behöver, inte bara åt speciella utvalda människor. Men visst, alla tänker säkert annorlunda kring detta.

Det var endast min tanke det med småttingar för har jobbat på en sådan avdelning och det känns många gånger hopplöst när man inte kan rädda någon av dem.

Det finns säkert fler med samma blodgrupp, det har jag inte nekat alls, men att dessa 2 har bett mig att kolla läget, så bestämde vi att hjälpa varandra på så vis.
Persons3: ans läkare hade frågat om det finns någon mer med treans blodgrupp för att hen bor i ett annat land och de var lite oroliga, så ......
Den andre personen ska opereras så småningom, så jag fick frågan när hen inte hittade någon annan.

Detta med organdonation gav mig besk smak och vi 3 har en tro som inte i nuläge kan ta sådant beslut, men man vet ju inte om morgondagen, det kan klarna .......

Om man har en blodgrupp som är sällsynt eller mindre vanlig, kan man då inte donera sitt eget blod? Blod går väl att lagra efter att det har separerats i sina beståndsdelar, eller hur man nu gör? Den vanligaste blodgruppen måste ju vara den man behöver mest vid operationer och därmed blodgivare.

Okej, så du skulle kunna tänka dig att ge blod till små barn om det är möjligt och behövs? Vad gör det för skillnad om det är ett litet barn eller en vuxen?

Jag är bara nyfiken på hur du tänker kring detta.

gnon,

Det är väl så de tänker som du skriver om.
Har även tänkt på att de kunde lagra mitt blod och ta det nu när jag är frisk ........

Det finns inte skillnader vem som behöver mitt blod, men kom på att tänka på de små när deras anhörigas blod inte räckte till eller det skulle behövts mer.....

Tror inte du ska svänga dig med termen "kristen" så det låter som att hel kristendomen delar din syn som du beskriver här. Visst vissa församlingar och inriktningar kan det vara så. Men generellt är varken kremering eller donation något som strider mot större delen av kristendomen.
.l
Inom kristen tradition är kremering lika vanlig som jordbegravning. Däremot är lokal tradition på respektive ort viktigare oavsett om man är religiös eller ej. I min hembygd jordbegravs alla av tradition, även otroende. Nuvarande ort är kremering det vanligaste.

Efter alla mina år i begravningsbranchen har jag ytterst sällan stött på några hinder från någon religion, men däremot av personliga skäl. Så vitt jag vet så är det väl i stort sett bara hårt troende muslimer och Jehovas Vittnen som är väldigt strikta i att kremering är förbjuden.

Jag skulle inte vilja ta emot organ från en annan människa och inte heller vill jag ge organ till en annan människa.

http://www.youtube.com/watch?v=OIDwRnBcrGw...player_embedded

http://theophanes.hubpages.com/hub/Cellula...lant-Recipients

Hur tänker du kring detta? Kan du inte utveckla lite, jag tycker det är intressant att förstå de som inte delar min uppfattning

Men du har ju inte hunnit varken läsa eller sett filmklippen!
Annars så återkommer jag senare och berättar hur jag tänker,men ett kan jag skriva att inte vill jag ha någon annans minnen inom mig!

Nej, det är i och för sig sant. Men jag har inte riktigt tid att gå in och fördjupa mig i det just nu. Kollar senare!

Snälla silos, tro inte på allt som finns på YouTube och annorstädes på nätet. Det finns så många skumma typer som vill skapa debatt om inget. Tro inte heller på detta klipp, Monty Python skojar bara om ett allvarligt ämne. http://www.youtube.com/watch?v=aclS1pGHp8o

Oavsätt hur det är så var det intressant läsning och intressanta filmklipp!

Monty Python gillar jag överhuvudtaget inte!

Det känns bara inte rätt för mig och det har med min tro att göra,att vi är här en viss tid och dö när det är dags att lämna denna värld.Blodet är viktigt och jag vill inte ta emot andras blod eller ger mitt till andra och nej,jag är inte Jehovas Vittne!

Det är svårt för mig att förklara det hela.......

Men det låter precis som Jehovas vittne (som mycket annat också)

Det förstår jag,men jag är absolut INTE en Jehovas Vittne eller tillhör nån annan sekt eller kyrka!!!Det enda jag gör är att jag tror på Gud Jesus Kristus och den Helige Anden!
Jag klarar inte ens att gå till gudstjänster mer än några enstaka ggr....

Fast nog har du varit och nosat på Jehovas vittnen tidigare om jag inte missminner mig.

Ja,jag har studerat deras lära som många andra läror!

Fast det där är ju en tolkningsfråga.

I Bibeln står det ju att Gud lät Adam donera ett revben för att möjliggöra liv till en annan människa, dvs Eva.

I nattvarden symboliserar ju vinet Kristi blod. Det kan man dra paralleller med modern tids blodgivning.

Jesus offrade/donerade ju t.o.m hela sin kropp på korset för vår skull.

Det går säkert att hitta fler exempel om man läser Bibeln med "rätt" glasögon...

Bibeln är mycket svår att tolka!

Ja och det verkar som att det är lite upp till var och en hur man vill tolka den. Menar du att det jag skrev på något sätt skulle vara en sämre tolkning än att någon som tolkar den som att donation inte är tillåtet om man är kristen?

Din tolkning är rätt för dig,det har jag absolut ingenting att säga-skriva om!
Jag bara menar att jag har väldigt svårt att tolka bibeln!

Ja självklart har du rätt i det Anma! För en person med någon typ och grad av anemi är det absolut ohälsosamt att donera, visst skulle du kunna göra det i en "krissituation, men det skulle inte vara hälsosamt för dig.

Jag är verkligen inte kristen, så det är möjligt att jag fått något om bakfoten, men predikade inte Jesus kärlek till medmänniskorna och offrade sig själv för mänsklighetens skull? En person som villigt offrar sitt liv för sina medmänniskor har jag svårt att se förbjuda donationer av organ eller blod - det är ju ett väldigt tydligt sätt att hjälpa medmänniskorna! Men det är min personliga uppfattning uppfattning förståss....

Även om man är kristen får man lämna och ta emot blod, likaså med donation

Ja, så har jag också uppfattat det, även erfarenhetsmäsigt genom mitt jobb att det inte är någon skillnad bara för att man är kristen.
Däremot var det en gång en mamma/farmor (Jehovas) som försökte motsätta sej att hennes som skulle få blod då han hade fått ett störtblödande magsår och blivit medvetslös av blodförlusten och kunde inte svara för sej själv, dessutom var han ensamstående far till barn mellan 2 och 4 år. Fy katten säger jag bara...
Det hela slutade i alla fall lyckligt tack vare att han kvicknade till för en kort stund och kunde därmed själv ge sitt medgivande till att få blo.
Han blev inte utesluten ur Jehovas, han gick gladeligen ur kyrkan självmant....