Jag har kommit på att jag kan bäst trösta mig med att äta någonting gott,till.ex.mämmi med grädde till och efter det popkorn och film på TV.Eller så gräva i trädgården,men det finns nö fortfarande kvar så blidde det att trösta mig med det som jag nämnt här ovanför!

Vad tröstar ni andra er med?

Choklad funkar alltid med

Tyvär är det nog så att jag tröstar mig med mat inget bra alls .

Det är trösterikt med något gott att smutta på och jag har två Snickers i kylen trots diabetes II

Samma här och det tycks vara omöjligt att sluta med den vanan!Jag gick ner i vikten med lchf metoden under ett år,men nu har jag fått tillbaka hälften av det snart under ett års tid.

Igår tröstade jag mig alltså med mämmi med grädde,popcorn,coca-cola,saft och flera timmars sittande i soffan och kollade på film efter film.

Idag har jag ryggskott....vad skall jag trösta mig med idag?!?
Skulle så gärna vilja gå ut och kratta,men inte går det nu när jag har ont......

Tokigt att man ska ge sig själv belöning som tröst. Som att ge sig själv straff när man gjort något bra.

Hur så?Jag mår ju bra när jag ge mig själv tröst!

Är du säker på det?

Tröst får/ger jag av mina närmaste kära så det räcker och alla de underbara kurskamrater där det ingår i spelet att ingen ska känna sig utanför.....

Tröstäter, det har jag aldrig gjort -- däremot slutar jag upp att äta nästan/eller helt när jag är nere.....
det är väl inte bra heller, men så har jag reagerat utan att ens tänka på det innan jag blir påmint om det.

Ger tröst till de som söker sig till mig av nöden eller annars, men många gånger behöver man enbart en medmänskligt öra som lyssnar på en utan att dömma....... det kan räcka med så lite.....

Blev sist i omklädningsrummet efter badet en gång, men när jag kom ur duchen så satt en av mina kamrater kvar och helt enkelt sade rätt ut ---- "i morgon får jag min dom" och började gråta så hjärtskärande att jag stannade kvar hos henne tills hon klarade sig att gå iväg....... har inte sett henne sedan dess.......

Är jag nu rikigt är lig så är jag glad bara då jag äter och sorgen kommer sedan smygande och även det dåliga samvetet över att jag återigen har frossat