Ska väl först säga att detta inte är en klagan på vad folk säger, reagerar ibland bara över vad dom säger. Många ord och uttryck är säkert dialektala, men sen finns det sånt som inte är det.

Som det där att många vuxna säger igenkligen och inte egentligen. Kunde inte deras föräldrar rätta dom redan som barn? Eller när nyhetsuppläsare säger interjuv istället för intervju. På våran lokalradio finns en kille som inte kan säga molnigt utan han säger monligt. Men han kan säga moln! Och en tjej där säger att idag lös solen. Va...?

Det där med att skilja på enda och ända kanske är mer dialektalt? Att skilja på e och ä alltså. "Du är den ände jag aldrig kan glömma...." sjöng väl inte Lill Lindfors?

Många säger väl Eropa istället för Europa, gör jag nog själv också... Men jag tror inte att jag blandar ihop var och vart. Det heter ju var är du och inte vart är du.

Vad säger ni andra igenkligen? Och vad reagerar ni på? Att jag skriver dom kanske, istället för de eller dem?

Att säga våran istället för vår är ett annat exempel.

Intressant det här med dialekter, vad som är korrekt i den ena änden av landet är inkorrekt i en annan del. När barns uttal testas på mitt jobb klassas det som talfel om de inte kan säga "R" som stockholmare. Om barnet bor i Skåne är det däremot helt korrekt.

Tack och lov talar vi olika.

Jag stör mig på människor som överanvänder ordet "dock" och "utav". Det verkar som att de riktiga betydelserna har gått förlorade...

Här i Götet(!) har Eriksbergs gamla varvsområde bebyggts och ändrats om. Gamla maskinverkstaden, tror jag det är, har blivit hotell med namnet Hotell 11. Hur många fattar vitsen?

För att förstå det, måste man nog vet var/hur hotellet ligger och förstå Göteborgska

Många tycks också ha svårt för att skilja på sett och sätt.
Svenska språket verkar ha blivit svårt. Hörde idag på nyheterna att ´"en man har blivit knivskuren i Norrköpingstrakten", undrar vilken kroppsdel det kan vara?

Jag har inte svårt att skilja på de och dem men slarvar i alla fall ofta och skriver dom. Retar sig någon på det så får dom väl göra det

Oavsett om man har koll på när det ska vara "de" eller "dem", är det helt OK att skriva "dom". Det tycker de lärde och det tycker jag också...

Om man i skriftspråk inte kan skilja på enda/ända eller sett/sätt är det illa, tycker jag.

Jag har också svårt att förstå att många använder "vart", när man menar "var". Nog måste det vara lite viktigt att skilja på läge och riktning.

När det gäller talspråk är jag betydligt mer tolerant.

Trapp istället för trappa är rätt vanligt och klingar fel i mina öron.

Kanske skulle jag dra lösningen på Hotell 11? Det ligger med utsikt över Göta älv och älv i bestämd form på götebosska blir älva, fast med betoning på första stavelsen.

Jag säger tröck i stället för tryckte, det tyckte mina klasskompisar var roligt i skolan :S

Det enda jag stör mig på är när folk inte vet skillnaden på "på grund utav" och "tack vare". Man hör för ofta på tex nyheterna att x-antal människor har dött tack vare någonting.

"På grund av", väl...?

Jag minns en liknande diskussion här på Odla för flera år sen. Dialektala ord handlade det nog mest om i och för sig.
Vad jag lärde mig var att i norr äter man plättar och i nedre halvan av landet äter vi pannkakor. Det var en ögonöppnare för mig. När jag var barn läste jag om barn som fick plättar med sylt. Vad avundsjuk jag var! Det lät så gott. Min mamma ägde inte ens ett plättjärn! Men pannkakor fick jag
Tänk att vi åt samma sak, bara olika ord.

Fast det kan ju vara tack vare på grund av något. Obs att jag skrev på grund av eftersom utav blir lite stilistiskt fel i detta sammanhang.
Jfr "Vi har en rad prepositioner som kan förstärkas med en förled, som av-utav, mellan-emellan, från-ifrån. Ofta används den förlängda formen när ordet står fritt och betonat som adverb: med det blev det inget utav; hon rent utav svimmade; smockan hängde i luften men servitrisen gick emellan; jag går ifrån en stund. "

Man kan väll säga båda?

Det där googlade jag också rätt på innan jag postade mitt inlägg om "av"...

Ja men i min värd kan aldrig något hemskt hända tack vare något, vilket är användningen av "tack vare" jag irriterar mig på.

På grund av och tack vare reagerar jag också på när dom liksom kommer på tvärtom. På grund av är väl negativt och tack vare positivt.

Stör mig för tillfället på : "sittation"
Situation heter det.
Hör det dagligen.

Ja, det där håller jag med om! (Att jag ganska länge trodde att det hette "situationstecken" är en annan femma..)

Tidigare idag hörde jag Norlie & KKV med låten Där jag hänger min hatt och där är en rad som man kan hoppa kråka för:
"jag kan inte fatta att jag tappade bort dig
säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn"

Kunde verkligen ingen rätta dom innan dom spelade in skivan? För det heter väl fortfarande skiva, det dom spelar in?

jag stör mig på nyhetsankare som inte talar korrekt svenska - de säger "papper" när de menar pappor, de säger "kvinner" när de menar kvinnor, de säger "asså" och massa andra konstiga ord som inte finns. skiter i om det är stockholmska, de ska artikulera så att man förstår vad de menar.

Jag stör mig på när folk inte kan säga ä utan det blir e - läkare blir lekare, näsa blir nesa osv. Vanligt i ett populärt TV-program....

Jag stör mig inte särskilt på dialektala uttryck. Däremot stör jag mig på när man i mer officiella sammanhang inte kan hantera språket korrekt.

Stockholmare verkar lida av grava talsvårigheter. Förutom de nämnda exemplen så eter dom rekor i Halv åtta hos mig och de uttalar dubbla stavelser i ord som inte dubbelstavs som: papprika, daddel och möggel. Men inte potattis eller rödbetta???

Snacka om "talfel"....

Dubbla stavelser? Dubbla konsonanter snarare.

Halaj!

Jisses! Den där hade jag inte listat ut på hundra år!

Apropå älven finns det ju en till ordvits där. Den där färjan som kör i zick-zack mellan fastlandet och Hisingen heter ju Älvsnabben. Jag har alltid tolkat det som Älv-snabben. Alltså ett snabbt sätt att ta sig över älven, som bara kostar en spårvagnskupong.
Ända tills någon båtmänniska (jag är värsta landkrabban själv) påpekade att nabbe är en sjöterm. Enligt: http://www.ne.se/nabbe

//T

Nej, då är det inte något att tacka för!

När "vår" HMS Älvsnabben var ute på resa på 60-talet, så inhandlades det lite för mycket av tullbelagda varor, speciellt av officerarna, som varit med förut. När så Tullverket gjorde en utryckning innan hamngång, så lär langarkedjan stått på däck, och hivade kartonger med sprit överbord från officersmässen. Tablå, skulle man tro, men lådorna sjönk ju inte! Kvickt ned med en livbåt, för att manskapet skulle punktera paketen! Bara det att en del kartonger med innehåll blev "tillvaratagna" av manskapet i livbåten. HMS Älvsnabben blev efter detta i folkmun omdöpt till HMS Älvsnapsen.

Hotel Elva är gammal som vits, Tapio...

Möggel ja...

Knappt och nästan är ju ett par andra ord att jämföra med där det ena är positivt och det andra negativt (som jämförelsen tack vare och på grund av tidigare).

Säg att en trädgård varit mördarsnigelfri i knappt tio år efter ett rejält slit så skulle det ju låta mer fantastiskt om man istället säger att trädgården varit snigelfri i nästan tio år.

Det där med att stockholmare skulle säga e istället för ä är en skröna, jag har bott i stockholmsområdet sedn -79 och har aldrig lagt märke till något sådant, inte har jag hört papprika, daddlar och möggel heller. Det så kallade södertugget finns inte heller och existerar bara i gamla svartvita filmer från 40-talet. Hade en kompis som flyttade till Stockholm på sjuttiotalet och när han kom och hälsade på efter två vckor hae han lagt sig till med södersnacket vilket de flesta bara betraktade som löjligt. Enligt Fredrik Lindström finns det ingen utpräglad dialekt i Stockholm och jag är beredd att hålla med.

malcolm lyssnar på fråga doktorn (tror jag att det heter) och då särskilt på Susanne A. Hon uttalar aldrig ett "ä", bara e

Sambon kopplar om när hon är på TV:n

Ser aldrig på det programmet men visst kan det finnas några enstaka personer som säger e istället för ä, Pernilla Wahlgren är tex. ett exempel på det fast folk i gemen gör inte det.

Absolut! Det där är väl ett bra exempel på "att se ett halvtomt glas eller att se ett halvfullt". Man brukar ju säga att det är ganska utmärkande för om man är antingen optimist eller pessimist till sin natur.

Av de som vuxit upp i Stockholm så är det många som säger e i stället för ä . Det är inget södersnack att göra så. Vi har nog bara blivit för vana med uttalet så vi inte lägger märke till det.

Hör det på TV/radio varenda dag. Även relativt unga , 20 - 30 år gamla , säger e i stället för ä .


Södersnack är något helt annat , ett " språk " med egna uttryck där man t ex säger böna i stället för tjej/kvinna , pråm för sko osv..

Jag är mycket fascinerad av att dialekter sitter i så länge. Min pappa var frän Stockholm , söder , och min mamma från Göteborg.

Främst pappa behöll sin dialekt , och sitt södersnack , hela livet ( 84 år ) trots att han flyttade från Stockholm när han var lite över 20 år gammal. Mammas dialekt var inte lika utpräglad men de speciella uttrycken behöll hon också hela livet ( 83 år ) fast hon också flyttade därifrån när hon var lite över 20 år gammal. Man skulle knö sig när hon menade att man skulle flytta på sig / inte ta upp så stor plats / tränga sig in.


Stör mig bl a på att folk säger interjuva i stället för intervjua.

Stockholmska. Ekensnacket finns hos en del, jag hade tidigare en arbetskamrat från den stan och det gick inte att ta miste på varifrån han kom. Koksgatan inom synhåll. La märke till en annan sak när jag spelade igenom alla LP-skivor i bokstavsordning och kom till Häggkvist. Carola sjöng i början på utpräglad stockholmska. Det var lite kul när jag satt på felanmälan och fick samtal från hela Sverige, man hörde ofta direkt varifrån personerna ringde. Norrlänningar, värmlänningar, gotlänningar, skåningar, göteborgare mm. Däremot är det många som tror att jag är från Skåne men det beror på att min mamma kom därifrån.

Långt tillbaka i tiden har också min sambo rötter i Skåne och på Öland. Släktforskning är intressant....

Men dom senaste 3 Generationer är Göteborgare

Två ord som också blandas ihop ibland är ju själv och ensam. Stor skillnad i vissa sammanhang, tex "jag äter själv" och "jag äter ensam", "jag gick själv" och "jag gick ensam".

Lite OT - jag vet - men Gossen Ruda du menar norrlänningar, svealänningar och götalänningar....? Det finns liksom flera olika landskap och många dialekter i stora Norrland också!

Det finns det minsann också i lilla Götaland, caprifol! Jag har t.ex. mycket svårt att förstå en äkta Göing, när dom pratar sitt "modersmål", såväl som en infödd Listerländare (Blekinge).

*grrrr....* Har ni sett reklamen i TV för Kalles egen tub? Människan säger Kalles kavvvvvvvvviarrrr!

Det heter Kalles kaaaaaaaviar och inget annat.

Gör det? Har du bestämt det eller? Kaaaaaaaviar låter ju helkonstigt

Fast man kan variera sej och säga kaviaaaar istället för kavvvviarrr ibland om man tycker att det blir tjatigt med samma pålägg för ofta. Men kaaaviar får man bara ta till i yttersta nödfall precis innan man klämt ut det allra sista ur tuben.

Jag blir väldigt irriterad när jag läser "fylld till bredden" när det heter fylld till brädden.

En klassiker är ju Sten Broman, och hans påstående om Ramlösa, en stadsdel i Helsingborg. Vissa uttalar det som Rammlösa, bl.a. han själv, och inte Raamlösa, vilket uppsvenskar föredrar. "-Heter dat kanske saamlag?" frågade sig herr Broman...språk är fantastiskt, när man synkar dialektala uttryck. Vet ni t.ex. vad oi är? (Betoning på båda vokalerna!)

Oi betyder att något är "ur" - alltså inte instoppat, insatt etc. Men - snälla säg nu inte att "norrlänningar" använder det ordet! Det är - eller snarare har varit - ytterst lokalt. Vet dock inte exakt var.