Milla har börjat att fälla nu och idag borstade jag igenom hennes päls ordentligt!
Oj vad mycket päls det var som satt löst. Det blev som en hund till...hihi:

[attachment=78031:milla_borstad.JPG]
" Matte...har vi fått en hund till? "


[attachment=78032:milla_och_p_ls.JPG]
" Hallååå...vem är du? "


All pälsen la jag sen i mitt hönsnäthjärta:
[attachment=78033:hj_rta_h...ndp_ls_i.JPG]
Det blev fint!

Jag klipper min son och man, det brukar ligga två peruker nedanför sedan. Tänk så mycket det blir!

Tänkte du att fåglarna skulle kunna använda sig av håret sedan? Vet en kompis som hade hund när jag var liten, de satte alltid upp hundens hårtussar på en gren och sa att fåglarna tog det.

Jag gjorde så i våras och då försvann allt till fåglarnas bobygge. Nu vet jag inte om fåglarna tar det men det blev fint med päls i hjärtat igen.

Oj vilken ullhög! Brukar vara hundakt åt en Collie och det är ju ett heltidsjobb att hålla ullen borta och hunden tovfri.

Jag hade en arbetskamrat som stickade en tröja av hundens hår. New foundland tror jag hon hade, men det är många år sedan.
Jag vet inte hur håret blev till garn, men en tröja (eller kanske kofta) blev det.

Personligen hade jag inte kunnat tänka mig det, men smaken är olika.

Sådana högar får jag också nu.
Sitter i badrummet och kammar, så jag slänger det i badkaret.
Blir en hel del att plocka upp sedan.

Det gjorde jag för många år sedan av mina hundars päls, den jag kammade ur. Spann på slända och stickade. Tyvärr var det en valp som fick tag på den när jag var nästan färdig med den och gjorde strimlor av den....

Vilken otroligt vacker collie! När jag ser henne tänker jag på min barndom. Vi blev jourhem till en tik som hade blivit kvarlämnad av ett gäng zigenare. Hon hade lämnats in till polisen som frågade min far om vi kunde ta henne tills ev ägare dök upp. En mer underbar hund kunde man inte tänka sig och självklart fick hon heta Lassie. Jag var sex år och hon följde mig som en skugga. Vi hade inte TV själva på den tiden utan jag gick till en släkting och tittade och hon låg utanför och väntade tills det var dags att gå hem. Alla mina lekar ställde hon upp på och fick t o m finna sig i att bli utklädd, aldrig att hon knystade. Hon var livrädd för koppel så det hade vi aldrig på henne, det behövdes inte heller.

Så en dag kom en man med ett rep och gjorde anspråk på henne. Hon ylade av skräck och gömde sig under sängen. Pappa bad honom flyga och fara och det gjorde han, vi hörde aldrig av honom igen. Vi fick många fina år tillsammans, min trogna bundsförvant och jag.
[attachment=78113:IMG.jpg]

Så fin!

En historia med guldkant Monarda
Om mannen varit ägare till hunden tidigare så hade han inte behandlat henne väl om hon blev så rädd. Bra att du hade en bestämd pappa.

Åhh vilken underbar berättelse! Vilket härligt liv hunden fick hos er!

Milla är ingen collie utan en Sheltie (Shetland sheepdog). Men hon är rätt stor för att vara en sheltie.

Oj då, där ser man! Hon är säkert lika underbart snäll som min Lassie var .

Jaaa hon är helt underbar! Så mild och mjuk i sättet!