I dag firade min man och jag 38 årig Bröllopsdag !ganska mäktigt när man ser tillbaks !vi har en dotter på 37 år som är gift och vi har tre barnbarn där.Sonen 34 år blev far en veckas före midsommar till lilla Tyra och så har vi ett underbart bonusbarnbarn Oliver på fyra år och mamman till dessa underbara barn är Martina världens goaste svärdotter .Ja så vår bröllopsdag var välsignad på alla vis ,vi har äran att vara en "la familja"på 10 stycken härliga barn och barnbarn .Det var väl det hela Bröllopsdagen handlade om vår "la familja" och att vi håller ihop älskar dom alla 38 år av 60

Gratulerar !



I år firade min man och jag också 38 år tillsammans .

Grattis Motti!

Oj, det var lång tid! Det är kul att höra att en del håller ihop länge. Grattis!
Hmmm ... för att slå det behöver jag och min sambo hålla ihop tills jag är 95 år i alla fall.

Grattis Motti med make!

Grattis!

Grattis Motti - vi firade också 38 år i år

Oj, många 38:or här. Grattis alla!
VI ligger lite efter. Bara 33 men 29 om man ska räkna som gifta.

Grattis Motti, låter som en härlig familj. Vi levde i synd i fem år innan vi gifte oss 1992. Jösses vad åren har gått fort!

För vem annan än för de gifta själva är det intressant att veta hur länge någon varit gift? Är det någon typ av bragd eller? Och är det i så fall mera bragd att ha varit gift länge än att ha varit sambos lika länge?

Grattis ni andra också som hållit ihop så många år gäller även er som är sambos också

GRATTIS Motti!



Det är underbart att det finns människor som har varit gifta eller samb eller förlovade så länge i dessa skillsmässornas tid!

Jag blir glad när jag läser sådant!

Sambo eller gift spelar väl ingen roll men nog kan det vara en bragd ibland att hålla ihop ett förhållande.

Grattis Motti!

Min man och jag firade 4-årig bröllopsdag i år men vi har varit tillsammans 25 år!

Vi har en son som är 8 år och om man får sig en liten tankeställare när man tänker på att om vi fått barn som de flesta några år efter man träffats, ja då hade han varit i 20-årsåldern. Eller ja, det barnet då, inte vår älskade son...

Tja är det en bragd har jag svårt att tänka mig att äktenskapet är särskilt lyckligt. Kostar mer än det smakar förmodligen.

Att ett förhållande inte bara är solsken vet väl alla. Men jag tror att många stannar i äktenskapet trots att dom är olyckliga.

Ett samboförhållande är oftast lättare att lösa upp så därför tror jag det säger mera när ett sambopar är ihop i många år.
Särskild när motgångarna kommer och sådana kommer överallt.

Alla förhållanden är inte värda att försöka hålla ihopa livet ut, men visst är det roligt när det funkar. Alla långvariga förhållandet har säkert haft sina motgångar, men oftast går det att ta sig igenom och det stärker.

Visst är det med stolthet jag berättar att mina föräldrar varit gifta i 58 år och är lyckliga tillsammans.

Grattis igen Motti och ni andra

Och mina föräldrar firade 66-årig bröllopsdag i slutet av juli detta år .

En bragd eller ej !men nog är det starkt att hålla ihop så många år ,visst det är inte alltid en dans på rosor men vilka förhållanden är det ? tror just det handlar om att man är medveten att det inte handlar om :"och så levde de lyckliga i alla sina dagar"! I dag är det väldigt sällsynt att förhållanden och äktenskap håller över huvud taget så nog är det en slags bragd att hålla ihop tex 38 år !alla våra vänner som gifte sig på 70 talet är fortfarande gifta och har det bra ihop .Belöningen av det är väl också att ha en tait relation med sina barn och barnbarn utan att vara splittrade åt olika håll ,när barna ser sina föräldrar hålla ihop så ger det dom en bra start på deras förhållande också tror jag ,de ser att det går att leva ihop många år och ha det bra .

Jag bröt upp efter 35 års äktenskap. Så kan det också vara...

Och det kan också vara en bragd!

Absolut ! det fodrar mod i stora mått att bryta upp också och sedan försöka gå vidare i livet ,har man levt med någon i så många år så måste det vara svårt att helt plötsligt vara ensam och försöka forma om sitt liv ! och även försöka hålla kontakten med sina barn ,de förstår nog inte alltid varför man väljer att bryta upp efter så lång tid . Men vi måste se oss som egna individer och med egen vilja även om det känns som man blir en amöba som ska dela sig på många håll Beundrar också er som vågar gå vidare det fodrar en hel del styrka .

Träffade min livskamrat när jag var 14 och nu 27 år senare är vi fortfarande lika kära. Men lite mer mogna :-)

Bragden kan ju bestå i att ena parten kanske blivit allvarligt sjuk och att man kämpat tillsammans för att man älskar varandra. Eller andra yttre omständigheter som man inte kan förutse eller rå på, t e x arbetslöshet som kan slita hårt på ett förhållande och där den drabbade kan känna sig värdelös. Det är så mycket som kan hända som ruskar om i våra liv och då gäller det att hålla hårt i det man har.

Men nu var det väl inte direkt sådant som avsågs utan att det överhuvudtaget skulle vara en bragd att ha varit gifta/sambos länge och det var det jag reagerade på. Många gånger är det nog en större bragd att ta sig ur ett långvarigt förhållande än att stanna kvar och hålla skenet uppe. Jag tror att många är för fega för att bryta upp ur dåliga långvariga förhållanden och håller därför masken. I synnerhet om man kommit upp lite till åren. Man vet vad man har men inte vad man får.

Jag skilde mig en gång när jag var ung. Det var inget förhållande att satsa på så det finns inget att ångra. Däremot gjordes det absolut inga försök att reparera förhållandet. Om man är några år över tjugo är allt väldigt enkelt. "Detta är inte roligt, vi skiljer oss. Tack och hej"

Jag tycker visst det är en bedrift och en bragd om man lever i ett förhållande som varat 10-20-40-60 år eller vad det nu är. Man måste vårda ett förhållande för att det ska hålla och vara lyckligt och då har man jobbat för det vid något tillfälle genom åren.

Sen kan det absolut vara en bragd att ta sig ut ett långvarigt förhållande också.

Instämmer

Gift eller ej , för mig tar man sitt avgörande beslut när man skaffar barn.

Då visar man att man tror på förhållandet och räknar med att vara tillsammans i många år framöver.


Bragd eller ej , 38 år kan kännas som en liten stund eller en evighet beoende på hur man har det i förhållandet.

Det kan absolut vara en bragd att bryta upp , att var så modig att man inte stannar kvar av slentrian , likväl som de tkan vara en bragd att stanna kvar när det har gått upp och ner . Finns känslorna så kan det nog fungera ändå även om det blåst orkan.

Själva firar vi 32 år som gifta i år

Grattis Motti och alla andra som firar och lycka till med livet alla ni andra också

Tyvär är det så att det är en bedrift att vara gifta eller sambos i så många år i dagens samhälle !bara att titta på statestiken om hur länge förhållande räcker i dag .Sorgeligt men sant !Tror att många har för bråttom med att flytta ihop ,men det som är problemet är väl att de tror de måste skaffa barn på stubinen också ,man får nog kanske lära sig känna skillnad på förälskelse och kärlek och kanske se över sitt yrkesliv om man har tid och plats för barn .Tyvär upplever för många barn skillsmässor i dag på grund av föräldrars omognad och oförstånd och brist på att se verkligheten i sina liv .

Tror inte alls att det är att man har för bråttom att flytta ihop eller att skaffa barn. I dag väntar man med att skaffa barn tills man gjort en massa annat.

Tror i stället att många gått på " sagan " om att " så levde de lyckliga i alla sina dar ".

De har haft för lite motgångar i sina liv , läser om " kändisarna " och kan inte skilja på dröm och verklighet p g a det .


Alltför många idag lever inte sina liv utan lever genom " kändisarna " ett drömliv och kommer inte i kontakt med verkligheten.

Titta på vad som visas på TV , i tidningarna osv , där visas "kändisars " liv och det slås upp som om det hade stort nyhetsvärde .

Vad ska dagens unga tro ?

Hur ser deras dröm ut ?

Drömmer man om ett överdådigt liv , t ex att kunna åka på dyra semesterresor flera gånger per år , att ha ett stort bröllop á la " kändisar " osv osv så lever man inte i verkligheten.

När verkligheten gör sig påmind bryter man upp och letar raskt reda på någon som de tror är drömpartnern och så fortsätter det.

Livet Är en dans på rosor , taggigt och djävligt !

Vad inte unga människor fattar är att kärleken förändras genom åren !sex verkar vara en väldigt tydlig facktor när det gäller seperationer !men jobbar man heltid båda har två tre småbarn barn på dagis pendla flera mil osv ,var ska man då hitta orken och tiden för familj och samtidigt orka ha sex fem dagar i veckan ?som jag ser det så verkar det som att så fort inte folk får sex hemma så ska de skiljas ,och sedan tror de att de ändå ska ha tid med sex i ett annat nytt förhållande ,och det är ju ren bullskitt !Folk jobbar för länge och för mycket och har verken tid eller ork för att ha familjer eller sex .

Nåja, nu är väl inte långs förhållanden något självändamål.

Huvudsaken men är lycklig och trivs med sitt liv och sina val.

Varken bättre eller sämre att ha ett 40 årigt förhållande jämfört med någon som haft 40 ettåriga förhållanden. Det är väl kvaliten och det egna välbefinnandet som är viktigast.

Jag kan ärligt säga att den som tror sig kunna bygga ett långt förhållande på sex !ja då kan man lägga ner direkt .Särskillt om man som jag har en man som rest väldigt mycket och varit borta i veckor .En lång relation bygger på ömsesidig omtanke förtroende och ärlighet ,sen kommer det där med sex som en bonus på allt .Man kan inte bygga ett långt förhållande enbart på sex ! inte en chans .

Var kom det där med sex ifrån ?


Tror inte alls att det är sex som är det avgörande utan just att man inte förstår vad som är dröm och vad som är verklighet.

Visst har man mer sex i början , det är bara naturligt , men inte försvinner det väl helt bara för att åren går ? !

Sex är inte bara själva " sexet " utan är just närheten , ömheten och glädjen som man känner under " sexet ".

Sex blir väl bättre ju längre ett förhållande pågår , man känner varandra bättre , man kan slappna av osv.

Det är inte kvantiteten som räknas utan kvalitén så även sex en gång i månaden kan vara bättre än sex fem gånger i veckan.

Men snälla nån ! I vart enda TV program som handlar om förhållanden så snackas det ju bara om sex !precis som att det skulle vara det enda saliggörande i ett förhållande gift eller ogift ! Fungerar inte det vardagliga så fungerar ju heller inte i sexlivet !allt och alla program på TV handlar ju bara om just sex om man nu ska ha sex så ska man väl ha tid ork att ha det ? Blir så jäkla trött på den här sexfixeringen i alla tv program som handlar om relationer ,och det urfåniga tv programet fråga Olle Såg fem minuter av det sen mådde jag illa .

Ingen tror väl på fullt allvar att TV är någon slags uppslagsbok för hur man ska kunna få förhållanden att fungera. Hur intressanta är såna relationsprogram ?

Vi som är över 50 kanske fattar att man inte kan bygga ett förhållande enbart på sex !men den generationen som växer upp tror nog att sex är det ultimata i ett förhållande .Tror ingen orkar att pippa runt två gånger om dagen med småbarn jobb tvätt städning husdjur mm,man får den uppfattningen att många förhållanden spricker på grund av just sex eller bristen på sex ,och många unga i dag tror att man måste ha massor med sex för att ett förhållande ska hålla ,vi som är lite äldre kanske har lite andra värderingar eller hur ? tillit omtänksamhet öppenhet att ställa upp för varandra osv ! har man inte det ihop så lär inte sexlivet funka heller .Att skilja sig stup i ett byta sambos skaffa ny familj lär ju inte hjälpa om du inte har en relation där de andra elementen finns som jag beskrev innan .Att ha sex en och två gånger om dagen gör ju inget förhållande levande om inte det finns tillit trygghet och omtanke trygg ekonomi osv.

Bra sex är en stor tillgång långt upp i åldrarna.

Klart att sex är en tillgång !men man kan inte bygga ett långt stabilt förhållande enbart på bra sex om inte det andra fungerar !Varför annars alla dessa skilsmässor som verkar krascha på just sex ?

klart att förhållande är mer än sex. allt måste ju fungera i ett förhållande. Men ett förhållande utan sex är ju inte komplett lika lite som förhållandet skulle sakna tillit, närhet eller ömsesidig respekt. Alla delar måste fungera.

Väl talat Jubbe