2012 tog Stockholms hundstall emot 1700 hundar som ingen ville ta ansvar för .Bara att gå in på deras hemsida och läsa .Och då handlar det bara om Stockholms län ,inte övriga Sverige .

Under 2012 tog hundstallet emot 408 hundar..
http://hundstallet.se/wp-content/uploads/2...dskydd_2012.pdf

Ursäkta men jag var nyss inne och läste på deras hemsida ! och även om det "bara" skulle varit 700 så är det 700 för mycket .

408. Var det.

Länken till deras sida ligger där, bara att bläddra ner till sidan sex.

Det kvittar om det är 400 det är din siffra jag läste något helt annat nämligen 1700,varje hund som får vistas där är en för mycket och är ett bevis på människans bristande omsorg .

Då läste du fel.

Jag läste fel Pejori så jag hade fel jag läste siffrorna längs ner i all hast du hade rätt 400 hundra hundar per år var det som du skrev helt rätt !men det är 400 för många ändå och då bara i Stockholms län ! Inget bra betyg för hundägare alls .

Visst är det så.
Har man skaffat en hund så har man ett ansvar så länge den lever.
Men visst kan livet "skita sig" ibland så man får lämna ifrån sig den.
Men då får man försöka hitta ett bra hem...
Tyvärr är en del hundar slit och slängvara när folk inte tänker igenom ordentligt.

Tror många hundar skaffas för att barnen tjatar men många i dag som skaffar hund har inte en aning om hur mycket jobb och ansvar det är ,ingen orkar fostra hunden heller så då blir den hunden en "Pain in the ass " när den börjar kissa inne ochdet är så viktigt att inte förmänskliga en hund ,den dagen man gör det får man problem på många sätt .Man kan fostra en hund och ha pli på den utan hugg och slag och få en trevlig hund som trivs med människan och som människan trivs med ,som vår hund tex

217 av dessa 408 fick återvända hem. Alla är alltså inte herrelösa! 128 omplacerades och 63 avlivades.

Det är inte så enkelt att man kan döma ut alla ägarna till dessa hundar genom att bara titta på siffrorna utan det kan finnas många olika orsaker till att hundar hamnar hos Hundstallet.

Finns det några andra perspektiv på hur vi tar hand om hundarna?

Jag tänkte bara på rubriken på tråden. Hittills har det bara handlat om hundar som inte tas omhand av sina ägare, men gissningsvis finns det en massa hundar som sköts ordentligt. Vill trådstartaren att vi diskuterar olika perspektiv?

Om så är fallet så vill jag berätta om att den hund jag är uppvuxen med fick ett mycket bra liv med många omtänksamma människor i sin omgivning. Tyvärr började hennes viktigaste matte ett nytt jobb under hennes sista år, så de var nog inte lika roliga som de första tretton åren. Men ändå, hon mådde gott in i det sista.

Ja, dom tar ju hand om, bortsprungna hundar också...

128 hundar tyder väl på dåliga hundägare !och då bara i Stockholm med omnejd ,hur många är det då inte i hela sverige ? Man ska väl för sjutton inte försvara ett dåligt hundköp och dåliga hundägare som inte tänkt över vad de ger sig in på ? tycker riktigt illa om hastiga hundköp för stunden för till sist är det hunden som far illa .Har just nu vår sjunde hund på 60 år inte en enda av våra hundar har omplacerats de har fått åldrats med oss och vår familj .Har heller aldrig haft en enda problemhund under mina 60 år .Att skaffa hund är att tänka igenom det innan och fatta att en hund kan bli 15 år och så länge har man ansvaret för den också ,det är inte bara förvaring utan det är fostran träning promenader i ösregn snö och storm ,att ha hundvakt när det behövs osv .Hundar 'är inga leksaker som är kul för stunden det är ett livsåtagande precis som när man skaffar barn .

Kanske borde den här frågan diskuteras på hundforum av något slag. Här är vi säkert alla mån om hundarna och det har inte framkommit så många olika perspektiv på frågan. Bara funderingar kring olika siffror.

Vill ni i den här tråden se frågan ur olika perspektiv?

Jag försvarar ingenting men vet att det är fel att säga att alla hundar som blir omplacerade från hundstallet har haft dåliga ägare eller att det varit förhastade hundköp även om det såklart finns såna fall också.

Tror nog att det stora flertalet hundar i vårt land har det ganska bra men man pratar bara om rötäggen tyvärr.



I Stockholm med omnejd finns det drygt 112.000 hundar så 128 är ju inte särskilt många och som sagt så vet vi ju inte anledningen till att de hamnat hos Hundstallet eller hur deras ägare var.

En aspekt är att det även finns dåliga hundförsäljare. Givetvis ska inte en seriös uppfödare rekommendera en hund som är "fel" för en viss familjesituation t.ex. reagerar jag på de som har Border collie i lägenhet fast de har enormt behov av motion, kamphundar i småbarnsfamiljer eller hundar med tufft psyke för en förstagångsägare som inte har hundvana.

Sen säljs det massa importerade hundar både legala och illegala som tyvärr ofta får sjukdomsproblem eller psykiska problem då man inte känner till deras bakgrund.

Att hundar omplaceras kan ju även bero på saker som inte alls har med ägarens lämplighet att göra som att det plötsligt uppstår hälsoproblem eller astma i familjen eller att ändrade levnadsvillkor gör det svårt att behålla hunden. Hellre omplacera hunden till en bra ägare än att den glöms bort hemma om ingen orkar/ hinna rasta den eller ge den omvårdnad.

Ok, jag uppfattar det som att ingen så här på småtimmarna vill diskutera olika perspektiv. Bara siffror fram och tillbaka. Jag får kolla om någon har något annat att tillföra imorgon när folk har vaknat utvilade och klarsynta.

Om Stockholms län är representativt för resten av landet och 22,3% av befolkningen bor där så är ju 128 omplacerade hundar inte så alarmerande mkt ändå.

Klart att man ska diskutera olika perspektiv, men dom första inläggen rörde bara siffror, då det uppstod ett missförstånd i läsningen.

Orsakerna är alltid viktiga.
Det jag märker (som häckar på ett X antal forum för hundar) är
" vovve måste få ett nytt hem idag, annars avlivas den i kväll"
Onej, vi måste rädda den till varje pris.
Det finns aldrig några som helst problem med dessa hundar, enligt ägarna.
Någon tar ett förhastat beslut och tar över hunden, som inte ens hinner "bo in sig" innan den ska omplaceras igen.
Då kommer allergi ändrade familjeförhållanden in. Något som gör att när det väl är så, tror ingen på dom.
Sedan är karussellen igång och hunden riskerar att bli en vandringspolkal utan någon fostran..
(63 avlivade hundar, bara på hundstallet)

DEN biten stör mig mycket.




Inte med tanke på, hur många hundar vi har.
Misstänker dock ett stort mörkertal, då många omplaceras "privat" också.

Visst finns det mörkertal. Och varje hund som hamnar snett i livet är ett stort misslyckande från människans sida.

Men rent procentuellt och numerärt är det här ett rätt marginellt problem i Sverige.

I relation till andra djurslag så har svenska hundar det enormt bra.

Har aldrig tvekat en minut att ta tillbaka en av mina uppfödda hundar - vilket dom flesta seriösa uppfödarna gör - har nog under mina dryga 30 år som uppfödare sålt runt 180 valpar och en handfull har flyttat, dom flesta tillbaka hit för att sedan omplaceras när jag kunnat utvärdera hunden så jag hittar rätt ny ägare till den. Ett par stycken har ägaren hittat ny familj till, som samtliga kontaktat mig så jag ska veta var hunden finns. Jag tror jag under alla år "tappat" 3 hundar varav den ena stals.

Det var det jag menade.
Alla omplaceringar går inte via hundstallet och liknande ställen, utan uppfödare/ägare löser det själva i stor utsträckning.
Tror att betydligt fler än 128 hundar byter hem/år..

Ja det är säker många fler omplaceringar men jag tror ändå att det stora flertalet hundar har det bra med vettiga ägare.

Det tror jag också..

Så är det nog. Men vi ska nog inte placera alla omplaceringar i samma fack. En del omplaceringar är till hundens fördel, en del till nackdel, en del befogade och en del obefogade.

Tror att om man vill ha en rättvis bild på hur många "misslyckanden" som sker per år måste man gallra ut dessa strikt från alla omplaceringar. För det är ju inte så att en omplacering per automatik är något negativt för hunden. För trots allt lever en hund 8-15 år eller mer och livet kan ta många krumsprång genom åren, saker händer som man inte kunnat förutse (ägaren dör, man får enormt dålig ekonomi, man drabbas av sjukdom så man inte orkar med djuret, man får allergier i familjen) likväl de negativa händelserna som man ska komma tillrätta med (folk tröttnar, de tappar intresse, de har djur som slit och släng etc etc)

Helt rätt.
Det är inte alltid av ondo.
Tror många hundar har och får det bra efter omplacering..

En sak jag kom att tänka på var att jag på Kennelklubbens hemsida (av alla ställen!) såg en uppmaning för pensionärer att skaffa hund. Det är säkert bra ur många synpunkter men tänk att en liten eller medelstor hund bli 15 år. Om man skaffar hunden när man är 65 år då är man 80 när hunden går ur tiden. Är verkligen alla så pigga i 80-årsåldern att man orkar med en energisk hund som behöver vara ute minst två timmar om dagen? Jag hade tveksamheter när vi skaffade hund vid 62 år. Maken såg inte problemet. Men jag gör det. Vi kan hoppas att vi är pigga när vi kommer över 70 för den här vovven är energisk och krävande.

Jag tycker inte att man ska avskräckas att skaffa hund bara för att man är pensionär. Alla hundar är inte så krävande. Ingen vet ju hur framtiden kommer att se ut. Jag har haft hund i hela mitt liv så jag tvekade inte en sekund att skaffa en ny hund för 7 år sen. Idag är jag 70 och inte lika rörlig men jag ser inga problem att ha hund för att jag går lite långsammare.
Kan granntanterna gå ut med sina små hundar med rullator så kan nog jag det också om det skulle behövas. Den dagen jag inte själv kan gå ut med henne får jag fixa så någon annan tar promenaderna. Tror knappast jag skulle gå ut flera gånger om dagen om jag inte hade hunden. Hon håller igång mig och får mig att må bättre än jag annars skulle göra. Sen kan man ju försöka se till att man har en backup om något skulle hända.

Sen finns det ju inget som säger att man inte kan ta en äldre omplacering.

Är man en pigg pensionär så kanske man tillför sin hund bättre livskvalitet än vad en barnfamilj gör !problemet med familjer som skaffar hund är väll att de inte får motionen de behöver och blir där med överaktiva och blir då ett stort problem då en hund som inte blir aktiverad ger sig på mattor möbler och annat för att få ur sig sin frustration .Man kan inte ha en hund instängd hela dagarna och dessutom lämna dom ensamma från 8,00 till 17,00utan någon kontakt med den yttre världen eller motion .

Nu är jag pensionär och min hund var två när jag hämtade honom.
Fungerar jättebra och han är sju år nu.

Vi glömmer gärna bort att hunden är ett flockdjur hunden är inte solitär !en hund som får vistas ensam dag efter dag efter år blir "kocko" till slut ,antingen blir det aggresiv eller så lägger den sig i ett hörne och slutar bry sig om omvärlden .

Fel tråd.

Va !hur då fel tråd ?

Varför skulle inte hunden få motionen/aktiviteten den behöver i en barnfamilj? Det beror väl på hur man har ordnat det. Man skaffar väl inte hund om man inte har tid med den kan jag tycka. Sen finns ju faktiskt hunddagis eller dagmatte för dom som behöver det.

Då undrar jag så här !om båda föräldrarna jobbar heltid och har två till tre barn hur i sjutton ska de får tid till att rasta hunden och uppfostra ? ska de pendla på lunchrasten åka hem tio minuter för att rasta hunden ? Fattar inte hur man kan försvara att folk som jobbar heltid och har barn skulle ha tid att ha hund !finns ju bara inte i min värld.Hundar är flockdjur och ska inte låsas in hela dagar utan männsklig kontakt eller motion ,det säger väl bara sunda förnuftet !Vi skulle aldrig skaffat hund om inte en av oss var hemma !undantaget är dom familjer där en jobbar halvtid det fixar en hund lätt men motion ska en hund ha och socialt umgänge annars blir de knäppa eller helt loja och sluta bry sig .

Jag kanske oroar mig i överkant när det gäller vår energiska vovve och att vi blir tröttare snabbare än hon blir men visst är hon ett halvtidsjobb

Man kan ju trötta ut dom med hjärngympa också. Sen brukar dom ju faktiskt lugna ner sig ju äldre dom blir så inte tror jag du behöver oroa dig.

Att jobba heltid är inget hinder per automatik. Beror ju på hur man kan organisera sin vardag. Hemma hos mig jobbar vi alla mer än heltid, men hinner ändå med att aktivera hunden, motionera den, rasta den, umgås med den och träna agility :-)

Det handlar inte om Agility på kvällarna !det handlar om att hunden ska bli rastad på dagen och inte lämnas ensam en hel dag !det hjälper väl inte om du motionera skiten ur din hund på kvällen om den får vara ensam hela dagarna ! Ingen skulle väl få för sig att stänga in ett barn hela dagen och åka till jobbet för att sedan gå ut och leka med barnet på kvällen och tro att det skulle väga upp ens brist som föräldrer ? Å andra sidan ska hundar behandlas som bebisar och å andra sidan ska de sitta instängda hela dagarna då ? Jag anser att skaffar man hund om man båda jobbar heltid och på det har barn ska man inte ha hund .Hundar ska ha mänsklig kontakt hela dagarna inte bara på kvällar och när det passar hundägaren .Det är min egen personliga uppfattning .Hade vi jobbat båda två heltid hade vi inte ens funderat på hund inte katt heller .

Nu är du nog lite väl generaliserande, du vet inte alls hur alla situationen för barnfamiljer med heltidarbetande föräldrar ser ut. En av föräldrarna jobbar kanske hemifrån... Sluta generalisera så mycket.

Men sluta nu tala om att alla andra gör fel och bara DU kan och vet hur man ska göra - du har väl inte den ringaste aning om hur folk arbetar eller har det ordnat för sina hundar!!!!!! Vi har nog alla fattat att DU anser att enbart DU med dina 60 år på nacken vet hur man sköter och tar hand om en hund!
Och dessutom finns det miljoner föräldrar som båda jobbar heltid och har barn som dom "stänger in" på dagis varje morgon och hämtar varje eftermiddag och det är ganska förmätet att påstå att alla dom har brister som föräldrar!!!

Det finns många som har hunden med sig på jobbet, eller som kan jobba hemifrån, eller som går hem på lunchrasten, eller tom har en dagmatte, eller, som i vårt fall, är skiftarbetare.

Så visst går det att lösa rastningen och umgänget fast man jobbar

Hmm, så om folk inte kan skaffa hund när de blivit pensionärer eller när de jobbar, vilka blir kvar? De som är hemmafruar eller hemmamän, och de är inte många....
Vill bara berätta om en lösning som ett äldre par som jag känner har. De har tagit hundar genom åren från en och samma kennel och nu när de är gamla har de en tik som kennelägaren bestämt inte ska ha fler valpar. Det är en "lånehund" så den kan återlämnas om något händer. Hunden mår som en prinsessa då hon är enda hunden och inte en i flocken längre. Hon har besök av andra hundar mellan varven men verkar trivas bäst själv. De är rutinerade som matte och husse men skulle inte orka med en valp. När de behöver passning några dar får hunden vara hos kenneln. (och matte har aldrig jobbat heltid när hon arbetade, och åkte hem på lunchen).
Känner många som har dagmattar, ofta pensionärer som vill tjäna en extra slant. Det finns många lösningar, sen finns det naturligtvis många urusla hundägare, nyss fick man läsa om nån hund som fick avlivas efter att ha lämnats själv en månad.

Läs om, läs rätt och sluta hitta på egna slutsatser genom att gissa dig till hura det förhåller sig.

Oj oj jag som är uppvuxen med både hundar och föräldrar som arbetade Enligt expertisen har har vi gjort alla fel man kunde då?

Alla familjer arbetar inte lika mycket, man har inte nödvändigtvis samma tider och barn slutar inte skolan samma tid varje dag heller utan kan vara hemma tidigt några dagar i veckan. När mina föräldrars arbetsförhållanden ändrades så att en började pendla längre och kom hem senare så hade vi en granne som var sjukskriven och gärna ställde upp som dagmatte så att våra hundar dessutom fick träffa hennes hund och gå ut tillsammans. Allt går att lösa om man hjälps åt.

Om det nu fungerar så bra med att jobba båda och ha hund varför är hundstallarna då överfyllda av hundar som ingen vill ha ?

Är det inte du som ofta upplyser andra om att ni är två hårt arbetande egenföretagare som varken hinner ha semester eller komma hem i tid? Ändå har ni hund!

Många av dessa hundar kommer från aningslösa ungdomar som inte insett ansvaret. En annan stor del från familjer där familjebilden förändrats.

En del av ovanstående jobbar heltid, en del deltid, en del pluggar, andra är sjukskrivna eller arbetslösa.

Kort sagt hundarna kommer från personer från alla varianter av arbetstider. Ingen speciell representativ grupp där. Däremot syns trender på andra sätt bland andra grupperingar. dvs hårda tuffingar skaffar häftiga hundar de ej kan hantera, modeassecoarer för att hunden matchar livsstilen, oftast kopplat till aningslöshet och brist på insikt över ansvaret.

Dom flesta hundar som kommer in till hundstallet är "hittehundar" och vanvårdsärenden inte hundar som någon lämnat in för dom tröttnat eftersom hundstallet väldigt sällan har möjlighet att ta emot den typen av hund utan måste ha plats till mer akuta ärenden.

Tyvärr så accepterar väldigt många hundar att ligga ensamma hela dagarna vilket jag personligen inte tycker är ok men så ser verkligheten ut.

Sen måste man ju fråga sig om en hund som får en timmes promenad/träning innan ägarna går till jobbet, en 45 minuters promenad på lunchen och blir ordentligt aktiverad/tränad på kvällen och har sällskap från ca 17 tills läggdax har det sämre än en hund som har sällskap hela dagen men "bara" kommer ut på 20 minuters rastningar ca 5 g/dag och inte får någon som helst träning/aktivering

För att inte tala om dom som bara öppnar dörren och släpper ut hunden ensam på den i bästa fall inhägnade tomten och aldrig går promenader.