I februari hittade jag konstiga tecken i kökslådan, smulade buljongtärningar mm-så möss-eller i alla fall en sån.
Fångade densamma i ej dödande fångstbur ganska lätt , men det var kallt ute.

Nu har den bott på en bänk i mitt kök sen dess. I bur för smådjur.Min gamla döva katt har inte ens höjt ett ögonbryn ,inför musens närvaro.Matats med godsaker och smådjursfoder.
Idag fick den åka bil, till den lokala lilla återvinningen/sop:stationen för stugägare.. sprang ut direkt ur buren , in i det höga fjolårsgräset , och skuttade i glädjespång över sin frihet..försvann. .. lämnade lite fågelfrö och nu får den klara sig själv.
Det kändes bra och det var en pigg och trevlig krabat:)

ps .Jag bär även ut alla humlor jag hittar inne .. DS.

Humlor och fjärilar bär jag alltid ut - men möss - nej tack

Det där gillade jag!

I love you Kerstin

Lol tack men jag känner mig lite som en konstig trädgårdstant med katter -haha

Har ni verkligen tittat på dem? de klara blanka bruna ögonen, den vita magen- hur de äter`? Framtassarna som liknar våra händer? de små rundade öronen?

Den var ett sällskap den med, och nu är den fri:) Känns bra.
Jag har varit sån sen barndomen och det är svårt att ändra på

Fångade alltid möss i levandebur och släppte ut i skogen! Där vi bor nu vägrar de gå in i dem tyvärr så alternativet blev döden för dem som vågar sig in Har annars svårt för att döda djur, fångar flugorna och släpper ut också.

En ostbit med två intryckta jordnötter lockar vilken mus som helst.

Tror h*n blir glad för sitt nya boende

Jag är också lite där, ibland kommer katten in med levande möss och då brukar jag rädda dem och släppa ut dem i frihet igen. Humlor och getingar som kommer in försöker jag alltid släppa ut i det fria och det är det samma med fåglar som kommer in.

Jag måtte då vara väldigt mordisk av mig - kan inte döda djur, nej - men det fixar (mus)fällan åt mig. Och getingar och fästingar går en grym död tillmötes när dom träffar mig - tyvärr. Undantaget är bålgetingar - jag har av misstag dödat en och det har jag fortfarande dåligt samvete över ... trots att det var 3 - 4 år sen.

Vi hade råttor nere vid dammen där jag matar svanen och ankorna men tyvärr var det bara jag som tyckte dom var trevliga...
Kommunen tog livet av dom veckan efter vilket jag har förståelse för men råttorna är saknade av mig ändå.
Kommer speciellt ihåg två stycken av dom,den ena kastade sig över foderhögen till fåglarna och började äta,den tappade helt rädslan för människor under tiden den åt...

Den andra sprang förbi mig och fick tag i en brödtärning som var avsedd för ankorna,därefter tillbaka till ingången för råttorna men innan den sprang ner i hålet så vände den sig om och höll brödtärningen mellan sina små rosa "händer" och tittade upp på mig,vet inte vad den tänkte men den verkade väldigt lycklig...

Tyvärr inte! Jag vet inte vad det är för fel på mössen här. Köpte till och med nya burar ifall de gamla luktade främmande på något sätt. Irriterande, men de har valt döden

Har provat jordnötssmör också, det funkar bara i dödafällan


Getingar, fästingar och mördarsniglar dör här med, men det tar emot (inte att döda fästingarna).


De är söta, men jag kan föstå om det inte kan få finnas för många råttor i stadsmiljön..

Man ska vara rädd om smådjuren också de tillhör massan i biologin och tillför oss mycket bla pollinerar dom våra blommor och våra växthus och blommorna ute fruktträd osv ! För att inte tala om hur mysiga dom är att titta på

Förespråkar absolut alla arters rätt att leva, släpper också ut det mesta av krypen som kommer in, antingen själva eller med hjälp av någon katt.

Försöker rädda alla fåglar som flyger in i rutor osv (tar in dem i en liten bur, lägger en handduk över och ställer undan så de får stå i fred i några timmar. Funkar även vintertid)

Oftast vaknar de faktiskt till igen, har bara varit avsvimmade. Inte de med uppenbart bruten nacke förstås!

De enda djur som utan pardon tas av daga är spanjorer (sniglarna alltså!) och fästingar!

Samma här, där drar jag gränsen för "djurvänligheten".
För övrigt är jag snäll och räddar dom.

Jag anser mig själv vara djurvän. Jag mår dåligt om jag lyckas skrämma en fågel till att flyga in i våra altanfönster och bryta nacken. Eller om jag ser en överkörd igelkott vid vägkanten.

Men när det gäller spanska skogssniglar och fästingar, de har jag inget dåligt samvete över att göra processen kort med. Inomhus tolererar jag varken spindlar eller möss, får jag inte ut dem på annat sätt så får de kila vidare till efterlivet, ibland med hjälp av katterna.

Och att jag förser älgfamiljen med mängder av frukt till hösten, det måste väl räknas på plus-kontot? Trots mina svordomar och arga utfall mot dem (som de fullkomligt struntar i).

Ett annat djur jag dödar med 'glädje' är liljebaggar.

Möss vill man ju inte ha inne för man vet att de gnager på precis allt ! men gud så söta de är alltså ,det är lite svårt att "bekämpa " dom (: men som sagt inne vill man inte ha dom men gärna ute !

Möss är så söta!
Råttor är intelligenta!
Ingetdera äcklar mej!

Har haft både möss och hammsta kaniner inga problem alls ,haft Undulater katter fiskar hundar vandrande pinnar osv !Hela mitt liv har varit fyllt med djur och är så fortfarande !

Eh? Nu handlade mitt inlägg om något helt annat än vilka husdjur du haft-du tycker ju att möss är äckliga eller hur?Så varför svarar du med detta?