Min dvärgpapegoja Smulan dog i natt.

Jag kom till oss för drygt 17 år sedan då hon var 3 månader.

Jag vet att många säger att man inte kan gosa med en fågel men det stämmer inte.

Farväl Smulan och sov gott!

/Mimmi

P.S. Här är tre länkar till bilder på henne. Lyckades inte fixa till det på något annat sätt just nu.

]http://groups.msn.com/_Secure/0SADXAlUWHDi...54598561185918]

http://groups.msn.com/_Secure/0SQDUAtAWilo...454598577470207

http://groups.msn.com/_Secure/0SgAAAFUXEoB...454598580672344

Hejsan
Förstår hur du känner det just nu, har haft hundar som vandrat vidare.
Just nu har jag en gammal tik på nio år....

Det var en vacker fågel
Om nu det kan vara till någon glädje i sorgens stund?

Så klart man kan gosa med en fågel... precis som med andra djur.
Du får glädjas åt minnen och de fina bilderna.
Skickar en tröstekram till dig


Jag hade en katt med samma namn... grät i veckor när vi tvingades
ge bort henne pga allergi.

Stackars dig!

Jag vet precis hur du känner just nu.
Förlorade min kära lilla shetlandsponny den 24 februari och det var oerhört tungt. För några år sedan förlorade jag en hund också.

Det är det jobbigaste med att ha djur.....dagen då man förlorar dem och de är borta för alltid. I början orkar man inte ens tänka på alla de fina stunder man haft tillsammans. I alla fall orkade inte jag det. Jag bara grät och sörjde. Men, som den gamla klyschan säger....tiden läker alla sår, och efter ett tag orkar man tänka på de fina stunderna.
Tiden fram till dess är dock oerhört smärtsam men kanske nödvändig.

Massor av tröstkramar från mig!!!
*KRAAAM*

/Carina

Jag förstår att du är ledsen över förlusten av din Dvärgpapegoya,min son hade en för många år sedan,han var kompis med mina hundar.

Både Papegoyan och Fina är borta nu.
Tröstekram från Renate

En hund eller katt, en fågel eller sköldpadda, ja till och med en vandrande pinne kan ju bli någon som man lägger sin omsorg och kärlek på. Vissa av dem visar sin kärlek tillbaka mycket tydligt medan andra (läs vandrande pinnar) verkar strunta i vilket, men det gör ingenting för man har en relation med djuret. När det så till sist inte finns längre så saknar man det givetvis.
Jag har haft många djur och vet hur det känns. Det får ta sin tid att komma vidare. Tröstekramar från mig.

jag känner med dej o får gråten i halsen då jag tänker på mina älsklingar
som vandrat vidare,den enda trösten är väl att dom har de bra nu
det är vi som blir kvar som får bära sorgen,o den är inte nå lättare vilken vän det än är som går
sorgearbetet tar tid o det måste det antagligen ,jag sörjer fortfarande Nilssons tassande,men dom som inte kommer sakna honom antar jag är alla möss på torpet nu till sommarn

Din lilla Smula o du fick ändå 17 år tillsammans o det verkar som ni hade fina 17 år

kram på dej

Jag förstår precis, åh vad tråkigt. Vilken fin liten papegoja det var. Min gamla schäfertik blev 14 år och gick bort för över ett år sedan, jag saknar henne såååå mycket.
Kram
Fenja

Åh, stackars dig. 17 år är länge, det måste vara jättejobbigt. Skickar några kramar till dig.

Visst kan man kela med fåglar (även om jag är livrädd för dem men min bästa vän säger att det är för att de är smartare än vad jag är...)

Gud va tråkigt. Alltid jobbigt när ens vänner dör. Har också haft en hel del djur under årens lopp. Eldur (häst) hade jag i 10 år eller så innan vi fick avliva honom. Blir fortfarande tårögd när jag ser kort på honom, och det var nu ca 6 år sedan.

Tack för era snälla ord!

Jag åkte till plantskolan idag och köpte en Stjärnmagnolia.
På en fin plats i vår trädgård ska Smulan få vila under den.

Vet ni vad Lisa (5 år) sa i morse?
"Stackars Smulan. Men visst ska vi köpa en ny fågel - fast en som inte skriker lika mycket..."

/Mimmi

Det är smärtsamt att skiljas från sina husdur, och det kan vara svårt att ge sorgen utrymme eftersom det inte alltid förväntas från en själv och omgivningen att sorgen tar sådan plats. Jag förlorade en kär kattkompis för en tid sedan och det tar fortfarande kraft att sakna henne.

Bra idé att plantera något så vackert som en magnolia. Jag tror jag ska unna mig en vacker planta till begravningen av min katt också.

Vilken bra idé med magnolian. Alltid kommer ni att tänka på lilla Smulan när ni ser den. Och visst kan man sörja ett litet djur lika mycket som ett stort!

Visst är det jobbigt att förlora en kär vän och många tårar blir det, men som jag brukar säga ibland; allt som inte dödar en är stärkande. Jag har själv förlorat många djur genom åren och det tar tid innan man kommer över det.

Sänder tröstekramar till dig och hoppas att det ska lindra lite.

Det är för hemskt och tomt, jag vet. Också har haft en katt som blev gammal och det är ju någon som delat livet med en, det känns.
Var bara så ledsen du behöver, man kan visst gosa med en fågel. Så klart. Har man haft en nära relation till ett djur, vilket som helst som nu inte är en människa, så förstår man att det kan man.
Skickar tankar om tröst till dig

Det gör ont att mista en liten vän,
vare sig den har två ben eller fyra,
vingar att flaxa med,
eller en svans som viftar.
Jag gör som så många andra här före mig,
skickar dig stora, varma tröstekramar Mimmi.

beklagar din sorg. det är alltid svårt att mista ett djur
men köp en ny fågel det lättar lite då. vill du ha ett tips på en både vacker och tyst sak?
köp då en splendidparakit
mycket färggran och tyst.
den biter inte när man tar i dom heller

Stackars dig.
Har själv haft pippi en gång i tiden, bästa kompisen.
Förstår precis hur det känns..

Jag känner verkligen med dig. Jag har också haft både hundar katter och kaniner och man sörjer.
Min vän som jag har nu och har haft sen han var unge, är en nymfparakit som är 28 år. Jag fasar för den dagen, som jag vet kommer.

Kramar från Ing-Marie

Hejsan Mimmi ! Jag känner med dig. Jag läste ditt inlägg i förmiddags men kunde inte skicka då. Jag förlorade våran kattpojke i December och minnet kom över mig. hur jag satt med honom i knät medan livet rann bort. Jag har nog aldrig sörjt så länge och så djupt som då. "pojken" var bara 1½ år gammal, jag fasar för den dag livet tar slut för våran 9 åriga kattdam. Låt tårarna strömma, det tar den tid det tar, djupt i ditt sinne du alltid minnen har. Många tröstekramar från mig och mina katter.

Jag fällde ett par tårar i dag över min kanin som gick bort i januari när jag rev buren i lagårn för att göra plats för kalvar......och Mellon hade jag bara haft i ett halvår...
...så jag förstår om du sörjer din pippi efter så många år....

Stackars dig! Jag får ångest direkt när jag tänker på det. Sitter själv med en 17-årig samojed och en 11-årig rottweiler och vet att den tiden kommer snart, fastän jag inte vill att den skall komma. Det är som att sätta på en kran - jag grinar redan innan det händer, för att det ska hända...

Kram på dig!

Stackars dig! Förstår hur det känns eftersom jag själv har djur och vet hur mycket man saknar dem...
Tröstkramar/sollan

En stor tröstekram till dig också! Jag har också husdjur (ett undulatpar) och håller de väldigt kära. Det gör så ont att mista sina husdjur, något som inte alltid omgivningen utan egna djur förstår. Men du kommer över det efter ett tag, även om det förstås gör mycket ont just nu! Det betyder så mycket att få ha någon (även ett djur) att älska och pyssla om! Det behöver vi människor. Dessutom får man så mycket tillbaka från djuren i form av kärlek, tillit och värme. Så fortsätt älska era djur! /Ann-Louise

Tack så jättemycket!

I går var en så sorglig dag. Alla i vår närhet var förstämda för Smulan var något så ovanligt som en supersocial pippi - med alla.
Så fort någon (vem som helst) ens sa "Hej Smulan" så kom hon flaxande och ville gosa.

Nu är det så tomt. Buren står kvar (tänkte ta itu med den imorgon) och så fort jag går förbi så tittar jag efter henne av gammal vana. Suck!

Men det kändes rätt att skapa "Smulans plats" med en Stjärnmagnolia.

Än en gång - TACK!

/Mimmi

Hej Mimmi!!!

Förlåt att jag dröjt!! Men min dator har lagt av... så jag måste in till biblioteket och kolla av... Då hinner man inte så mycket.

Jag känner verkligen med dig när buren är tom.
Jag blev av med min katt (19år) i julas och fortfarande "hör" jag henne innan jag minns att hon inte finns.


Några bra tröstens ord har jag inte. Inte vet jag heller HUR du känner. Men vi sörjer med dig och du finns i våra tankar.


Minns allt vackert med din Smula.

PS Jag fick också många tröstande ord från kompisarna här på odla.nu när Millan dog, och det hjälpte iaf mig.

Kram

björn

Tack Björn!

Intellektuellt sätt så känner man sig lite löjlig att söka tröst på nätet men känslomässigt så hjälper det.

/Mimmi