En spindeltråd under ogräs och skadedjur får mig att undra - har ni några "roliga" fobier ni här på odla?

Själv så är jag komiskt (fast det tycker ju inte jag själv då) rädd för grynnor, grund alltså. Åk eller ro med mig i en båt och du har en rädd liten hare att sköta om. Får jag bestämma så åker vi då så långt bort från grynnan att vi kör på en annan grynna istället (det har hänt flera gånger), eller ror upp på land.
Ser jag en grynna under vattnet när jag befinner mig i en båt som ligger stilla eller rör sig långsamt så tittar jag bort, blundar och gnyr.
Tyvärr så är ju fisket ofta bra i närheten av grynnor, så jag har spenderat mången timma jämte dessa otyg.
Min skräck bottnar troligen i att jag under hela min uppväxt fick vara "grynnvakt" när jag och mina bröder skulle fiska. Trakten där sommarstugan låg var full av grynnor och sten och jag satt och sa "vänster", "höger" och "backa" precis hela tiden. Så byggde jag väl upp ett alldeles privat minnesalbum om hur buktens alla grynnor såg ut...

Låt höra någon mer härlig fobi!

finns inget värre än att sitta i passagerarsätet o inte ha kontroll över ratten
jag VILL köra själv
o om jag nån enstaka gång hamnar i passagerarsätet så bromsar jag o e JÄTTERÄDD o blundar till o med,även om jag åker me en som kan köra
jag får verkligen skärpa mej för att den som kör inte ska märka hur rädd jag är

Jag är närapå sjukligt rädd för eld och allt som brinner med öppen låga. Just den öppna lågan skrämmer mig vansinnigt mycket, och trots att jag försöker "skärpa mig" kan jag inte koncentrera mig på nåt annat än den öppna lågan. Det går bra med braskaminer där lågorna är instängda bakom glaset. Har ofta och har nästan alltid haft mardrömmar om eld och bränder. Orsaken till det vet jag inte säkert, men jag var som liten flicka med om en otäck händelse som hade med eld att göra. Kanhända sitter det fortfarande i, trots att det gått över 20 år sen händelsen?
Tändstickor är något jag sällan håller i, liksom tändare. Ska dock försöka tända värmeljus framöver, som inte liksom kan "tippa" som vanliga ljus. Låter detta knäppt? Ja, kanske, men jag har mer eller mindre accepterat detta nu. /Ann-Louise

Jag lider av en rätt avancerad spindelfobi, eller den omfattar nog allt utan päls och med mindre eller fler ben än fyra! Är uppvuxen hos en mormor som skrek i högan sky åt spyflugorna... betingad reflex sedan barnsben... Det skriks en del i trädgården här!
Fenja

Jag lider av allvarlig SPINDEL-fobi! Jag är inte ensam om det antar jag, men jag blir paralyserad när jag ser en spindel. Sambon fattar inte hur jag kan få syn på dessa varelser på flera meters håll (är nämligen närsynt) men det otäcka är att kroppen reagerar med bultande hjärta, och paralysering av musklerna innan hjärnan ens fattat att det är en spindel i närheten... Som tur är har jag flyttat ifrån de gigantiska spindlarna i mitt förra hus, i mitt nya finns inte jättevarianten (har iaf inte sett någon...)

Om det är någon som har ett bra tips om hur man rensar en rabatt när man är rädd för spindlar tar jag tacksamt emot hjälp!

Spindlar, spindlar, spindlar......*får hjärtklappning*

Inte så himla majsigt då man har massor i växthuset! Jag blir fullkomligt hysterisk, gråter, eller skriker, springer därifrån eller börjar flämtande peka på dom nrä dom är närmare än en kilometer från mig. När jag går ut i växthuset klampar jag hårt i karmen på det för att de ska hinna undan men växthuset är den enda platsen där en spindel kan visa sig och jag inte skriker. Underligt!

Några roligare fobier än så kan jag inte komma på just nu.....

Grodmansdräkt, kan det vara något? Nä, själv vägrar jag att bada i annat än pool eller kar. Jag är livrädd att det ska komma en fisk eller sjögräs mot benet, kroppen får kramp och det är lite svårt att simma då.

Det blir som i den Galna detektiven när han ska springa med bedövningspilar i armar och ben, fast simma med ett ben o en arm?

SPINDLAR!!! Det har varit min skräck sen jag var liten. Men jag har kört lite egen kognitiv terapi och tvingat mig att närma mig dom försiktigt. Tittat och fantiserat om vilket liv den har. Vem vet den kanske är på väg hem till sina barn! Då måste man ju vara snäll med den... Har nu kommit så långt att jag kan ta bort dom ibland (med handskar förstås) utan att hjärtat hoppar ur. Min andra inte lika stora fobi, maskar, har gått över av sig själv. Sen jag fick min "trädgårdsknäpp" tycker jag tom med om dom små godingarna och kelar med dom! Trodde jag inte för ett år sen! Torvan

Vill inte direkt kalla det fobi, men jag är löjligt rädd för speglar!

Inte vanliga, men när det är mörkt och jag ändå är lite små-hispig kollar jag definitivt inte i några speglar eller fönsterglas. Tänk om jag ser någon bakom mig!! Har ni en aning om hur ofta detta scenario används i skräckfilmer?

För några år sedan när jag bodde i lägenhet skulle jag springa ner vid 23-tiden för att hämta upp min tvätt. Hjärtat dunkade men ville inte låta tvätten vara kvar över natten.
Ner i källaren, fort in i tvättstugan, tända lysrören i taket och öppna torkskåpet och börja plocka. Hade ett stort fönster som i mörkret var som en spegel men var mycket noga att inte titta åt det hållet.
Plötsligt såg jag ändå i ögonvrån något stort, vitt som kom svepande mot mig bakifrån. Stel av skräck stod jag där tills jag fick ett lätt slag i ryggen och nacken.
När jag äntligen kunde andas igen insåg jag vad som hänt: Torkställningen hade börjat självstängas med mina vita lakan...

Kan inte påstå att jag är någon vän av SPINDLAR jag heller!! Men som torvan oxå gjorde så har jag haft "egen terapi", då jag vet hur lätt man för över sina fobier på sina barn! Jag har tvingat mig själv att lugnt och sansat bara säga -titta vilken liten söt spindel, vad rädd han ska bli när han får se oss!! Och tänka sig det har hjälp på mig själv också...Vad lättlurad man är Hi, hi...

Annlouice

kanske inte heller är en fobi men jag måste räkna in mina katter innan jag går, så att ingen har försvunnit.
Detta driver min sambo till vansinne då det är innekatter och han inte kan förstå var de skulle ha tagit vägen.

Men jag räknar varje gång och nu har katterna börjat hjälpa till genom att sätta sig i hallen när jag tar på mig skorna och vänta på att jag ska räkna dem. Gulligare kattern får man leta efter.

Detta kom nog efter att vi glömde en katt på balkongen och stängde dörren, efter en timme hör vi världens vrål av en ensam ledsen katt som insett att vi glömt honom.

Åh, men visst känner man sig som världens sämsta matte? Våra har blivit instängda i klädkammare, garderober, städskåp... och jag känner mig lika usel varje gång! Fast städskåpet var nog värst, tur att det lilla livet började leka med moppen så att jag undrade vad det var för ljud!

K.

om jag råkar stänga in någon i klädkammaren så krafsar de nästan söder dörren - så det kan jag inte missa som tur är

Jag hatar spindlar. Alltid på mammas och pappas utedass, var jag tvungeb att sprak dörren innan jag gick in, för då försvann alla spindlar.
Så det blev dagens show från köksfönstret, att titta på mig när jag karatesparkade dassdörren för att skrämma bort spindlarena.

Samt elektriska verktyg,,, som sågar och borrmaskiner. Låter så vansinningt mycket i öronen. SKITLÄSKIGT.

Har aldrig kunnat använda dylika ting. usch.

Hmmm...vad är det med just spindlar??? De verkar ju sätta skräck i de flesta...så små och vi så stora? Nyfiken...

Jag har fobi mot tjurar... är väldigt försiktig och tyst när jag passerar okända hagar... redo att lägga benen på ryggen...

/Jennifer

Min stora skräck är möss och råttor.

Jag är känd som en ganska tuff och orädd tjej i yngre dagar. Jag har lastat stora (1500kg) tjurar, hanterat folkilskna hästar. Till listan kan läggas hantering av galna kor, kört megastora maskiner, klättrat på häg höjd.

Rädd vadå???


Jo, kommer det en liten mus i köket så står jag på köksbordet och skriker hysteriskt.

Jag lider också av samma fobi ibland. Sitter och bromsar hela tiden, även om det inte går särdeles fort.

Och jag har inte ens körkort !
(skulle troligtvis vara ännu räddare om det var jag själv som körde)

Jag har alltid upplevt mig som ganska orädd, det är klart att jättestora spindlar kansek får hjärtat att slå lite extra men inte värre än att jag kan ta dem och slänga ut dem.. En gång var vi på Malmös tropikarie och jag gick in med barnen och tyckte att det skulle bli jättekul. Jag är ju inte rädd för vare sig spindlar eller ormar (man har dem ju bakom glas dessutom. Längst in i första rummet är där en "damm". Vi gick fram och tittade över kanten och sedan trodde jag att hjärtat skulle stanna. Där var krokodiler. De små stackarna var kanske 1 meter långa och säkert inte särskilt farliga, men jag höll på att få hjärtstillestånd. Det påminde om en gång när jag var liten och blev jätteräd för en sköldpadda. Det var ung. samma känsla när jag såg krokodilerna. Konstigt att var så rädd utan att veta om det.

Spindlar, tusenfotingar, myror, skalbaggar... små läbbiga kryp...

och så renar och kor... lömska varelser...

Höga höjder fixar jag inte heller, älskar att flyga men klarar inte av fjärde pinnen på en stege, får svindel och måste genast ner på backen igen...

Hej!
Har en helt panisk rädsla för att jag eller nån annan ska falla från ett stup...håller mej långt från kanten på alla berg...och blir helt hysterisk om nån i mitt sällskap vågar sej närmare!
Är nog det enda jag är riktigt fobisk inför..vet inte varför!!
Lavendel

Det var roligt att läsa om era fobier! Riktigt kul! Säkert eftersom jag har en att dras med själv. Tur att jag bor i en by mitt på åkrarna nuförtiden - inte en grynna i sikte. Ska sälja landstället där ursprungsgrynnorna finns också.

Tack för att ni vågade er ut ur garderoberna med era skräckisar!

Lustigt att läsa om din "grynn-fobi" Ti Bee. Jag trivs helbra på sjön och är väl aldrig så lugn i själen som då och som tur är får jag en dos av båtkörning varje dag. Jag har respekt för sjön men gillar också att kämpa med vind, regn, is och snö när jag far fram och tillbaka i min lilla båt.

Men en sak på böljan får mig att hisna. Sjunkna vrak! Hellre en storm än att få motorstopp eller rigghaveri och driva mot ett vrak som man bara anar eller ett som ligger halvsjunket. Ve och fasa om jag skulle glida mot det och fastna där. Alla sjunkna själar som kanske finns i vraken skulle säkert passa på att skrämma ihjäl mig också...

Där jag bor finns flera vrak som jag måste passera. I dimma kör jag med liten handkompass. Men jag lägger inte kursen rakt hem, för då hamnar jag lite närmre det ena vraket. Jag lägger den så att jag passerar båda vrak-ställena med största möjliga avstånd... En liten kringelikrok som passa min "fobi" utmärkt.

På somrarna har jag vrak-träning. Kör fram till ett av vraken som man tydligt ser från ytan. Men det är nästan lika läbbigt varje gång. Jag hisnar.

Ursäkta en dum en, men vad är en grynna?

En uppgrundning som ligger i vattenytan eller strax under vid medelvattenstånd. Ungefär som en bergstopp fast det är under vattnet.

Rätt kan jag inte kallar det men jag tycker inte om stora feta spindlar,sådana med hår.Mina spindlar i växthuset bryr jag mig inte om de äter upp skadedjur och får hållas där.Sen är jag lite rätt föt vatten,ganskar mycket om allt kommer omkring.
Renate

Sjögräs och fiskar mot benen Är läbbigt, nästan lika hemskt som spindlar och sådant...
Fenja

Gillar inte läskiga kryp med en massa ben, kackerlackor, gråsuggor och diverse andra oidentifierade otäckheter. Samt spindlar med stora kroppar och korta ben. Usch, jag tuppas över hela kroppen när jag tänker på dem...
/sollan

Upp och nedvändsfobi. Gillar inte att ha kroppen upp och ned, typ när man står på händerna.

Fallskärmshopp har jag gjort och det var jättekul... men att få mig hoppa bungyjump... då får man allt ta fram den fetare plånboken för det gör jag inte på första taget.

Vara under vattenytan gillar inte jag heller. Jag vill kunna andas utan att svälja vatten

/Joli

Jag har fobi mot att bli av med pengar.

Hajar....
och dom flesta läskiga saker man kan hitta i havet som vrak... brrr...
men värst är hajarna...

har tom skaffat en hajvarnare till badkaret.

Kram Tittiluringen

Somliga fobier får mig att undra över hur ni öht kan vistas i natur och trädgård......
Sedan har jag blivit smärtsamt medveten om att just "natur och trädgård" har mycket med Ralfs fobi att göra.....om ni hajar!
Jag ska snart bota er med mus- och råttfobi med charmiga bilder på våra nya ökenråtte-bebisar!

Det ser jag fram emot! Vi har tre gerbil-fröknar, men inga herrar härhemma...


Fobier... Näääää, såna har jag inte varken i det ordinarie sortimentet eller i lager...

Knott! Under en hajk en gång så anföll en myriad av knott mitt ansikte, under tröjan, byxorna, benen och många av de valde att bara dö där också.

Å jag är livrädd för ormar...
och älgar vid vägkanten (har drämt in i en en gång)
Men det är nog lightfobier egentligen...
Riktigt illa är det innan jag ska prata inför stora grupper utan att ha repeterat minutiöst, då kan jag vara fullständigt paralyserad och okontaktbar av skräck...(Brrr uppsatsventilation...*ryser*) Tilläggas bör att jag bland annat jobbar som guide, så jag har terapiat mig själv en hel del, tydligen med föga resultat

Unn

Jag, jag är fullständigt orädd för allt...... iallafalll allt sånt andra är rädda för..har inga problems med möss och spindlar,ormar, mörker och älgar och kor och sånt men däremot....och det här låter helt sjukt....så tycker jag att det är SKITJOBBIGT att ringa till såna jag inte känner, jag får en stor tung klump i magen och mår illa och det slutar ofta med att jag slingrar mig ur på nåt vis (e-mail, halleluja!!!!) eller så står jag helt enkelt över om det går..... vilket gör att jag missar en massa kul egentligen.....

Getingar!!!
De är ena riktiga elakingar, leder till hjärtklappning och allmän panik. Men jag har faktiskt blivit bättre då vi haft getingbon på huset två somrar i rad. De brukar faktiskt inte bry sig om mig så länge jag inte ställer mig mitt på "E-4:an". Det jag egentligen tycker är obehagligast med getingar är att de alltid ska upp i ansiktet och nosa. Kunde de bara hålla sig därifrån är jag faktiskt inte så rädd och nu har jag lärt mig ett litet knep... håll andan en stund, tydligen dras de till utandningsluften..

Tidigare hade jag även ett släng av spindelfobi men det gick över på förra stället vi bodde där de hade ockuperat källaren samt postlådan. Gissa om det kunde flyga post innan jag lärde mig att de inte hoppar på mig och äter upp mig?

Den sista fobin är att jag är rädd för att göra bort mig , vilket är ganska korkat... alla gör bort sig nån gång och det är faktiskt inte hela världen att göra det heller.. men, men. Jag märker mig att det kan hindra mig från att ha roligt och det är ju synd men jag försöker jobba på det iallafall.

Kul att läsa om andras fobier, då inser man att man är ganska normal trots allt!

Jag delar en fobi som andra här också verkar ha, att vara livrädd då någon annan kör......... Jag tjuter och skriker och leker extraförare så till den milda grad att min sambo är dödligt trött på mig, ändå får han ofta köra........ Jag avskyr dessutom att köra på natten, får för mig att jag inget ser och kommer att köra på någon närsomhelst, att vägen helt plötsligt skall försvinna och jag köra ut i diket........... Då jag själv kör kör jag fort, slarvigt och är helt orädd.....

En annan sak jag har fobi över, är monstret under sängen... Ingen här har ännu yttrat den fobin, är jag helt ensam här........... Jag har så länge jag kan minnas varit dödligt rädd för det mörka utrymmet under sängar, soffor, länge kunde jag inte sätta mig i en soffa/säng, genom att gå fram till den och sätta sig, utan var tvungen att HOPPA till den då jag befann mig någon meter ifrån den...................... Det gick bra med soffor som var så låga att ingen skulle ha kunnat ligga under den. Fobin tog ny fart då jag såg djurkyrkogården av Stephen King, där deras trafikdödade son kommer tillbaka som elak bebis, gömmer sig under sängen/soffan och hugger morfar/farfar i hälsenorna med en enorm kniv då han sätter sig på sängen!!!!!!!!!! Jag blir illamående bara jag skriver detta......

Numera kan jag faktiskt sitta ner utan att hoppa ner i soffan eller sängen, men då får jag låta bli att tänka på vad som kan ligga därunder.

Jag har också en stor fobi över att bli fasthållen eller övertäckt så att jag inte kan röra armar och ben, jag får då panik och hyperventilerar. Min sambo har gjort misstaget någon gång då han velat "busa" och lagt sig över täcket han slängt över mig och hållt fast mig med sina 110 kilo. Jag har då fått sådan panik att jag börjat storgråta och skrika.......

Men spindlar har jag inget emot!

Det jag skrev lät konstigt, jag menar såklart att då jag ser att andra har fobier, känner jag mig bättre till mods, då jag ser att jag är som andra, och har fobier över vissa saker.... Inte att mina fobier är mer normala....... Ber om ursäkt!

Mi 70 ! Har du tänkt på att utrymmet under sängen är ett utmärkt ställe att ha lådor och kartonger på? Då finns det ingen plats för någon att krypa in. Själv har jag blockerat utrymmet under sängen för att inte katterna ska vara där,....men det är ju bra för annat också, eller hur?

Jag en otrolig skräck för fästingar. Skulle Aldrig i mitt liv klampa rakt ut nåt gräs... Där det kan finnas en fästing. Om jag måste, går det fort som tusan och sen måste jag krafsa och titta överallt (även tvinga sambom kontrollera) så att det inte fastnat en fästing. Grips faktiskt av panik av att bara se en bild på ett sådant otäckt djur.. *brrr* Andra smådjur klarar jag av...

Roligt att kunna vara rädd för grynnor (eller roligt är det väl kanske inte), det har jag aldrig hört förut.

Min enda fobi är klaustrofobi faktiskt mycket jobbigt.
är jag ensam med den?

Har ni någon gång sett något så äckligt som en gråsugga - kalla kårar far utefter min rygg.

Spindlar är ju inte heller någon hit, men jag har faktiskt blivit bättre med dem eftersom jag har barn och inte vill föra över mina spindelfobi på henne. Hon däremot klarar inte av maskar - dessa jordens undergörare. Jag har börjat gilla dem rejält.

//Maria

Ett bra tips är att spruta in Sarin genom dörren innan du går in.
Garanterat inga spindlar kvar. ;-)

Själv så tycker jag det är trevligt med lite sällskap.

Jag har vattenfobi! Kan knappt gå ut på en brygga för jag tycker att vattnet är så mörkt och att man nästan sugs ner i det.
Förresten har jag nog en släng av grynningsfobi också, för när jag väl sitter i en båt och får syn på ett grund får jag totalpanik. Det ser så läskigt ut!

har lite undervattens fobi, tycker det är läskigt att dyka blad korallrev och liknande, men kan nog ändå inte låta bli. Vet inte varför, det bara är så

När jag var yngre tyckte jag inte heller om grund, men då var det bara och bita ihop och nu brur man sig inte särskilt mycket om det.

Det gäller att gå in och utmana rädslorna.

klaustrofobi då är det nog tur att du bor i lappland och i kiruna, världens största stad

Spelar ingen roll om det trånga utrymmet finns i Lappland eller Uppsala

Såg att några skrev om vattenfobi... jag får nog plussa på med sådan också... t.ex att gå över en bro = absolut otänkbart och omöjligt.
Sätter mig inte heller i en båt... senast var en färjetur från Gbg till Fredrikshamn... tror det var fyra år sedan.

Nej, du är inte ensam om detta obehagliga fenomen. Jag har också det.

Ja du grodor och paddor är jag fruktansvärt rädd och äcklad av! Nu börjar jag tänka på våren och att de börjar födas.... Hua...
Ikväll regnade det rejält, när jag stod p trappen såg jag hur det som flöt små rackare med vattenströmmen på gatan. Och visst var det små grodbarn!!! En hel rad var det som kom upp ur diket för att ta sig en bit längre ned med vattenströmmen. Fy fasen, jag kan inte låta bli att tänka på hur det är när de växt till sig till sommaren, för att inte tala om sensommar och höst... Usch, jag vågar knappt röra en grej på tomten då!
Rabatterna brukar jag rensa i början av sommaren men sen klara jag inte av det. Det hoppar fram grodor varje gång jag sätter mig för att rensa på sommaren... Tyvärr men jag fixar inte det...
Dessutom har det varje år hoppat ned en rackare i barnens pool som jag inte vågat ta upp. Barnen har fått strunta i att bada tills pappa kommer från jobbet och kan ta bort den!

Ja det är faktiskt ett handikapp att vara rädd för dessa djur. Jag kanjuinte hålla på i trädgården som jag vill. Jag mår fruktansvärt dåligt bara jag ser en groda eller padda...Och så ska man bo på ett ställe där det kryllar av dem också... Får ta och flytta tror jag...

Är det ngn som vet om det finns ngt som de inte gillar, ngn växt eller dylikt? Snälla!!!

mej med... fast inte alltid, bara när jag är trött och dan. Sådana dagar är tunnelbanan ingen hit kan jag säga...

Andra fobier - krälande saker, dvs larver, maskar osv.... Hittade en hoper sorgmyggelarver i en kruka igår och rös i hela kroppen länge efteråt

himla dum fobi när man gillar saker som växer - sommarens larvinvasion på humlen och rucolan höll på att ta knäcken på mig..