CITAT (Mjärden @ 03-12-2015, 12:08)
Det finns en sak , som gör att jag tvekar att börja med släktforsning och det är om det finns grova brottslingar/mördare osv i min släkt. Jag har kanske överreagerat, men en person, som gjorde sig skyldig till ett grovt brott, hade samma efternamn som min mamma, visserligen ett ganska vanligt -son-namn, men ändå. Tänk om vi skulle vara släkt på långt håll, det skulle inte vara så kul att veta.
Det här är inte samma som släktforskning.
Jag har nyligen avslutat 10-års släktforskning. Jag är den enda i hela släkten som har varit intresserad.Jag fick reda på att jag har skotska, schweiziska o engelska människor i släkten. Jag har alla namnen.
Jag förstår dig men det är inget att vara orolig för. Vi är många som har råkat på mer eller mindre trevliga typer medan vi har släktforskat. En adlig typ i min släkt gjorde en 16-årgammal flicka med barn o flydde. De fick tag på honom o tvingade honom att gifta sig med flickan. (1700-talet)
Det är väldigt roligt att släktforska. Man får en koppling till de människorna som kom före en. Jag har använt ancestry.co.uk o ancestry.se för min gubbe. Man får matcher som man laddar ner till sitt eget träd-toppen! (Det kostar men det är värt det)
Jag har kopierat allt (dokumenter, foton) till usb:n o skickat till mina barn o till mina syskon i australien. Jag har en kopia inlåst i mitt brandsäkra skåp. Där förvarar jag också alla släktfoton. (de har skannats in)
Tänk vad kul det skulle bli för barnen o barnbarnen osv!