Ammi här, eller Anne-Marie, eller "kärringen mot strömmen" kanske...

Skrev ett par gånger förra sommaren, nu är jag här igen.

Ålder? 53. (läste ålderstråden) till vardags "trotsåldern" kanske? Fast jag är snäll som en ängel (egen utsaga )

Fobier? Tvärtemotfobier, tror jag. ÄLSKAR småkryp, odjur och ... ähum ... silverfiskar... De är så vackra...

Om nån har över, skicka till mig, de har försvunnit när jag renoverade badrummet, FAST jag var så försiktig.
De gör ingen skada alls hos mig, bara hjälper till att äta damm och annat skräp som jag får över när jag städar (OM jag städar, ähum igen)


Bor på en gård på landet, zon 3, har lite skog (15 träd-ha-ha), ett par små berg, några små hus, ett par hagar med grannhästar i, har ätit upp de sista hönsen, kalkonerna och kaninerna, när barnen växt upp, och jag får flyga ut istället för att passa barn och djur.

Älskar djur i alla former (de är så goa, mmm - flåt, jag menade inte så!) både stora och små, men nu ägnar jag mig åt min trädgård, som helst ska vara lättskött och klara sig utan daglig tillsyn om jag vill ha paus, eller sova gott nån dag, eller åka på semester, eller nåt.


Ni har skrivit om mistel, en av mina älsklingsväxter.

Här på Mälaröarna där jag bor, växer de kvar sedan bronsåldern (vi har skyddat läge, och de gillar inte för stark kyla) och har börjat sprida sig enormt de senaste femtio åren, efter att krigsårens vargavintrar tog slut.

Lite uppblandat med europeisk mistel är de nog också, för de kom visst också in med importerade fruktträd runt förra sekelskiftet, sägs det.

Här på gården har jag många träd fulla med mistlar (och det har hänt att jag fått en och annan puss).

När sidensvansarna kommer i sina stora flockar, blir björktrasten som galen!

Han mutar nämligen in sitt område här varje år, och beräknar väl att maten (mistelbären) ska räcka över vintern. Och så kommer marodörerna (de vackra sidensvansarna) och bara kaläter hans odlingar utan att fråga om lov.

Långt innan jag hör sidensvansarnas ljuva silverklockor, vrålar björktrasten rakt ut de värsta eder han kan uppbringa, och jag vet medetsamma vad som är på gång...


Intressen har jag många, de flesta kopplade till djur och natur, och människor.
Fast jag i mångt och mycket är en "enstöring".

Fotograferar mycket, ritar och målar i perioder, snickrar emellanåt, skriver, läser (mest facklitteratur inom några få områden).


Älskar smådjur, spindlar, skalbaggar, fjärilar, (silverfiskar), snäckor (men inte vinbergssnäckorna i trädgården, de får bo utanför). Trädgårdssnäckorna går bra, de är så oerhört vackra och gör ingen skada.

Tycker inte om sniglarna i trädgården. Älskar de vackra liljebaggarna - men vi kompromissar, för jag älskar också mina liljor...


Rådjuren här heter Molly, Nellie och Rupert. Vi brukar prata med varandra, de är fina.
Molly ska ha barn snart igen. Hon brukar föda i min trädgård, den oinhägnade vildvuxna delen.

Förut försökte jag jaga bort dem (då var de namnlösa), men de försvann inte alls, och jag kände att det kommer enbart att sluta med en hjärtattack för min del, (och ingen stek ... mmm) *slickar mig om munnen* (oj, flåt igen, har inte ätit frukost än... )


Har min trädgård inhägnad - en ojämn kamp, för de finner minsta lilla glipa att gå in genom. Då får jag öppna grinden och be dem vänligen att promenera ut igen.

Jag ser dem som mina husdjur (såna rymmer också om man inte håller efter staketen), men de här är så lättskötta! Ingen mockning, ingen daglig tillsyn, inga dyra veterinärkostander, ingen klöv-vård, ingen oro inför barnafödandet, med vaknätter och så... Dom fixar allt själva, så praktiskt.


Nu tror jag bestämt att mina fingrar också "rymde" (på tangenterna) ... det blev ett himla långt inlägg.

Om jag fortsätter skriva, så lär ni se mer av dessa långa inlägg, för mina fingrar rymmer friskare än rådjuren!

Många kramar från "Ammi"
(har inte hetat Ammi sedan jag var liten tulta, det är väl dags att "gå i barndom" igen då... är nybliven "förtidspensionär" som det hette på den gamla goda tiden)

hej sålänge - om nu nån orkat läsa.

Hej Ammi, tack för den långa och trevliga presentationen!

Får jag föreslå att du även utnyttjar (delar av) den i din profilinformation?

hej Ammi
härlig läsning
jag blev glad av att läsa dina rader
voffödådå

kanske för att det stämde så mycket på mej själv
sånt blir man glad av
välkommen in o skriv gärna mer inlägg

Hej Ammi,
vad härligt det låter, där bland silverfiskar och rådjur... (vilka är vackrast?). Hoppas få läsa fler härliga inlägg, och se bilder från ditt praradis.

Välkommen Ammi. Det var kul att läsa ditt långa inlägg om di och det dina!

Hej Ammi!
Detta var en av de bästa presentationer jag har läst! Härligt med en trädgårdsägare som är sann djurvän! Jag blir så trött när jag läser sura inlägg från folk som till varje pris vill ha bort rådjuren, med nästan samma ton som fårägare använder om vargar. Även jag har rådjur runt knutarna emellanåt, även om jag alltför sällan ser dem i dagsljus. (Jodå, jag har en hel del lökväxter också.) I morse var i alla fall en bock framme ca 15-20 meter från köksfönstret när jag satt och åt frukost. Ett rådjur som brukar föda i din trädgård gör mig rejält avundsjuk! Själv skulle jag som sagt bli glad om jag bara fick se dessa vackra djur lite oftare. Även ditt intresse för småkryp delar jag. Sedan ett par år är jag med i Västsvenska entomologklubben och försöker där lära mig mer om diverse fascinerande smådjur. Att ha fjärilar och bin i tankarna vid växtvalen i "trädgården" (naturtomten) har blivit en självklarhet, liksom att sätta upp fågelholkar lite varstans. Snart slår mina körsbärsträd ut till glädje för mig och humlorna. Så mycket körsbär brukar jag inte få, utan det mesta tar fåglarna - vilket är dem väl unnat, eftersom jag gärna vill ha lite liv och rörelse omkring mig. Svaga funderingar på liten en damm för grodor och andra vattendjur har börjat dyka upp, men det får i så fall bli nästa års projekt. I år ska jag först och främst försöka få ängen (en f d gräsmatta) fin. Om man som jag bor mitt i naturen tycker jag att man så långt som möjligt ska försöka leva med den, inte mot den. Men nu rymmer mina fingrar också iväg märker jag - hej så länge och skriv gärna mer!

Olle

Vad härligt Olle (Och Ammi för den delen) att ta del av era tankar om hur ni umgås med er "tämjda" natur =trädgård och den jordbit man har tagit i anspråk. Jag håller med om att det ibland låter som den "riktiga" naturen måste hålla sig på avstånd utan att se att man är ju en del av den och den ju givetvis har sitt existensberättigande. Den finns ju inte på mina villkor och fanns här långt före mig.

Och missförstå mig rätt, jag jublar inte i högan sky när rådjuren prydligt och fint käkat i sig alla de fina nyutslagna tulpanerna.Då svär jag!:angry:
Men jag är ju på rådjurens mark så jag får väl försöka att foga mig efter dem,,,

Välkommen tillbaka - med eller utan sådana här trevliga och livsbejakande rader!

Hej Ammi!
Kände också igen en "systersjäl" även om ditt liv nog är friare än mitt. Har inte sällan rådjur på tomten (trots att det är villatomt) men jag får sällan se dem. Tycker annars är det är OK att de äter upp mina tulpaner. Jag kan odla annat som jag får ha i fred. Bara de inte rör min Azalea.

Som sagt: Lägg in delar av din trevliga presentation som profil.

Väldigt fint skrivet, Ammi, även om jag inte delar din åsikt att man ska äta upp sina vänner djuren....men jag bor oxå "i naturen" och delar ditt intresse för de små krypen. Räddade två kopparormar(ödlor) igår från katternas klor och silverfiskarna har ett paradis här!
Tyvärr har mina möten med rådjur den senste tiden varit av det mer tragiska slaget...vid busshållplatsen låg en ihjälkörd liten råbock och ännu en i diket på vägen in till sta´n. (Hjo). Sen fick vi stanna bilen så jag fick plocka bort en nyss ihjälkörd katt, plus den dagliga dosen av massakrerade harar.... Jag blir så arg på bilister som inte stannar och kollar eller plockar undan när de kört på ett djur. De kan väl åtminstone ringa polisen!

...Eller knackar på om det rör sig om ett husdjur! En av våra katter dog på vägen för ett par år sedan - vi hörde en bil som bromsade och körde vidare...Morgonen efter hittade vi Sigge död, och jag undrar fortfarande om han dog direkt eller av skadorna. Själv har jag varit med om att köra på ett djur en gång....en älg på motorvägen med familjen en hårsmån från döden, å det jag mest föll i panik över var att älgen var svårt skadad Tur att räddningstjänsten är van vid hysteriska reaktioner!

Vilken härlig presentation Ammi....Långa och tänkvärda inlägg som ditt bidrar till att det här är ett trevligt forum att vara på!
Unn

Oj, vilket varmt mottagande *glad*

härligt att finna sina gelikar


jag tar det lite pö-om-pö allteftersom jag lär mig ...

på återseende och varma kramisar/ ammi