Jag är uppvuxen på en gård, där vi hade tre kor, kalvar, grisar, höns och katter.
Vi hade en ko, som var ovanligt klok och som en gång kom hem och råmade hela tiden. Min manna följde med kon och kom till slut till en gyttjehåla, där en av de andra korna gått ner sig. Min far med hjälp av en granne lyckades dra upp kon ur hålan och allt slutade lyckligt.
Men jag kan inte komma ihåg att korna "umgicks" på samma sätt som hästar, men någon form av kontakt med varandra hade de tydligen då ledarkon visade prov på "social kompetens"
Jag har dock svårt att tro att en ensam ko skulle fara "psykiskt illa" av sin ensamhet och att det skulle vara en grund till att utfärda djurförbud. Däremot kan det finnas folkilskna kor i en flock, vilket min bror fick erfara en gång, då han blev stångad men lyckades i sista stund ta sig under stängslet utan allvarliga skador. Om man vid en inspektion upptäcker en sådan ko, tycker jag inte det är fel om djurägaren ålägges att ta bort kon från flocken/skicka den till slakt.
Kanske kon sa till inspektörerna; Mu mu mu´mu (jag är ensam)