Klockan fyra bad chefen att få tala med mig. Utan vidare omsvep berättade han att de hade för avsikt att säga upp mig på grund av "arbetsbrist". Allt var klappat och klart. Lönerna skulle moderbolaget ta hand om och redovisningen skulle köpas in per timma av ett systerbolag. Det känns helt overkligt.
Jag har tre månaders uppsägningstid och skall gå på semester vecka 28. Jag fick veta att om jag var "samarbetsvillig" så skulle det räcka om jag satt med "den nya" under nästa vecka, så behöver jag inte komma tillbaka efter semestern. Han berättade också att detta var det svåraste han gjort och att han inte kunnat sova på natten. Som om jag bryr mig. Det var en otrevlig eftermiddag för honom medan hela min livssituation förändras. Jag är 48 år och vet inte hur det ser ut på arbetsmarknaden för "halvgamla" ekonomer. Ser inte fram mot midsommarfirande och semester nu precis.
Kommer ju i och för sig att ha tid med min kolonilott nu.
Kan berätta att jag är den lägst avlönade på företaget som går i särklass bäst av alla i koncernen så det borde inte finnas besparingskrav.
Kan också berätta att kollektivavtal saknas (enda bolaget i koncernen utan) och att vi drivit frågan under 1 1/2 år och har stöd av koncernchefen.
Känns för djävligt just nu.
Annika i Mölndal

ledsen att höra, låter tråkigt, jag kan själv inte sätta mig i din situation, men ajg hoppas stt du lyckas hitta ett job , kom ihåg att det inte finns något ont som inte har något gott med sig

Jag har nog försökt tänka så, men är rädd att jag skall betraktas som för "gammal" på arbetsmarknaden. Känner mig ju inte gammal bara erfaren.
Annika

Erfarna löneadminstratörer sökte dom med ljus o lykta efter för några år sedan i alla fall!

Vet precis hur det känns, blev uppsagd dagen före julafton för några år sedan. Har det varit förhandlingar med facket om det hela?? Företaget är skyldiga att förhandla med facket även om det ej finns kollektivavtal. kontakta din fackförening

Jo då allt har gått korrekt till. De begärde förhandlingar med facket igår. Enligt facket börjar uppsägningstiden inte löpa förrän de har förhandlat. Det sker nog nästa vecka. Har kollat på AF hemsida efter lediga jobb inom rimligt pendelavstånd (har ingen bil).
Det verkar vara mycket vikariat, projektanställningar och deltid. Av 11 möjliga jobb var 3 projektanst heltid,
1 provanst 50%, 5 tillsvidare heltid (en går bort kan ej danska), 1 tillsvidare 50% och 1 vikariat heltid.
Får väl ta itu med att förnya meritförteckning och betygskopior.
Annika

Känner med dig! Råkade ut för ungefär samma sak en sen fredageftermiddag för ett par år sen... det känns fruktansvärt, men det kommer att kännas bättre om ett tag...
har kämpat sen dess, och nu äntligen har jag fått en projektanställning som kanske kan ha möjligheter... det tar tid men det går!

Lycka till med att hitta nytt jobb!
Men känn dig absolut inte "dålig" om du inte hittar något direkt - det är ingen lätt arbetsmarknad att söka jobb på nu...

*KRAM*

/Jennie

Känner mig mest lurad.
Annika

Visst är det trist när man förlorar jobbet. Gjorde det själv för några år sen och det gick inte rätt till. Det slutade med att jag fick ett skadestånd på över trettitusen. Tyvärr fick jag inte tillbaka min psykiska hälsa, vilket jag fortfarande kämpar med. Att jag förlorade jobbet känns oviktigt nu men jag vill bli frisk igen så att jag kan göra något annat.

Arbetslöshet är ju en stor chans att göra något annat, t.ex. studera nåt man tycker är intressant eller kanske starta eget. Försök att tänka på dina möjligheter istället för att gräma dig. Inte helt lätt i början kanske men det blir lättare med tiden.

Försöker hålla modet uppe. Studier är dock inte aktuellt. Är som sagt 48 år och har en hissnande studieskuld redan. Vuxenstuderade på 80-90 talet. Var arbetslös då också efter en konkurs. Det var dock inte lika jobbigt att hantera, då blev alla uppsagda samtidigt. Nu är det bara jag (mitt arbete) som inte är önskvärt längre.
Jag har mycket i livet som är positivt. Mina tre barn, mina tre barnbarn, mitt sömnadsintresse, min kolonilott mm. Kanske äntligen får tid att vara mer med barnbarnen, sy så mycket jag har lust (och råd). Planer (och genomföra) nästa års förbättringar på lotten.
Men visst är det en ödets ironi att när man har råd så har man inte tid och när man har tid så har man inte råd.
Kram på er alla som engagerat er och en härlig midsommar (trots vädret) här spöregnar det och blåser småspik.
Annika

Annika, väldigt tråkigt.
Men eftersom du inte har facit i hand, så mitt råd är, att ändå njuta av sommaren och ledigheten, det är du värd! Att bara deppa den bästa årstiden, gagnar inte någon. Gå in på olika webbsidor och rekryteringsföretag, skriv in dej där. Lägg in din CV och beskriv dina bästa sidor - för det har du! Kolla med Trygghetsrådet. Ålder är inget hinder i ditt fall; 'äldre' kvinnor utan barnvaktsproblem är eftersökta! ge inte upp, det kommer att bli ljusare tider också.

Min egen erfarenhet säger mig att det är ganska ont om erfarna ekonomer som kan sköta en hel ekonomiavdelning på ett mindre företag. Har du dessutom lite datorkunskaper bör du vara eftersökt! Jag anställer hellre en erfaren ekonom än en ung och oerfaren som ändå bara stannar i några år (ungefär tills de äntligen fått erfarenhet). Ha tålamod!

jag blir så.......


Har aldrig upplevt det du just nu upplever, men kan förstå att det känns hemskt bittert.....

Kan bara ha medlidande med dig....


Men jag önskar dig och de dina ändå en
Riktigt skön midsommar !!!



björn

Är du med i facket? De kan backa upp dig även om företaget saknar kollektivavtal! Hur länge har du arbetat där? Om du är med i facket, vänd dig GENAST till dem!
Såg just att jag slarvläst och att du gjort just detta....
Tycker synd om dig, det måste vara en frukansvärd situation.
Mvh
Fenja

Någonstans måste det vara ett systemfel.
Jag får aldrig ihop ekvationen.

Att man anses för gammal för arbetsmarknaden innan har fyllt 50 - men politikerna vill att vi ska arbeta fram tills vi fyller 72. MED VILKA JOBB DÅ???
Och hur ska man orka jobba som förskollärare tills man är 72?

Katastofsiffror på antalet långtidssjuka, förtidspensionerade, invandrare utanför arbetsmarknaden, unga vuxna som aldrig heller kommer in på arbetsmarknaden - för varje det drabbar är det en personlig tragik - VILKA JOBB SKULLE DE FÅ? VAR STÅR DE TOMMA PLATSERNA?

Överallt ska man spara: gamla ska få ett halvt ägg i stället för ett helt, grannar ska städa hos dem som hemtjänsten inte hinner med, Apotekfilialer lägger ner, Svensk kassaservice lägger ner kontor, färre busslinjer - allt innebär att man drar ner på personal = allt färre arbetsplatser. VAD SPARAR VI TILL?? VART GÅR PENGARNA? NÅN SOM VET?

Det måste vara nått som är totalfel!

Sen de som ska hjälpa folk till arbete skuldbelägger dem som hamnar i arbetsllöshet. Man betraktas som lat, dum och som om situationen vore självvald. Att man skulle vilja vegetera på samhället. Man skickas på idiotkurser - om man har tur. Många får besked om att pengarna till kurser är slut. Och politiska beslut drabbar dem som redan har det svårt, samtidigt som en politisk och ekonomisk elit lever på en helt sanslös ekonomisk nivå. DET ÄR SÅ ATT MAN KAN SPY!


Varför tillåter man ungdomar att utbilda sig till yrken som inte finns? Det måste väl vara en korrelation mellan utbildningsplatser och arbetstillfällen. Hur många utbildade inom "media" behöver vi i landet? Vi behöver undersköterskor inom äldrevården - inte fler som vill jobba på TV3. Är det inte att lura ungdomarna att ha så många utbildningsplatser inom sektorer som bara leder till - ingenting. De måste ju få reda på det vuxna livets realiteter. Vi kan ju inte ha överflöd på frisörer, kockar, stylister, journalister, castingfolk, filmredigerare. Det är ju flashit och häftigt - men totalt verklighetsfrämmande.

Flashigt att jobba som kock, jo jo det är väll bara för dom som är på tv annars så är det ett slitsamt jobb med väldigt udda arbetstider och låg lön.

Jag undrar mkt över dom båtbyggarlinjer som finns. Visst det är bra att kunskaperna bevaras i samhället men som det ser ut nu är det bara en hobby-utbildning.

För gammal eller för ung...?

Det är lika illa för en 48 som 28 åring när det gäller jobb...

Jag fick mitt 1:a riktiga jobb när jag var typ 28 (tror jag).

Sen sparkade de ju oss allihopa på Ericsson...
Jag jobbade i 4,5 år där, och då är det ju inte så fruktansvärt för de som kanske jobbat 10-15 år eller mer...

idag är jag (nu står det still...) 36 år och jag har haft riktigt jobb endast i 4,5 år...
För det andra jag gjort räknar jag inte som äkta jobb...

Folk säger att det är hemskt att få höra att "vi är för gamla"...

MEN jag tycker inte det är så hemskt, för vad var jag när jag sökte jobb??
För ung?
För medelålders eller för gammal?
Det spelar ingen roll, vi vill ju alla ha ett jobb för det blir ju en del av vår identitet..
Gammal som ung, vi sitter ju i samma båt allihopa.
Man får göra det bästa av situationen, jag tillbringade många av mina arbetslösa år med att göra sånt som andra kanske drömmer om...

Livet är ett ÄVENTYR som väntar på oss alla...

Sitter man fast i sitt jobb så går många kul chanser bara förbi oss och när vi närmar oss slutet kommer nog många att tänka:
-:Varför gjorde jag inte nåt annat än att ge mitt liv till det där dumma jobbet???
Det har man inget för i slutet tror jag.
DÄREMOT så känner jag idag som stått utanför arbetsmarknade att jag är RIKARE än många andra på Äventyr och upplevelser som jag aldrig skulle kunnat få ta del av om jag haft ett jobb, bil och familj redan från början...

Jag ångrar inte mycket utan är glad för att jag tog steget ut i världen och levde lite "mer" än mina bekanta...

Tråkigt att du miste jobbet det ÄR hemskt men kanske du nu får en chans att leva lite mer med dig själv?

Du kanske har någon dröm som ej blivit uppfylld?

Livet väntar på dig, och du har ju bara EN chans...

Tänk på detta NU inte då det är försent...
Jag har ett tillfälligt jobb just nu och vet ej om jag ska ta ut mina pappadagar eler ej...

Tar jag ut dem blir min chef "jättesur" och blir det inte kul för mig där...

Tar jag INTE ut dem missar jag en del av Min sons uppväxt i början...

Vad ska jag välja?

Livet eller kanske ett fortsatt jobb...?

Sånt är svårt att välja, men din dörr är ju redan öppen...

Kram på dig,

Lassila - jo, nog vet jag att kockyrkets realitet är att som en annan apa stå och vända köttbitar under stress och hög värme och att man luktar som om man var friterad i gammal olja när man kommer hem klockan halv tre på natten. Men tror du det är den syn ungarna ser framför sig som vill utbilda sig som kock?

Eva, du har helt rätt. Man borde väll hälsa dom välkomna till verkligheten innan dom påbörjar sin utbildning.

Adrian: Välj pappadagarna. Sonen växer och det går så fort, rätt som det är börjar han skolan. Jobb finns det faktiskt fler av, men ditt barn har bara en pappa.

Sverige går utför. Ska senare i livet dra och plugga i utlandet och senare skaffa jobb där. Sverige går snart inte att leva i med alla nedskärningar, lagar och förbud.

Förstår inte heler hur det inte kan finnas några jobb när halva befolkningen är pensionärer,sjukskrivna etc. Flyktingpolitikern är nästan sämre än EU's jordbrukspolitik.

Hur som helst det är inte mitt problem jag ska ändå bort från Sverige och det är jag inte ensam om.

Hoppas det löser sig för dig. Förstår inte hur din chef tänker. Jag förstår inte hur han/hon kan få vara chef

vad har du tänkt att bli/utbilda dig till?

Annika i Mölndal... Så tråkigt att få ett sådant besked just nu inför helg och semester... förstår att du är chockad och ledsen.
Du skriver "satt med den nya"... Inte skall du väl lära upp en annan?
Låt systerbolaget utbilda den som skall ha hand om det du har hand om nu.
Tror faktiskt inte att du är skyldig att ställa upp och lära "den nya".
Försök att ha en så bra helg som möjligt trots allt!
Kram!

Hur menar du?

Jag kan i alla fall säga att jag inte tänker bli dagisfröken,lärare etc. Jag ska bli något som alltid behövs och kommer att behövas.

Eftersom att nästan alla nu är pensionerer så borde det finas en massa jobb. Allt fler går i pension och det föds allt mindre människor så det är inte så konstigt

Stackars dig ! Men det jag reagerade mest på var detsamma som felix matte, dom kan väl inte ta in en NY istället för dig, om det är arbetsbrist heller? Protestera ordentligt hos facket, du ska inte behöva ställa upp på att lära någon NY dina arbetsuppgifter och rutiner. Ha en skön semester (tja, så skön det nu går då) och försök att tänka på annat. Jag känner med dig, trevlig fortsättning på helgen

Om det inte är så här du menar som jag tror att du menar Andreas så får du väl säga till, men jag tror att han menar så att det borde bli massor av jobb över då det finns massor av människor, och samtidigt så är många inte i arbete. Jag tror att du har förstått nu, men om inte så:

Tänk dig att 10 människor är ute i skogen och inte har någon mat med sig och måste därför skaffa sig sin egen mat. 5 av dessa personer skadas, men måste ändå få mat. Teoretiskt innebär detta att de resterande personerna måste jobba dubbelt så hårt för att skaffa mat till alla.
Detta är nog en bra beskrivning av vad han menade, men jag bygger på där jag var: ...jobba dubbelt så hårt för att skaffa mat till alla. Men nu är det så att det var svårt att skaffa mat till 10 personer om man bara var 5 som skaffade mat då dessa 5 stod kvar på sina vanliga platser som de hadde innan de andra skadade sig, och nu har dessa platser blivit rensade på blåbär, lingon, fisk m.m. och nu behöver de hitta andra bra platser att hitta mat på. Detta tar tid, och under tiden får man svälta och fettet som försvinner måste byggas upp igen, och ju mindre mat man har ju tröttare blir man, och till slut så är man så trött och mager att man kolapsar och gruppen dör.
(Det är troligen detta som Andreas är rädd för kommer att hända med Sverige)

Jo, jag förstår att det känns fördjävligt, men det är ändå inte så konstigt rent ekonomiskt om arbetsgivaren sparkar en som har jobbat ett tag och sedan tar in en ny, då denna som kommer in har en lägre lön än den som fick sparken, sen när denna har jobbat i något/några år så får denne sparken osv. osv. för att hela tiden hålla nere lönkostnaderna.

Men den verkligheten är ingenting som jag tycker att vi ska sträva emot, då det som sagt känns fördjävligt för den enskilde individen.

Det är inte säkert att man har tänkt på detta viset(det har man troligen inte), men det är inte helt omöjligt.

Ja, sanningen torde ju vara att det bedrivs en intensiv och organiserad falskpropaganda i Sverige. Regeringen anstränger sig för att framstå som om det "bara" är 4 - 5 % arbetslöshet.
Regeringen erkänner på sin höjd den ÖPPNA arbetslösheten, dvs räknar endast de människor som INTE tvingats in i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder", som arbetslösa.
Ett antal grupper människor som i verkligheten behöver en anställning ingår inte alls i den statistiken.

De som istället seriöst och opartiskt försöker redovisa arbetslöshetssituationen i Sverige, nämner siffror på kanske 16 - 25 % ofrivillig arbetslöshet.... dvs kanske 1.000.000 (en miljon) arbetslösa.

Samtidigt bedriver makthavarna veritabla hetsjakter i massmedia med pressmeddelanden och debattartiklar som närmast försöker utmåla situationen som den motsatta - nämligen att massarbetslösheten skulle bero på att arbetslösa och/eller sjuka gör allt för att slippa skaffa sig anställningar....

I själva verket har det enligt min åsikt skapats en enorm sjuk situation på arbetsmarknaden - de anställda tillåts att tillskansa sig allt högre och högre löner trots att det alltså råder massarbetslöshet.
Men ännu så länge tvingas de anställda försörja den verkligt stora andel av befolkningen som trängts ut från arbetsmarknaden....

Jag vet vart pengarna går. I ägarnas fickor. I alla fall privatägda företag.

En annan sak som gör mig förbannad. Min dotter har precis avslutat sin undersköterskeutbildning (på vuxenutbilning), hon var tjänstledig från sitt ordinarie jobb. Nu får hon reda på att enda chansen att komma in i vården är via vikariat eller andra lösa anställningsformer. [COLOR=red]Vem säger upp en fast tjänst för ett vikariat? Särskilt inte när man har barn att försörja. Varför utbildar man folk till vårdyrket när man inte kan erbjuda jobb??

Det mest lönsamma är ju att satsa på fritid och underhållning!
I höst kan man välja här gymnasieprogram, hur man gör såpor.

Ja...
Man undrar ju vart vi är på väg...
Tur man har växterna kvar ändå...

Hej Ah56,
jag är i samma situation.. blev uppsagd nu i början av juni. Det är en jobbig situation att hamna i ekonomiskt, att bli arbetslös. Och dessutom verkar det som att många människor idag ser det som sammankopplat med en identitet att ha ett jobb. Det jag tycker du ska tänka på nu, och det som jag också försöker tänka på, är att även om jag inte har ett jobb så har jag fortfarande ett jag, som är detsamma som det var innan jag blev arbetslös, och även om jag inte får något nytt jobb så kan jag fortfarande utveckla mina intressen och jag har ju faktiskt mera tid för det också! Jag tror att det är ett misstag att låta sig bli bitter och jag tror också att det är ett misstag att låta det bli en katastrof att man inte längre har ett jobb..
/hälsning från heddas matte som funderar på att starta eget!

bilder på Hedda finns i mitt album om nån är intresserad

Vilken vacker hund! Vad är Hedda för ras, någonsorts jakthund...?
Mvh
Fenja

Hej Annika,

Jag lider med dig, det måste kännas hemskt. Det måste kännas ännu svårare att förstå när man tycker att man gör ett väldigt bra jobb - det hemskaste måste ändå vara om det är så att man blir uppsagd för att man är äldre. Företaget som jag jobbar på för tillfället har den högsta medelålder jag någonsin sett - jag tror medelåldern ligger på ca 50-55!

Att chefen tar till sådana ursäkter som att "det var det svåraste han gjort" tycker jag är lågvattenmärke! Min chef gör detsamma när vi inte kan komma överens och det är en otroligt dålig egenskap hos en chef! Jag jobbar på bemmanningsföretag och när jag hade löneanspråk efter 6 månader som det visade sig att hon "missförstått" så lät det likadant - "jag är väldigt ledsen, du vet att om jag kunde... bla bla bal Nu i sommar ska jag jobba hos ett företag, de ville att jag skulle jobba 3 v i juli och första veckan i augusti. Jag sa tidigare till min chef att jag inte kunde jobba första veckan i augusti, hon pratade med kunden men glömde bort detta. När jag sedan påminde om att jag måste vara ledig första veckan i augusti kom hon med ultimatum - antingen jobbar jag första veckan i augusti eller så måste jag också ta ledigt i juli eftersom företaget sagt att det var viktigt att jag jobbade första veckan i augusti Jag sa att så kunde de väl inte göra och då kom det "gamla vanliga"... "jag är jätteledsen, du vet att om jag kunde... " Så jag bestämde mig för att ta semester i juli och första veckan i augusti. Sedan visade det sig att hon inte hade pratat med företaget utan när de fick reda på att jag inte kunde jobba första veckan i augusti ville de ändå att jag skulle jobba! Min chef hade alltså inte ens diskuterat min lediga vecka med företaget! Jag tänkte att jag nu inte ställer upp och jobbar i juli utan hon får stå sitt kast och missa uppdraget men företaget är väldigt trevligt så jag ställer ändå upp.

Chefer ska inte fega ur och låtsas vara ledsna utan stå för beslut och förslag och låta den anställda bli arg och besviken.

Just nu är det väldig stiltje på arbetsmarknaden men det borde komma igång snart igen - det har varit stiltje länge. Själv arbetar jag bl a som ekonomiassistent och det finns knappast några jobb inom det området - däremot är det väldigt ont om lönadministratörer så kan du den biten (både kollektiv och tjänstemanna) så har du nog större chans att få jobb inom snar framtid. Registrerar ditt CV hos alla bemannings- och rekryteringsföretag för det kan ge utdelning. Jag har själv hjälpt till med rekrytering på bemanningsföretag så om du vill du ha tips om hur du ska fylla i dina uppgifter/önskemål kan du maila mig.

Försökt njuta av en underbar sommar så löser det sig förhoppningsvis för dig på ett eller annat sätt - ofta är det ju så att "inget ont som inte för något gott med sig"... men det är nog en klen tröst som du känner dig just nu.

Hej Annika.

Deppa inte, mina "sommargranne", som är 50 +, vanligtvis bosatt i Göteborg, råkade ut för samma sak som dej.
Idag är hon anställd av Manpower och stortrivs, hon kan få hur många uppdrag som helst.
Hon sökte många jobb, hon höll nog på i 2 år, rekryteringsföretag kunde hon inte tänka sig, det var liksom sista utvägen.
Idag ångrar hon sig inte, hon har dessutom köpt en gammal bil så hon har inga problem med att att sig till de olika arbetsplatserna, hon hittar inte överallt så hon "provåker" dagen innan.

Det fixar sig!!

Nellie

Hur stor chock det än är att mista jobbet så kan det faktiskt vara en språngbräda till nya möjligheter.

Kanske får du ett bättre jobb just för att du tvingats kasta loss och söka nya vägar. Det hade du kanske inte gjort annars.

Tänk om du får mera lön, mera uppskattning, mera ansvar, bättre arbetskamrater och framför allt en bättre chef.

Man vet inte vad som händer. Tänk positivt.

Inte fagerlund är du för gammal heller. Jag är jämnårig med dig och blev arbetslös för tre år sedan och startade eget. Inte sjutton är det någon som frågar efter hur gammal jag är av mina kunder i alla fall. Fast de kallar mig för mamsen.

Du är eftertraktad, inga sjuka småbarn att vara ledig för, Inga väntade barnledigheter, du är erfaren , klok osv.

Sätt värde på dig själv, ett högt sådant så öppnar sig nya möjligheter.
passa på och njut av sommaren utan oro.

Var dag har sin egen oro, man behöver inte ta ut något i förskott.

Kram

Bettson

Bettson, jag kunde inte uttryckt mig bättre själv! /Ann-Louise

Ni är för gulliga allihop. Det värmer. Idag har jag suttit med den "nya", alltså kollegan på systerföretaget. Det kändes väldigt jobbigt. Mådde dåligt redan på söndag kväll. Nu hoppas jag bara att veckan skall gå fort så jag kan gå på semester och slippa de fega mupparna till chefer. Måste ju ändå hålla stilen eftersom jag är beroende av deras referenser.
Har i helger pysslat med att tota ihop mitt CV. På fredag går jag ut i världen på första dagen av resten av mitt liv.

Kram alla.
Annika

Det låter bra det! För som Hasse Alfredson en gång sa:

Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar...

Men jäkta nu inte allt för mycket - kanske har du tid att njuta av lite "ofrivillig" ledighet först?

Vet inte om det tröstar, men min pappa fick ett nytt jobb när han var 57. De valde honom över många andra sökanden. Så ge inte upp hoppet, du är ju purung jämfört med pappa :-)

Kära ah56!

Jag har råkat ut för exakt samma sak men det hände redan i nov '02 sådär en vecka efter att jag hade skirivit på lånet för min ombildade brf lägenhet...

Men fick jobb på ett par veckor, visserligen inget inom mitt tidigare gebit från kreditansvarig till busschaufför men med gott om tid för eget företag. Idag jobbar jag inte längre 50-60 tim vecka plus eget företag utan max 37 tim och gott om tid över till det egna företaget som pysslar med ekonomi, utbildning på kvällar och annan verksamhet, som är väldigt nischat men ändå ger ca 150' i omsättning/år. Kan dessutom pyssla med husets trädgård och har ändå fritid över!

Det bästa jag råkat ut för! Se det positiva i tillvaron och som tidigare skrivare ordat -"tappa inte sugen!"

Varma hälsningar trots ett regnigt Stockholm /Monique

Idag kom dolkstöten. Att kollegan från systerföretaget skulle komma igår var jag förberedd på, men idag gick min chef plötsligt runt med "tjejerna" i systerföretagets reception. Han visade runt i våra förråd och gick runt och presenterade dem för all personal precis som man gör med en nyanställd. Till mig sa han inte ett ord. När rundvandringen var slut skickade han den ena tjejen till mig för att jag skulle upplysa henne om kontaktpersoner, kundnummer till olika leverantörer och annat praktiskt. När dom gått satt jag bara och skakade, ville bara gråta. Men jag är ju så tuff, vill inte visa att dom kommit åt mig. Kan nog verka som om jag inte bryr mig.
Jag vet inte om jag klarar det här. Det känns omänskligt att begära att jag på en vecka skall klara ut hela halvårbokslutet med vidhängade specifikationer till min efterträdare, överlämna alla uppgifter till löneavdelningen. Detta efter först ha försatt mig i chock med efterföljande krisreaktion.
Jag mår skitdåligt, känner ångest och har magkatarr.
Skall till facket imorgon efter lunch. Skönt att komma där ifrån en stund. Måste fråga om dom verkligen begära att jag skall prestera som vanligt nu. Samtidigt vill jag ju inte tillbaka efter semestern.
Fy vad jobbigt allt är nu.
Annika

Det måste vara skit att vara på det jobbet...

Du är säkert ämnad åt nåt bättre en det där stället...

Håller tummarna för dig och hoppas din chef får känna av samma smärta en dag som du gör nu...

Vad du än gör...gör det som känns bra för DIG! Facket kan dessutom hjälpa dig att allt går rätt till.

Tänk på att fylla dagarna med intervjuer och annat som gör att du inte kan vara på jobbet. Du har din fulla rätt att söka jobb om du är uppsagd på din arbetstid dessutom utan avdrag. De intervjuer som jag fyllde dagarna med var just Proffice, Manpower och andra som alltid söker folk och den tid som det tog lade jag på min sista vecka på jobbet. Visserligen hade jag lovat att lära upp min efterträdare men det fanns helt enkelt ingen tid eftersom jag skulle på intervjuer innan alla företag gick på julledighet '02.

Sjukskriv dig INTE utan fyll dagarna som sagt med intervjuer!

Håller tummarna för att du står ut ett par dagar till en stund varje dag på jobbet.

Kram Monique

Annika.
Jag känner verkligen med dig. Det måste kännas förfärligt att vara där denna veckan, men jag förstår att du vill slippa jobba uppsägningsmånaderna efter semestern.

Det som gör mig allra mest arg är att alla arbetsgivare idag verkar strunta helt i hänsynstagande. Jag har lärt mig massor av gånger att man aldrig ska komma med negativa besked, typ uppsägningar, före semestrar, julledighet eller andra helger, men ändå är det så det går tid nästan alltid.
Att sen din dumme chefen har mage att säga att det är det värsta han varit med om!!! . Sådana typer kan man väl önska några kännbara olyckor så de får uppleva verkligheten.

Lycka till Annika med ditt jobbsökande.

Annika!


Tänk på att det är din föredetta arbetsplats som har mist något väsentligt, nämligen dig.

Du har tydligen inte med den chefens uppträdande gått miste om något. Du är värd bättre.

Känn efter ända in i hjärteroten så vet du att det är sant.

Spotta upp dig

Kram

Bettson

[QUOTE]
Stackare!
Det är aldrig roligt att råka ut för sådant som du nu gjort!
Var medveten om att det är tillåtet att känna som du gör och att det är ett sorgearbete som du måste ta dig igenom.

En liten parentes, du har rätt att söka jobb på betald arbetstid när du är uppsagd. Ta vara på den möjligheten. Gå till arbetsförmedlingen redan nu men glöm inte att anmäla dig där när du väl blir arbetslös (första arbetslösa dagen)

Och som så många säger..... det kan innebära möjligheter också!!!!
Kram

Jag är ingen personalexpert men någonstans i bakhuvudet så ringer någon klocka om att när man gör uppsägningar i en koncern så gäller anställningsskyddet hela koncernen inte bara det lilla företaget.

Dvs det skall väl finnas en klausul om återanställning om man åberopar arbetsbrist. Varje sådan plats i hela koncernen skall du ha tjing på. Kanhända finns det bättre chefer på andra systerföretag.

Sedan tror jag inte att du behöver vara så diplomatisk. Chefen kör ju över dig för att han inte får något motstånd. Jag föreslår att du gör som en del råd du fått tidigare. Sök jobb på arbetstid. Se till att det blir ett riktigt kaos utan att ta öppen konflikt. Det är det manliga sättet att lösa konflikter på.
Låt chefen ramla i den grop han själv har grävt.

När det kommer upp frågor till dig så förklara för motparten att du är uppsagd pga av arbetsbrist och att du överlämnar frågan till din efterträdare artigt och korrekt. Då talar du om för omgivningen att du inte gillar situationen men du har inte gjort något fel, bara talat sanning och den är obehaglig för alla utom dig. Så ber du din efterträdare svara på frågan.

Ta kontakt med ditt fackombud. Har chefen gjort någon miss i uppsägningen så kan de nog förhandla till dig ett avgångsvederlag.

Kampen om jobbet har du redan förlorat men låt dom inte vinna kampen om din självaktning.

Det har alla rätt att göra, när man har blivit uppsagd.
Man ska ta det lugnt med 'djävulskap', för denna chef är ändå en viktig referens. när man söker nytt jobb.