Måste bara berätta om en "hårresande" upplevelse...
Jag och min familj var uppe på en mindre fjälltopp härom dagen. Solen sken när vi började gå,
men ganska snabbt började molnen hopa sej.
När vi väl var uppe på toppen började det mullra. Flaggstången som fanns där formligen knastrade av statisk elektricitet. Håret stod rakt upp.
Tyvärr fick vi lite för bråttom ner för att hinna ta nån bild.
Efter att ha läst lite på nätet om åska har jag ganska stor respekt för detta fenomen.
Här kan man läsa lite om detta.
....men jag är fortfarande lika fascinerad....

Grattis! Låter som en spännande upplevelse på alla sätt. Älskar åska och var så belåten när jag fick se några blixtar på väg hem från jobbet idag, mellan Lund och Malmö. Tyvärr kom det inte så nära.

Bzzzzz....

Jag blir alltid så rädd! Jag vet att det är sunt att ha respekt inför naturens krafter, men jag ÄR rädd för åskan

Måste erkänna att jag ser fram emot "häftiga" åskväder med en skräckblandad förtjusning....vi sitter alltid ute när det mullrar...detta för att inte missa några blixtar.
Har stor respekt för de krafter som ovädret för med sig och har också i min barndom fått se att den på bara några få minuter kan göra människor hemlösa.

Det är ju så jag också vill känna! Måste nog öva..

På dagen är det helt ok, men på natten sveper jag in mig i täcket o lägger kudden över huvet. Sen ligger jag där o räknar för att kolla om eländet kommer närmre. O alltid kommer åskan när min man har åkt till jobbet.(Kl 3 på morron) Skitjobbigt!

När åskan går så bänkar jag mig på balkongen (som har tak) och njuter av skådespelet!
Mvh
Fenja

Ett till erkännande... Vore jag ensam hemma, då skulle jag nog med största sannolikhet ligga under täcket eller sitta mitt i rummet på en pall (för att inte vara fööör nära ett eluttag)
Detta trots att jag vet att risken att drabbas av ett åsknedslag är försvinnande liten om man jämför med risken vi tar när vi sätter oss bakom ratten i en bil Så är människohjärnan funtad... vi kan inte alltid se klart.

..jag älskar ett riktigt åskväder....häftigt skådespel så här års och tycker det är mysigt när det mullrar på hösten...bara inte strömmen försvinner nån längre stund...(har väl personligen inget emot det heller men för djurens skull så..)

när jag var på speedwaybanan i nässjö slog det ner i järnstaketet runt, och jag som lutade mig mot cykelstallet i trä, 10m från staketet, kände det rejält. ingen kom tillskada som tur var.

Vi brukar ha "åskmys" här hemma - särskilt om strömmen går! Då blir det liksom ännu mer spännande. Vi knôr in hela familjen i min sovalkov, som har fönster, och så ligger vi och kikar på blixtarna och räknar och ryser...

Hur kan ni "älska" åska?!!?
Jodå, visst är det vackert, när blixtarna ljungar----men jag har en stor, stor respekt för åskan!
Och--vår hund, Tessi, är vettskrämd.
Katterna har också blivit rädda, se´n de upplevt hur det gnistrat ur kontakterna.
När jag va´barn, fick jag se en kulblixt inne i köket o det skrämde mej rejält. Den kom "ut ur" järnspisen, for runt i köket o ut vid en kontakt vid fönstret.