Hejsan ! Jag hittade dessa två i en skål som vattenfyllts. Spindeln åkte snålskjuts på skalbaggen tills dom kom till kanten. Jag undrar vad det är för sorter, och om skalbaggen är skadedjur eller nyttodjur. Spindlarna får vara i min lilla trädgård, men skalbaggarna vet jag inte vad jag ska göra med. Dom ser ju betydligt trevligare ut än en spindel, men vissa av dom kan väl vara skadliga för växterna, eller? Är jag alldeles ute och cycklar?
Bilder på dom finns i mitt album.

De flersta skalbaggar gör ingen skada i trädgården,jag låter de vara.
Renate

Skalbaggen ser ut som en parklöpare och de är "nyttodjur" som äter skadeinsekter.
/Lasse

Åhhh det är din läckra bild du har i mingeltråden också!

Jasså, det vad det dom gjorde, simmade. Försökte rädda livhanken båda två.

Det är mycket riktigt en "löpare" av något slag.

Såhär står det i min bok "Odla utan gifter" av Meta Strandberg, under "känn igen vännerna" :

" Jordlöpare. Av tusentals kända skalbaggsarter är jordlöparen den som kanske gör mest nytta i trädgården. Mörkbrun eller svart till färgen gömmer den sig i jorden om dagen för att när kvällen kommer sätta igång jakten på larver, maskar och sniglar.
De rovgiriga larverna gräver gångar i marken och inväntar bytet i öppningen.
Jordlöpare finns i 350-talet arter i Sverige. Tyvärr stryker en del daggmaskar med också vid deras glupska jakt."

Jordlöpare, (trädgårdslöpare, parklöpare, osv, kan inte skilja dem åt) är mycket vanliga. Jag finner dem ofta om jag vänder på en sten elelr en bräda eller nåt där de sökt skydd under dagen.

Svarta eller bruna... brun har jag aldrig sett, däremot ofta vackert skiftande i violett.

Jag känner igen dem främst på de lustiga "groparna" som löper utmed ryggen på dem.

Jag måste få fråga....är alla löpare nyttodjur eller finns det även skadedjur bland alla dessa löpare? Vilka sorters skalbaggar kan räknas som direkta skadedjur? Trädgården fullkomligt myllrar av allsköns sorter. man kanske borde avhysa vissa av dom mvh. Laika

Spindeln vågar jag mig knappast på, möjligen någon vargspindel, men skalbaggen tycker jag ser ut som en Carabus violaceus även kallad Violett jordlöpare. Parklöparen är mycket lik men den skall ha några rader med gropar på täckvingarna. Men säker det är jag inte.

Ganska säker är jag däremot på att det är ingen idé att försöka hålla vissa insekter borta från trädgården. Som bekant är dom rätt så rörliga så det är en omöjlig uppgift och för det mesta ganska meningslös. Viss krypjakt ägnar jag mig dock åt. Liljebaggar är fredlösa. Bladlöss om dom blir för många på stormhattarna. Svartmyrorna myrras när dom blir för många. Det är väl det enda jag gör. Ibland kan insekterna bli för många och göra skada men det är bättre att vänta till dess och göra punktinsatser.

Matvrak i min trädgård

Den här metallicfärgade gynnaren är minsann inte harmlös! Ena dagen stod han på huvudet i knoppen till vänster och dagen efter står han här och glufsar i sej av min Rosa Mundi (som f.ö. inte är tvåfärgad längre). Jag lät honom sitta för att jag skulle se hur mycket av rosen som skulle försvinna. Tredje dagen när jag tittade var rosen aväten så det var bara en bottenplatta kvar. Hoppas han storknade!

(Jag ber alla manliga forumister om ursäkt för att jag har skrivit 'han' och 'honom' men det bara blev så!)

Vet tyvärr inte namnet på Gluff Gluff! Någon annan som vet?

/Gunvor

Det är en Gudbagge, släktet Cetonia. Att den skulle gnaga på rosor är nytt för mig men tydligen gör den det. Annars är det mest pollen som står på menyn. Eftersom skalbaggar har bitande mundelar så det nog inga större problem för den att äta blommor.

Måste rätta dej där Åke (förstår att det är ett rent stavfel ) men rackaren är en Guldbagge.

Tack Gossen Ruda för det vetenskapliga namnet (ovärderligt när man skall leta på nätet!) och då hittade jag det här i Nordisk Fam.bok Uggleupplagan:
"Till sitt lefnadssätt äro de blombesökare, som i hetaste solgasset flyga omkring, men i mulen väderlek sitta trögt stilla på den blomma eller blomsamling, på hvilken de slagit sig ner, och där de förtära företrädesvis frömjölet och ståndarna, men äfven kronbladen."

Så sant! Det var mulet tidvis alla dagar så den hade gott om tid att äta sej proppmätt.

Det är ju riktigt roligt att jaga småkryp med kameran - skall se om jag inte kan skrapa ihop lite slantar och köpa ett makro-objektiv för närmare kommer jag inte de små liven med kameran som den är. Men...... då blir det ju inte några pengar över till nya växter förstås! Dilemma uppstår!

Efterlyses: Mera bilder tack på småkryp! Och gärna lite fakta om dom är bra eller dåliga för växterna!

/Gunvor

Det är flera av de stora skalbaggarna, som äter pollen och kronblad.

Jag har mängder med guldbaggar (den gräsgröna tror jag det är, sen finns det olivgrön, och så nån mer) i trädgården. Ibland har jag besök av nån ping...oll...borr...kastanj...nåt, som godmodigt mumsar i sig pollen och ett och annat kronblad av prästkragarna.

Mina skalbaggar har aldrig gjort skada så det varit synligt, än mindre kännbart.


Jag har en pärm där jag samlar all info om sånt jag vill veta i min trädgård.
Skriver av:

Hur pollineras blommorna? De måste förlita sig på att yttre krafter transporterar frömjölet åt dem.
De viktigastse hjälpmedlen i det sammanhanget är vattnet, vinden och djuren (fjärilar, bin, humlor, flugor, skalbaggar, myror, osv).

De växter som använder djur som pollenbärare måste tillhandahålla något som lockar djuren att frivilligt söka sig till dessa blommor, alltså lockbeten i form av något ätbart. Antingen frömjölet som sådant, eller nektar eller andra ämnen.

Åtskilliga blommmor pollieras helt eller huvudsakligen av skalbaggar.
Eftersom skalbaggar har dålig syn men gott luktsinne, är de skalbaggspollinerande växterna vanligen vita eller anspråkslöst färgade, men med stark doft.

De doftar oftast som övermogen frukt eller jäsande ämnen, inte alls i stil med de behagligt söta dofter man finner hos sådana blommor som polllineras av dag- eller nattfjärilar, och i mindre utsträckning av bin.

En del skalbaggspollinerande blommor utsöndrar nektar, men normalt livnär sig skalbaggarna främst av sav, frukt, blad, spillning och as.

Många skalbaggar tuggar i sig kronbladen hos de blommor de besöker, eller äter frömjöl eller särskilt näringsrika bildningar.
Därför brukar skalbaggspollinerande blommmor ha fröämnena väl dolda, utom räckhåll för de malande käkarna.



Här äter sig guldbaggen mätt på pollen av palsternacka.



Här är ett litet porträtt.



Det finns några olika arter Guldbagge i Sverige. Olivgrön, och Gräsgrön, är de enda jag vet namnen på. Vilket inte betyder att jag kan skilja dem åt.

Den här gissar jag är gräsgrön, för det är just vad den är!


/amaira.

Gunvor! Jo det är jätteroligt att "jaga småkryp med kameran". Inte minst för att man får upptäcka en helt ny värld.
Digitalkamera - som jag har - är toppenkul, för det är bara knäppa, och gå in och titta på datorn omedelbart.
Radera bort det som jag inte vill ha, och spara det andra.

Jag har ett bra bildbehandlingsprogram, och ganska bra dator också. Sonen bränner mina bilder på CD, och så har jag (och sonen) satsat på en bra färglaserskrivare.
Men så har jag också alltid älskat att fota. Det här är drömmen!

/amaira

Amaira, jag bara älskar dina småkrypsbilder!

Jag har också digital - Canon PowerShot A 40 2.0 - ingen superhistoria förstås men den duger om man INTE vill ta makro. Fast jag tycker det är svårt att se i den lilla displayen hur bilden kommer att se ut i större format. Jag har ju ingen dator ute på min ö!

Vad gäller bildbehandling så sträcker sej mina kunskaper till att sätta bilden på rätt köl och minska ner så dom får rum i Odlas album (jättelitet utrymme!). Annars lägger jag in mina bilder i album på annat forum (Hysch!).

Det där med pollineringen undrar jag hur det funkar. Om baggen sätter i sej både ståndare och pistiller så blir det väl ingen pollinering! Själv pollinerar jag med hjälp av en fin mårdhårspensel när jag vill vara säker på att det skall bli nåt! Tomater ex.vis. Min övervintrande chili blommade inomhus i våras och då fanns inte ett flygfä inom synhåll men med hjälp av penseln har jag nu massor med chilifrukter!

/Gunvor

Joodå! De blommor som räknar med skalbaggarnas hjälp, producerar frömjöl i överskott! De räknar med att en stor del ska gå åt som föda. Och fröämnet håller de väl gömt, som sagt.
De fixar det.

Vilket inte alla blommor gör, dvs, de som inte är förberedda på att en stor luns ska titta förbi, utan mer är inriktade på försiktiga bin eller så.

Ilband luras ju både insekter och växter. Det är inte en så fridfull värld som det kan se ut på ytan.

/amaira.

Den där bilden med baggen och spindeln, påminner mig om en mindre trevlig upplevelse jag hade för några år sen....
Nån slags vattenbagge hade landat i en vattenfylld badbalja i trädgården. Efter några dagar hittade jag en annan liknande bagge ute på gatan, och plockade upp den för att den första skulle få lite sällskap. Släppte ner den nya i baljan, och strax simmade den ena (vet inte om det var den nya eller den glamla) bort till den andra. Åh, vad gulligt, vad glad han blev, tänkte jag........................................... Tills jag hörde ett krasande ljud och den ena baggen blev av med huvudet..... Kanske var det den gamle som hunit bli vrålhungrig, eller var för svag att försvara sig, iaf blev den ene baggen en rejäl måltid för den andre....
Chockad stod jag och såg på, och insåg vad begreppet "den enes bröd den andres död" betyder........

det va nog en dykare du hade i baljan
o antagligen så va den du stoppade ner inte en dykare
dykaren är ett rovdjur o äter andra insekter

dessutom kan den flyga också
jag gillar dom
fast de kändes nog inte kul för dej då den åt upp sin nya lekkamrat

Dom var båda likadana, dykare båda två... Dom har liksom bakben som ser ut som paddlar, och simmar bra i vattnet.

Hade lite roligt för många år sen när jag hittade en dykarbagge i en ytterkruka till en krukväxt. Jag sa till mamma att hon inte skulle vattna så mycket.

Dykarna är ganska glupska, larverna också.

Amaira, jag kan verifiera att din guldbagge är den gräsgröna, Cetonia aurata. Jag började bli lite frustrerad över att inte kunna skilja dom åt så jag kollade med en gammal skalbaggssamlare, fn museichef på Naturhistsoriska museet här i Götet, hur man avgör detta.

Men Ruda...

Måste du lämna mig här i ovisshet! ??

Hur avgör man detta???

(Och vilken är den tredje arten, för det finns tre sorter i Sverige, gör det inte?)

Vilka härliga kontakter du har! Det saknar jag. Men jag är också "bara" på "basnivå" när det gäller insekter.
Vilket kanske är tur, för hur ska jag kunna välja något att specialisera mig inom, när det finns så många att välja bland.

Det är flugor, getingar, bin, fjärilar, blombaggar, baggflugor - nej, flugbaggar - spindlar, humlor, skalbaggar, trollsländor och de andra kusinerna, steklar, osv.

Har sökt mig fram på nätet, och samlat information om de olika humlorna i sverige - förstår varför det inte blivit någon "hit", jag menar någon amatör-bestämningsbok med bilder, typ såna som finns om fjärilar, fåglar, osv. Modell enklare.

Det är helt enkelt inte enkelt att skilja dem åt. *pustar*

Förutom insekter, så finns det ju en fauna att botanisera i. Och så svamparna.

Nä, det går helt enkelt inte att specialisera sig - för då får ju allt det andra komma åt sidan.

Men det går att göra djupdykningar!!!

Apropå djupdykningar, så ska jag nu berätta något, som kräver sin varning.

Alltså

VARNING till er som har svårt med läbbiga insekter, för här kommer sveriges läbbigaste!!!
Den kan starta en serie mardrömmar!!!

Så, vet du med dig (du som läser) att du är känslig i detta avseende, sluta läs här och nu!

Jag ska berätta om Ernst.
Han är en Dytiscus marginalis, närmare bestämt en larv av.
Alltså, en gulbrämad dykare, den största av dykarna.
Larven kan vara upp till 7 cm lång. (det är ganska stort)

Jag brukar ibland "föda upp" en av dem på somrarna, men i år, och förra, har jag inte funnit några. (larver alltså, den vuxna dykaren bodde ett tag i min vattentunna) Det är synd, för det är ju nu som jag kan fota.

Den gulbrämade dykarlarven tillhör mina klara favoriter i insektsvärlden - men jag är klart lycklig över, att den är vattenbunden!!! (larven alltså)

Den är vacker (med då får man inte vara "kräsmagad"), strömlinjeformad, gyllenbrun, lite "pansarklädd", har ett stort platt huvud med de mest förtjusande "stjärn-ögon" man kan finna - fast det man ser först, och mest, är de hiskeliga käkarna!

Även käkarna är vackra faktiskt, hela larven är så ... vad skriver jag, välpropertionerlig.

Om de vuxna dykarna är rovdjur, så är det inget mot vad larverna är! Glupska är de dessutom, hugger allt som rör sig. "Blodtörstiga" så man ryser.

Här kommer tigrar och lejon i lä så det skriker om det.
Dykarlarven är nog världens värsta rovdjur, som inte drar sig för att hugga allt som rör sig.

Själsfrände eller släkting - bekommer honom inte.

Större, eller rent av dubbelt så stor?
Bekommer honom inte, inte om han är hungig.

Så... att sticka ner ett finger är otänkbart, han hugger.
Och det gör ont (har jag läst mig till), för han tömmer sitt maginnehåll i sitt offer.

Det är så han äter. Tömmer ut magsyran i offret, via kanaler i käkarna, väntar tills offret har lösts upp (smälter maten utanför kroppen), och slurplar sedan lättjefullt i sig hela soppan.

Kvar blir bara skalet av "vad det nu var".

Har man två larver i samma skål, kommer en av dem - eller bägge - att dö.
Det behöver inte vara den som är störst, utan den som hugger först. Hugger de samtidigt, så är bägges liv tillända.


Den jag hade förförra sommaren hette Ernst.

Han hade en egen tunna innan för grinden till min trädgård.

På grinden hade jag satt upp en prydlig skylt "Här vaktar Ernst!"

Ibland åt vi lunch tillsammans.

??

Det gick till såhär:
Ernst behövde mat, och jag hade inte hjärta att offra grodynglena åt honom. Fast han fick några ibland ändå förstås.

Så, jag gick till Konsum och köpte strömming.

Eftersom man inte kan köpa "tre gram stömming" blev jag ju tvungen att köpa lite överdos så att säga. Resterande stekte jag och åt upp (gott) till lunch, medan Ernst tog första delen till sin lunch.

Så, vi åt lunch tillsammans i trädgården, Ernst och jag.


Jag sökte lite snabbt på nätet, för att se om jag fann någon bild, men det gjorde jag inte. Inte någon som ger rättvisa åt hans skönhet!
Han såg bara "hårig och fet" ut.

I boken "Vad jag finner i sjö och å" finns däremot en perfekt avbild! Till och med ögonen finns med.


Det finns många olika dykare, och de har förstås alla larver. Men de andra är inte på långa vägar lika vackra. De är faktiskt inte vackra alls.

Dykarlarver är fascinerande, och glupska. På den tiden jag var ute och fångade levande foder till mina akvariefiskar kom det ibland med dykarlarver. Dom strök med också, bara dom inte var för stora. Då kan det bli tvärtom. Lika glupska är trollsländelarver. Dom har förresten en färdighet som dom nästan är ensamma om i hela djurvärlden.

Om dom följer ett tilltänkt bytesdjur med blicken, ja resten av kroppen också, och detta försvinner bakom något skymmande föremål fortsätter dom rörelsen så när bytet kommer fram igen tittar dom på rätt ställe. Så gott som alla rovdjur stannar med blicken där bytet försvann och flyttar först när det syns igen.

Guldbaggebestämningen ja, det blev lite fel där. Jag hade tänkt tala om skillnaden men sen kom jag på att ett par bilder vore på sin plats, men dom var inte skannade. Därför blev det lite ofullständigt. Här kommer nu skillnaden. Tyvärr är det bara lite subtila skillnader och dessutom så varierar utseendet lite.

Det finns 2 liknande arter, Cetonia aurata och C. cupraea. Aurata är den som kallas gräsgrön och den är också lite mer ljusgrön, cupraea går lite åt bronshållet. Sen är det dom vita prickarna och fläckarna, som fö består av fina vita hår. Cupraea har mer fläckar och framför allt så har den oftast små fläckar på halsskölden vilket aldrig aurata har.

Till detta så finns det ännu svårsynliga skillnader, aurata har en större kal ås på huvudet, det skiljer på huvudsköldens utseende. Mera exakta skillnader finns på och mellan benen men så snuskiga är vi väl inte?

Sen finns det en art till, C. lugubris?, men den är mycket mörkare oxh dessutom sällsynt. Här kommer då mina bilder, aurata överst och cupraea nedanför. Färgerna är lite felaktiga men det beror lite på att jag använt blixt och dessutom så speglar sig blomman i aurata-baggen.




Sen finns det en "dark horse" i sammanhanget. En släkting till guldbaggarna, samma familj Scarabaeidea, men med lite skillnader. Den är också grön med vita fläckar men formen är inte exakt lika. Den är lite mindre också. Halsskölden är mer ledad mot täckvingarna, men framför allt så har den jämfört med guldbaggarna en mycket mindre skutell, dvs den trekantiga ryggplåten mellan täckvingarnas bas. Dessutom så syns bakkroppsspetsen. Den har inget svensk namn men jag kallar den för Falsk guldbagge. Det vetenskapliga namnet är Gnorimis nobilis. Den saknas i alla populärvetenskapliga böcker jag kollat men "vi" entomologer känner givetvis till den. Här är en bild:

Tack snälla Åke!

Detta skriver jag ut och sparar i mina faktahandlingar!!! Där för övrigt även dina bilder och förklaringar om kål-, rov-, och rapsfjäril finns.

Nu kan jag skilja på dem förresten!

Nu har dom kommit, de vita fjärilarna, i mängder. Det är kålfjäril och rapsfjäril jag har, som jag har kunnat se och bestämma. *mallig*

Så tack, en gång till.

Kramisar från amaira