Varför kan inte någon designa en växtetikett som samtidigt är är snygg, diskret och hållbar, och dessutom inte kostar skjortan?

Det finns underbart vackra växtetiketter i en del Botaniska trädgårdar, men de är oftast av präglad koppar, och skulle förmodligen kosta mer än själva växten i handeln. Men det borde väl kunna finnas något mellanting mellan dessa exklusiviteter och de billiga, vita plaststickor som de flesta av oss är hänvisade till?

Som alla Trädgårdsamatörer är jag något av en samlare, och skulle gärna vilja ha mina plantor märkta, särskilt som jag börjar bli glömsk med åldern. Men fula, vita plaststickor fördärvar hela intrycket av en plantering, i synnerhet om den är avsedd att vara naturlik. Så jag låter hellre bli att märka.

De här vita plaststickorna som man skriver på med blyerts är OK för frösådder där utseendet inte spelar någon roll, eftersom texten varar i max tre år, och jag sällan sparar en frösådd i kruka längre. (Efter det brukar jag hälla ut den på marken i något hörn av tomten, vilket kan leda till skojiga överaskningar några år senare.)

Men finns det något mera irriterande än att kolla en etikett på en planta och upptäcka att texten är utplånad? Jag har prövat alla sorter av s.k. vattenfasta och beständiga märktuscher, ingen av dem håller vad de lovar. Faktum är att vanlig blyertspenna varar längst.

Men - tillbaka till utseendet. Vita plastetiketter överallt är fult! Ännu fulare är de plastetiketter i gult, cyanblått, magenta, illrött och andra hemska färger, som plantskolor använder för att prismärka plantorna. Varför inte använda en färgkombination som är snygg istället och ordna prismärkningen på ett annat sätt?

Vad jag skulle vilja se är en mörkbrun (eller möjligen mörkgrön) etikett med ljusgul text. Den mörka bakgrundsfärgen skulle göra den diskret, och texten skulle ändå vara lättläst. Kan man trycka svart på mörkrött, borde man även kunna trycka gult på mörkbrunt. Den plantskola som börjar med sådana etiketter skulle nog få en extra kund i mig.

Problemet är väl fortfarande hållbarheten. Jag tror inte det finns någon plast som behåller färgen för all framtid, om plasten inte är genomfärgad. Så den bästa lösningen kunde vara en tvåskiktsplast, där texten präglas genom det yttre mörkbruna skiktet, så att det inre ljusgula kommer fram.

Varför kan ingen tillverka en sådan etikett åt mig?

Troligen för att det är ganska dyrt med tvåkomponentsgjutning...
Men visst går det egentligen (se på knapparna på ett dyrare tangentbord). Problemet är nog att det skulle bli ganska dyra etiketter - och vem vill betala mycket för en liten plastbit?

Hållbarheten beror inte heller bara på om det är genomfärgat, utan mest på vilken sort plaste det är... det är väldigt olika hur längen olika sorter håller i olika miljöer...


Kan du inte ta foton på rabatterna och sätta ut nummer/namn på dem (eller små nummer på fotot, och sen en lista?) Lite pyssel, men det håller i alla fall.
Bara en idé... vet inte om det fungerar särskilt bra än (första sommaren med trädgård, så jag har fotat och skrivit upp hela sommaren )

Jag brukar klippa etiketten i lagom storlek, där namnet är kvar och om det är en krukväxt trycka ner den mellan krukan o jorden så att den syns lite,
det är bara att dra upp om man vill veta vad den heter håller många år.
Har du testat frystejp (inte så snyggt men hållbart tror jag) sätt den på någon slags etikett fäst den i ett grönt snöre eller nåt och bind fast i underdelen av plantan och lägg etiketten under jord, bara att dra upp om man är nyfiken på namn.
Annars återstår bara att fota och lägga in i något fotoalbum eller nåt dataprogram.
krister

En kompis till mig skrev med märkpenna på en bit persienn(alltså bara lamellen, inte hela alltet!) Hållbart och diskret med färgade persienner.
Anne-Li

Jag har träetiketter från Coop. Inte hållbarare - men snyggare än plasten tycker jag

/Stina

..och jag har en kompis som kör ner etiketterna i kanten av rabatten för att kunna gräva fram dom när hon är osäker....för lite koll på vad det är man har ungefär brukar man ju ha....
..sen har jag funderat lite på om det skulle gå att lacka glasspinnarna (som jag använder till ettåringar och sånt) som man skrivit på och få det att hålla längre då.....

Tack för svar och idéer. .)

[QUOTE]En kompis till mig skrev med märkpenna på en bit persienn[QUOTE]

Mina föräldrar använde också persiennspjälor, fast inte märkpenna , eftersom skriften då försvinner förr eller senare. De använde en apparat som hette Dymo. Jag vet inte om de finns längre, men det var en manick med en cirkel av bokstäver, som man tryckte in på en självhäftande plastremsa. Resultatet blev en präglad skrift, som de satte fast på persiennspjälor.

Det höll väldigt länge, men efter kanske 10 år släppte plasten i kanten, så inte ens dessa etiketter var beständiga. Plus att åtminstone jag tyckte det var väldigt fult. Jag vill ha något som är både snyggt och beständigt.

Gräva ner etiketterna tror jag inte riktigt på. Då försvinner skriften nog ännu snabbare, av fukt och friktion.

[QUOTE]Problemet är nog att det skulle bli ganska dyra etiketter - och vem vill betala mycket för en liten plastbit?[QUOTE]

Om jag visste att det höll i 50 år och dessutom var snyggt, skulle jag gärna betala lite extra för en växtetikett. Fast materialet kanske inte behöver vara plast...

Jag har faktiskt funderat på att skaffa remsor av kopparplåt, klippa till i lagom längder och sedan etsa in skriften (Jag vill ju kunna skriva själv på etiketten).

Glasspinnar var en kul idé, men jag tror jag vet något bättre. Alla trävaruaffärer använder tunna läkt av tryckimpregnerat virke som mellanlägg i brädstaplarna. De har ungefär rätt bredd, och skulle säkert inte kosta många ören. Jag tror jag ska skaffa mig en glödritningspenna, för att få beständig skrift.

Om jag nu inte ska gå på idén med kopparplåt istället. Måste ju gå att beställa remsor hos en plåtslagare. Och det borde bli både hållbart och snyggt.

Den som har tid och ork kan väl själv tillverka sina pinnar i cenitlera och sedan koka eller bränna dem, det tror jag håller. Texten kan man antingen skriva med lera eller rista in. Själv har jag varken tid eller ork,