Igårkväll fick jag veta att min man sedan 18 år inte älskar mig längre. Hur ska jag orka? Jag är inte säker på att jag kommer orka svara så mycket men läsa kommer jag nog.

Mycket ledsen

Det finnsnog inte så mycket man kan säga som hjälper i en sån här stund. du har all min sympati och hoppas att allting löser sig till det bästa i slutänden...med trädgården och så...

mvvvvvh
jessica

det är bra av män att de inte är otrogna utan kan säga som det är.
jag vet 2 fall där männen varit otrogna och lämnat dem, den ena har träffat en mycket bättre man och mår toppen och den andra lever på som vanligt.
om du fortfarande älskar honom blir det ju lite svårt, men du får se det så att du inte gjort nåt fel utan att han bröt löftet; tills döden skiljer oss åt.

du kanske träffar en annan man som älskar dig, det är bara att bli ung på nytt.

Prinsessan Tuvstarr? Ger dig en mjuk tröstande kram - om du vill ha.

till dig/amaira


Edit-tillägg:finns ingen bra ikon för tillfället, tog den närmaste jag kunde komma, blir kanske konstigt...

Sänder dig massor av tröstekramar!! / Helen

Känner med dig....har varit med om det.

Tröstekramar från Pia

Ja...det finns kanske inget jag kan säga som gör dig gladare just nu...det kommer att bli bättre men att det är tungt idag kan väl ingenting ta bort.

Jag sänder dig min sympati...kramar från en karl vill du väl inte ha i det här läget.

Finns inget som kan trösta just nu, jag vet av egen erfarenhet , men när man tagit sig igenom det värsta, kommer man ut lite starkare på andra sidan . Och det händer att man har tur, som jag, och hittar en ny kärlek .
Tappa inte sugen, det finns alldeles för många tappade sugar här i världen . Och jag hoppas du har RIKTIGA vänner, som ställer upp med en axel att gråta mot, eller porslin att kasta .

Vad man än säger, så blir det en kliché...

Man klarar faktiskt mer än man tror! Det är ett som är säkert. Osäkrare är framtiden (på gott och ont), så nu håller vi alla tummarna för att din framtid (när du repat dig lite) blir en tid där du upptäcker hur stark du är, hur mycket du klarar av på egen hand, saker du kan göra nu som du inte gjort förut, hur skönt det kan vara att få ta alla beslut själv, att för ett tag inte behöva ta hänsyn till någon annan än dig själv och att du träffar en ny kärlek som överträffar den gamla!!!

Att tiden läker de flesta sår vet vi alla - även om det inte alltid känns så för stunden!

Kramar från
Kakaduan

Oj....vad jobbigt, lider med dig. Men försök att komma ut hit och delta i "pratandet", du behöver det som förströelse och för att tänka på något annat en stund.
Sök hjälp om det blir för tungt, vänd inte allt innåt, det straffar sig i längden. Det är ingen som tycker att du är "svag" om du gör det!
Du får gärna maila mig om du behöver "klaga av dig", jag har tid att svara!
Mvh
Fenja

Jag måste säga som alla andra innan mig; det finns inget jag kan säga som kan få dig att må bättre! Men, ändå kan man inte låta bli att dela med sig av sina tankar och sin sympati. Det kändes verkligen i hjärtat när jag läste vad du skrev! Och, jag önskar dig verkligen allt gott, hoppas att det här blir den sista hjärtesorgen du får uppleva.

*Stor Kram*

Orchid

Ja, vad säger man....? Förstår hur det känns...

Försök att vara stark, och kämpa på...

Tiden läker alla sår, heter det ju, även om det är svårt att se det så nu...

Det kommer en tid när du är lycklig igen, med eller utan en man vid din sida....

"kramar om dej"

Caprice

sänder dig mina varmaste tankar och hoppas att allt går väl för dej.
du undrade hur ska jag orka? det gör du, jag lovar. Just nu känns allting vidrigt, men den tid kommer då du kan se ljust på framtiden igen.
man får vara ledsen och man får känna sig liten och otröstlig, men det går över. Jag har nyligen gått igenom samma sak, så jag vet hur djävligt allting känns. men som fenja sa, prata av dej här. vi är många som lyssnar och att prata är den bästa hjälpen.
kram på dej vännen

Du kanske känner dig knockad nu, men du ställer dig snart upp igen, I'm sure! Du är starkare än du tror.

Även om du inte tror det just nu men jag lovar, du fixar det här! Efter den första bedövande smärtan kommer så småningom ilska och efter den - lättnad. För vem vill leva med någon som inte älskar en tillbaka, egentligen? Du är mycket starkare än du tror och jag hoppas att du i slutändan får uppleva äkta kärlek, det är alla värda - även du. Kram.

Usch så tråkigt,
trots att det inte hjälper just nu, måste du ändå försöka tänka att efter regn kommer solsken, för så är det faktiskt, och du, men orkar mycket mer än man tror.
Kramar till dig

Så tråkigt , men det brukar bli bra i slutändan ändå-
skriv här när det känns bra och var rädd om dej .
Häsar K

Stackars dig! Hoppas du får kraft snart att gå vidare!
Kramar från Cala98

Det var tråkigt för er båda......

Vi har alla varit där.
Man tror att man ska dö.
Det gör man inte.
Man tar en jävlig dag i taget.

Plötsligt en dag upplever man
att man kommit ut på andra sidan.
Konstigt nog kan de flesta berätta historier
om hur bra det var det som skedde.

Och så fortsätter livet.
Med nya glädjeämnen,
ofta ny kärlek - bättre kärlek.
Besvarad.

Kris betyder utveckling
- din blomma kommer att öppna sig igen
och ta andan ur folk.....

Trot eller ej!

Sköt om dig - var arg, gråt, skrik och bär dig åt. Det har vi alla gjort!

En stor KRAM från mig.

Sänder dig mina tankar och stöttande kramar. Mitt råd till dig är att prata, prata, prata.... Häv ur dig ALLT!!! Efter min separation höll jag på att prata sönder örona på mina vänner, men åhh vad det hjälpte. Hoppas att du har vänner som struntar i att de får höra samma sak en miljard gånger, för det är kanske så många gånger du måste säga dem innan du är klar.

Som du märker här är du inte ensam, absolut inte! Smärtan går över även om det inte verkar så nu. Det låter kanske klyschigt men så är det..

Massor av kramar Annica

Mycket tråkigt, speciellt, när det inte är ömsesidigt.
Det kommer att bli jobbigt, många gånger.
Jag tror det är bättre att försöka skiljas som 'vänner', särskilt om man har barn.
Det kommer många sorters känslor; sorg, vrede, hat, även kärlek...
Prata, prata, om du har nån bra vän. Skriv dagbok. Det tar tid, innan man fattar.
kram

Hejsan Tuvstarr ! Jag beklagar din sorg du känner just nu. Jag är själv frånskild och omgift, jag känner som så, att alla har en själsfrände som är den rätta. Om man inte kan hålla ihop livet ut, då kanske det inte var den där riktigt stora kärleken som man först trodde. Jag är nästan helt säker på att du en dag hittar den rätta i ditt liv, och du kommer att le åt att du trodde att "den här lurken" var den rätta en gång. En STOR tröstande kram får du ändå, för det gör ju så himla ont, innan man förstått att det finns bättre karlar och att man faktiskt är värd mycket mer än detta.

Stor tröstekram från mig.
Hoppas du har någon att prata med.

Jag lider med dig:-( Livet är en berg och dalbana det vet vi alla, men såna saker som att skiljas från nån man levt med i 18 år kan verkligen vara tufft. Svårt att veta vad man ska skriva för att på någotvis trösta:-( Men jag hoppas allt blir till det bästa.

Kram

Tusen tack för alla tröstande ord från alla er okända! Jo, jag har vänner att prata med.
Kände bara i morse att det var skönt att "skrika" ut. Offentligt.
Har överlevt denna dagen.

Skönt att höra att du klarat denna dagen. Tänk på att "imorgon" är första dagen på något bra och positivt. Det finns mening med allt som händer även om man inte ser det när det "händer"

Skickar en varm tröste kram till dig och
som några skrev älta, älta o åter älta..till slut
har du tröttnat och går vidare i livet, stärkt av vad som hänt,
men först ska sorgen ut och det tar tid...jag vet..har varit där
för många år sedan...det blev en livserfarenhet som
jag har och kan stötta mina barn om dom skulle
hamna i samma sorg.

Kram

Lina Sandells underbara psalm kanske kan trösta lite? Du får se att det kommer en dag då de mörka molnen försvinner och solen tittar fram igen!

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på!"

Tröstekramar från mig!
Sylvia

Men--kära vän!
Jag önskar jag kunde hjälpa dej, på nå´t vis!
Hoppas du kan klara dej!
Verkar så hemskt!
KRAM!

Här är du alltid välkommen att skrika ut! Finns många villiga öron som lyssnar, eller ögon som läser =)

Kram på dig!

Orchid

Som så många andra har även jag skiljt mig efter många år, och haft många vänner som gått igenom det. Var och en upplever det på sitt eget sätt men det finns ett grundmönster som ser ut ungefär som så: chock - sorg - ilska - nytt liv. En del klarar raskt av de olika stadierna och går vidare, men de flesta pendlar lite emellan stadierna och "doppar tårna" innan de fortsätter framåt en bit.

Bra att du har vänner att prata med, helst sådana som känner din man och kan ta det med en nypa salt när du utmålar honom som den enda tänkbara mannen i världen / det värsta monster som gått på denna jord. Det hör till att ta ut svängarna.

Lev vidare!

Tycker att det verkar som ett gott tecken att du "skriker ut"

det känns alltid bra att tala om saker som händer i ens liv

i synnerhet såna här genomgripande,

för gripande är det verkligen.....................................

Jag går i sådana tankar men har inte låtit bomben brisera än, det är en process det också.
Jag tror att som både drabbad och den som ofrivilligt drabbas är det man är mest rädd för, förändringen.
Klarar sig tror jag man gör, man får bara vara egoist och se om sitt och de sinas hus ett tag.
Strunta i omgivningens reaktioner, och framför allt inte känna någon skuld, eller för den delen, ingen skam heller.
Det är lättare sagt än gjort, det vet jag också.

nu i dag fick jag reda på att min morbror skulle skulle skiljas.
hans fru brydde sig unte om deras enda barn och hon hade ändrat beteende med att inte komma hem på kvällarna.

detta är alltså min morbror som jag inte tyckt bäst om, men nu fick jag reda på att det var hon som hade styrt honom.
sedan en månad tillbaka har han ändrat beteend och blivit jätte vänlig, jag börjar nu gilla honom mer och mer.

att skilja sig är ingen bra lösning men det kanske får människor att utveckla bra sidor.

Tack igen! Om det är OK så känns det skönt för mig att skriva om mitt privata elände här, litegrann.
Just nu virvlar alla känslor och allt känns overkligt. Chock, sorg besvikelse, ilska och faktiskt (igår) en smula lättnad.
Jag kunde också ha en fin stund på gräset med barnen och fika och känna nån slags tilltro till framtiden. Men det var då. Nu känns det värre igen.

Vad människor berättar om varandra när skiljsmässa är på gång ska tas med en STOR nypa salt.



Ett förhållande som inte fungerar får båda parter att må dåligt. Då är det fullt naturligt att man utvecklas när det tar slut. Det bevisar inte att den andra parten har varit förtryckande på något sätt.

tänker på dej o skickar tröstekram
alla ord har blivit sagda av alla som skrivit här
o jag säger det också
du kommer att komma ur det
o du kommer att bli starkare
så försök att göra varje dag så fin du kan
o slösa kärlek på dina barn så länge
men jag vet också hur bedövande ont det kan göra

håll ut o vet att vi alla känner med dej

kram