Jag var på jobbet, någon skrek. Vi började kolla på internet, på Aftonbladet.
Sedan sprang alla till jobbets TV-rum. Allting kändes overkligt.

Jag har inte undvikit att flyga, och tycker det är bra, att dom kollar noga.

grannen kom in vid 4 tiden och gapade rakt ut om några skyskrap.
först förstod jag ingen ting, sen tittade jag på TV och fick se bilder.

Jag hade varit i skolan på en så kallad överlevnadsdag, kom hem och fick se detta på TVn, och satt klistrad där i någon timme...

Jag satt i bilen på väg någonstans och lyssnade på radion när jag fick reda på att det hade hänt. Först klarade jag inte av att ta in omfattningen av olyckan så jag förstod det som att två flygplan krockat i luften, men nästa gång det pratades om det hela insåg jag att det var ännu värre...

Jag steg i bilen och mamma berättade att moster berättat något om ett plan som kraschat i USA. Jag trodde inte det var så farligt. Jag och min kompis hade varit på ridlektion.
Sen när vi kom hem fick vi ju se gång på gång hur planen flög in i tornen.

Jag jobbade ...klippte min kund My 11 år, vi brukar prata om det för just när nyheterne kom vid 15 00 så var hon just hos mig.

Var på jobbet och hörde det på radio...trodde det var ett skämt först.

När vi fattade vad som hänt letade vi efter en tv men det fanns ingen. När jag kom hem på sena kvällen (jobbade till 22.00) kollade jag på tragedin på tv också.

Nästa tragedi (Anna Lind förra året) hörde jag också på radion på samma jobb.

Var uppsagd därifrån mellan dessa två 11 sep men just detta datum dessa två år var jag på samma jobb, känns som ett konstigt sammanträffande.

Man undrar ju lite vad ska hända 11 sep nästa år (två år emellan varje tragedi, får höra det på radion på just detta jobb)...

Nä, nu flummade jag nog iväg lite

Satt med näsan i skolböckerna och sambon min surfade på Aftonbladet när nyheten dök upp. Dubbelkollade genast med flera andra källor och insåg sedan att det var sant.

Tragedin med Anna Lindh hörde jag inte förrän senare på kvällen (10/9). I år kunde det blivit en ny tragedi av stora mått då tåget krockade med en lastbil utanför Kristianstad och spårade ur.

Ciczi

Det är iofs den 12 september idag:-) Men jag kommer ihåg att en väninna ringde och sa "sätt på TV:n det har hänt nåt hemskt", när jag gjorde det och tittade trodde jag på något konstigt vis inte på det, det var verkligen en överklighetskänsla.

Tänk är det 3 år sedan redan, tiden går för fort

Jag minns så väl... Jag började inte jobba förrän klockan 13 den dagen, och jag såg det första planet på nyheterna innan jag gick iväg.
När jag kom till jobbet meddelade jag de som jag jobbade med vad som hade hänt, och de trodde inte jag menade allvar först. Vid det tillfället visste vi inte vad det var för plan eller hur svårt skadat huset var.
Sedan efter bara en 20 min eller så hade någon hört på radion att det andra planet hade flugit in och att husen rasat.
Usch, det var hemskt. Man inte ens tänka sig hur de som satt fast hade känt sig.

hade varigt på skolna grattat min poalre på födelse dan om hem morsan jiddrar om nått pan som fölg in i nått höghus, ja satte mig vid BBC och dåg hur den flög in sen de nästa den hur de föt ihop live på bbc, tragiskt, plus att min polare har fått två födelsedagar förstörda,

Vi kom precis hem från Villa Medusa i västinidien...
En kompis till mig hade en kusin som jobbade precis där planet kraschade, och tyvärr så dog han...

tråkigt att höra

Jo, ibland är världen rätt så liten...
Att just "mattias" kusin skulle jobbat där inne av alla ställen...

Om alla kunde hålla på med sina blommor istället för at bråka så skulle världen nog vara trevligare...

Min man o jag var på Rhodos på semester och firande av en födelsedag. När vi gick genom lobbyn så såg vi på TV:n ett flygplan som flög in i ett höghus. Vi trodde just då att det var en film och tyckte att det var fantastiska animeringar dom kan göra nu för tiden. Eftersom TV:n var inställd på en inhemsk kanal så tog det flera timmar innan vi insåg det förskräckliga som hänt. Först halv tolv på kvällen så lyfte ägaren till hotellet på baken o gick sin väg och personalen i baren kunde äntligen slå över till BBC så vi fick lite text till bilderna.

I övrigt fick vi ingen information alls från resebyrån och dom svenska tidningarna uteblev också. Då var vi tacksamma för att det fanns ett internetcafé dit vi kunde gå o få lite information.

Jag kom hem tidigt från jobbet (vid lunch) och så ringde min mamma från jobbet och sa att ett plan hade kraschat i ett hus, och att jag skulle sätta på tv:n. Sedan gick resten av dagen som i ett töcken.

Min mans fd. kollegas son jobbade i huset men satt fast i en tunnelbana någonstans (tuuuur) och en kompis till syrran var uroroad för sin kille, men han satt på en buss på väg till jobbet (pån WTC). Undrar om så många kommer försent vanliga dagar eller om vissa bara hade extra tur...

Minns inte vad jag gjorde för tre år sedan... men desto bättre 11 sept-03
då jag i nyhetssändningarna på TV fick besked (som jag redan förstått skulle komma) att Anna Lindh avlidit till följd av skador hon fick dagen innan vid överfallet i Filippa K butiken.

Kommer ihåg precis...jag satt på en liten pall i trappen och målade balkongdörren. Min sambo satt vid TV:n och sa att det hade störtat ett plan.
Ojdå tänkte jag, och såg ett sånt där litet cessnaplan framför mig...
Förfärligt.

Satt med två fd arbetskamrater i en bar och tog ett glas vin efter jobbet. De hade TV på i baren och jag satte vinet i halsen! Rusade hem och försökte ringa min amerikanske pojkvän - man visste ju inte om hela USA var under attack. Det var svårt att komma fram, men till slut fick jag kontakt och han mådde bra. Han jobbar i Atlanta och de hade alla blivit hemskickade från jobbet eftersom man inte visste hur omfattande angreppet var och Atlanta är ju en stor affärsstad med höghus och en av USAs största flygplatser.

Vilken rysare! Sex månader senare möttes vi i New York och såg Ground Zero på nära håll. Hemskt...

Kakaduan

Den 11/9 -01 var jag hemma och vårdade sjukt barn. Men hon (min äldsta dotter, nästan fyra år då) hade hunnit bli feberfri och jag hade ett viktigt möte på jobbet på eftermiddagen, så när det första planet träffade WTC satt vi i bilen. Jag hade en kommersiell radiostation inrattad, en vars nyheter bestod av att DJ:n läste några telegram. Tydligt förvirrad och misstrogen sade han någonting i stil med: "Ja, och så rapporteras det från New York att det är nåt flygplan som har kraschat in i World Trade Center för några minuter sen..." Han lät inte som om han trodde det själv och som lyssnare blev man förstås än mer förbryllad.

När jag kom in på jobbet med dottern på armen stod allt stilla. Jag jobbar på ett medieföretag och vi har gott om TV-apparater, som nu alla stod och tittade på. Under promenaden till rummet där mötet skulle vara träffade det andra planet - jag såg en skymt av det på en TV som vi passerade men trodde först att det var repris av den första kraschen. Andra, som stått och tittat ett tag och förstod att det var en krasch till, berättade efteråt hur overkligt det kändes att bevittna detta: "Men det ser ju precis ut som specialeffekter i en film", var en vanlig ögonblicksreaktion.

Det "viktiga" mötet blev inte vad det var tänkt att bli. Det är konstigt att vara på en mediearbetsplats när en katastrof inträffar - alla är lika chockade som vem som helst men måste hantera det professionellt. Så deltagarna sprang ut och in i mötet för att göra vad som måste göras. Ni minns kanske lite hur det var: TV-kanaler tog bort reklamen under resten av dagen, ordinarie inslag lyftes ut och extranyheter sattes in.

Ett par dagar senare skulle jag och några kollegor flyga ner till Amsterdam för att gå på en teknikmässa. Vår chef sade att vi fick göra som vi ville: Om någon p g a det inträffade inte ville flyga var det OK att stanna hemma. En man valde att göra så för att hans familj var orolig, vi andra åkte.
Två år senare skulle vi besöka samma mässa igen. Dagen innan kom nyheten om överfallet på Anna Lind och på avresedagens morgon den om hennes död. Det var en overklig känsla att gå omkring på den stora mässan och som svensk motta kondoleanser från alla de utländska leverantörer som man pratade med.