CITAT (Hannele @ 18-02-2003, 13:13)
"Man ska inte ha större trädgård än
att ens karl klarar av att sköta den."
Haha säger jag också.
För 10-15 år sedan när jag hade två bebisar och två lite större barn (och inget trädgårdsintresse) drabbades min man av gröna-vågen känslor och tyckte att vi skulle ha koloni. Han är uppvuxen med självhushållning av grönsaker och bär och han hade storstilade planer. Han skulle odla allt och för att få plats hyrde han två odlingslotter
och sen började missväxten
Han sådde ambitiöst massor, men herregud, rensa ogräs, det var inte lika kul. Varje gång jag kom promenerande med barnaskaran stod han lutad mot hackan och pratade med grannen på andra sidan häcken.
Tro inte jag är elak och ironiserar. Det var så.
Barnen och jag plockade massor av bär (jag tror jag har gamla vinbär i frysen ännu
), men någon grönsaksskörd att skryta med blev det inte.
Vi tillbringade sköna sommardagar där, det ska erkännas. Barnen kunde krypa omkring och de större hade ett tält där osv, men tomten
Den blev mer och mer misskött och efter några år gav maken upp. Hyresavtalet sades upp och koloniföreningen kliade sitt hår. Vad ska man göra med denna ogräsodling?
Det slutade med att de plöjde upp hela stycket, rev upp alla buskar, sågade ner äppleträden som vi satt de första åren och gjorde grönområde av hela plätten.
Det där med äppleträden har jag fortfarande svårt att smälta. De kunde ju fått stå kvar i gräsmattan till glädje för andra kolonister, men icke.
Senare fick jag överta mina föräldrars sommarstuga och nu har jag fått intresse för trädgård, men att räkna med mannens bidrag till skötseln, nej, då får man nöja sig med en balkonglåda
