I morse när jag vaknade, funderade jag över vad som var på tapeten denna dag.
Så slog jag upp ögonen - och där, en meter från min blick, hängde hon, som var på tapeten...
Sakta sprack jag upp i ett stort leende ... en ny sovrumskompis
Lilla sötnosen - som för all del är ganska stor, men inte fullt så stor som en korsspindel - har klättar lite högre upp mot taket, men tycks trivas.
Hoppas hon stannar! Hon har kommit till rätt plats.
En gång i somras - det var riktigt fascinerande, jag som inte är rädd för insekter (även fast jag inte känner något behov av att klappa dom!!) var ute på ängen - och så är det något som liksom "knäpper till" på min axel utan att jag ser vad det är. Nån insekt av nåt slag antar jag, kanske en gräshoppa.
Men jag
fick gåshud över hela kroppen och blev "livrädd" inombords! Det gick så fort så jag hann inte "reagera" innan jag reagerat
.
Rädd utan att vara rädd! Hjälp! Häftig känsla!
Helt fascinerad stod jag och tittade på den kraftiga gåshuden över hela armarna, som det tog åtminstone nån minut för att försvinna.
Det sitter verkligen i generna!
/amaira