Ställde till er alla för ett tag sedan en fråga om jag behövde vinterdäck på bilen för en tripp mellan Trelleborg och Norrtälje. Vi valde, baserat på temperaturer längs vägen att inte köra med vinterdäck och det var inga som helst bekymmer på sommardäck.
Nu kommer det roliga? Cirka 12 mil in i resan behöver vi stanna och rasta. Vi hittar en mack och kör av på avfarten. Ser att det är stopplikt och en rondell. Inga bekymmer alltså...? När jag ska växla ner till en lämpligare växel än den högsta upptäcker jag att jag inte får mycket respons från kopplingen.... *Kommentar SHIT!* Min sambo får hjälpa mig att "vålda" i ettans växel (eftersom bromsen fungerar fick jag ner farten). Det var knappt det gick. Nåväl vi kom tillslut in på macken med en kör av ilsket tutatande bilister i baken.
Så småningom går färden vidare och strax söder om Ljungby upptäcker vi att nu har vi ingen koppling alls... Det är som att trampa luft under pedalen. Vi får tag på en verkstad i Ljungby som är supersnälla och hjälper två stackare i en gammal Audi från -88.
Nåväl nu har vi koppling igen och en tillfällig lösning på ett problem som kommer och går. Färden går vidare utan större mankemang norrut. Nu kommer vi till flaskhalsen i Stockholm. Eftersom vi kom mitt i den hetaste rusningstrafiken så var det ganska långa köer och bitvis stod allting helt stilla. Vanligtvis med en fungerande koppling är detta inget bekymmer. Men utan koppling.....
Att dra ur växeln till friläge visade sig fungera så stopp på bilen som vi kärvänligt kallar Ådi skulle vi få. Men hastigt växande köer och att släppa in bilar framför enligt blixtlåsprincipen... Nej! Vi höll så stort avstånd vi kunde och det skulle bli vår räddning visade det sig. Rätt som det är växer köerna sig astronomiska på mindre än ett ögonblick och efter en hård bromsning måste en växel i. Farten är nere på noll och nu ska bara en växel i... Ettan..... nej det gick inte! Tvåan.... SHIT!.... Trean då... Jo det gick. Med ett skrik och dunk i växellådan som resultat.
Alla vet nog hur det är att sitta i en bil som krypkör sakta framåt i en allt för hög växel.... Till slut kom vi ut på vägen mot Norrtälje. Då slocknar hela bilen tvärt. Snabbt som ögat börjar min sambo pilla på alla reglage som har med ljuset att göra och lyckas få igång lyset igen.
Efter att ha suttit på spänn i 65 mil på grund av kopplingen var detta händelsen som fick bägaren att rinna över.... Vi skrattade hysteriskt en bra stund. Sista tio milen gick utan bekymmer.
Inför hemresan resonerade vi som så att vi ser till att komma iväg. För har vi bara kommit upp i motorvägsfart så behöver man vanligtvis inte använda kopplingspedalen. Vi brände i väg från Norttälje, stannade i Nyköping för mat och lite tillfällig fixning av kopplingen. Sedan betade vi asfalt ända ner till Landskrona. En sträcka på 48 mil. Vi menade på att kom vi bara ner till Skåne hade vi släkt och vänner som kunde bärga oss.
I Landskrona valde vi en mack som låg ut med vägen och som man efter att ha kört upp på avfarten direkt kommer in på macken. Helt utan koppling denna gången kommer vi in på macken i femmans växel och vådliga 65 km på hastighetsmätaren. Ser en ledig ruta och styr in där och lyckas till och med att ställa bilen rakt i rutan.
Sedan var det inte många mil hem... men vilken färd...
Trots en obefintlig koppling lyckas vi få i ettans växel för att navigera in mellan husen till vår bakgård och parkeringsplats! Äntligen hemma!Som ni alla förstår kommer vi att skaffa en ny bil och nästa gång tar vi tåget eller flyget... !
Ciczi
Jag måste kanske ta tillbaka min gamla bil och ha som reserv 
