Varje vecka har två dagar för vilka vi inte skall hysa oro,
två dagar som skall hållas fria från fruktan och farhågor.

En av dessa dagar är gårdagen med dess misstag och bekymmer,
dess värk och smärta.
Gårdagen har för alltid passerat bortom horisonten.
All världens rikedomar kan inte göra ogjort en enda av våra handlingar,
ej få ett enda av våra ord osagt.
Gårdagen är för alltid borta.

Varje vecka har också en morgondag vars börda ej skall tynga oss,
dess stora möjligheter och små prestationer.
Också morgondagen ligger bortom horisonten.
Men också morgondagens sol skall lysa, strålande mot en klarblå himmel
eller dold bakom en mask i moln - men den kommer att lysa.
Och till dess den stiger fram har vi ingen andel i morgondagen.
Den är ännu ofödd.

Så återstår då bara en dag. Idag.
Varje människa orkar strida en enda dags strid.
Det är bara när Du och jag bär bördan av dessa två fruktansvärda evigheter,
gårdagen och morgondagen, som våra krafter sviktar.
Det är inte dagens upplevelser som tynger våra axlar mot jorden -
det är vår känsla av skuld och bitterhet för vad som skedde igår
eller bävan inför vad morgondagen månde ha i sitt sköte.

Så låt oss då leva bara en dag i sänder!

Varför oroa sig?

Det finns bara två saker att oroa sig för.

Om ska få vara frisk eller du ska bli sjuk.
Får du vara frisk har du inget att oroa dig för,
men om du blir sjuk har du bara två saker att oroa dig för.

Om du kommer att tillfriskna eller dö.
Tillfrisknar du har du inget att oroa dig för,
men om du kommer att dö har du bara två saker att oroa dig för.

Om du ska komma dit upp eller dit ner.
Om du kommer dit upp har du inget att oroa dig för,
men om du kommer dit ner så har du så fullt upp med att
hälsa på gamla bekanta så då har du inte tid att orora dig.

Så varför oroa sig.


Den gamla spågumman på marknade sa:
"Om du får leva tillräckligt länge kommer du att bli mycket gammal"


Anna