Ett sextiotal sidensvansar knaprar på rönnbären i träden vid havet där jag jobbar. Sextio sidensvansar i trädkronorna, mot en blå himmel och ett lika blått hav, är vackert att beskåda.

Hemma spricker amaryllisknopparna redan ut. Oj! Förlåt om jag lurat några här att starta uppvaknandet för tidigt! Det SKA ta 6-10 veckor att väcka amaryllislökarna efter vinterdvalan. För mig tog det 4 veckor i år...

Men vad gör det? Är det inte precis det vi behöver i trista november? Sidensvansar i trädkronorna och knoppande amaryllis?

Vaaaaaaaaaaaaart är digitalkameran???

Jag vill ju också se

Joo, "ljuspunkterna" blir så mycket mer intensiva, när månaden är novembergrå.

Har inga amaryllis, "bara" sidensvansar, och jag bara äääääääälskar dem! De är så vackra! Igår stod sonen och jag och tittade på några rönnbärsätande ex, på bara knappa fem meters avstånd. Att fåglar kan vara så vackra!

När vi var ute och gick igår: ett stort grått moln låg över hela himlen, utom vid horitsonten, som ett stort jämngrått lock. Såg häftigt ut.
Farmför oss brede landskapet ut sig, lika jämngrått. Och så, helt plötsligt, blev det ett hål i molnen på en plats. Solen såg vi aldrig, inte heller något blått.

Men solstrålar lyste ner på marken, och ett område på kanske 50 - 100 kvadratmeter av landskapet, lystes upp i dimman. Sanslöst!
Fem minuter senare var det borta.

November har sin egen tjusning minsann!

Tre kvart senare lyste solen och hela himlen var blå. En timme senare var allt grått igen.

/amaira.

Digitalkameran är fortfarande analog (det kom viktigare saker emellan), så bilder kommer... men lite senare.

Men ibland har jag upptäckt att det är bra att inte ha kameran med sig. Det är som om de vackra bilderna man aldrig hade möjlighet att ta, etsar sig fast i minnet på ett annat sätt än dem man tog och sedan aldrig tittar på. Du får försöka använda fantasin, eller telepatin, fruberglund! Jag skickar 60 sidensvansar till dig! Vill du ha tjattret också?

Jag som inte ens vet vad "sidensvansar" är för något......

Om man då fick ha sidensvansar

Har ett fågelbord ute med en hel massa sorters fåglar i. Talgoxe, blåmes, tofsmes m.fl.
Men nu har jag en elak skata som snor all mat för de små och en hackspett som i vild förtvivlan äter upp all svål jag hängt ut....

men men vad göra? De e bara hänga ut nytt till de små

Så här ser sidensvans ut - bland det vackraste vi kan se i Svergie, tycker jag.

*suckar andlöst* Ja visst är det bland det vackraste man kan se i Sverige *suckar andlöst igen*


Jag har aldrig haft sidensvansarna vid fågelbordet.


Messermark! Skator kan sluka flera dagars måltider för en stor mängd småfåglar. Att mata skatorna brukar man inte ha råd med i längden, i alla fall inte med småfågelsmat.

Hos mig får de matrester som blir över, så slipper jag kasta det.

Småfåglarnas talgbollar hänger jag upp inne i en stor bur som jag har, med galler som småfåglarna lätt tar sig igenom, men inte skatorna.
Det finns också såna där - vad heter det - metallkonstruktioner som man sätter talgbollarna inuti. Det brukar hjälpa tror jag.

Hackspetten är fin, den tar inte så mycket och behöver också hjälp med mat emellanåt.

Man får söka lösningar så småfåglarna (och en själv) inte blir bestulna, för det är inget roligt.

/amaira.

Jo jag vet om burdelen men det är inte lätt (?) att hitta burdelar...

Jag fösöker spåna i någon annan lösning... kommer nog på nått....
Just nu får min hund motion av skatan iaf...

Döm om min förvåning när min amaryllis Afrodite, som nog är den vackraste amaryllisen jag sett, grönskade och slog ut sina vackra klockor i augusti!!!
Det visade sig att min man hade hittat min nedvissnade amaryllis som hade gått i vila bakom en gardin, och tyckt att jag var en gräsligt dålig krukväxtvattnare, så han hade smygvattnat min amaryllis ett antal veckor!

Ni vet, man blir så perplex när saker och ting inte stämmer överens, så jag trodde bokstavligen inte mina ögon eftersom jag visste att min amaryllis var nervissnad och inte visade något som helst livstecken!

Hälsningar Maria R

Jag har aldrig besök av sidensvansarna på hösten, men däremot ett par flockar på våren.
Min Purpurapel utanför köksfönstret brukar kalätas på kvarvarande frukter. Har jag då lite tur är jag hemma och kan se det.

Vi--här vid Vätterns västra strand--vi har en hel del fåglar, här: bl.a. sidensvansar! De äter rönnbär, oxelbär, o. oxbär.

Tack Yin o Yang för att du la ut bilden! Dessa fåglar är så härligt vackra! Till Amaira m fl som bor i Sthlmsområdet - ta Lidingötåget från Ropsten till sista hållplatsen - Gåshaga - och hälsa på mig och fåglarna! De sitter högst upp i trädkronan närmast de berömda pirhusen. (Husen som står på pålar ut i vattnet). Igår hade vi ca 150 sidensvansar!

Jag vet inte om de kallade på hjälp, men på torsdagen hade ett gäng kajor ockuperat sidensvansarnas favoritträd. Det var ett förfärligt oväsen från båda flockarna, och sidensvansarna for i formationer över trädet. Igår kom de tillbaka - och nu var flocken den dubbla!! De satte sig i närbelägna trädkronor och skrek. Så de var bara för kajorna att sticka iväg! Jag har aldrig sett så många sidensvansar samtidigt! Tyvärr mycket svårt att fotografera dem, eftersom de valt ett av de högsta träden att sitta i. Ska försöka när de dyker mot rönnarna nedanför och äter.