Hej
Varför ska allt hända på en gång.
Har tidigare skrivit lite om att jag varit inlagd på lasarettet för kraftig näsblödning.
Första resan 24 sept. var kvar en vecka sjukskriven 1 V helt och 1 V ½.
När jag skulle börja jobba heltid igen var det dags för resa nr 2 och samma visa igen.
Under den tiden fick min far (86 år) åka in till lungkliniken, problem med sin andning och låg där några dagar. Kändes jobbigt att jag inte kunde stötta min mor. Även min dotters svärfar åkte in samma vecka och har en tumör (godartad) på hypofysen är nu i Uppsala åkte igår för operation.
Den 28 okt. var det dags igen för 3:dje resan för min egen del.
De kan inte bränna för det blöder så mycket så de kan inte se upp i näsan varifrån det kommer eftersom instrumenten blir igenbeckade av blod.
Resa nummer 1 och nummer 3 förlorade jag mycket blod och fick lite extra 2 påsar varje gång. Man är ju tacksam idag att det finns blodbank och som passade mig.
Kom hem den 4 nov. sjukskriven till 21 nov. och hoppas att det ska gå bra. Att jag slipper nysa eller stäcka mig på morgonen som man gör när man vaknar för det räcker för att jag ska börja blöda.
På fredagen blev min sambo dålig, jag ringde vårdcentral men de tog inte emot oss förän i måndags. Under helgen ville jag åka akut med honom till lasarettet men han är SÅ envis fast han hade svårt med andningen tycket han skulle kvävas. Vi besökte läkaren här och det togs EKG blev akut in till USÖ som det heter. Hjärtflimmer och han blev omedelbart inlagd med vatten i lungorna och ett dåligt EKG, men kanske kommer hem på fredag. Det beror på om de hittar mera fel imorgon när de ska göra en hjärtröntgen och kolla kranskärlen så de inte är skadade för då kommer han inte hem.
Hjärtat har växt och några klaffar har inte hängt med så nu MÅSTE han ta det lugnt minst 6 månader framåt och äta mycket medecin och ständig kontroll på blodtryck och EKG.
Jag vet inte hur det kommer att gå, min sambo är arbetsnarkoman, få honom att vara lugn är ett helt arbete, men jag hoppas att han själv förstår allvaret. Han kommer heller inte att kunna forsätta med det arbete han har som är både stressande och tungt så om han blir bra så blir det skrivbordsarbete för honom till pensionen. Han är bara 53 år.
Förlåt att jag lättar mitt hjärta till er men det har varit mycket jobbigt, vi sitter i ett ekorrhjul. Jag får inte stressa så blodtrycket åker upp, en ljusning är att jag äter medecin just nu för högt blodtryck så det kan ju hjälpa lite men minus blev att jag försökte sluta röka och klarade ca 2 veckor men är nu tillbaka igen. Måste försöka igen från imorgon. Sambon måste ju sluta också så det är bara att bita ihop. Sedan ligger ju han och oroar sig för mig som går här hemma ensam att jag inte ska få återfall men som tur är har jag ju vanan inne och det är bara att ringa 112.
Fönsterputning och trädgårdarbete har jag lejt bort till en idrottsförening som behöver en liten slant i sin kassa så det slipper jag oroa mig för. Men i vinter måste jag fixa någon som skottar snö men vi får hoppas att det dröjer ett tag.
Detta blev långt men det är inte ofta jag skriver.
Hälsningar Inga

Men stackars, stackars dig , har all världens elende sökt upp just dig? Varför ska en del drabbas så där extra svårt? Det låter inge vidare nåt utav det, hoppas att sambon kryar på sig snart, så ni i alla fall kan ha sällskap av varandra. Jag håller en tanke åt övriga sjuka i familjen, det gör säkert resten här på odla också. Många stärkande krya på dig kramar från / Laika

Ja ibland har livet verkligen en sjusärdeles förmåga att få in en rallarsving Stackare! Håller tummarna för att både du och din sambo snart börjar må bättre!

Krya på er och hoppas att ni mår bättre snart.
mvh Marie

jaadu. livet har en underlig förmåga att ställa allt på ända. men det är väl därför man uppskattar dom lugna stunderna desstomer.
jag vet inte hur. men du MÅSTE sluta stressa upp dej. lyssna på kroppens varningssignaler. att sluta röka nu är nog ingen bra idé. vänta tills du mår bättre och inte blöder.
håller tummarna att det snart lättar och önskar både dej och sambon ett snabbt tillfrisknande.
kram

Håller med pejori - vänta med att sluta röka. Du behöver all tröst du kan få nu och dessutom ökar blodcirkulationen rejält vid ett rökslut så det kan ju göra att du blöder ännu lättare.

Fy sjutton vad trist du har det - och nog är det konstigt att eländet ska komma allt på en gång.

Gunilla

Usch du..det låter jobbigt...även om man är frisk själv så skulle ju alla andra omständigheterna få en på knä nästan...hoppas både du och de andra kryar på er och jag önskar dig all styrka i världen att ta dig igenom det här...
Kramar

Inte behöver du säga "förlåt" Inga, för att du lättar ditt hjärta!

Att skriva är ett utmärkt sätt att "lätta på trycket"; att "prata" och bli hörd.
Fortsätt med det här!!! Skulle tro att vi är många här som gärna vill stötta dig nu när ni råkat ut för så mycket på en gång.

Det tycks verkligen var en hel del, samtidigt. Måste kännas oerhört tungt, och ni kommer kanske att ha en jobbig period framför er.
Men min erfarenhet av svensk sjukvård, är att de är MAKALÖSA! Och även om det tar tid och är tufft, så ligger alla odds för en bra vändning så småningom.
Livet kanske förändras, men det behöver inte betyda att det blir sämre.

Men just nu har ni det tungt och tufft, och du och din familj får mina varmaste tankar och en varm kram!

/amaira.

Ja varför klumpar allt elände alltid ihop sig?
Du får ta det lugnt och fokusera på att må bra. Försöka föra över det på sambon också.
Läs en bra bok, eller du kanske gillar att handarbeta. Håller tummen för er allihop.

Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam och i ditt fall verkar det faktiskt så. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för dig och din familj.

**kramar**

Inga, hoppas att allt ordnar sig till ert bästa! Negativ stress och högt blodtryck är i sig allvarliga saker som man ska akta sig för, försök jobba för att minska båda sakerna genom professionell hjälp av stressexpert och medicinsk läkare samt genom att tänka mer på dig själv. Att brodera/sticka/virka/sy är bra tips, det brukar inverka lugnande. Din näsblödning låter jobbig, hade själv liknande problem som tonåring. Men efter att ha bränt i aktuellt näshål har jag aldrig haft sådana problem därefter, och det var 17 år sen det gjordes. Hoppas näsbränningen lyckas till slut! Din sambo har det heller inte lätt, men det låter bra att han ska få andra arbetsuppgifter. Ni får kanske försöka ändra livsstil båda två och sedan hitta intressen som ni mår bra av. Som arbetsnarkoman är det nog extra viktigt att hitta det där som man blir lugn av och mår bra av. Det är ju viktigt för er båda att den andre mår bra. Rökning och högt blodtryck är ingen bra kombination, så det låter ju bra att ni försöker sluta röka på sikt. Det var inte alls fel av dig att skriva av dig, tvärtom! Hoppas nu att allt löser sig till det bästa för dig och din familj! /Ann-Louise

Känner starkt med dig, det kunde väl räcka med en olycka ..
Tänker på dej och håller tummarna. En liten tröst är det väl att ni blir om-
händertagna på USÖ, efter egen erfarenhet är dom helt underbara vad det gäller omtanke och proffsighet.

KRAM och berätta hur det går.

Tänker på d jiiiej Inga
-Kom ihåg att stress kan vara så mycket -
delegera om det finns nån , gör vad du trivs med -även om du väljer att röka ett tag till

Hoppas de hittar blodkärlet - i näsan snabbt

Gå ut och andas ibland
ta väl hand om dej och "gubben"
Ni kanske får ett nytt liv nu när han måste byta jobb-
med mer tid för varandra
en blomma till dej
K

Det var verkligen mycket på en gång,stackas dej.Det är inte lätt att säger 'ta det lugnt'men det måste bade du och din sambo göra.Nu kommer ja en mera lugn och besinnligt tid,då kan ni vara hemma och försöker har det mysigt när sambon kommer hem.Det ordnar sig säkert.Bra att du ordnade trädgårdshjälp,snöskottningen ordnar sig säkert med när snön kommer.Du gjorde rätt i att skriver av dig,det lätta på trycket,och vad har man forumsvänner till?just det vi lyssnar och stöder dig.Nästa gång är det kanske du som uppmuntrar oss.Hoppas att allt ordnar sig för dig och din familj.
Kram Renate

Håller tummarna för att det ska gå bra för dig, din sambo och din far!
Efter regn kommer sol!

Nämen stackars er, allt på en enda gång! Ta nu det lugnt och sköt om varandra, jag skickar också stärkande kramar till dig och de dina. Krya på er! /Helen

Nej men usch vilken otur ni har Inga! Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam...
Kram på dej, hoppas det vänder till det bättre snart för er.

Försök att inte stressa, tänk: Vad är det värsta som kan hända om jag inte gör det här? Det hjälpte mig att sakta ner! Hoppas att allt blir bättre för er.
Mvh
Fenja

Jag sällar mig till skaran som hoppas att ni alla 3 ska återfå hälsan snart igen! Det låter verkligen som om du går igenom en hemskt tuff tid just nu.

Håller med de som uttryckt att du kanske borde vänta med att sluta röka. Jag var själv storrökare och slutade tvärt (1995 - inte rört en cigg sedan dess, så det går, det går!) och drabbades av blödningar i näsa och tandkött. Kanske berodde det på ökad blodcirkulation...I vilket fall så är det kanske något du borde undvika just nu?

Alla välgångsönskningar!! Och skriv av dig igen om du behöver! Lite vänliga ord kan ju faktiskt få en att orka några steg till när det är som jobbigast!
Många styrkekramar!

Godmorgon
Tack alla ni för era tröstande ord men nu behöver jag fler.
Ska detta inte ta slut någon gång.
Min bror ringde precis min mamma har körts in till USÖ i ambulans vi vet inte vad det är men hon hade ringt till honom själv får försöka ringa in om en stund och kolla.
Jag tror allt elände har samlats i vår familjekrets de senaste veckorna, hur ska jag orka. Min pappa kan inte klara sig själv med det måste gå får ringa hemtjänsten. Min bror får ta hand om lite för jag har ju mitt med min sambo och mig.
Tyvärr har jag bara ett barn själv som har mycket omkring sig i sådana här situationer ångrar man att man inte skaffade flera barn så de kunde hjälpa till. /Inga

Ja, här kommer ett lass kramar och lite tröst till .
Tänker på dig! På er.

Du behöver stressa ner och tänka på dig själv - och så händer allt på en gång, sånt som inte kan få en enda människa att "stressa ner" utan tvärtom. Livet är verkligen svårt ibland!!! *cyber-kramar om*

Hur ska du orka?

Ja, hur orkar man? Mitt (svårföljda) råd är, att ta en dag i taget.
Försöker man bära hela framtiden på sina axlar på en gång, blir bördan så tung så man lätt känner att man stupar.

Delar man upp det i dagar, timmar, kanske sekunder emellanåt, så går det. Kanske är det därför som människor klarar mycket mer än de tror?
För att det ändå inte går att leva mer än en sekund och minut i taget...

Om man är van att leva med kontroll över tillvaron, blir det här extra svårt, när livet tvingar en att släppa kontrollen. Det är ofta mycket skrämmande, och så läggs rädslan ovanpå den andra bördan av sorg och hjälplöshet.


Du får många kloka, tröstande och varma ord här, ändå tror jag att det som kanske kan vara dig till mest hjälp, är att fortsätta skriva här!!!

Känn för guds skull bara inte att du "gnäller" eller "klagar" för mycket, fortsätt skriv! Igen, och igen och igen!!! Ut med det bara!!! Det är livsviktigt!

Jag lyssnar, med värme.

Kram/amaira.

Håller med Amairas (och många andras) kloka ord.

Ofattbart hur mycket elände som kan komma på en och samma gång!
Sök hjälp och stöd överallt där du kan få det, ex.vis här. Både hjälp i form av stöttor och uppmuntrande tillrop, men också i den form du själv är inne på vad gäller det praktiska; trädgård, snöskottning etc.
Och dela upp problemen i små, små bitar. Försök inte ta in hela biten på en gång och hitta lösningar. En liten, liten bit i taget så går det.
Se också till att du själv verkligen får tillräckligt med sömn och även så mycket vaken vila som möjligt. Ex.vis i form av lugna skogspromenader för att rensa själen och hjärnan.

Det är jobbigt när man drabbas av livet - vi är nog många här som är i den åldern när föräldrarnas hälsa sviktar och de behöver mkt hjälp. Skuldkänslorna hopar sig för att man inte hinner och orkar med allt. När dessutom egen sjukdom lägger sig ovanpå som ett extra gissel då märker man vad som är viktigt i livet. Det är inte så mänga saker som är viktiga egentligen när det kommer till kritan. Hoppas att du och din man hittar möjligheter att prioritera så tillvaron blir lite lättare.

beklagar verkligen det ni går igenom, vi har lite liknande situationer du och jag. Det som har hjälpt mej är bön,(Psalm 145:16-19) och att göra en prioriteringslista. Kämpa på

Du får en dikt av mig. En av mina favoriter. av Märta Tikkanen

"När marken gungar
tar jag små steg
nästan alldeles
omärkliga
så kanske jag kan
hålla balansen

När sekunderna
stockar sej
och sedan kommer störtande över mej
alla på engång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon

När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga'tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga

Sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna
av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag"


Var rädd om dig - en sekund i taget!

Men kära hjärtanes.....

..men jag tycker nog att din bror skall få ta hand om MYCKET om han är frisk och kry....om du tar på dig för mycket så rasar du helt och det är ingen betjänt av....
...Var rädd om dig nu...
Kramar

Tack snälla ni för stödet.
Skall berätta att min mamma är hemma igen det var njursten och det gick bra men innan man fick reda på detta och allt man skulle tänka på.
Min pappa är hjärtsjuk och jag förstod att han inte fick med sin medecin men jag ringde till akuten på USÖ och de fixade det till honom. Det är tur att man vet vart man ska ringa. Sedan hämtade min bror honom vid 12,30-tiden så han fick komma hem och sova. Som tur var har han larm så man inte behöver oroa sig. Mamma kom hem vid 15,30-tiden så nu kanske det går bra för dem.
Jo min bror ska på lördag hjälpa mamma och tvätta men just detta med lasarett har han MYCKET svårt för tyvärr så detta måste jag ta.
Min sambo kommer förmodligen hem imorgon fredag men sedan gäller det att få honom att ta det lugnt.
Som någon skrev så hör vi till den generationen att om vi inte sköter vårt jobb till 150 % så rasar hela företaget samman där vi är anställda men vi måste ändra detta tankesätt men det kommer att bli svårt.
Vi har pratat om att jag ska gå ner från heltid till 50-60% men det tar emot just nu också eftersom min sambo kommer att vara sjukskriven länge och vi har ett stort hus som kostar pengar. Men vi får titta över detta vad vi kan göra. För att sälja och flytta till någon lägenhet tror jag inte skulle vara så bra för min sambos skull eftersom musiken är en del av hans liv. Spelar själv orgel och gitarr, det blir ju lite svårt om men skulle hyra lägenhet.
Vi får se hur det går.
Tack än en gång för ert stöd och till dig
"Kryddan" tack för dikten jag har skrivit ut den och kommer att sätta den på kylskåpsdörren, och till dig
"Tomba" så menar du väl men tyvärr är det inte vår väg detta med bön.
Ni som har föreslagit handarbeten m.m. tyvärr så har jag gjort det så mycket i mina dagar så mina handleder stoppar inte för detta men jag ska försöka att läsa lite mera än jag har gjort, men eftersom man jobbat och jobbat har det inte funnits i planeringen men jag måste få in det nu.
TACK ÄN EN GÅNG / Inga

Vad skönt att det inte var nån fara med din mamma....hoppas att du får det lite lugnare nu då och slipper fler såna överraskningar...