jag själv tycker att det absolut värsta är åkertistel!

Åkerfräken finns inte med, men den tycker jag är grääääslig!
Kakaduan

Åkerfräken och nässlor, de andra har jag grävt bort, men dessa blir man inte av med.

banne mej om jag det vet
för min vildvuxna kulle där får saker o ting finnas bäst dom kan
lite pyssel me dom men jag e dålig på o rensa ogräs
så jag vet ju inte va dom heter heller
brännnässlorna plockar jag o gör soppa på

Åkerfräken är jobbiga tycker jag för dom kommer igen hela tiden, kvickrot är ingen höjdare heller men när man väll har fått bort alla rötter så står man kvar som vinnare.

Kirskål har jag ingen, bara en varigerad planta som jag frivilligt har köpt...
Åkervinda/snårvinda har jag ingen, inte knölklocka eller åkertistel heller.
Kvickrot har jag bara lite av och mest i gräsmattan, så det kan jag stå ut med. Men maskrosor och toppklocka skulle jag helst vara utan...

edit: Glömde en otäcking: Revsmörblomma - usch för den!

Åh, jag odlar dem alla här!
Mvh
Fenja

NU bliver jag mycket förvånad!!!!!

IORs favoritföda är väl just TISTLAR????? Om jag inte missminner mig....

Åkerfräken är värst! Sen kommer tisteln. Igen å igen å igen hur mycket man än gräver!

/Gunvor

KIRSKÅL!!!

Knölklocka har jag bara lite, Kirskål, Kvickrot, Åkerfräken har jag inga tack och lov, Åkervinda som grannen har i sitt staket,jag river bort den som en galning bara den hänger över lite.Brennässlor försöker jag håller på mattan.
Jag har tagit upp kampen mot kirskål i en rabatt,kvickrot ska får sig en omgång med rensgaffeln med.

gammelnalle: jo, men JAG gillar dem inte, fast ior kan ju gärna få äta upp dem

Snärjmåra gör inte så stor skada men är inte trevlig att ta på och gör skäl för sitt namn.

Stinknäva kommer upp överallt men är vacker ett tag.

Revsmörblomma är trist.

Snårvindan är otroligt söt men kväver allt annat.

Den värsta måste ändå vara åkerfräken.
Den är extremt ovälkommen i mitt grönsaksland, men bryr sig inte alls om det.

Snärjmåran gör väl skada så det räcker till!? Den tar död på det mesta
den kan slingra sej omkring!

I mitt trädgårdsland har jag ett ogräs som jag inte vet namnet på. Det är som en kedja med rötter där det här och var dyker upp buketter med låga blad. Det gillar jag inte!

I övrigt tycker jag att revsmörblommorna är ett gissel + åkerfräken som aldrig ger sig.

Svårt, står jämnt mellan maskros och kirskål för min del - fast maskrosen har sina goda sidor - blomningen. Så det blir "kriskål" som får min röst. Den brer ut sig också, överallt, hela tiden, så snart man vänder ryggen till verkar det som om de ploppar upp, kirskålen!

maskros, kirskål e iaf finare undervegetation än maskros

Revsmörblomma och kvickrot, dom som du beskriver Lotta har jag också en dust med varje år.

Nä, jag röstar inte. Flåt .

Maskrosen är ljuvligt vacker och doftar gott, och är full med mat åt en stor mängd insekter bl.a. bin, hummlor och fjärilar. Nä, det går inte.

Kirskålen har jag inte - men äter av grannens, och den är verkligen GOD.

Åkervindan har varit en av mina älsklingsblommor ända sedan jag var liten. Blev så himla glad när jag förstod att den inte går att utrota!

Snårvindan ... ja, visst snärjer den sig in äverallt, men den är faktiskt gudomligt vacker!

Knölklockan har jag ännu inte lyckats plantera in, men kan en klocka vara ovälkommen? Inte hos mig. Skärskilt inte en med ätliga rötter, som man desstuom kan skatta på rötterna hur mycket som helst!

Kvickrot har jag gott om här. Snärjer sig in med meterlånga rotsökare överallt. Men finns det något som är så grööönt och som doftar så saftigt gott när man river lite i det, klipper eller biter.
Ja. alltså, hästarna betar, de älskar den saftiga välsmakande kvickroten. NÄ, kvickroten är okej - går dessutom att få bort med antingen gräsklippare, det gillar den inte, eller mörkertäcka nåt år.

Åkertisteln ... Ja, den vill ju helst ha en "åker" för att trivas, dvs öppen mark. Den är lite svår annars, och jag som försöker ha kvar den eftersom det är en av de allra bästa fjärilsblommorna!


Ja, vad var det mer...

Revsmörblomma? Ja, just det. En mycket tacksam blomma, som lyser upp stora ytor i gräsmattan, även om de klipps! Tillsammans med teveronikan, gult och blått, ljuvligt!!

Stinknävan är en underbart söt liten näva.

Snärjmåran, är en av de nyttigaste ingedienserna i mina örtteer!
Dessutom tar jag fröna av dem, och groddar dem på vintern, och det är sanslöst goda groddar!

Åkerfräken är besvärlig om den ger sig in i rabatterna, omöjlig att bli av med. Den har ju (liksom åkertistel och åkervinda) ett underjordiskt rotsystem flera meter ner, som inte en kotte klarar av att gräva fram.


Åkerfräken är visserligen bra att göra växtgödning med - men det blir väl det enda ogräset som jag gärna skulle vilja bli av med där den växer.


Såhär vacker var revsmörblomma och teveronika i min gräsmatta i somras:










/amaira.

jag tycker faktiskt inte att maskros borde räknas som ogrät; dem är ju jättesöta :wub: ! En i min klass har som specialarbete att föda upp maskrosor och se skiljnader mellan de olika plantor. Hade jag inte vetat att dem var syskon skulle jag trott att dem var olika varianter innom taraxacum släktet. :lol:

//Sarita

Den enda jag har av de där är maskros, gillar den dock när den blommar för visst är det vackert



Har några andra jag tycker är jobbiga, som t.ex. Nate (så kallar min kompis den i alla fall, vet inte om den heter så) fast de gillar grisen att äta så hon brukar få dem. Sen så är det en hög växt med blåa blommor (klockor men ej knölklocka) som gärna återkommer där jag inte vill ha den.

Som boende på gammalt havsbotten kan jag tycka att VASS är den värsta... "armtjocka", seeeega rötter nere i Kina som ingen människa orkar dra av!!

Varför får jag besked om att jag har röstat i den här omgången när jag inte har det utan bara har tittat på resultatet?


Vad som är värst beror på hur man tänker:

Tistlar och nässlor är värst om man har dom i gräsmattan där man vill kunna gå med bara fötter.

Åkerfräken är värst vad gäller möjligheterna att utrota dom. Inte ens Roundup biter. Men annars stör dom inte så mycket.

Knölklocka tillhör också dom svårast att bli av med. För små blad i förhållande till storleken på roten, annars vacker.

Kvickrot. Ett gräs bland de andra. Så länge man undviker ha perennrabatter och öppen jord runt buskar så märker man den inte. Annars besvärlig i lerjord.

Maskrosor är något som inte går att undvika. Dom finns helt enkelt där. Eftersom dom är så många finns inget sätt att utrota dom.

Varför har ingen nämnt skräppeblad och fodervallört! Svåra bli av med genom grävning, men eftersom dom blir så stora så fungerar punktbekämpning medelst Roundup.

Därför att man ska rösta först och se resultatet sen. Så funkar det här.

Ja, vass är en överlevare av stora mått Syliva. Spränger snabbt sönder asfalt om det råkar komma sånt "i vägen".
Vassrötter är förresten också ätliga .

Såhär står det i boken "Kan man äta sånt?" av Inger Frimansson:




Skräppa och fodervallört har jag också. Dem kan man väl verkligen betrakta som "ogräs" också, instämmer med Sommartorparn där.

Valörten har jag för den är vacker och älskas av humlor (och så klipper jag runtomkring). Den äter jag inte!

Skräppan har jag för att den är god, och hjälper mig om jag bränt mig på mina brännässlor.

Fröna brukar jag repa av och blanda i min havregrynsgröt. Men bara innan de blir bruna, för då är de för beska. Ibland tuggar jag på dem som de är.

Har jag bränt mig på brännässla, tar jag stammen längst ner, där den är slemmig och da`n, och gnider på huden. Det lindrar.

För ett par år sedan, när en flock bin svärmade in i min trädgård, och biföreningen kom och hämtade dem, gav jag dem lite skräppa att gnida på några stick de fått. Överraskade upptäckte de att svedan försvann!

Svinmålla är inte heller nämnd här. Den som är så god, mycket mer lättodlad än spenat som den är ungefär lika näringsrik som.

Jag är övertygad om att jag har fler ogräs, jag kan bara inte komma på dem just nu. Jo, kardborre! Vackra blommor, bifoderväxt, och härligt goda rötter med en lite egen smak! (Som sorkarna börjar göra slut på nu, tyvärr)

Allt har jag inte i själva trädgården... och inte en bråkdel ens, i de få rabatter jag har. Kanske därfår jag "tål" dem.

/amaira.