Jag tror att jag är en eremit

Saken är den att jag allra bäst trivs här hemma med mina vovvar och vuxna barn som kommer på besök då och då.

Och jag tycker mycket om att babbla på nätet(forumvärlden)

Men jag orkar inte ha besök och lyssna på allt som nu folk babblar om

Så jag är även en egoist

Här får jag vara ifred med mina tankar, mitt annorlunda sätt(visar väl mina kännslor och är upp och ner)

Jag får sova länge när jag vill(bara jag rastat vovvarna).
Jag städar när jag vill.
Jag äter när jag vill.

När jag varit gift så har jag inte fungerat som männen velat och då tog äktenskapen slut
Till min stora glädje efter månaders gråt och tandagnissla

Idag känner jag mig FRI SOM EN FÅGEL

Visst är det så skönt..att komma hem..och få vara för sej själv..jag jobbar med människor som kräver väldigt mycket uppmärksamhet.....så jag njuter verkligen av tystnaden och ensamheten!
Ska äta lite paj och sallad..lägga mej i soffan med lite
godis tillgängligt..zappa mellan kanalerna...och bara njuta!
God natt
Lavendel

Jag trivs också med ensamheten, det inträffar inte så ofta därför är den desto mera njutbar då... Nu pratar jag om själv-vald ensamhet, den ovalda måste vara hemsk, stackars alla de människorna

Min käre husbonde åkte bort en vecka i somras, första dagarna var helt underbara jag bara njöt, bjöd hem tjej kompisar satt och pimplade vin , pratade, lekte charader o. dyl fnittrandes fram till nästan arla morgonstund innan vi törnade in.......... när det var 3 dagar kvar längtade jag förfärligt efter honom..... Började städa och planera hans älssklingsmat, gick till frissan o.s.v. och äntligen, när han kom var jag överlycklig och bad honom lova att aldrig resa från mig igen.....
Nu har det gått några månader och jag ser så smått fram emot till den sommarvecka som han, fiskegrejerna och kompisen sticker iväg .........

Visst måste man få vara ensam ibland det är ett måste
de flesta dagarna i veckan lever jag ensam här med min hund o
katter ja tror det är bra för förhållandet vi har ju alltid något
nytt tillföra så vi har inte slutat se varann

o som du säger snöflinga man anstränger sig kanske lite mer
o solis gott få va eremit ibland
få läsa känna tystnaden gå där med sina egna tankar
varje dag är en gåva att va tacksam för

Men ack så oändligt svårt det är att få tyst på dessa tankar som snurrar och snurrar och den inre tystnaden hägrar lång borta i fjärran

Det är helt omöjligt att fly ifrån mig själv, men min själ har stannat någonstans och gömt sig under denna min snurriga vandring på livets stig