Kollar ni på TV-serien "Solbacken: avd. E"?

Beskrivs i programtablån: "Om förluster, längtan och förhoppningar hos några åldringar, vårdpersonal och anhöriga som delar vardagen på äldreboendet Solbacken."

Usch, vad enformigt gamlingarna verkar ha det!

Och nästan aldrig tycks de få komma utomhus och uppleva närhet till odling och natur....

Visst verkar det tragiskt att efter ett långt omväxlande liv tvingas ihopa med en massa andra gamlingar som man inte själv valt att bo med.
Serien är mycket gripande, tycker jag, precis som Mannheimers andra tv-serier varit.
Visst lockar det till skratt ibland, men när avsnittet slutar sitter man ändå där med en tår i ögonvrån.

Serien tycks visa på det som väl sagts om äldrevården: att den är så nedskuren att praktiskt taget bara förvaring återstår.

Jobbar natt på ett Servicehus, och visst känner man igen mycket från vår verklighet. Vi är två personer på hela natten 10 timmar, och allt händer.
Man ser mycket elände, men möter också mycket ömhhet, värme.
Många blir man så fäst vid. Men många skulle behöva få komma ut mer. köpa kläder, promenera. Många ligger år i en säng innan dom får somna in.
Men det positiva överväger annars skulle vi inte orka.
Det är mötet med alla gamla som man tycker är roligt, att dom berättar om sina liv. På natten finns det ibland tid att sitta och prata på sängkanten om allt som är viktigt. Som man kan tänka på när man cyklar hem på morgonen
Trots alla vårdskandaler känner jag inte igen mig i det. Det finns en stor värme och respekt hos personalen.
KAJSA

Vilken tur att du känner så Kajsa .
Det jobbar många beundransvärda människor inom vården. Jag tror de allra flesta gör allt vad de kan och lite till ibland. Det är synd att man inte anställer lite mer personal. Så många gamla som skulle vilja att någon hade tid att sitta ner och prata och lyssna på dem eller gå ut med någon av dem ibland, precis som du skriver.

Du är värd all beundran och också så mycket högre lön!
Stor synd är att man sällan visar alla Änglar som trots besparingar
kämpar och gör sitt yttersta för att de gamla skall få värdig vård och omsorg.

Som jag upplever det ges det lite otydliga signaler huruvida personalglesheten mest beror på snålande av politikerna... eller brist på arbetssökande personal....?

Så är det i verkliga livet... för väldigt många. Mycket bra gjort.

De styrande vill nog att vi skall uppfatta det som att personal fattas.
Men - Klokare än så är vi.
Vi vet att det sparas intill döden inom vården och just det gör att vi
som räds att bli gamla och vårdberoende hela tiden ökar i antal.
Vem vill väl dela rum med 3 vilt främmande människor?
Kanske två av dem är senildementa medans jag är "klar i knoppen"
Tänk om dagens bovar (fängelsekunder) ställdes inför samma faktum!
Dela rum och dagligt liv med tre främlingar!
Redan idag strejkar fångar för att de tillfälligt mister sitt egna rum och måste acceptera en extra cellkompis. Hur skulle det då inte se ut om de tvingades till att acceptera samma villkor som våra gamla vårdberoende får göra.

Jo, jag lutar nog åt det hållet också, att makthavarna vill inbilla allmänheten att "det går inte att få tag i personal".

Men om det till en del vore sant, kanske det isåfall också beror på en ond cirkel.... Genom att man skurit ned bemanningen så hemskt, så har den kvarvarande personalen fått så slitsamma och otillfredsställande jobb att för det första en del av dessa slutar eller "stupar", och att andra drar sig för att söka sådana jobb.

Snåla politiker helt klart....vi kunde spara så och så mycket och det funkade
då prövar vi lite till och ni ska se att det går det med.
Att sen väldigt få vill ta anställning inom vården blir ju en naturlig följdverkan av den politiken.
Man vet ju att man får jobba häcken av sig och det till en låg lön.
Väldigt få föräldrar vill att deras barn ska få slita hårt för brödfödan och uppmuntrar andra yrkesval.
Carin Mannheimer brukar kunna träffa huvudet på spiken med det hon skriver...så också denna gång.

Felix Matte... kanske det skulle vara bättre att ställa sig i kö till en fängelseplats än till en plats på "hemmet"

Inte alls dum tanke.
Där får vi ju eget rum med TV
och kanske också dator så vi kan surfa

Ja och så får man ju inte glömma att det vankas dyrare mat (och förhoppningsvis då bättre mat) än vad som serveras på sjukhus, skolor och äldreboende. Och skulle vi inte vara nöjda så kan vi ju alltid organisera oss och strejka tills vi får det vi önskar! Framför allt skulle vi kunna studera till jurister, författare mm - utan att behöva ta studielån!

Jämfört med att placeras på äldrevården är det nog faktiskt inte så dumt med en fängelseplats, även om jag misstänker att "kamraterna" på fängelset i allmänhet ändå är betydligt otrevligare/farligare än de på äldrevården.

I äldrevården får väl de intagna vara glada om det blir dusch en gång i veckan, och någon timmes utevistelse vartannat år.....

Hej! Håller också med om det som sagts hittills. Ska titta på reprisen ikväll. Visst, trivseln varierar mellan olika gruppboenden, men nog känns äldre som en oprioriterad grupp i samhället. Själv älskar och respekterar jag min mormor oerhört mycket, hon är en fantastisk människa på alla sätt! Det är viktigt att betrakta även våra äldre medborgare som individer, inte som ett kollektiv. Därför behövs större satsningar på vård, inte mindre som nu varit fallet i många år. Betänk också att fler o fler blir äldre..... Vården måste helt enkelt göras mer attraktiv att jobba i så att fler söker sig dit! Hur ska man göra för att påverka detta??

/Ann-Louise

Denna repris går i SVT1, kl 23.35 och även den 15/3, kl 15.00.

Det är repriser av del 2, och eftersom serien utgörs av 5 delar utan större sammanhängande handling måste det gå bra titta även om ni missat första avsnittet

Lönerna måste höjas och det har sparats för hårt. Mer händer behövs och personal som tycker om gamla, har tålamod. Det ska vara roligt gå till jobbet, mitt i allt allvar med sjukdomar och dödsfall . Tid att prata, skoja, skratta. Tid att se varandra. Ingen gång i livet är man så utlämnad som när man tvingas ha hjälp med alla vardagsbestyr, och vara sjuk och klen.
Det tar mycket tid med gamla och den tiden måste finnas. I gengäld får man möta spännande, kloka, varma människor.
Kajsa

Jag har just tittat på "Debatt" i SVT, där man debatterade lite med utgångspunkt från serien "Solbacken", som man visade tre små scener ur.
De berättade först att serien ses av hela ca 2.000.000 människor, vlket gjorde mig oerhört förvånad!
Speciellt med tanke på den stora mängd TV-kanaler som många har tillgång till numer!

Debatten var väl mest ganska lösa tyckanden kring äldrevården, och liksom vi skrivit här tidigare var det svårt att få klarhet i om personalglesheten beror på bristande ekonomiska medel... eller brist på sökande.

Flera påstod, som jag hört sägas tidigare också, att åldringarna i "Solbacken" är orealistiskt pigga. Jag tycker dock "sortimentet" stämmer bra med det äldreboende jag gästade en hel del för några år sedan. Där fanns det varierande stadier från gamla damen i rullstolen som mest såg levande död ut typ "zombie", och sådana som var rätt pigga psykiskt men behövde en del fysisk omsorg, och slutligen några som i det närmaste verkade klara sig helt själva.

På "mitt" lilla äldreboende upplevde jag det som att det fanns tillräckligt med personal och som om det fanns en viss "familjekänsla", vilket måste vara mycket mycket viktigt speciellt för dem som sällan eller aldrig har kontakt med släkt eller vänner utifrån.
Det trevliga äldreboendet lades naturligtvis ner för att "spara".

Istället skulle åldringarna fösas ihop i de större orterna, och därmed många hamna mycket längre ifrån sin hembygd och från ev släkt och vänner.

Hur man än vänder och vrider på det måste personalglesheten och övergången till "stordrift" bero på det enorma snålandet, vilket jag tycker är vidrigt!

En god och human äldrevård måste vara långt mer än en nödtorftig utfodring och hjälp med den allra nödvändigaste fysiska skötseln!

Bra talat Posse!

Här är en till som just nu arbetar på ett serviceboende under mitt halvårs avbrott från studierna. Men jag har faktiskt inte tittat på Solbacken, men några av de som jag träffar på jobbet undrade lite försynt om personalen hade det lika jäktigt i verkliga livet som det var på tv... och nej så har vi det inte, inte hos mig iallafall.

Bristen på tid och pengar är en myt.

Förr hette det." Om människorna omkring mig mår dårligt, kan inte jag må bra."
Så kom 70- talet och då blev det en kovändning. " Om Jag inte mår bra, så mår inte andra omkring mig bra"

Jag har i över 20 år forskat i hur gamla, handikappade, fosterbarn, psykiskt sjuka har det.
Nu är det dom gamla som är på tapeten.
Nu innan någon exploderar inför det jag skriver, vill jag tala om.

JAG ÄR VÄL MEDVETEN OM, ATT MÅNGA. MÅNGA FÅR EN UNDERBAR OCH KÄRLEKSFULL VÅRD, ATT DOM KUNDE INTE HA DET BÄTTRE. ATT DET FINNS ELDSJÄLAR SOM GER OCH GER.

Men det är ju inte någon anledning för att blunda för allt det andra.


Många, många jag har varit i kontakt med har antingen själva eller har anhöriga eller bekanta, som har slutat inom vården för dom orkade inte med vad dom såg.
En sköterska som arbetat inom vården i över 30 år sade till mig.
"För varje bra vårdhem fins det tre dåliga och på vart tredje finns det ett som är uruselt. Under all kritik. Många fler får vanvård istället för vård."

Om ni kunde se alla A-4-pärmar med brev och urklipp som jag har, om ni kunde höra alla berättelser och samtal jag fått genom åren, skulle nackhåren resa sig på er.

Hur kan man i Sverige i dag låta en människa med bruten rygg och krossade revben ligga i tre dygn utan att bry sig om dennes rop på hjälp. Hur kan personalen ha mage att flera gånger varje dag släpa denna arma människa till matbordet och toaletten, trots dennes vrål av smärta. Varför upptäckte dom inte den gamle mannens skador i stället för att sonen kom och fick iväg honom till sjukhus, där han sedan dog.

Hur kan man låta en kvinna ligga med så svåra skallskador att hon dör av dessa. Personalens enda åtgärd är att man kyler ner bulan i huvudet med ett glasspaket. Åter en gång fick de anhöriga ingripa.

Hur kan man låta en kvinna ligga så länge med obehandlade sår att det till slut kryper maskar och fluglarver i såren. I över 10 dagar skrek kvinnan av smärta, men inte någon tog någon notis om skriken. Återigen fick dom anhöriga ingripa.

Hur kan man låta en människa ligga med bruten lårbenshals och nonchalera hennes skrik av smärta i över en vecka, och när besökarna till andra vårdtagare frågar varför hon skriker så, får dom svaret att hon brukar göra så. När anhöriga fick se henne, fick dom iväg henne till lasarettet.

En kvinna skulle ta medicin, en medicin som utmärkt gick att ta oralt, men läkaren hade skrivit ut stolpiller. Kvinnan vägrade, kände sig kränkt och ville ta dom genom munnen, men ingen brydde sig om att ta reda på om detta gick. Trots brist på personal fanns det då tillgängligt tre stycken att bryta ner henne, medan en fjärde satte in stolpillret.
Kvinnan var senildement och kunde inte berätta om övergreppen mot henne, vilket personalen var helt medvetna om.
En sköterska som var med vid tillfället berättade att detta var en regelrätt våldtäkt mot kvinnan. "Men dom värnlösa kör man jämt över. Samma medicin hade utmärkt väl gått att ta oralt".
Denna sköterska ville inte vara med om att förnedra och kränka människor på detta viset och protesterade vid flera tillfällen. När sköterskan inför arbetskamraterna och senare cheferna drog fram samvetsklausulen, blev hon utskrattad. Ett halvår senare när sköterskan vid flera tillfällen påpekat allt övervåld och förnedrande behandling som dom gamla utsattes för, blev hon uppsagd med förklaringen att hon hade samarbetssvårigheter.

Varför är det alltid dom anhöriga som är mer kunniga på att se felen än personalen. Det är inte så enkelt att alltid skylla på att det är ung och outbildad personal. Visst finns det det, tyvärr alltför många, men i samtliga av dessa fall har det också funnits äldre personal som arbetat med dessa åldringar i många år.
Jag tror inte att vi någon gång kommer att få en ändring, om vi inte får en annan människosyn.

Vi säger att det är brist på pengar som gör att det ges i många fall en så usel vård.

Men pengar till fallskärmar och dubbellöner finns det hur mycket som helst.
När en kommun skickar iväg en trettital personer på studieresa utomlands, som mera var en förtäckt semester, var det inget brist på pengar osv, osv i det oändliga.

Vi säger att vi har inte råd.!!


Förra året köpte vi julklappar för 41 miljarder
öl, vin och sprit för 40 "
godis 34 "
semesterresor 42 "
teater, bio , musik 41 "
restaurant, pub och kafe besök 45 "
--------------
288 miljarder.
-----------------
Behöver inte gå längre än till mig själv.
Vad pengar jag lägger ned på min ynka lilla trädgårdsplätt och i trädgårdslitteratur. Det hade blivit flera tusenlappar som kunde ha förbättrat vården.
Jag säger inte att vi skall leva något asketliv. Men sanningen är att vi unnar oss så förbaskat mycket. Vi beklagar oss och förfasar oss, men mest så blir det munnens bekännelse och stannar därvid.

Vi säger att vi har inte tid att se till gamlingarna.

Men joggingrundan , biobesöket, friskis och svettis, semesterresan, kören, tjejträffen, restaurangbesöket, sommarstugan, trädgårdsresan, osv, osv, OSV.
Är det inte så att allt det som vi själva är roade av hinner vi med, men så fort vi måste försaka något av detta, så har vi inte tid.
All denna välfärd har gjort oss till första klassens egoister.
Vi vill bara ha och ha, men ge så lite så möjligt.

Du har så rätt Ann...
jag tror vi är många som ska ta åt sig vad du skriver...jag gjorde det
helt klart
Har själv kommit till en punkt i livet att mina föräldrar behöver mig...
och självklart ska dom ha massor av min tid...nu är barnen stora och
klarar sig själva!
Men du har alldeles rätt ...

Jag tycker det är intressant det du skriver Ann! Jag har själv arbetat inom vården och såg allt elände som alla här skrivit om. I två års tid försökte jag med hela min själ och hjärta få de andra på avdelningen att se hur det FAKTISKT ser ut för en ny och vad vi MÅSTE göra annorlunda. Jag klarade mig i två år sedan kraschade jag och fick byta karriär. När jag idag pratar med någon som arbetar kvar så är allting precis likadant. Det ska dammas varje dag, hållas i ordning i linneskåpen och putsas (tro det eller ej) bäcken. "Hur skulle det annars se ut om vi slutade att prioritera detta?" Tja, förmodligen skulle patienterna få mer tid...
Men jag tror också att det är så att det inte finns tillräckligt med personal som faktiskt har förmåga till empati och envilja och uppriktig önskan att hjälpa mindre lyckligt lottade. Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas människor som tar ut sin egen frustration på andra oavsett om det är i småskolan, på arbetsplatsen eller på patienter. Det kommer också alltid, åtminstone med de intagningssystem vi har idag, människor som är direkt olämpliga att arbeta tillsammans med andra eller vårda andra. Det finns läkare som aldrig borde få komma nära en sjuk människa och det finns lärare som aldrig borde ha med barn att göra, chefer som aldrig borde ha med personal att göra osv. Listan kan göras hur lång som helst.
En tydlig varningssignal är när man känner att man inte orkar bry sig för att man själv inte mår bra. Då ska man göra något annat för då är man inte bra på det man är satt att göra.
Sådärja, hoppas man inte blir skjuten för detta...

Mycket bra sagt av både Ann och Helen! Om du, Helen blir skjuten för detta så skulle det i så fall vara av någon som inte tål att höra sanningen (om sig själv)!

Jag tycket det var jättebra det du skrev Adri-Anne och jag föreslår att du sänder in texten till tidningarna som en debattartikel!
(Isåfall kanske du bör ta med några ord om "Solbacken" för att få en koppling till något högaktuellt.)


Ang:


...så anser jag att det är makthavarna som numera medvetet strävar efter att omforma befolkningen till första klassens egoister att fungera typ som det fungerar i USA.

Håller med Adri-Anne, Helen och Posse!
/Ann-Louise

min morfar är 50% hemma o 50% på hem... Fan va de e likt faktiskt!

Och jag har väl sneglat på programmet när päronen glott

/Simon

Förr i tiden lär man ha "auktionerat ut" bl.a. äldre. Den som krävde minst betalt för att inhysa "hjonen" vann.

I stort är det väl samma system som återinförts numer.

I mitt arbete ingår bl a att diarieföra sökande till vårdbiträdes/underskötersketjänster. Det brukar vara många sökande, hur många av dessa som är kvalificerade och personligt lämpliga vet jag inte. Dock verkar det inte som om områdescheferna har något problem att hitta personal till dessa tjänster.

Men när vi annonserar om sjuksköterskor ........... Hallå! Hallå! Finns det ingen alls som kan tänka sig att söka? Samma annons gång på gång, men ingen sökande.

Vad det gäller pengar så är det förvisso som Ann skriver, att vi använder stora summor till utgifter som är nonsens jämfört med äldrevården. Men dessa pengar disponerar kommunpolitikerna inte över. De måste få budgeten att balansera med de skattemedel som finns i kommunen.

Adri-Anns lista:

Då rekommenderar jag kraftiga skattehöjningar på öl, vin, sprit, kaffe... och tobak.

Kan ge dubbel effekt: både en friskare befolkning och ökade skatteintäkter... och skulle förbrukningen sjunka såpass att skatteintäkterna ändå minskar, kvarstår en stor vinst iform av mindre utgifter för vård av "njutningsmedlen" i onödan fördärvade människor!

Du glömde nämna chips, läsk och godis Det är alldeles för billigt och vi äter för mycket av det och blir för tjocka. (Ni vet väl varför jag har mumintrollet som signaturbild )

Inte bara extra skatt på diverse varor höjer vårdkvalitén.
Det viktigaste i äldrevården heter Empati
Utbildning i all ära, men om empati saknas står den sej slätt.
En liten fråga - Hur många av er är räds bli gammal och vårdberoende?
Jag gör det.

Ja, jag med Agneta.
Jag brukar skoja om att jag har fyra barn för att de ska ta hand om mig när jag blir gammal. Då har kanske ättestupan återinförts eller undantagsstugan
Jag hoppas att jag ska kunna ta hand om mina föräldrar den dag de inte klarar sig själv

Under 15 år på ett normalstort servicehus ( 50 lägenheter ) har jag aldrig
sett några allvarliga övergrepp mot de boende. Vi är många kvinnor och män inom vården som gillar att jobba med människor. Det är inte trist jobba med gamla! Och vi pratar mycket med varandra inom personalen
för att alla ska bli bättre att möta ångest, dödsfall, sjukdomar, stötta anhöriga. Det är för trist med alla sorgliga skildringar av äldrevården,
det kunde behövas en annan bild i media någon gång.
Vi är många som gör allt vi kan, vi möter dom gamla med värme, respekt.
Många gamla kommer man alltid att minnas, för man har kommit nära varandra, talat om det viktiga i livet.
Jag vet att jag gör ett bra jobb!
Kajsa

Härligt att läsa ditt inlägg Kajsa Det är sådana som du som vi behöver många av inom vården. Det finns många också, det vet jag, men det hade behövts ännu fler. Du hade väl inte heller tackar nej till lite förstärkning?

Nej självklart, frågan är var all personal ska komma ifrån när vi blir gamla,
så dystert som det jobbet utmålas.

Jag citerar från ett av mina tidigare inlägg:

Och jag förutsätter att all den vanvård och de "övergrepp" som bevisligen förekommer, praktiskt taget alltid i grunden beror på de skandalöst nedskurna ekonomiska resurserna.

Så många kloka ord som sagts i den här debatten......
Lösningarna på problemen finns ju ......
Besitter inte våra folkvalda och övriga myndighetspersoner samma sunda förnuft som Odlas forummedlemmar har?
Varför sitter vi "vanliga " människor på våra rumpor och överlåter allt bestämmande till de personer som vill "synas och höras", oavsett deras kompetens?
Själv är jag precis lika feg......grymtar ..... men gör inget åt saken.
Är det en typisk svensk åkomma?

God morgon Iris!



Nädå, det är inte bara svenskarna som gör så.

Norrbaggarna gör precis likadant, men vi skränar så mycket mer så alla tror att vi är jättefräsiga.

Hälsar Norrbaggen.

Men de har ju 17 maj ..... Bente Skarli....ja, hela skidlandslaget förresten att jubla över.... å så oljan förståss.... å ..... Mettemarit ...

Jag har aldrig arbetat "i vården" men däremot i många år arbetat med administration av kommunal äldrevård. Detta har gett mig stort förtroende för äldrevården och jag är inte det minsta orolig för att bli gammal med nuvarande äldreomsorg.

Men självklart finns det en och annan mindre lämplig där som på alla arbetsplatser. Och i några fall mycket olämpliga som vi sett i massmedia. Detta är dock undantag. Det handlar faktiskt om en verksamhet som pågår 24 timmar om dygnet 365 dagar om året i alla sveriges kommuner. Ställ det i relation till skandalerna. Därmed inte sagt att vanvård är acceptabel, bara att vi inte får glömma all den goda vården.

Min mamma är nu så gammal att hon tillhör kategorin "mycket vårdbehövande". (I en annan kommun än där jag arbetar.) Hon får mycket god vård av jätteduktig personal. Dock var det en incident med en nattpersonal på sjukhuset vars tålamod inte räckte till så som det borde gjort. När mamma berättade det funderade jag någon dag, sedan ringde jag den aktuella avdelningen på sjukhuset och informerade (inte anmälde, så allvarligt var det inte). Efter en dryg vecka kom det ett brev med många ursäkter och ett tack för att jag berättat så att de kunnat ta upp frågan med personalen.

Alternativet att jag själv skulle vårda min mamma skulle vara klart sämre. Inom vården är jag en amatör och har dessutom inte det tålamod och intresse som fodras. Det är bättre att proffsen vårdar och att jag får ha kvar rollen som anhörig.

Ang "Det är bättre att proffsen vårdar och att jag får ha kvar rollen som anhörig." så är det naturligtvis alldeles nödvändigt att att det finns "proffs" som ska vårda de gamla, ty långt ifrån alla har några tänkbara anhöriga.

Men samtidigt finns det säkerligen en stor kategori som önskar att de hade möjlighet att själva ta hand om sin gamla släkting, som därigenom skulle slippa hamna på "institution" och - som i många fall - långt ifrån hembygden, släktingar och ev kvarvarande gamla vänner.

Det borde alltså finnas möjlighet att få ut en ordentlig vårdnadsersättning, så att någon kunde avstå från annat förvärvsarbete, och stanna hemma och vårda den gamle/gamla.

Apropå proffs kan det också säkert hända att sådana utför "okänsligare" vård, ity den gamle endast är en främling, en "vara".

Och jag kommer att tänka på min gamla mor som blev rullstolsbunden på ålderns höst, och som en gång när vi besökte äldreboendet var enormt gul och blå i ansiktets hela ena sida.
Personalen verkade förtegen om vad som hade hänt, men vi fick uppfattningen att någon slags praktikant hade kört rullstolen lite ovarsamt och fått tvärstopp mot något varvid mamma kastats handlöst i golvet.