Det känns för eländigt.
Han brukar alltid komma hem och äta om han är borta på natten, fast i vinter har han inte varit borta någon natt. För tre år sen hoppade han in i grannens bil och åkte med till ICA Maxi, det tog närmare 2 månader innan jag hittade honom. Då bara ett par hundra meter från där jag bor så han var på väg hem, MEN vi bor på en halvö så det är flera kilometer att gå, han hade aldrig tagit sig hem själv förrän isen lagt sig.

Nu är det ju i och för sig mars men han är kastrerad, så jag vet inte vad jag ska tro.

Nu ska jag skriva ut lappar och lägga i brevlådorna i kvarteret. Så får jag se om nån hör av sig.

Åh, vad jobbigt! Hoppas att kissekatten kommer hem snart och är frisk och kry. En av mina katter försvann i oktober och jag har inte en aning om vad som hände henne...
Håller tummarna!
Fenja

de e nug lugna gatan, fast man blir ju orolig, min katt har varigt borta imellan 3 dagar en vecka nån gång men alltid kommigt tillbaka jag håller tummarna för dig o katten

Uj, va jobbigt det är när katten får 'vandringsben'

Men om/när de får det så är det nog så här års.....kastrerad eller ej, jag tror nog att takterna sitter i på en del ändå....åtminstone gjorde det på våra kastrerade kattkillar!
Men jag tror att kissen kommer hem efter en tid iaf! De har en förunderlig instinkt att hitta hem när de vill!

Numera har vi bara en steriliserad "katta", Majsan - och hon är tack & lov både hemkär och försiktig

Om du har grannar; kolla att inte missen blivit instängd av misstag i något uthus eller så. Det hände min Svante, han besökte någon sommargranne som bara var ute över dagen. Han kom hem nästa gång grannen var ute och kollade huset. Och usch vad jag var orolig!
Håller tummarna att han kommer hem igen!!

Ja, det är jättejobbigt när ens katt försvinner. Jag önskar dig lycka till med lapparna, hoppas någon hittar honom!

En katt som jag hade tagit hand om en tid (sommarkatt, antar jag) försvann den hemska stormnatten i vintras och har inte kommit tillbaka så jag tror någonting hemskt hände honom. Vi har letat o frågat men ingen har sett honom...

Oj så jobbigt. Min lille Fritz försvann förra våren,han var borta i 16 dygn,så en kväll stod han på altanen och pep.Han var väldigt smal men frisk.Var han var vet jag inte.Ger inte upp hoppet han kommer säkert hem igen.
Jag håller tummarna.

Håller tummarna - vet hur jobbigt det är att gå och undra Våran fyrbente blev av misstag instängd i en annan lägenhet när han var ute och spatserade

Min kisse Zoya, som normalt är innekatt, blev bortskrämd från terrassen för ett par år sedan.
Jag satte upp lappar och till slut gav de effekt.
Hon hade blivit instängd i en lekstuga när ägarna åkte på semester!!
Det var en mycket smal och ynklig kisse jag hämtade hem.
17 dygn utan mat, och nästan inget vatten!!!

Idag är hon helt återställd.

Det kan ju vara så att nån annan hannekatt skrämt bort honom...då kommer han nog tillbaka när det värsta "marskatteriet" lagt sig...

Min perser, som bara går ut alldeles utanför altandörren, försvann för några år sedan och var borta i två veckor!
Jag satte upp lappar och letade som en galning, utan resultat. Så en dag kom hon bara intraskande. Åh, vilken lättnad!
Hoppas att din misse är ute på nåt liknande.

Hur har det gått??

Snälla solkatten - skriv och berätta hur det gått. Jag, Fridolf och våra tre kissar undrar så väldigt...

Kram från lilla Selma

Hallå!!!!!

?????

Förhoppningsvis--så lever katten!
Curry var borta 5 dygn, jag trodde det värsta............
Men--han kom hem igen--tack o lov!
Ge inte upp!

Håhåhå ni hade ju inte mycket att komma med..

Våran (jo det heter så här. ) "favoritkatt", första katten vi hade, katt #2 var ett stort misstag men det är en annan historia, Sotis försvann för nåt år sen i maj om jag inte minns helt fel.
Han var borta till augusti eller september, då det kom fram att han hela tiden hade bott i skogen alldeles i närheten av vårat hus. Han hade fått mat av några som bor ca 1,5 km bort.

Sen dess har han varit hemma.

Nu har vi en som har varit borta lite drygt en vecka.. Men han kommer nog snart också.

"Sensmoral": Oroa dig inte, katter klarar sig. Om det inte är innekatter förstås.

Måste ställa min fråga som legat och gnagt länge. Om man nu tycker om sin katt så mycket, varför låter man den då springa omkring vind för våg??? Med alla faror i form av människor, hundar och bilar mm???

Beror på var o hur man bor!
Vi bor "på landet" m stora marker o anser att våra katter har rätt
att vara ute på markerna! De har kattlucka på dörren o är faktiskt lika mycket inne som ute, när de själva kan välja!

En idé kan vara att chip-märka katten.
Om katten springer bort, så går det att lokalisera ägaren.

För att man älskar sin katt!!!
Så OERHÖRT MCYKET att det är som ens egna barn...

Och inte skulle du stänga in ditt barn i en 5 kvadratmeter stort rum enbart för att du älskar barnet???

Nej du vill att barnet ska vara lyckligt och utvecklas, du vill ge den allt och lite till som får den att njuta av livet...

En katt som har fått vara ute någon gång (eller så ligger det i blodet) vill inte bli instängd, den älskar att få jaga fritt, röra sig över sina jaktmarker som är hans/hennes revir...

Stämmer--men; de gillar också att vara inne och kela! Vi har nio katter
som går ut o in--som de vill o de är jättegosiga!