Pi är sjuk, han har troligtvis mask som vi inte blir av med så vi ska åka till djursjukhuset imorron med honom.

Och eftersom jag inte är säker på att han kommer in mer idag så måste jag hålla honom instängd.

Han får inte heller äta efter 18:00 och det är inte så lätt att kolla hur måna möss han stoppar i sig om han får gå ut.

Men detta UPPSKATTAS inte utav Pi, som visat sin missbelåtenhet genom att markera hela huset!!!!

Han springer runt och förklarar skrikande hur synd det är om honom.

Men han måste till läkaren, hans huvud är nästan större än magen...

Han är 2 år och har absolut inget av sin leksugna sida kvar... så det enda jag duger till är att kela med honom...
Så det är vad min kväll kommer gå ut på...

Vad ska du göra ikväll?

Sova. [img]http://www.kioskpiraten.se/piratlandet/gif5/schaap01[1].gif[/img] Jag är jättetrött efter 40 mil i bilen. Zzzzzzzzzzzzzzzzzz

Åhh... Stackars lille Pi! Hoppas han mår bättre efter veterinärbesöket så han inte "plågas" i onödan!
Har en katt som är likadan när han ska till vet... fast han försöker mörda alla som kommer i närheten!

Jag ska nog mest ta det lungt ikväll, klappa kissen och se på TV...

Håller med Zitrus - stackars Pi. Men lyckliga Pi som har en matte som har förstånd att ta honom till veterinären o dessutom kelar med honom hela kvällen!!!

Och vilket underbart får, Boxer!!! Jag adopterar den...

HAr ni inte avmaskar dem med Axilur? Det är en bredspectra avmaskning som tar det mesta i den vägen...
Mvh
Fenja

Hoppas att det går bra för lilla Pi!

Min värstingkatt (om man nu kan säga så om en gammal katta...) uppför sig hur bra som helst hos veterinären. Den lugna däremot..... henne får man mordhålla, hon gör allt för att ta sig från undersökningsbordet.

Var glad att du har en katt och kela. Min katt är försvunnen sedan i lördags och det bor en fjärilsfarm i min mage.
Vi har 4 katter men det är min älskade Goggels som är borta.

Näeee Hoppas lilla Goggles kommer tillbaka välbehållen!!! Vet hur det känns det där med fjärilarna i magen vid sådana tillfällen! Hade en kisse som var borta i nästan tre veckor... då var det svårt att sova om nätterna!

Pi är jättesnäll mot människor, och älskar åka bil, så besöket hos vetrinären är jag inte rädd för...
Det är bara att han inte gillar att inte kunna gå ut.
Men nu sover han så gott på sin kattställning, efter att ha kommit och förgosat på min arm en timme och sedan ytterligare en timme i famnen när jag tittat på tv.


djingis:
Jag hoppas att din katt kommer tillbaka... Jag vet inte själv vad jag skulle ta mig till om inte Pi kom in och åt kl 16:00 varje dag. Är han 5 minuter sen så vet jag att något är fel. (Oftast är det en elak mus som inte velat bli fångad i tid som beror på föreseningen)

Carisma och Julia går aldrig längre ifrån huset än att det går att ropa på dem.


Fenja:
Jag har avmaskat honom enligt konstens alla regler... De får avmaskning 4 ggr/år som utekatter, och Pi har jag avmaskat två gånger de sista 6 veckorna. Men eftersom han inte blir bättre så vill jag kolla upp det.
Men tack för rådet.

Om du kastrerar honom så borde han sluta "markera" överallt och bli mindre orolig.
krister

Hur gick det med Pi???
(måste ju få veta! )

först till kristerh: Pi är kastrerad, men det har han aldrig brytt sig om... *ler*

Vi var på sjukhuset idag med honom.

Förutom att han gav mig en örfil i morses när vi var ute och gick i koppel i skogen (han är numera van att springa som han vill) så har han skött sig underbart. (Koppel för vi ville inte att han skulle får för sig att sticka lagom tills vi ska åka...)

Vi fick inte reda på något om honom idag konkret, de tog massa blodprover på honom. Som tur är behövde inte jag vara med, för jag hatar sprutor. Men han hade gett sköterskorna en tuff förmiddag... (Killen vet vad han vill)

Vi får testsvaren på måndag.

Hela vägen hem tävlade han med sig själv vilken sida av mitt ansikte som han kunde göra blötast... Och jag är allergisk mot hans nos, så jag såg ut som jag trillat i en brännässelsbuske... *men vad gör man inte för sin älskling?*

Han har kelat hela kvällen med mig, och det är knappt att jag får sitta vid datan, för han hoppar upp direkt när jag lyfter ner honom... *ler*



Carisma kom in nu på kvällen och sprang förbi mig i trappan, och halkade, det har inte hänt tidigare. Sedan såg jag blodspår hela vägen upp, och när jag kom upp så försökte hon hoppa upp på fönsterbrädan från sängen. Men även där misslyckades hon.

Hon är mycket rädd av sig och sprang och gömde sig innan jag kunnat titta på henne... Men av blodspåren att avgöra så blöder/blödde? hon ganska mycket för styrkan i blodet avtar inte, och ändå har hon sprungit 3 våningar... Det var både en framtass och baktass som var skadad.

Får bara hoppas att hon kommer fram snart så jag får se vad det är som har hänt.




Julia var UPPE på äventyr igår...
Det hela var jättekul, ända tills hon märkte att hon var väldigt högt uppe, och att man ska ta sig ner på något sätt...

Hon är höjdrädd bara man lyfter upp henne, så när spänningen var över stod hon på taket och skrek av rädsla.

Eftersom husse var på jobbet, fick matte övervinna sin höjdskräck (kan få höjdskräck bara jag ska gå ner för en trappa) och klättra upp för att få ner henne...

Det tog ett tag, men hon var jättemodig när hon gick i stupröret för att kunna komma till mig. Och de första pinnarna på stegen klättrade hon ner själv, men när hon började oroligt vingla så bar jag henne ner istället.

Inga fler stegar för henne, det lovar jag!!!:D ]

INLÄGG SENARE: Jag hade fel, hittade henne där uppe igen... MÅSTE komma ihåg att ta bort stegen!!!]

Men hur är det med dina katter egentligen? Berätta snälla ni hur jag bäst märker om min lilla Mysli har mask!! Kräks hon då? och borde jag då inte hitta mask?

Min lilla söta kisse kan få kräkveckor där inget tycks hjälpa..
hon kräks upp allt, och sen leker och busar hon vilt igen

De kan tex få en oförklarlig "hosta"/kräkningsreflex (nånstans mittemellan),varken hosta eller kräkning, det hade min och jag visste inte vad det var, så jag åkte till veterinären, på vägen dit sade min bror som körde oss att det låter som mask, han har hundar och de kan få nåt liknande, min katt är inte ute speciellt mycket men hon får rått kött att äta ibland och tydligen kan djur få mask av det. Veterinären var just nog att undersöka henne utan att ta in henne, men tyckte att hon var för frisk för att vara sjuk...
Annars kan du märka att katten går ner i vikt, kan tappa mycket hår oxså pga det eftersom masken äter upp den mesta näringen,
dessutom kan de kräkas upp mask, eller ha mask i avföringen, eller maskägg i avföring/spyor, ser ut som små prickar.
krister

krister

På Pi märkte vi att det var mask eftersom han magrade så mycket över magen...

Han äter jättemycket men går inte upp något, då började vi ana oråd...

Men är du orolig, ring en vetrinär och fråga, fråga kostar inget...

Men att göra tester på en katt kostar!!!! 2000:- kostar den jä*la undersökningen... Så det är bäst för Pi att han är riktigt sjuk... Annars kommer detta att dras av på hans fläskfilekonto....

hur gick det med katten som blödde då?

De flesta katter kräks av och till, men kanske inte i hela veckor... Oftast är det hårbollar eller något annat som måste upp. Katter som har mask får ofta liksom små risgryn runt analöppningen. Det är bandmaskparasiter. Men ibland finnd det inga synliga tecken alls...
Om du inte har avmaskat din katt, kanske du ska göra det. Axilur finns på apoteket och är ett bredspektramedel som tar flera sorters mask. Var noga med doseringen, vag katten, det finns djur som avlidit av för stor dos.
Mvh
Fenja

Jag fick fram Carisma senare på natten vid 2:30 ungefär, kunde ändå inte sova för hon låg så stilla så jag visste inte om hon var död eller inte, och hon svarade inte på tilltal så jag var tvungen att peta lite på henne...

Och då visade hon att hon ville kela... Så det var bara att sätta igång och flytta om alla möblera för hon kunde inte gå.

Hon hade lagt sig innanför trappan, och under ett lågt tak, så jag fick klättra över räcket, böja huvudet, dra in magen, vika bena och försöka lirka in mig till henne... Men till slut gick det...

Där låg hon i sin knubbighet och vågade inte röra bakbena. För de var de som var skadade såg jag senare... Jag bar in henne till hennes säng och ställde den brevid min säng, så jag kunde klappa henne medans jag somnade.. Hon spann så att fönstret vibbrerade.

Jag fick som snabbast se på hennes sår på ena benet, ett sår som blött, stoppat av nu, 2,5 cm, och sedan så hade hon ett sår under/precis brevid trampdynan på den andra foten, som jag inte fick titta på.

I morses så kunde hon halta fram, hon var jätteduktig och klagade inte... Efter det så har vi inte sett henne mer idag... Troligtvis har hon gått ut, och förhoppningsvis kommer hon hem ikväll...

Men jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som hänt henne så man kan försöka undvika det i framtiden...

såg det ut som om det var skrapat eller var det ett rent snitt?
ett rent snitt..så har hon troligen trampat på glas, även om katter sällan skär sig.....
skrapsår tyder på att hon fastnat i något och slitit sig loss...(fällor el. dyl.)
eller blivit påkörd...
men en räv eller dylikt kan ställa till rejäla bitsår..
hoppas det blir bra med henne..*håller tummarna*

Nu börjar jag bli ledsen på riktigt, Carisma har inte kommit hem än, och hon brukar aldrig gå längre ifrån huset än att det går att ropa på henne...

En sak hade varit om jag visste att hon var helt frisk, men nu är hon skadad, och kan ha blivit jagad av andra katter och inte kunnat försvara sig... Hjälp vad jobbigt det är att sväva i ovisshet.

Vad gör jag om hon inte kommer hem...?
FASAR FÖR TANKEN, men så är jag meisg när det gäller mina katter...



Julia är ju gravid, men eftersom hon har hjärtfel så ska vi ta bort bäbisarna, det skulle vara för påfrestande för henne att föda...

Hon presenterade sin pojkvän för första gången idag. ROMEO har vi döpt honom till.
Han är jätteblyg, men med lite sött prat och vifftande med en skinkbit så gick det bra att komma fram. Han högg hårt efter maten och åt upp den fort.
Så Mats fick komma ut med mer mat. Han åt upp allt... Men vi vågade inte ge honom mer för då kanske han spyr upp det istället om han inte ätit på länge.

När jag kom ut senare, så satt han fortfarande kvar på vår trappa in till boden. Lite rädd, men snart kom han fram igen om spann när han strök sig mot mig.

Pi kom ut. Herregud tänkte jag, slagsmål!!! Men icke, de nosade på varandra, inget morrande eller fräsande... Sedan föjde båda två och Julia snällt med mig när jag gick ut och letade efter Carisma.

Men jag hittade henne inte ju...
Så jag har förlorat en katt, och fått en annan... Men det spelar ingen roll, jag vill ha Carisma!!!!!

Du skulle inte ha släppt ut henne tror jag, svårt skadade djur kan ofta dra sig undan för att dö... Om du får tag på henne igen så åk till veterinären på en gång i stället för att gissa och chansa.
Mvh
Fenja

Det där är lite taskigt att säga till någon som redan är jätteorolig...
Det hjälper inte så mycket i nuläget.


Hon var inte svårt skadad. Hon haltade, så hon var inte döende, och det gjorde inte ont när man tog i henne...

Men visst, jag hade mycket hellre haft henne hemma nu än att inte veta vart hon är... Men hon har sitt liv, och vill hon ha lugn och ro så måste man respektera det.
Husse/Matte (föräldrar) är till för att leda, inte för att bestämma.

Kolla noggrannt inne också. Det är inte säkert att hon gått ut. Hon kan ha krupit undan i nån garderob eller liknande o gömt sig.

Jag förstår inte varför man släpper ut en katt med de skador hon har.
Och para en katt som har hjärtfel?
Det går att kastrera katter, även om det är bonnkatter (Huskatt).

Egentligen hade jag lovat mig att aldrig mer skriva i en tråd om katter, men kunde inte låta bli denna gång.

Det var aldrig meningen att Julia skulle bli gravid. Vi hade beställt en tid för kastrering för henne...

Men tyvärr så var inte tiden förrän den 15:e april... Så det är lite sent...
Hade även beställt P-piller till henne som hon aldrig hann börja äta...

Eftersom hon har hjärtfel så ville vi att hon skulle vara så gammal som möjligt när vi kastrerar henne eftersom det är en jobbig sak att gå igenom.

.!

Carisma är hemma!!!!!!


-Va???? Har ni varit oroliga??? Varför då??? Jag är ju här nu!!!
(så såg hon ut att säga till oss...)


Hon var dygnsur, så hon kom utifrån, men haltade inget något... Så foten är det ingen fara med...


Jag straffade henne med några teskedar räkost..!

Åh så skönt!

Roligt när du skriver och berättar så här om era små äventyr och dramer.

"Vardagsdramatik" kallar jag det för, allt det här som händer omkring en när man bor på landet.

Tack... det hjälper faktiskt att lugna ner sig lite, om det händer något, om man får skriva av sig det...

Och sedan att man får svar på frågor, och respons över huvud taget är bara possitivt...

Tack för att du är en så bra medmänniska och lyssnar...


En ros till dig:

(((((((((Carisma)))))))) Sköööönt att höra att hon är hemma igen!