Vad är jag glad över?

Ska det behöva bli en egen tråd?

Japp, det får bli det. Därför att det för mig så starkt hör ihop med "Vad är jag bra på?" Ni vet, den
här tråden, som inte "ville sig"...


Den har väckt många tankar hos mig, tråden som inte ville sig alltså.
Har Kay Pollak så rätt, när han talar om våra svårigheter att kunna ta till oss av våra egna starka sidor?

Är människor så ... "rädda" ???

Jag visste inte det, jag trodde inte det. Jag trodde det "bara var jag" ...

Ja, det är klart, en och annan också, det finns ju människor utan självförtroende. Men alla de som lyckats!!???


Läste nyligen boken om och av Ulla-Carin Lindqvist, Ro utan åror.

Även hon berättar om känslor av rädsla och osäkerhet, av att i djupet av sig själv känna att hon inte räcker till. Innan hon blev sjuk alltså.
Som sjuk konfronterades hon det, och "vann en seger" (min kommentar, inte direkt hennes).

Hon! Den här lyckade trygga kompetenta vackra kvinnan, som så lugnt och perfekt kunde återge nyheter i TV!!! ???
Bar inom sig en övertygelse av att inte duga ...

Herre Gud alltså!! Över mänskligheten! Stackars oss små människobarn! Så blinda över sin egen storhet .


Här tänker jag skriva in några ord av Nelson Mandela, som Kay Pollak har med i sin bok "Att välja Glädje":

Jaha, vad är jag glad över då?

Jo, det bottnar ju just i det här, att jag kan se mina egna storheter!!! Att jag törs, att jag kan, att jag klarat.

Samt att jag numera (ofta) automatiskt "förlåter" mig själv för mina dumheter, även direkt i stunden när de sker.

Liksom att jag (ofta) törs och klarar att möta mina svagheter och tillkortakommanden.

Detta är GRUNDEN för ALL min glädje! Grunden som öppnar mina sinnen för LIVET!

Det är mänskligt att vara människa.

Och jag är en MÄNNISKA och jag har RÄTT att vara LYCKLIG!
Det gläder mig.

Ju mindre jag har att dölja och försvara, desto öppnare blir jag automatiskt för det som finns omkring mig. Desto mindre blockeras min syn. (och vad jag känner och vad jag hör!!)
"Sinnen är som fallskärmar, de fungerar bara när de är öppna" (Odla-signatur)

Ja, det här var lite "allmängiltigt" omkring min glädje.


Mer specifikt:

Så är jag så oerhört ödmjukt tacksam och glad, för varje dag som jag får ha i "fred och frihet". I egen inre ro...

Jag är stolt och glad över mig själv, för att jag klarat av att vara konstruktiv, och välja långsiktigt bra lösningar, även när jag mått mycket dåligt och livet varit mycket svårt.

Jag är glad över att vara TRYGG, för jag VET, av egen erfarenhet, att "livet bär" - om jag bara törs "låta det"...

Det handlar inte om vad som händer mig, utan om min inställning till det som händer mig.
Det handlar om förhållningssätt. Och jag är beredd att möta det livet som är mitt, på gott och ont, och förhålla mig "gott" till det.

Den djupa känslan inombords, att jag vet att jag klarar, och att - när jag inte gör det, så bär livet ändå. På slutet kommer jag att dö, och det ordnar sig med det med.


Jag är också så innerligt tacksamt ödmjukt GLAD över mina ärliga, nära, djupa och kärleksfulla relationer till mina närmaste människor.
De är inte självklara!!! Men jag har "klarat det". Ibland "mot alla odds" ...
Och jag älskar dem så oerhört djupt!
Det är jag glad för.

De är grunden för min lycka.


Sen är jag glad för att det är "okej" även att vara ledsen, när jag så är, eller känna mig eländig, när jag så känner mig. Helt enkelt att uppleva mig ha ett "flöde" i mina känslor.


Jag är också glad över att vakna på morgonen och vara glad över en ny dag! Jag är glad över fåglarna som sjunger, att känna frisk luft mot ansiktet, att trädgården spirar, över mina söta möss, och naturen som jag lever intill och så nära.

Jag är sprudlande glad över att jobba med mina bilder på datorn och över att skriva och snart snart snart få göra hemsidor (åh det går så sakta på kursen *otålig*).

Jag är glad över att kunna må bra, ända inifrån magen, och jag är lycklig över att ha intressen som jag brinner för.

Jag är glad över mitt fotograferande och min kamera som har så många utvecklingsmöjligheter för mig.

Jag är glad över mina fina vänner, och mina givande och intressanta tisdagspromenader med en av dem.

Jag är glad över att kunna se storheten i "det lilla" och i vardagen, mitt "vardagshandikapp" till trots.

Jag är glad över mitt eget inre liv.


Nog kan jag dela upp det i ännu mindre "detaljer", men det här får räcka.

Stor varm kram till er alla fina underbara medmänniskor !

(Joo-å-då!!! Det gäller "dig" med!!! Läser du här, så gäller det dig!)

Hmmm... har totalt missat den tråden.... antagligen p.g.a. rubriken... inte lätt att veta att det egentligen handlade om nåt (inte helt men) annat....



Har inte hunnit läsa allt däremellan men det kommer, var så säker!

Undrar bara om forumets läsare verkligen orkar att läsa dessa långa inlägg om meningslöst snicksnack?
Det är väl bara en handfull som gör det. Jag orkade bara läsa det citatet ovan.

Det är ju det som är så härligt! Tycker du inte?

Både du, och alla som vill, slipper .

Jag är säker på att var och en av oss kan alldeles själv välja vad man vill läsa!

Det är U N D E R B A R T att det finns människor som här på forumet delar med sig av sitt innersta

Att du inte orkar läsa gör bara att du missar en möjlighet till att fyllas av glädje och tacksamhet över livet.

För min del, tycker jag bara att det är höggradigt ointressant att skriva om mina egenskaper och bra sidor här på Odla...
Vore jag bara lite ödmjuk också, så vore jag fullkomlig och vem vill vara det?!
Mvh
Fenja

Jag tror att jag är glad över att jag är just jag med allt det innebär.

Jag tror att jag är på väg att finna min kraft genom att komma underfund med just min svaghet;hur liten och beroende jag i själva verket är.
Beroende av luften att andas, beroende av mina medmänniskor,beroende av Gud som fyller mitt hjärta med kärlek och godhet

Jag är glad och tacksam över själva L I V E T

Underbart, det av Nelson Mandela! Det riktigt knöt sig i magen på mig!

Hm, ser man på... Den 'misslyckade' tråden hade jag missat alldeles. Har inte sett den och det verkar jag inte vara ensam om... så kanske är vi inte så dåliga på att plocka fram våra positiva sidor som det verkar... Vi här på Odla är kanske riktigt bra på det? Vem vet?
Vi som går och påtar i jorden så fort vi hinner, vi som njuter så hejdlöst av att se livet spira o gro, vi får alla en hel del tid att tänka o filosofera. Åtminstone jag. Jag njuter ibland, mediterar ibland, kontemplerar ibland, filosoferar ibland men grubblar väldigt sällan när jag har händerna djupt i Moder Jord. Ju mer jord jag har på händerna desta klarare ser jag och mina idéer mer lysande.
Svårt att tro att det är bara jag... Så kanske har vi plantskallar större klarseende än så kallade icke-odlare, vilket i sin tur kunde innebära att vi ser våra positiva egenskaper klarare?

Vem vet? Ja, vem vet...

För övrigt - i vanlig ordning har du planterat ett brett leende i fejset på mig, Amaira Tack

Vilket nonsens....





















det är ju DU som GÖR bilderna....




helt fantastiska... du och oldwolfie tillhör mina favoriter i fotobranchen..






KRAM PÅ ER BÄGGE!!!

Jag blir glad över det du skriver och dina foton.
Jag är också glad över min dator som gör det möjligt att läsa på odla.

Hoppsan... Det var faktiskt inte menat som nåt annat än nonsens heller. Men det var tydligen inte uppenbart? Jag ber om ursäkt för min otydlighet.

hallå...
det var ju amaira som skrev så......

du behöver INTE ber om ursäkt.....

Tror att gammelnalle ska återvända till idet ett tag till
Tycker inte alls att det är nonsens det du skrev Airamaya, så du har ingen som helst anledning att be om ursäkt ......

Fullträff igen Fenja! Såklart jag inte kan dra slutsatser, när jag inte vet orsaker, och det finns ju mer än en orsak.
Nu har jag åkt dit i egen fälla (igen).

Fortsätt du med att vara fullkomlig! Du vore inte Fenja annars , och dig skulle jag sakna oerhört.



Gammelnalle! Jag hängde med på vad du menade. Tänkte inte en sekund att det skulle vara Airamya som du syftade till. Och så tackar jag för komplimangen.

Det jag menar med utvecklingsmöjligheter med kameran, är att den har så många funktioner, och jag kan bara hälften... och för varje liten "nyhet" det går upp ett nytt ljus för mig, desto mer kan jag få de bilder som jag vill ha! (Fast det förstod du nog, också.)


Airamya:


Trädgårdens absolut största plus, tycker jag. Och är väl också anledningen till att det finns trädgårdsrehabilitering för utbrända.

Det är så skööööönt att vara nära det som spirar och gror, vare sig det är växter, djur eller helheten natur.

Kram till er alla!!!

Jooo.... kan nog hålla med där... att dina inlägg blir så långa amaira så man missar det du egentligen vill säga. Det liksom bäddas in i alla omskrivningar och försvinner nånstans på vägen... Synd, för du har alldeles säkert massor att förmedla!

Och ska jag vara riktigt ärlig så läser jag inte alla dina inlägg från början till slut... Dom längsta skummar jag bara igenom.

Nu säger säkert flera att man inte behöver läsa alla inlägg utan kan med fördel hoppa över det som inte intresserar en, men det är ju inte därför som jag inte läser allt. Det är ju ingen "roman" man vill läsa här, läser hellre korta "så-här-tycker-jag-om-det-här"-inlägg.

Hmrrhmm...

Ska jag vara riktigt ärlig ... så orkar jag inte läsa dem själv .




Mmmm. Jag kanske kommer dithän så småningom ... *Jobbar på temat*
Jag förstår faktiskt vad du menar.

Kram .

Skönt att du tog mitt inlägg på det sätt som jag menade det på... s.a.s...