Egentligen vet jo jag svaret på den frågan själv:jag måste lugnt säga ifrån att jag inte längre finner mig i att vara hennes avlastningsplats för allt skit i hennes liv:och det är MYCKET skit!

Livet är trots allt så full av allt möjligt underbart bara man är villig att se detta,speciellt i sin vardag i alla små sakerna och händelserna

När jag nu varit sjuk länge så har jag fått uppleva så mycket kärlek av mina vänner barn och grannar

Men denne min väninna kommer bara med skit och jag går nästan under när vi pratas vid för det mesta gråter jag efteråt.

Jag har kommit på att tyvärr så når jag inte till henne hjärta hur jag än försöker

Och ändå älskar jag min väninna och tycker oerhört synd om henne som ser allting så djupt svart .

Om hennes liv består utav skit- har hon sökt hjälp? Om hon inte kan eller så, kanske du kan hjälpa till.

Det finns ju faktiskt de som jobbar med "skiten"

Men tänk över om du verkligen vill vara vän med henne överhuvudtaget, då hon bara verkar bringa dåligt, då du t.o.m gråter efter att ha träffat henne...

Det underliga är att hon inte behöver söka hjälp:hon fixar sådant inom sig själv

Tyvärr så har jag börjat känna min gräns i min vänskap till henne
och detta gör oändligt ont inom mig

Men kanske är det mest kärleksfultt av mig att just säga ifrån och inte inte tillåta henne längre att trampa på mig.

Försök att vara ärlig mot henne. Ibland kan man behöva höra vad man gör fel för att komma ner på jorden igen. Det är svårt att vara ärlig mot sina vänner när man vet att det kan såra dem. I hennes fall kanske det behövs.

Lycka till
Martina.

Ärligare än jag kan man knappt vara, men tyvärr så klarar hon inte att ta emot utan allt slänger hon tillbaka till mig, hon så att säga formar om precis allting på det mest konstiga viset så till den grad att jag till slut börjar tror att jag är nog galen

Sådana "s.k." vänner behöver du inte Solis! Om hon nu kan "fixa sånt inom sig själv" som du säger så kan man ju undra varför hon öser all sin skit över dig, som om du var hennes privata soptunna...

Jag tycker att det verkar fattas en del i er relation, vänskap handlar både om tagande och givande, vad får du ut av er relation, mer än olustkänslor och tårar...? Jag tycker det låter som om hon utnyttjar dig.

Helt klart är ju att hon inte fixar det!

Om man ser allt negativt mår man dåligt inuti. Hon behöver hjälp!!

Vill hon inte, så tycker jag att du ska ta en paus från henne.
Man kan inte göra hur mycket som helt för en person.

Du kanske av olika anledningar inte KAN ta en paus från henne?????

Men även dessa personer behöver stöd och hjälp. Frågan är bara HUR och hur orkar man finnas där.....

Det säger även mina barn.Så nu måste jag tar en ordentligt funderare.

Precis, en relation av vilket slag som helst består självklart av både givande och tagande...

De som sträcker ut handen och förväntar sig givande av andra hela tiden tenderar till att stå ensamma förr eller senare..

Och att tala om för någon att man mår dåligt är helt OK, men inte att belaste denne med detta...

Istället för att belasta dej ska hon söka hjälp...
Du ska inte behöva må dåligt, bara för att du är en vän...


Ta lite andrum åt dig själv, Solis..!


Caprice

Jag har funderat att det mest kärleksfulla ifrån min sida är att säga:
jag klarar inte längre av dina negativiteter,utan jag behöver en ordentligt paus i våran relation.

Det märkliga är att jag verkligen älska henne men klarar inte just detta enorma mörker och alla elaka ord(klart är att även jag varit elak...)

Det är viktigt att du försöker tala henne till rätta, och inte börjar att anklaga henne eller så. Försök att prata mycket om dina problem, och försök kanske om möjligt få henne att inse på vilket sätt du inte klarar er relation...
Ta det försiktigt! Jag lovar att det som är rätt att göra även kommer kännas rätt efteråt, eller åtminstone tillslut i alla fall... Lycka till!

PS. Imponerad över dina inlägg här!! 400+ på mindre än 2 månader?

och du ska säga att du mött Jesus Kristus!
var det inte du som för ett tag sedan berättade hur du varit tidigare och nu tog avstånd från det och ändrade hela ditt synsätt eller har jag helt missförstått dina inlägg!?

Älska din nästa såsom dig själv ...Hört talas om det
I nöden prövas vännen...är inte ( ska inte vara) enkelriktat

Åsså loggade Solis ut efter lååångt försök att åstadkomma svar

Jag har Jesus Kristus kvar i mitt liv och du mår tro att detta har gjort mitt liv mycket svårare i mångt och mycket.
Inte försvann mitt gamla jag i hux och flux som jag först trodde att den hade gjort.
Och min tro prövas dagligen i umgänget med min väninna.Ibland känner jag mig så dålig när jag inte längre orkar lyssna på allt svart.

Jag minns tyvärr inte vad jag har berättat om mig själv, hur jag varit långt tillbaka i tiden
Jag vet bara att alla mina svårigheter har hjälpt mig att bli en bättre människa och jag kan bättre förstå en människa som har det svårt.

Min tro hjälper mig ytterligare att lära mig att älska mig själv och därmed att lära mig älska även min nästa

Just nu känner jag bara att jag behöver en ordentligt paus i våran relation.
Vännen min finns alltid i mina tankar och jag verkligen vill hennes bästa

Varför jag gråter är att jag lider att hon mår som hon gör och samtidigt säger att hon INTE behöver nån hjälp, att hon aldrig har ätit några mediciner,hon säger att hon fixar sitt liv alldeles själv!

Till.ex var hon svårt sjuk i influensa och fattade inte att hon behövde gå till docktorn! Vi min dotter och jag tvingade henne att åka ambulans till Vårdcentralen och där sa läkaren att hon hade lunginflammation. Själv sa hon till och med att hon skulle ha dött om inte vi ringt ambulansen eftersom hon inte fattade att hon var så sjuk.

Själv låg jag och mina vuxna barn i samma influensa och jag har inte blivit frisk ännu helt(:

Även fastän at jag har mött Jesus Kristus betyder det inte att jag inte fortfarande är en kännande ganska svag människa med massor av fel och brister men jag älskar mina medmänniskor

Och i denna svåra relation lär jag faktiskt massor av just mina egna fel och brister och framför allt lär jag tålamod som jag inte hade tidigare i mitt liv.

Dotter kom just då och ville låna datorn

Men herrejestanes då! Sååå duktig du har varit! Sjuk i influensa och har trots det orkat med att dissa din "sk. väninna" som är såå jobbig

Hon är så klart inte bara jobbig hela tiden utan vi har även skrattat mycket tillsammans.

Men jag är inte den som ger upp vänskap för att det är jobbigt, bara att jag behöver en paus som sagt var.

Just i svårigheter ser man vem är ens vän.

Kanske är det till och med att jag ser bara lilla pinnen i hennes öga och har ingen aning om den STORA pinnen som sitter i mitt eget öga eller hur det nu var(:

Men Jesus kommer just till oss små svaga människor och hjälper oss att se klart men inte är det lätt inte.

Jag känner mig ganska berörd av den situation du skriver om - din och hennes. Hoppas det inte beror på att jag slarvläst, men jag får inte riktigt grepp om vad "mörkret och de elaka orden" handlar om.

"Elaka ord" kan tolkas som att det möjligen rör sig om förebråelser och anklagelser riktade direkt eller indirekt mot dig själv? Hoppas att du vill förtydliga lite!

Lycka till i väntan på att han hjälper dig i din trångsynthet och egoism!

Du har snabbt lärt dig att ta Gudstron till hjälp och försvar i din egen ilska och frustration.

"Just i svårigheter ser man vem är ens vän." säger du


Wake up and see who you realy are! (förlåt alla ev. felstavningar)

Okej skall ge några ex.

Hon säger att jag är självisk,egenkär,materialist,att jag inget vet om vad som händer i världen,att jag är glömsk,att jag inte har en aning om vad det djupa inre livet inom en människa är,att jag är en dålig givare....

Att jag är självisk,jag vet inte det Hur är man då?

Egenkär återigen hur är man då?

Materialist-JAG??? Jag är alltid redå att dela med mig.

Att jag inget vet om vad som händer i världen-nog vet jag men har absolut inget behov att framhålla sådant(så gör hon själv: en levande alltvetande )

Glömsk-jag har ingen lust att jämt älta det förflutna.(Har gjort detta så det räcker 100 år framåt!)

Det djupa inre livet hos människor-jag har kommit på att sanningen är att jag vet väldigt lite om sådant och att det gör ingenting.

En dålig givare hurdan är en sådan?

Allt detta och mycket mer har vi diskuterat hur mycket som helst men vi tycks inte kunna mötas eftersom hon vet allt enligt henne själv och Gudnåde den som tycker annorlunda.

Jag vill aldrig någonsin pracka på henne mina "sanningar" men vågar ändå öppet tala om vad jag tycker, men allt jag säger är fel enligt henne om det inte kan gagna henne på något vis


Och detta gör så ont när jag vet att jag vill henne endast väl och verkligen har henne i mitt hjärta.

Hoppas att det blev lite tydligare nu!?!

Tack för det utförliga svaret. Nu tycker jag att situationen framgår mycket tydligare.

F.ö. hoppas jag att Felix matte ska bli hyggligare mot dig.

Sådana vänner skulle då jag klara mig alldeles utmärkt utan!!! Ingenting att samla på.......
Anki

Nej vet du vad; det är just det som är så smärtsamt att jag inte får hjälp av min tro utan jag så klart tvivlar och kan svära som en borstbindare när saker bli fel och tokigt !
Men jag svär endast åt mig själv som känner mig så usel när jag inte orkar.

Vad menar du med min egoism och trångsynthet? Jag vill gärna höra vad du tänker!

Jag menar att jag inte kan överge min vän när det är svårt mellan oss och att jag ser själv att när jag har nu varit sjuk länge så ser jag vilka är mina vänner är.

När människor har det svårt ställer jag alltid upp men jag går helst inte och tala om det för andra.

Jag kan endast berätta vad andra har gjort för mig när jag har haft det svårt.

Who am I; vad menar du? Vet DU vem jag är då efter att du läst mina inlägg här på forumet?

Jag för min del vet inte vem du är eller hur du är men jag gillar att läsa dina inlägg

Men herrejestanes då! Sååå duktig du har varit! Sjuk i influensa och har trots det orkat med att dissa din "sk. väninna" som är såå jobbig


Felix matte: Vad menar du med detta? det vill säga; vad betyder ordet dissa?

gårdagens DN ger svaret

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1...48&viewAll=true

Denna tråden gör mig uppriktigt ledsen...av flera skäl...

Men solis..jag hoppas att du kan stå på dig och tala om för din vän vad som är OK...för att vara elak mot varandra är inte det......
Ibland måste man tala om var ens egna gränser går helt enkelt och sen inte acceptera att nån trampar över dem...då är det nog bättre att vara utan sällskapet....
jag vet ju inte riktigt hur din nya tro går ihop med din gamla övertygelse men att det finns människor som är "energitjuvar" kan man nog känna vad man än tror på...och din väninna verkar vara en sån...


Och så en fråga till Agneta....
Kära hjärtanes...hur mår du egentligen??? Du gör mig faktiskt riktigt orolig...detta är inte likt vad man sett av dig tidigare..
(hoppas du inte tar illa upp)

Precis min tanke ... Vad är det som händer Agneta?

(Jag menar inte heller något illa, jag bara inte förstår?)

Saken är den att jag har tagit emot detta svarta under 19 år och har försökt påpeka detta gång på gång att ingen av oss mår bra av så mycket svart.

Jag har ställt upp för henne under alla dessa år och klart är att hon har lyssnat på mig under åren. Men det tråkiga är att hon använder det mesta emot mig(:

När hon lyttade hit så tog jag emot hennes flyttlass(fick vänta i ett par timmar men de kom inte) Fick telefonsamtal av flyttfirman när jag kom hem och jag rusade tillbaka för att öppna dörren.
Mötte väninnan på stationen och hon stannade hos mig i 2 dagar och hjälpte henne att packa upp lådorna,lagade maten, visade henne affärerna sånt som man gör för sin väninna.

Hon firade hela Julen hos oss och jag bjuder henne alltid på mat då hon kommer på besök.

Jag har gett henne tyger i metervist men när hon gett mig någonting så ångra hon sig alltid och vill ha tillbaka allt



Jag har alltid tyckt om att skriva brev till henne men själv orkade hon inte skriva.

När jag höll på att kvävas en gång satt hon i soffan brevid och titade inte ens på mig utan höll på att kolla på TV som om inget hade hänt(jag hade satt mat i halsen)
De fick hon till efteråt att hon också hade satt ihalsen då!

Hon kommer aldrig någonsin till hjälp då jag har det svårt!!!

När hon var sjuk ringer jag och bryr mig och ser till att mina gamla grannar hjälper henne.(har inte själv kunnat gå eftersom jag var i influensa då)

Jag kontaktade hennes dotter när hon var sjuk så att hon skulle komma och hjälpa henne.
Ännu har inte hennes 4 barn kommit på besök efter snart 5 månader

Ett av hennes barn ville inte ha kontakt med sin mamma eftersom hon är så svår att ha med att göra;detta berätade dottern som jag kontaktade.
Väninnan är osams med ett av sina systrar och med flera andra människor eftersom hon säger sådana saker till ala som hon gör

Jag är den enda som har stannat kvar under alla åren men just nu behöver jag en paus.

Vad är förresten söndagskristlighet?

Jag älskar mina medmäniskor alla dagar! Men jag har MYCKET att lära om alting och är säkert väligt korkad i mångt och mycket!

Jag har aldrig skitit i andra;nej förresten det gjorde jag för länge sedan alltför mycket men livet har tvingat mig till förändringar.

Och jag är den i våran relation som hela tiden vill lyfta upp det som är fint och vackert i livet och det tål hon inte tyvärr.

Det är så lätt att tycka om andra människor liv, men först efter att varit med om att levt andras liv kan vi helt fatta tror jag.

Ni får A B S O L U T har åsikter för min del

Ja herregud Solis! Som jag sa tidigare så är min åsikt den att sådana "s.k. vänner" behöver du inte i ditt liv! Hade det gällt mig så hade jag inte bara tagit en paus ifrån henne, nej jag hade nog sagt upp den bekantskapen för länge sen...

Hur skulle jag kunna det;jag har jo alltid älskat henne och hon är som en syster för mig! Nu rinner mina tårar, här har jag en levande syster som kom till min närhet och jag trodde att jag kunde hjälpa henne med min inre glädje och min stora tacksamhet för livet men hon ser bara det som är svart och förvränger allt(:

Det går inte att ha samtal med henne utan att allt vänds till det mörka

Min egen syster i Finland är döende och känner inte igen sina anhöriga ,så det gör så ont att se en kvinna att bete sig som min väninna gör

Jag önska att hon kunde bli lycklig och glad efter alla hennes svårigheter och att hennes barn kunde komm och hälsa på henne.

---

Solis...om man som du, så många ggr berättar om hur du mött Jesus och hur lycklig du känner dig, sedan "hänger ut" din väninna på nätet så reagerar jag.
Det rätta vore väl att du pratade igenom problemet med henne och talade om att du inte längre vill ha hennes sällskap...eller hur?
I senare inlägg säger du ...om jag förtått det rätt...att du gjort det. Bra!

Din väninna kanske läser dina inlägg och ser hur du lämnar ut henne totalt...tror du att det glädjer henne att bli så utlämnad!?

Ni som undrar vad som hänt mig...Inget...svarar jag, men jag blir sååå förb. när folk "hänger ut" sina nära och allrahelst när det är en som i vart och vartannat inlägg talar om sin gudstro.

Så mycket görs i "Jesu namn"...som om det skulle helga och rättfärdiga det man gör och säger bara man först har talat om att man är troende.

Ha en bra dag alla forumister och en kram till er alla från soligt norr.

Håller med föregående talare till fullo.
Ha en fin dag allihopa själv åker jag till landet, det är livet det!

Jag hör i alla fall vad det är du säger Solis.

Och jag tror att din slutsats är rätt.


Utifrån det du berättar, behöver din väninna definitivt professionell hjälp, och det enda du kan "hjälpa" henne med, genom att fortsätta vara en "säkerhetsventil-för-eländet = hennes soptunna" är att hon kan fortsätta lägga det på dig, och aldrig behöva konfronteras sina problem.

Det gynnar varken dig eller henne!

Ibland stjälper man (när man står någon nära) istället för hjälper.
Det är inte kärleksfullt. Man låser sig i sin och den andres maktlöshet. Det är en mycket svår situation.

Man vill inte göra illa och såra, men det är ju livet och verkligheten som är grym såna gånger.
Att inte konfronteras livet och verkligheten som den är, gör att man heller aldrig finner lösningar och kan förändra.

Fast det gör ont...

Men det gör ondare att inte förändra, och då slutar det dessutom aldrig göra ont.


Och precis som du skriver, visst är vi mäniskor "bara människor". Det är inte ens meningen att vi ska vara någonting annat.


Något helt annat: Något som kan få många människor att "se rött" och tappa sin klarsyn, är "religiositet". Så när du använder termer av "Jesus" och "Gud" - så tror jag bestämt att det "exploderar" här på forumet .

Enda anledningen jag kan finna till det, är att många bär med sig minnen från andra tider och upplevelser.

Nu finns det säkerligen tusen andra anledningar också, och jag kommer kanske till och med att få höra (läsa) dem här snart?

Men ändå vill jag skriva Kay Pollaks sanna ord:


För dig har Gud och Jesus blivit någonting stort och viktigt i ditt liv. Grattis till att ha funnit detta inom dig!

Jag delar inte din tro. Men du är du och jag är jag.
Jag lyssnar på vad du säger, även om du uttrycker en del via bibliska termer.
Men det gör väl ingen skillnad? Jag förstår ju mycket väl vad du menar.

Att "skilja på mig och dig" är inte lätt alla gånger. Det är mycket svårare än det låter.

Var rädd om dig vännen.

Kram .

Oj, vad jobbigt. Vet hur det är!

1. Nummervisare på telefonen är bra! Man är inte skyldig att finnas till hands för någon annan jämt och har rätt att välja om man orkar ha ett sådant samtal just då - precis som man kan välja att inte öppna dörren om man inte vill ha besök just då.

2. Ge din vän boken "Älska livet som det är" av Byron Katie i present!!! En fantastisk aha-upplevelse fick åtminstone jag när jag läste den. Läs den själv också! Du har en roll i det här! Ge den tillsammans med ett allvarligt samtal om att hon kanske skall söka hjälp för att må bättre och kunna njuta av sitt liv. Vinkla det inte som att du är trött på henne, utan att du kanske inte riktigt räcker till. Börjar hon prata om "svarta" saker - avbryt, ta hennes händer, le och säg att "nej, vet du vad - nu bryter vi nedåtspiralen och pratar om något trevligt" (svårt - jag vet).

Har en väninna som är psykiatriker och jag har pratat med henne om en bekant till mig som hade problem. Hon har sagt till mig att man som "vanlig" person inte alltid räcker till; att somliga behöver professionell hjälp och att man själv kan skadas om man ger sig in i sådant man inte kan hantera.

Tänk på dig själv nu också - du är ingens "spy-hink". Det kan man vara ett tag, men inte för alltid - då går man under själv.

Kakaduan

Jag förstår mer än väl att det är tokigt att lämna ut sin vän på det här viset som jag gjort.
Men jag vet att min väninna inte har internett, är inte intresserad av internet och skulle aldrig någonsin vilja lära sig det.
Enligt henne är cybervärlden endast skit!

Min väninna vet dessutom vad jag tycker och tänker om allt detta,jag säger allt rakt ut till henne och kan även visa allt jag skrivit här om det skulle göra nytta.
Men samtidigt kan jag inte eftersom även andra har skrivit här.

Men i första hand handlade mitt inlägg om att jag kände att jag kommit till en gräns och ville prata av mig här på forumet.

Skillnad mellan min väninna och mig är det att jag öppet kan visa vad jag tycker och tänker om henne eller andra människor medans min väninna ger sina slag under bältet när ingen annan ser eller hör det hela.

Jag vet att jag är av och till en usel och svag människa,
men hon hon säger rakt ut:jag (alltså hon själv) är stark kunnig och har inga som helst fel!?!

Men båda är vi bara människor med våra fel och brister.
Det goda som jag finner hos henne är att hon målar fullständigt underbara ljuvliga tavlor

Om du vill prata av dig om ett så stort problem som detta kan jag nog bara råda dig till att prata med någon som står dig närmre (än oss) och som känner till er historia lite bättre. Här är det bara alltför stor risk för missförstånd.

Använd forumet som en välförtjänt paus från dina problem istället och förjupa dig bland blommor och blad så mår du säkert bättre efter en stund.

Tack för dina visa ord

Det fantastiska med allt detta skriverier är att jag lär i massor om mig själv och det är hur intressant som helst att se hur människor reagerar på sådana här kännsliga saker.

Har du lust att utveckla detta, speciellt att "min väninna ger sina slag under bältet när ingen annan ser eller hör det hela."?

Vad var det där?? Vad är det du skrattar åt?

Blir alltid illa berörd när man hänger ut personer som inte får chansen att försvara sej . För nån vecka sedan var det någon som skrev en massa negativt om sin svärmor, också obehagligt.
Dessutom omöjligt att ge råd när man bara får höra den ena sidan av saken.
Birgit Ek

Ooops! trodde att denna smilis betydde att man är riktigt ledsen

Alltså jag skrattade absolut inte.

Nu har jag fattat dett att man INTE skall lämna ut sin väninna så som jag har gjort!!!

Jag ångrar att jag gjorde detta och inser att det var MYCKET dåligt av mig
Så vill jag be om ursäkt att jag orsakat ledsamheter för er!!!

Från och med nu:NOG OM MITT PRAT OM MIN VÄNINNA!!!

Som sagt var allt jag sagt hitintills säger mer om mig än om min väninna;jag har verkligen gjort bort mig och det har ni hjälpt mig att inse!!!

Ett S T O R T tack skall ni alla ha Hädanefter skall jag göra mitt bästa att hålla mig till blommor och bin,naturen,godhet och växa i min tro
Detta har faktiskt varit ordentligt bakslag för mig vad det gäller att vara troende men tack vare er så har jag hittat mitt eget STORA BJÄLK i mitt eget öga(Bjälken eller vad det nu heter?)

Så här ledsen är jag för att jag har orsakat så mycket ondska