Tyngdlagen begriper jag: tunga gumpen neråt, lilla knoppen uppåt. Enkelt.

Men om man har en ask med olika stora gruskorn i, skakar asken, då hamnar ju de små gruskornen nederst och de största överst. Varför är det på detta viset?

Detta fysikaliska problem är förunderligt.

Men nu vill jag veta hur det blir när jag praktiserar det i min trädård: jag planerar grusgång i täppan. Kommer de största gruskornen att lägga sig överst, och de små underst mot marken?

Jag vill att det ska bli så, nämligen. Har lagt "skräpgrus" från vinterns halkbekämpning som grund och kommer att införskaffa "snyggare" grus att lägga ovanpå. Kommer nu skräpgruset att hålla sig nere vid marken och det snyggare, grovkornigare, att lägga sig överst?

Hur funkar fysiken?

De små hamnar ju nederst som du säger, det ser man ju också om man tex snurrar en hink med blåpbär eller lingon! Skräpet kommer upp till ytan, medan de mindre bären som kan fylla ut muíndre utrymmen åker neråt. Så egenligen är det väl så att allt vill neråt av tyngdlagen men att mindre föremål oftare också verkligen finner plats att röra sig neråt?
Men för att det skall fungera så måste det ju också vara någon form av rörelse, visst rör tjälen runt lite och stenar skjuts uppåt, men det tar tid.!

Jo, du Kurt, men du inför väl ännu en problematik: varför hamnar det oftast lättare-än-lingon-skräpet överst i spannen?

Eller är det inte tyngdlagen som råder? Kanske är det "volymlagen" som härskar! De partiklar som har störst volym, eller kropp, lägger sig överst?

Då skulle ju mina vackrare och större gruskorn lägga sig överst, och de fula och mindre lägga sig underst i grusgången.

Tänker jag rätt eller är jag bara dum i huvudet?

Ställer mig undrande. Så tillvida du inte har planer på att skaka eller snurra din gång tror jag gruset kommer ligga tämligen still.
Känner någonstans att gravitation, rörelse och tyngd blandas hej vilt här.
Lagd gång bör, om inte något akut gravitationsmässigt inträffar, ligga.

Gravitationskraften verkar mellan alla kroppar i universum.
Kraftens storlek bror av kropparnas massor och avtar med kvadraten på avståndet mellen kropparnas tyngdpukt.
Släpper Du två runda stenar med olika storlek från ett torn kommar stenarna att nå marken samtidigt.
Släpper Du däremot en guldtacka och ett stenblock kommer tackan först.
Gör man samma test i ett lufttomt rum kommer kropparna ner samtidigt.
Kropparna bromsas av alla luftmolekyler som måste tryckas undan.
Vidare har vi en viktig naturlag som säger att allt stävar att jämna ut sig.
Åter till trädgården.
Alla dina stenar dras mot jordens tyngdpunkt, de större stöter på varandra och kommer inte längre, medan de mindre hittar en plats närmare.
Material med lägst täthet hamnar med samma tankegång överst.
Häller Du gångmaterial i en glasburk och skaka om så ser Du ett tvärsnitt av Din gång.
Du bad själv om fysik halsar Bernt

Jag förstår din fråga, Eva S! Jag har själv varit inne på samma tankegång. Har en grusgång som blev gjord lite provisoriskt efter att vi grävt upp för dränering förra året. På den ligger nu bara sådant där fult kross, små kantiga, vassa gruskorn. Jag vill så småningom lägga på grus av den typen som är naturligt rundade, som små stenar. Och jag har också funderat på om de bägge sorterna inte blandar sig med varandra så småningom. Inte för att man skakar på gången så mycket, utan för att man går på den, det åstadkommer ju en rörelse i sig....

kan det inte vara så att de små stenarna glider ner emellan finrufilurerar...

just... det var ju det som menades lite ovanför ja..

Som fysikläraren en gång experimenterade:
Han fyllde en cylinder med lite större stenar och frågade klassen om cylindern var full nu.
Nehe, man kunde ju fylla den med grus och gruset fyllde mellanrummen mellan stenarna.
Är den full nu?
Nehe, man kunde hälla i sand och de ännu mindre partiklarna fyllde tomrummet mellan stenarna och gruset.
Var den full NU då? Njaaaaa... klassen var osäker, tills ett visst ljushuvud hällde i vatten och sa att NU är den full!

pedagogiskt!

.....och logiskt!!!!